African Farm
21:28
Nu är en ny dag slut. Det är den nionde på denna expedition och förutom en strulig mage både igår och idag samt två munsår som strular, så mår jag prima. För magen har läkare Ingrid ordinerat medicin och för munsåren en salva som gör läpparna kritvita. Det är solen som är orsaken och tyvärr kommer nog de vita läpparna synas i kamerorna :) Men inför synkarna (intervjuerna) får jag väl torka läpparna när det blir mer närgångna bilder.
I natt regnade det för första gången och det var ett väldigt spöregn. Det var nästan öronbedövande och jag var orolig för att tältet inte skulle hålla emot. Men det funkade, droppade bara lite men säkert mer av kondens.
Jag vaknade som vanligt före väckarklockan men betydligt närmare kl 05 än tidigare morgnar. Jag var lite ostrukturerad och det kändes som om jag inte blev riktigt klar i tid. Hittills har jag alltid packat och gjort klart på kvällen inför kommande dag men så blev det inte igår kväll.
Vi åt frukost och gjorde oss i ordning och sedan gav vi oss av på den andra dagens promenad längs landsväg. Det var sämre väder idag men OK till en början. Det mest sensationella på den sträckan var att vi hittade en sorts mack eller affär som sålde Pepsi, så vi gick in och jag tror det var Rickard som köpte till alla som ville ha. Promenaden fortsatte och vi åt en god lunch bestående av tonfisksallad och ananas, melon etc.
Under eftermiddagen gick vi bredvid en tungt trafikerad landsväg och vi mötte sjuuuuukt mycket lastbilar som var lastade med grus och antagligen på väg till vägunderhållning och vi gick också förbi ett vägarbete. Landsväg förresten, det var en grusväg enligt svensk lantstandard. Skulle så mycket och tung trafik gå på sådana vägar i Sverige skulle väghållare och markägare gå bananer :)
En bit fram på vägen när vi ätit lunch kom regnet på allvar. Det var en lång skur som inte var så svensk i sitt upplägg :) Humöret var gott längs vägen. Folk skrattade och njöt av det varma regnet och Rickard rakade sig :) Mot slutet var Arkan inte helt positiv över regnet. Han frös och det blir ju värre att vara stillasittande i regnet även om det var ganska varmt ute.
Men när vi kom fram till lägret blev det kalabalik. Regnet öste ner och vi slog läger på en äng som snabbt förvandlades till lerig åker av regnet. Arkan och Niclas frös och folk allmänt blev nog lite stressade över att allt blev blött.
Men jag kände mig faktiskt på gott humör hela tiden. Regnet bekom mig inte så mycket. Jag huttrade till lite när vi skulle vandra in i lägret när filmteamet ville filma entrén i lägret. Men så fort jag och Rickard satte igång med att plocka fram tält och packning blev jag varm igen. Det var ju verkligen inte kallt ute. Säkert en bra bit över 25 grader. Men jag gick i bar överkropp hellre än att ha blöta kläder smeta längs kroppen som bara gör det kallare. Arkan frös så han skakade. Men snart var presenningen monterad som ett tak och vi kunde spänna upp en tvättlina, gräva toagrop och strukturen kom rätt snabbt. Men det blev en tidig kväll som alla andra kvällar.
Relaterade länkar:
- Karta över platserna där resedagböckerna är skrivna.
- Samtliga inlägg om Mot Alla Odds
- SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida
Andra bloggar om: TV, SVT, Sveriges Television, Mot Alla Odds, Reality-TV, Realityserie, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Amputerad, Amputerade, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten, Resa, Reseskildring, Reseskildringar, Reseberättelse, Reseberättelser
Fina bilder på er….Var det inte svårt att hålla i mot nerför när Sonja också åkte med ?
Jo det var ganska tungt. Det fanns bromsar på rullstolarna men de pajade första dagen i leran i djungeln så de var inte så mycket att lita på :) Ibland spände jag remmar runt kroppen och fäste i rullstolen för att kunna hålla emot bättre. Då skulle jag i alla fall inte tappa rullstolen om jag ramlade.