Amatörradio, ett döende intresse

Här om kvällen letade jag efter något i en av våra röriga byråer och hittade 2 av mina 3 handriggar, batterier och laddare. Nästan samtidigt, som en ödets nyck, kom ett SMS från kompisen SAØBCD med frågan ”QRV 380?” Jag var verkligen inte QRV. Ingen ström i batterierna och ingen radio ordentligt programmerad.

Jag satte ena riggen på laddning och rattade sedan runt lite och funderade på hur länge sen det egentligen var sedan jag senast tryckte in PTT-knappen och pratade med någon. När jag nu provade svarade få av repeatrarna och de som svarade lät inte som de tidigare gjort. På den stunden jag sedan hade igång riggen hände inget på någon av kanalerna.

Nere i källaren i en plastlåda står min Elecraft K2-rigg. Jag har gjort några halvhjärtade försök att sälja den men intresset har varit obefintligt. Själv kan jag inte använda den längre, både på grund av att jag bor i lägenhet i ett höghus mitt i de centrala delarna av Handen och dels på grund av utrymmesbrist. När vi bodde i radhus hade jag flera hyllor med radioutrustning uppställt och jag kunde åtminstone ha en vertikalantenn på verandataket. Det var uselt i alla avseenden men det gick att lyssna lite vissa tider på dagen och trots vansinnig stående våg kunde jag ibland prata med södra Europa.

Men nu känns allt det där inte så intressant längre. I närområdet finns få att prata med och det känns som nyrekryteringen är låg eller obefintlig.

Att sälja grejerna verkar inte gå och att bara slänga det kan jag inte med! Man bara slänger inte fullt fungerande grejer. Och att ge bort det till någon ihärdig eldsjäl någonstans stimulerar min snålhet. Då tänker jag att jag en gång betalat tiotusentals kronor för grejerna en gång och det är svårt att inse att det förmodligen inte är värt ett skit idag.

Jag vet att när sommaren och ledigheterna kommer och när havet åter lockar, vaknar radiointresset så smått igen. Men de i min närmaste omgivning tar död på det lilla intresset genom att tråka än med att det är nöridgt, måste du prata nu, vi är ju här, njut av semestern osv osv så det känns inte heller roligt.

Så kanske, för att göra en hyllrensning, för att saker kanske ska kunna komma till någon användning så kanske jag bara borde dumpa ut det på Blocket eller liknande för inga pengar alls och svälja förtreten?

Ta bara min kortvågsrigg som exempel, en Elecraft K2 som är en underbar rigg på många sätt. Jag valde den för att den var helt tillgänglig för mig. Jag kunde både styra den från min PC och även få röstmeddelanden på PCn vilka inställningar jag förändrade på radion. Programmet är ett urgammalt Windows-program som fortfarande fungerar åtminstone under Windows XP. Men får riggen ligga några år till blir den inte bara ännu dammigare, utan också helt oanvändbar för mig när programmet inte längre funderar under de nyare operativsystemen.

Så jag kopplar åter ur laddaren ur väggen, lägger tillbaka riggen och batterierna i lådan och skjuter problemet ytterligare lite på framtiden. Men jag har en bestämd känsla av att dessa leksaker inte längre stimulerar mig. Kanske behåller jag en handrigg till de dagar när jag får ryck som idag.

73 de SAØBCC!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 reaktioner till “Amatörradio, ett döende intresse”

  1. Låter inte som att du är redo att sälja prylarna. Som du själv skriver vaknar ditt intresse för det här till liv under sommaren. Några inlägg senare skriver du att du behöver göra fler saker som du inte behöver vara beroende av andra människor, för att kunna utföra. Det här är väl en sådan sak?

    1. Tack för kloka ord B. Tyvärr har stora delar av intresset blivit svårt att utöva. Främst för att de flesta verkar ha lagt sina radioapparater på hyllan och för att jag inte kan montera antenner för kommunikation på längre distans. Men eftersom utrustningen inte är så lätt att sälja längre får den hänga med en stund till så får vi se om intresset vaknar :)

Lämna ett svar till BAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.