Det som förvånade mig mest var nog att jag inte blev förvånad. Eller förvånad är nog fel ord, jag blev inte ställd När telefonen ringer 06:43 och det är ett skyddat nummer. Jag svarar och hör musik och förstår direkt att det är en radiostation som ringer. Jag har sagt det förut, jag gillar verkligen radio. Det kände jag tydligt när jag var med i Eva Rusz show i Radio 1 i och med mitt deltagande i SVTs realityserie Mot Alla Odds och nu senast när jag var med i P4 Jämtland för några veckor sedan. Jag vet inte vad det är jag gillar så mycket med att vara med i radio. Ett fantastiskt sätt att nå många och kanske är det ändå så att jag känner att jag har något att säga och gör det bra? Även om det är svårt att tro på den känslan.
Men idag ringde dom alltså och det handlade inte om Sverigetempot Ultra utan om mitt deltagande i Halvvättern. Jag vet att jag var med på bild i lokalpressen, men var inte citerad och namngiven, så hur lokalradion fick idén vet jag inte.
Vi pratade om Vätternrundan och tandemcykling och även om det var ganska kort kändes det som om jag fick med bra saker.
Att få synas mer i TV börjar jag sluta hoppas på även om jag gärna skulle vilja fortsätta synas för att få bort fördomar och sprida kunskap. Inte för att jag tror att det ska bli så mycket mer radio så har det mediet åtminstone visat mer intresse än TV. Jag vet inte om jag skulle vilja vara programledare, sidekick i något trevligt program eller bara uppmärksammad för det jag gör. Det senare är ganska mycket färskvara.
Så tack till P4 Östergötland, det blev en bra start på den här dagen.
Andra bloggar om: Radio, Sveriges Radio, SR, P4, Östergötland, TV, SVT, Mot Alla Odds, Vätternrundan, Halvvättern