Idag har det varit en intressant dag. Kanske inte så mycket på det yrkesmässiga som det privata planet. Jag har erbjudit mitt engagemang i arbetet mot diskriminering. För min del har diskriminering mest handlat om tillgänglighet i samhället för oss som använder ledarhund som hjälpmedel.
Arbetet går rent konkret ut på att hjälpa organisationen Independent Living med deras anmälningstjänst mot diskriminering. Det är en nättjänst där man kan fylla i ett formulär om man på något sätt blivit diskriminerad, bifoga all fakta och eventuella bilder och sedan få detta sänt i första hand till diskrimineringsombudsmannen DO, men också andra kontakter så som media etc. Anmälningarna ligger sedan kvar publikt på nätet och kan följas upp om något händer.
I första hand ska jag granska och godkänna inkomna anmälningar och sända dem vidare till DO. Men i en utveckling ska det kunna utökas med kommentarer och blogginlägg.
Under de 18 år jag haft ledarhund har förutsättningarna förändrats till det sämre på ett mer än märkbart sätt. Då jag fick min första hund 1993 var det enstaka situationer där det uppstod problem, oftast med ledarhund i samband med restaurang. Nu 2011, känns det ganska mycket som precis tvärt om. Några enstaka ställen där man vet att det fungerar men situationerna där det uppstår någon form av problem överväger.
Jag har ju skrivit ganska mycket om detta i min serie ”Ledarhundar och tillgänglighet” och hävdar att största orsaken är bristen på marknadsföring och information. Man var väldigt duktig på det under 1990-talets första hälft och tidigare. Men information är färskvara och människor glömmer fort.
När det gäller ledarhundar har det länge funnits ett undantag vad gäller ledarhund i livsmedelsbutiker och restaurang. Livsmedelsverket medger en näringsidkare att låta en ledarhund vistas i lokalen förutom där man direkt hanterar mat, exempelvis i ett restaurangkök, där man styckar kött och liknande. Men i serveringslokal och där livsmedel saluförs har man möjlighet att ta med sin ledarhund.
Men det har fortfarande varit upp till näringsidkaren att avgöra och det har på senare tid oftare blivit problem och man blir glad när man besöker platser där allt flyter på och är självklart.
I dagsläget finns inget stöd i diskrimineringslagstiftningen för ledarhundsekipage. Jag är ingen klippa på det juridiska, men principen är att man inte nekar mig som funktionshindrad utan hunden. Sedan att det i praktiken blir detsamma tar lagstiftaren ingen hänsyn till. Att jag måste avstå för att jag inte kan ta mig till eller från platsen utan min hund eller tvingas förvara hunden på ett otryggt sätt.
Under åren har jag själv gjort spridda anmälningar till dåvarande Handikappombudsmannen – HO som numera ingår i Diskrimineringsombudsmannen. Men svaret har varje gång varit just att lagen saknar stöd och anmälningar således är utan värde vilket har gjort att benägenheten att anmäla har sjunkit till ett minimum.
Givetvis är detta fel också, för desto fler anmälningar som kommer in, desto större är chansen att man förstår att detta verkligen är ett problem och i förlängningen med lite tur kan det innebära att lagen ändras.
Så i våras när jag flera gånger blev nekad att komma in på två restauranger, bestämde jag mig för att återuppta anmälningarna oavsett om något hände eller inte. Nu i dagarna har jag fått det första svaret i form av en kopia på det underlag som gått ut till de diskriminerande parterna så att de ska ha möjlighet att svara. Detta ska vara Diskrimineringsombudsmannen tillhanda under slutet av september. Och det är väl först då det blir spännande att se om något ytterligare händer.
Men det finns lite glädjande indikationer på att åtminstone något håller på att hända. Ett par tre ledarhundsförare som tidigare gjort anmälningar har blivit kallade till möte hos Diskrimineringsombudsmannen för att diskutera vidare. Jag tror inte något av dessa möten ägt rum än och väntar med spänning på en rapport eller kallelse till ett liknande gällande mina egna anmälningar.
men självklart gäller inte arbetet med anmälningstjänsten bara ledarhundsfrågor, utan alla typer av diskriminering. Det ska också bli spännande att sätta sig in i andra gruppers problem och upplevelser och förhoppningsvis på något sätt verka för en förbättring. En online-tjänst som denna skulle kunna ha stor potential både vad gäller uppmärksamhet på nätet och kanske media vilket i sin tur kanske positivt påverkar människors benägenhet att faktiskt anmäla diskriminering. Jag tror att väldigt få gör det idag med samma grund som varför jag själv oftast avstått, bristen på att något händer.
Andra bloggar om: Handikapp, Handikappade, Funktionshindrade, Funktionshinder, Synskadade, Ledarhund, Ledarhundar, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen, DO, Handikappombudsmannen, HO, Independent Living, Samhälle, Tillgänglighet