Idag var planen att ta en premiärtur ute på vägarna. Jag och pilot Peter hade bestämt att ta en första runda. När jag vaknade var det till ljudet av stark vind som skakade fönsterrutorna och gjorde att det drog rejält genom ventilationsgaller och otäta fönsterramar. Det kändes inte så kul just då, men vi bestämde att köra i alla fall för att se hur långt vi kom. Vindprognosen för dagen sa mellan 6 och 11 sekundmeter men det lät betydligt mer än så.
Man behövde bara gå ut genom dörren för att känna att beslutet var helt rätt. Solen sken och vindarna var relativt ljumma och det doftade verkligen vår! :)
Vi spenderade lite tid med att montera Vector-pedaler och cykeldatorer. Speciellt rutinen för att kalibrera kraftsensorerna för mig och min pilot kräver en viss ordning som vi inte har hittat ännu.
När vi väl rullade iväg söderut var siktet inställt på Nynäshamn. Peter som aldrig cyklat förut i mina trakter fick ta väginstruktioner från en blind :) Jag har cyklat ganska mycket här så klart och hittar ganska bra, men några felaktiga vägval blev det så vägen ner till Nynäshamn blev en mil längre än tänkt. Motvinden ner var också ganska mördande stora delar, men vi lyckades ändå hålla en ganska god fart. GPSen visade ett snitt på 28km/h, men då tror jag den räknar med stopp och pauser trots att den är inställd på att inte göra det. Det är någon ny bugg eller finess i Garmin Connect som fler än jag klagat på.
När vi väl rullade in i Nynäshamn kändes det skönt. Jag hade ont i rumpan, svanken ch armarna. Ibland kändes det som om jag satt för lågt, ibland för högt och mitt ”tjurhornsstyre” gjorde också att jag hade begränsade psotioner att hålla i. Att jag inte satt bra bekräftades sedan när jag kom hem och analyserade datat från cykelturen. En ganska stor obalans mellan höger och vänster ben, betydligt större än jag brukar ha inne på trainer där jag sitter bra.
I Nynäshamn blev det en kort kaffepaus. Ingen av oss är speciellt förtjust i allt för långa fikapauser som mest gör att man blir kall och stel och även om vi inte satt så länge, började jag snart huttra. Och när vi väl rullade igång kändes det i benen, både att vi suttit stilla en stund och träningsverken från löpträningen dagarna innan.
Men hem blev det lugnare men mestadels medvind som ibland blev kantvind. farten ökade också betydligt och vi körde rätt denna gången. Landsvägsmilen höll vi över 40km/h på, men så fort vi närmade oss bebyggelse och tätort sjönk hastigheten igen så klart.
Genom Tungelsta på väg hem slog vi igång kameran en stund för att visa det underbara vädret och väglaget. Ber om ursäkt för att filen är aningen stor och kan ta lång tid att ladda då jag varit för lat för att krympa ner den till ett behändigare format. Man får glädjas åt den maximala bildkvaliteten istället :)
Väl hemma igen kändes det, efter 9 mil att v fått en rejäl premiär. Trots kisspaus och trafikkörning slutade snittet på dryga 33km/h.
Nu är hjulen i rullning. Nästa lördag är det årets, eller säsongens sista inomhustränng. Sedan kan cyklarna börja skitas ner på riktigt utomhus och jag längtar verkligen efter mer cykling ute. :)
Andra bloggar om: Cykel, Cykling, tandemcykel, Paracykel, Träning, Landsväg, Nynäshamn