Roslagshösten 2015

Den här dagen går nog till den regnigaste på väldigt länge. Prognosen lovade upp till 35mm regn i vårt område.

Dagen började med Sthlm Bike, ett 50km långt motionslopp med start och mål centralt i Stockholm. Regnet som kommer för alltid förknippas med denna dag, vräkte ner och Stockholms gator var bitvis täckta med vatten.

Efter målgången lastade vi cyklarna på bilen och for norrut. Vi kom fram medan de sista starterna pågick och vi var ganska snabbt iväg men ensamma. När vi väl rullade och värmen började komma tillbaka i kroppen kändes det faktiskt helt OK. Regnet störde inte och jag kände inte av någon direkt kyla. Till följd av dålig träning, dålig sömn de senaste två nätterna och säkert också kylan och regnet, så svarade kroppen aldrig riktigt och mina två vänner Thomas och Patrick hade samma känsla.

Det blev snart klart att vi inte satsade på något reckord. Mina lår protesterade direkt i motluten och jag undrade hur bra det var efter bara några mil. Allt blev snart en fråga om att bara ta sig i mål och försöka släppa tiden. Ändå försökte vi jaga sällskap för att slippa ligga ehlt ensamma på dom våta, tomma vägarna i ösregnet.

I år valde vi att kort stanna på alla depåer för att fylla på med vatten, bullar, banan, korv och kaffe.

Som vanligt, straxt före depån på runt 8 mil kändes det som tyngst, både mentalt och fysiskt. När vi rullade vidare kändes som om nedräkningen börjat med ”bara” 5,4 mil kvar. Den lilla skogsvägen som jag annars brukar tycka är rolig med korta upp- och nedförsbackar var mest en fråga om jävlar anamma idag och trots att vi sedan några mil hängt med en liten klunga på 7–8 cyklister som höll ett lågt tempo, hade vi lite knepigt att hänga med stundtals. Delvis på grund av att man körde väldigt långsamt uppför men rullade på bra utför.

Precis före depån på 10 mil känner jag ett regelbundet ”bumpande” från bakdäcken. Jag tänker direkt punktering, men när vi rullar in i depån visar det sig att däcket spruckit i kanten. Antagligen på grund av nötande bromsklossar som varit lite feljusterade. Eftersom Patrick brutit på grund av ett problematiskt knä och glider med i servicebilen bakom oss, så lånar vi hans bakhjul och kan fortsätta utan att ha det orosmolnet hängande över oss. Växlarna blir i gengäld lite krångliga vilket också bidrar till att vi inte vågar ta i i uppförsbackarna för att inte riskera kedjehopp eller än värre, bruten kedja. Vid 10-milsdepån finns också varmkorv vilket är otroligt gott.

Nu med ganska precis 3 mil kvar finns mål i sikte och alla tunga tankar lättar. Jag blir i grymt stort behov av en buske, men vi vill verkligen inte släppa klungan och vårt sällskap och därmed bli sist ute på banan. Men turen är på min sida och en cyklist i klungan tappar plötsligt kedjan och medan dom fixar detta kastar jag mig ut i skogen och genast känns livet värt att leva igen. :)

På sista depån med bara 12km kvar serveras godis och jag fyller både munnen och fickorna med Rollokåla. Nu är det verkligen inte långt kvar. Jag och Thomas bestämmer oss för att lämna vårt sällskap och dra i förväg. Nu kan man pumpa på sista milen och vägen hem är ganska snabb. Vi blåser på i drygt 40km/h och med en riktigt skön känsla rullar vi över mållinjen och vi är inte sist. Speakern som hälsar dom sista välkomna i mål säger ”ni är först, från slutet” och det var precis det vi bestämde oss för att inte höra om oss själva. Nu kom vi åtminstone några minuter före den sista klungan och den så kallade ”kvastbilen” som ser till att banan är tom på cyklister.

Jag hade gärna kunnat avstå den här dagen och sovit istället. Jag älskar cykling, men regn och kyla klarar jag mig utan och delvis är det inte värt det. Men nu så här efteråt känner jag mig ändå nöjd. Kölden när man stod stilla var som alltid jobbig, men regnet störde mig inte och det var faktiskt till och med lite komiskt. När vi stod och mekade hjul på 10-milsdepån regnade det kraftigt. Men plötsligt var det som om någon hällde ut en hink vatten över än. Ingen långsam ökning från kraftigt regn till MYCKET kraftigt regn, allt bara kom på en gång. Väldigt fascinerande. :)

Nu i mål har jag ätit tre kokta korvar, ostmacka, ´två koppar kaffe och mer godis. Thomas hade vänligheten att lasta cykeln på bilen medan jag och Patrick gick på toaletten i ett varmt och härligt omklädningsrum.

Blöt, frusen, trött och stel lastar vi oss nu i bilen för att åka hem. Jag har haft den sista bilden klar i huvudet enda sedan kl5 i morse. Hem, av med alla blöta kläder, en lång, härlig dusch, tjocka, varma mjukiskläder och raka vägen i säng under täcket med kläder och allt med en bok. Det tänker jag genomföra, nu! :)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from Upplands Väsby, Stockholm County, Sweden.

Upplands Väsby, Stockholm County, Sweden

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.