Så, nu är äntligen allt klart och båten som gått under familjens arbetsnamn ”Minda” har bytt ägare. Som jag skrev igår så är det med vis sorg och saknad som en väldigt kär båt försvinner.
Men det känns kanon att allt är klart. Det var en lite långdragen affär även om det egentligen var ett perfekt upplägg både för oss och dom. En drömsituation att få besiktiga en båt både på land och i vatten. Hur ofta får man som köpare göra det? Och även för oss som säljare är det ju ytterligare en trygghet att köparen verkligen fått se hela båten. Det är nog inte juridiskt oviktigt. Men framför allt känns det seriöst.
Och det var egentligen enda anledningen till att vi valde detta något omständiga och långdragna sätt att sälja båt. Vi hade ett par andra spekulanter som mer eller mindre skulle hämta båten samma dag men valde detta istället. För även om jag inte kan garantera någonting så har jag givit dom en rejäl chans att undersöka. Jag vet själv hur besviken man skulle bli om något allvarligt gick sönder kort efter att man gjort en stor investering av ens privata pengar. Och även om jag själv klarat mig hyfsat bra så har jag bekanta som sålt båtar och kort efter har maskinen skurit för ägaren. Just det är jag inte orolig för i det här fallet.
Nu får vi hoppas att dom får en kanonsommar med sin nya ögonsten. Och vi ses säkert igen eftersom de stannar kvar på samma marina ett tag till.
Andra bloggar om: Båt, Båtar, Båtliv, Båtköp, Köpa Båt, Marina, Varv, Avtal, Kontrakt
”Vaddå nycklar? Det fick jag inga när jag sno… köpte den själv” :-P
En liten kul händelse i samband med kontraktskrivningen som symboliserar hur förvirrade både säljare och köpare kan vara, var att nycklarna till objektet glömdes helt bort. Efter en stund kommer köparen tillbaka och säger ”öhh ja det här med nycklar…” Så kan det gå!