Familjedag på Dalarö skans

Mina föräldrar firar 40-årig bröllopsdag och firar detta med att bjuda alla barn, respektive och barn-barn till Dalarö skans där en bekant numera sköter om verksamheten. Vi träffades på Hotellbryggan på Dalarö där pappa hämtade oss med sin båt och körde den korta biten ut till borgen. Där åt vi tårta och drack kaffe på gräsmattan utanför och firade även brorsans Pontus som fyllt 7 år. Därefter delades vi in i ett antal lag för att leka fångarna på fortet. Vi är ju en ganska stor familj när alla är samlade med 12 (snart 14) barn-barn och 11 vuxna inklussive 2 kusiner från Norge. Lekarna var ganska lätta och väl anpassade för barn och de hade väldigt roligt. När segraren bärgat en skattkista full med gosis om alla fick dela på, var det dags för ombyte och sannering av barn inför middagen. Vi hade inte så mycket att byta om med men det fick gå ändå. Det serverades välkomstdrink före middagen i stora salen. Det var väldigt mysigt inrett och med en stor brasa i en öppen spis som var stor nog att gå in i. Middagen var kanon, aningens lite mat kanske jag kunde tycka — som altid när det är extra fint och gott. Men efter att ha slevat i mig några extra överblivna efterrätter så var jag i alla fall mätt =) Det hölls lite tal och delades ut presenter till bröllopsparet efter efterrätten och sedan var det kort kisspaus innan fyverkeriet. Men här tog kvällen tvärt en trist vändning för vår otursförföljda familj. Min bror var nykter och skötte pangandet. Han placerade ut barn på säkert avstånd.. men det hjälpte inte. Den första pjäsen var det något fel på. Den steg först men vek sedan av längs marken, fräsande rakt igenom hopen av barn, vidare ut över havet och exploderade. Mitt i högen av förskräckta barn stod vår äldsta dotter gråtande. Raketen hade passerat förbi henne på kort avstånd i midjehöjd. Hennes nylonjacka hade smält i nederdelen och runnit ner över byxorna. Vi rusade in och klädde av henne och konstaterade en brännskada över magen, under naveln. Medans vi med personalens hjälp la om med brännskadeförband slutfördes fyverkeriet där ute utan fler missöden. Jag som annars brukar behålla kontrollen i de allra flesta situationer blev enormt rädd, först innan jag visste hur allvarligt det var, sedan när jag tänkte på hur det kunnat sluta. Jag försökte vara ett starkt stöd för mind otter som i hela sitt liv haft klippkort på sjukhus, men det var svårt. Frusna, rödgråtna och nedstämda lasta vi snabbt båten och for tillbaka mot Dalarö. Vi fick skjuts av min brors fru och vi åkte hemmåt i natten. När vi kom hem tittade min syster över skadan och konstaterade att vi inte behövde söka sjukvård under natten. Brännskadan tog flera veckor på sig att läka undan och nu två månader senare finns ett dyligt ärr kvar som minne från en annars väldigt trevlig kväll.

Andra bloggar om:

Posted from Dalarö, Stockholm County, Sweden.

Kommentera