Ledarhundar och religion

Det är nästan omöjligt att prata ledarhundar utan att komma in på området tillgänglighet och det är inte utan fog. Men alltid pratar vi om allergier och hygien som de största problemen och det är helt sant. Det är alltid det som det hänvisas till när vi inte får ta med våra tjänstehundar i olika sammanhang.

men ibland dyker också frågan om religiösa aspekter upp och jag har tänkt flera gånger att jag borde skriva om det. Men religion gör många av oss, och mig, lite rädda för att uttala sig. Man är rädd för att bli klassad som rasist och främlingsfientlig. Men det är jag absolut inte. Jag identifierar mig inte med någon särskilt tro men tycker det är ett mycket intressant ämne men jag är en gedigen amatörprofessor utan direkt koll =) De avigheter jag kan känna mot religion och vad den gör med och mot människor, omfattar ingen speciell religion och gäller minst lika mycket ”vår egen” religion kristendomen som man är uppväxt med.

Men jag ”tar mod till mig” och hopar ut lite i det okända och detta blir mitt första inlägg om religion i den här bloggen, allt för att hedra våra tjänstehundar.

Idag under en SLHF-information på en grundkurs 1 pratades det så klart tilgänglighet som ett av de viktigaste ämnena och då dök en fundering upp. En av de nygamla förarna hade blivit nekad tillträde en kommunal barnverksamhet av något slag med argumentet ”det kan komma en muslim”. Frågan var då kort och gott om jag kände till några specifika problem med synen på hundar i just Islam. Tydligen skulle några muslimska barn delta i den här verksamheten där ledarhundsföraren på något vis skulle arbeta och jag undrade om föraren eller kommunen över huvud taget tillfrågat de berörda familjerna eller bara beslutat på eget bevåg. Och naturligtvis hade man inte frågat familjerna utan bara antagit att föräldrarna skulle vägra sina barn tillträde ”om det någonsin funnits en hund i lokalen” och kommunal verksamhet måste vara tillgänglig för alla — ja utom ledarhundsförare då förstås =)

Argumentet känner vi väl igen, men då brukar det heta ”det kan komma en allergiker”. Men just detta, ”det kan komma en muslim” var ny även för mig och jag som då och nu snuddat vid frågan, fastnade slutgiltigt vid den. Jag hoppas att ni där ute kan hjälpa mig utreda hur det förhåller sig. Svaret är ganska viktigt eftersom kunskap när man stöter på varandra ute i samhället hjälper till för att hitta den bästa lösningen för alla parter.

Men jag har haft ledarhund i 18 år och har under alla dessa år aldrig stött på problemet. Det enda jag stött på har varit vanlig, mänsklig hundrädsla, dåliga erfarenheter och okunskap. Men då har det minsann inte bara gällt muslimer utan minst lika mycket av alla folkslag och troslag, åtminstone så vitt jag kunnat bedömma. Glöm inte att jag bara är amatörprofessor =)!

Har man funderat över vissa länders syn på hundar så har det i så fall mest handlat om folk från exempelvis Kina, Indien, Thailand etc och det har bara grundat sig på hur oresonligt svårt det varit att få komma in på just kinarestauranger och indiska ställen. Det är nog ett ganska väl spikat faktum.

En gång för några år sedan åkte jag med en taxichaufför som jag konstaterade var troende muslim. Han började prata om karikatyrteckningarna av profeten Muhammed — frid över honom — som publicerades i Danmark 2005 (se Wikipedia om Muhammedbilderna i Jyllands-PostenW för mer info). Jag blev som många svenskar väldigt försiktig med ordvalen, mest för att jag kunde för lite och för att det var ett ämne jag visste kränkte många och inget jag direkt gillade att bidra med. Han sa då att han förvisso inte tyckte bilderna var roliga och förstod inte riktigt hur de skulle kunna tjäna sitt syfte för press- och yttrandefrihet men ibland begrep man sig inte på västvärlden helt enkelt vilket man ju bara måste hålla med om i vissa lägen. Däremot tyckte han att hans trosfrender borde lära sig att strunta i sådant som uppfattades som hån och provokation från islams fiender för då skulle det vara som med barn som retas, inte så roligt längre om det inte retar upp någon. Jg flikade lite försiktigt in att det året hade en
teolog sagt att Jesus var bög men att det ju inte skapat lika stort raseri. Sedan flyktade vi ut i om teologen i fråga var kristen vilket i så fall gjorde viss skillnad.

Där och då vågade jag fråga en muslim hur ”ni” ser på hundar? Han hade just då en svart Labrador-tik i bagageutrymmet och jag hade fått frågan och själv funderat över det. Han sa först lite skämtsamt ”kompis, jag kör rullstolar, tanter, affärsmän, otrogna…” men skrattade inte bort frågan. Sedan berättade han något som jag beslutade mig för att kontrollera.

