Senast jag försökte mig på dubbla träningspass var i mars. Det var grymt roligt och jag var i bra form. Nu när jag känner mig återställd från mina skador med ett brutet nyckelben och en bortopererad blindtarm vill jag så snabbt som möjligt komma igång igen.
Längre uppehåll har jag haft förr men ändå kunnat prestera bra efter några veckor. Men den här gången var det annorlunda. Det kanske inte är så konstigt, med ingen riktig träning sedan i mitten på maj förutom sporadiska, försiktiga försök.
Men med tre tävlingar och 2 motionslopp kvar den här säsongen vill jag verkligen hinna komma i så bra form som möjligt. Några mirakelresultat räknar jag dock inte med.
Så idag bestämde jag mig för löpning följt av cykling. Motivationen var ett stort problem då jag tycker det är lite tungt att ha tappat så mycket och det blev inte bättre direkt när jag började löpningen och ganska snart såg vartåt det barkade.
Löpningen var jobbig. Jag skulle bara springa 5km och idag hade jag aldrig orkat milen som annars känns lätt. Även om pulsen lade sig runt 165–167bpm och höll sig där ganska bra, så hamnade den där ganska fort. Efter loppet måste jag ändå motvilligt medge att jag känner mig nöjd med resultatet efter givna förutsättningar. 5,03km på 25:59 med en genomsnittlig puls på 162bpm. Jag hade trott det skulle gå sämre, det kändes så under tiden. Löpningen kan man se här.
Bytet till cykel tog lite tid. Mest för att jag slogs med min vilja att avstå att fortsätta vilket var mer mentalt än fysiskt. Men efter en stunds vila och vätskeåterställning så vann den positiva sidan. Om knappt 2 veckor ska jag cykla 9 mil med Barncancerfondens Ride Of Hope som kör en delsträcka i ett längre lopp från Uppsala till Stockholm och jag ville orka utan att sinka någon.
Så det var bara att bita ihop och köra igen. Tanken var att cykla en 42km lång tempobana som inte är så speciellt kuperad, men efter ca 30km kom illamåendet och då bestämde jag mig för att det fick vara nog för idag.
Men även den här gången blev jag positivt överraskad. Jag körde samma bana för 4–5 dagar sedan och bröt vid 30km även då. Det är en mentalt jobbig gräns när man ”bara” har 12km kvar och de sista tunga backarna just är avklarade och rätt flack terräng återstår. Den gången hade jag ett hastighetssnitt på 31km/h och idag slutade det på 35,9km/h. En klar förbättring med andra ord. En genomsnittlig puls på 159bpm som förvisso är klart över vad jag tidigare haft men ändå en rimlig nivå. Cykelaktiviteten kan man se här.
Så nu känner jag mig ganska trött och nöjd med mig själv trots att jag inte riktigt fullföljde mitt sista mål. Förutom att jag vill orka dom sista planerade aktiviteterna den här säsongen, så vill jag definitivt bli av med fettet runt magen som blivit de här inaktiva veckorna och definitivt syns i de tajta cykelkläderna. Det blir en ganska bra morot.
Trots att jag känner förutsättningarna, är det inte lätt att ladda om mentalt och att det just är de mentala hindren som är de största. Jag vet att jag har grundfysiken och en kropp som svarar snabbt och bra på träning. En lång rad aktiviteter jag sett fram emot ställdes in på grund av mina skador, jag är på en nivå som är sämre än på mycket länge och trots att det är sommar och sol ute, massor med cyklister och fina vägar, sitter jag på min trainer inomhus med en bordsfläkt som ända fartvind. Löpband och cykeltrainer när de flesta andra bara kan sticka ut och cykla eller springa. Det blir extra tungt att hantera sådana här lägen.
På något vis känns det lättare att skriva av sig. Nu är jag ändå nästan helt återställd igen och det är ”bara” att sätta fart tillbaka upp igen. Min axel värker lite vid positionsbyte men det stör inte längre och blir sakta bättre och bättre. 3 potentiella nya piloter ska jag också provcykla med om några veckor. Det ökar mina träningsmöjligheter om vi trivs med varandra.
Nu, lite välförtjänt sömn efter ett långt inlägg.
Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Löpning, Motion, Träning, Tävling