En timme och 40 minuter av total rysning. Göta Lejon var fylld av hänförd publik och Lasse med band var i sitt esse precis som vanligt. Det som missfärgade föreställningen var möjligen det dåliga ljudet i den gamla ekande lokalen samt alla idioter som klappade takten i balader =( Man kan bli agro för mindre. Sedan åt jag och lillebror Mattias den ”något halvbögiga” hamburgaren MC Bengt på MC Donnalds innan hemgång. Men visst är det märkligt hur man kan få sådana kompletta rysningar över hela kroppen av förtrollande musik och text. Tack för ikväll Lasse!
Andra bloggar om: Lars Winnerbäck