Fler genomskådade lögner

Eftersom jag är barn till föräldrar som haft ganska grava missbruksproblem känner jag igen mönstret. Att ljuga konstant och att när lögnerna avslöjas, spela på känslor. ”Jag har gråtit”, ”jag har ångrat mig”, ”det blir bättre nu”, ”jag har förstått att jag sårat er”, ”hatar mig själv för det jag gjort mot er” och allt det andra. Jag har hört det förr och vet att det sällan är något att lita på. Det kanske är sant i stunden och i någon mening när självömkan slår till med full kraft. Men den är så lätt att döva med nya ursäkter för sitt beteende och nya lögner.

Helgen som var förflöt ändå lugnt efter att vi i tid avslöjat barnets lögn om ett biobesök, som egentligen skulle ha varit ett LAN-party som egentligen skulle varit en fest med alkohol inblandat. Nätet med lögner är ganska avancerat ändå. ”Jag sa att jag skulle gå på bio för att ni skulle bli arga för LAN-partyt”. Så man använder en ursäkt för en annan för att dölja ett tredje syfte. Hos mig ringer ganska starka varningsklockor av ett sådant beteende.

Som anhörig till människor med sådana begynnande eller pågående problem, är man nog ofta alltid lika lättköpt. Det är väl därför man just spelar så centralt på känslorna för att det går rakt förbi alla försvarsmekanismer.

Men jag kanske är känslomässigt funktionsnedsatt efter min uppväxt eller så är jag bara en dålig, cynisk människa som bara letar lögner, medan min fru har svårt att stå emot. Det betyder inte att hon är en dålig människa, tvärt om har en god tro om människor och våra barn i synnerhet och inte är lika själsligt misshandlad som jag.

Men som bråket med biokortet förra helgen då hon tyckte det var grymt jobbigt att stå emot och att det ändå lät som om det var på rätt väg, föll hon lite för lätt till föga idag och det fick trista konsekvenser. Dels börjar hennes och vår ork tryta, dels var det samma vals som i helgen, göra normala aktiviteter på höstlovet med normala kompisar. Barnet fick 300kr cash för att åka in till en spelhall i stan för att LANa (nätspela) hela natten. Stället har barnet varit på förut och de har trots allt bra koll på barnen så att de inte avviker ut mitt i natten. Detta gäller främst barn under 15 vilket inte är fallet nu.

Jag var på resa till Malmö över dagen och kunde inte administrera struliga barn där jag satt på tåget. Men känslan i magen var konstant och tydlig.

Och vid hemkomsten sent ikväll visade sig magkänslan vara rätt. Någon spelhall hade inte ringt för att bekräfta att vårt barn var där och vid samtal till dem fanns inte heller något barn av vår sort där.

Barnet ringde, det var lugnt omkring, inga ljud, stod utanför spelhallen och rökte sades det. Jag bad om att få numret på den dator barnet spelade vid men det fanns inga nummer sa barnet. Där kom en lögn till eftersom man får en dator med ett visst nummer tilldelad när man betalar i kassan.

Då bad jag att barnet skulle gå till kassan så personalen kunde ringa mig och bekräfta och det skulle barnet absolut göra.

Efter en stund kommer SMSet jag vet ska komma. ”Jag har druckit, jag har gråtit flera timmar för allt jag gjort med er”. Som den förhärdade människa jag är trodde jag inte ett ögonblick på det. Har hört det sååå många gånger förut i ett annat liv.

Jag vet inte om det är just det där förhärdade hos mig som gör att jag har svårt att tycka synd om. Vuxna missbrukare har ändå ett val, må vara ett svårt val mellan sina barn och spriten :P Men när det gäller tonåringar kanske man inte kan ställa samma krav. Å andra sidan är lögnerna och förklaringarna på samma nivå som en vuxen och någonstans har barnet lärt sig det här. Av mina gener eller av sina kompisar, beror väl på vem man frågar.

Sedan kom en lögn till när jag sa att barnet skulle hem. ”Bussen går kl2”, men jag kan lugnt gå och lägga mig för jag vet att det inte kommer att hända.

Jag har också ett annat problem som nog är en skada från barndomen. Hela mitt väsen vänder ryggen till när jag ser mönstret. Det var så jag var tvungen att göra som liten i rent självförsvar. Nu vet jag inte riktigt hur jag borde göra. Någonstans på skalan mellan ”passar det inte så dra här ifrån” och ”men stackars, här får du 300kr till”. Vad är rätt och fel, vilket hjälper barnet mest? Snällhet straffas bara med lögner och bedrägeri, hårdhet kanske skjuter längre bort.

Huvudvärken från tågresan hem Har blivit vansinnigt mycket värre. Det dunkar i hela huvudet och jag måste försöka sova… Livet ger ändå ingen mercy, det är bara att köra på med det här och allt annat…

Andra bloggar om: Familj, Familjeliv, Barn, Förälder, Föräldrar, Föräldrarskap, Mamma, Pappa, Tonåring, Tonåringar, Ungdom, Ungdomar, Kris, Skola, Sprit, Alkohol, Langning, Oro, Ångest, Panikångest

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.