Det han berättade exakt och ordagrant har jag glömt, men han påstod att det fanns en sura i Koranen som beskrev hur profeten Muhammed hade passerat en törstande hund i öknen. Han hade då fyllt sin sko med vatten och givit hunden följt av något citat som jag jämförde med ett av kristendomens budord hur man behandlar sin nästa och så vidare. Jag tyckte det lär som en av många fina historier ur de olika heliga skrifterna som beskriver hur vi borde leva och aggera mot varandra.

jag har nästan hållit mitt löfte och nu försökt kontrollera om det stämmer. Saken har fallit lite i glömska även om jag aldrig glömt historien. Jag kan bara förklara det med att ”muslimer och tillgänglighet” knappast är ett stort problem så det har helt enkelt inte behövt kontrolleras.

Och det var inte så svårt att åtminstone hitta historien. en sökning på ”Muhammed, islam, hund, öken, sko, törst” gav direkt träff och den verkar ju tagen ur Koranen. Rätta mig någon om jag har fel för jag är inne på okunnigt område.

:X:

Från: Islam Svarar – Början av Skapelsen:

Volym 4, bok 54, nummer 538

Berättat av Abu Huraira:

Allahs Budbärare sade, ”En prostituerad blev förlåten av Allah på grund av att hon passerade förbi en flämtande hund nära en brunn och när hon såg att hunden höll på att dö av törst, tog hon av sig sin sko och band den med sin huvudduk och drog upp vatten till hunden. Så Allah gav henne förlåtelse på grund av den handlingen.”

:X:

Men jag får också följande träff:

:X:

Från: www.islamguiden.com

På så sätt är en muslim en källa till nytta, välsignelse och barmhärtighet i sitt samhälle. Han utför ett gott arbete, främjar det och leder andra till det. Hans barmhärtighetsgärningar är inte begränsade till endast mänskligheten utan innefattar skapelsen i allmänhet. Han kommer närmare Allah även genom att visa godhet mot djur och fåglar och genom att förhindra att de blir skadade.

Profeten Muhammad berättade för sina följeslagare om en man som fann en hund som flämtade och åt stoft på grund av extrem törst. Av barmhärtighet gick han till en närliggande brunn, fyllde sin sko med vatten och gav hunden att dricka. Tack vare det förlät Allah honom hans synder. När de hörde den berättelsen frågade hans följeslagare:

”Får vi belöning för djur, o Allahs sändebud?”

Han svarade:

”För varje levande varelse finns en belöning.”

[16] Han sa också:

”Det finns ingen muslim som planterar en växt eller ett frö, som en människa, ett djur eller en fågel äter från, utan att det räknas för honom som en allmosa.”

[17] Inom detta vida fält av rättrådiga gärningar finner man de sätt att dyrka som passar för behoven i ens samhälle och som stämmer med ens egen vilja att tjäna i barmhärtighet.

:X:

Så jag vet inte vilken historia som är rätt, eller mest rätt. Detta sista citat är åtminstone det som stämmer överens bäst med taxichaufförens föreläsning och jag minns således inte helt galet.

Nu när jag funnit fragment av historien på internet kan man ju fråga sig vad detta bevisar. Precis som citat ur bibeln kan ju även detta vara vilseledande och ryckt ur sitt sammanhang och kanske finns det ordalydelser någon annanstans som emotsäger detta.

Men jag tror man får djuploda lite mer för att ta reda på om islam anser hunden vara oren och om en troende gör fel som vistas samman med en hund, som i detta fallet en tjänstehund dessutom. Profeten — frid över honom — kan knappast haft möjlighet att ta ställning till ledarhundar som hjälper synskadade och blinda så det är väl fritt för tolkning. Historierna ovan understryker väl bara barmhärighet som det centrala oavsett om det gäller ett lågt stående djur eller människa och att en gärning inte behöver vara stor för att vara god.

Så min enkla fråga är egentligen om Islams tro anser hunden vara oren och om det finns någon skillnad hur man ser på tjänstehundar och vanliga sällskapshundar och skulle du som troende vägra att låta ditt barn eller själv delta om det fanns en ledarhund, på ett arbete, utbildning, barnverksamhet, läger eller liknande?

Just det här inlägget behandlar främst funderingar kring Islam men rubriken är övergripande så tankar kring andra religioner är också välkomna.

Se ledarhundar i arbete:

Ledarhunden teodor i hinderbana:

Fler klipp hittar du på min Youtube-kanal

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Kommentera