I juni förra året blev jag engagerad i ett projekt för att stimulera cykelsporten för människor med fysisk funktionsnedsättning. Min huvudupptgift blev så klart människor med synnedsättning och tandemcykling. Projektet i dess nuvarande form tar slut i april 2016 men målet är givetvis någon form av fortsättning. Den person som då behövs är inte jag varför jag nu överlämnar min plats för inskolning av en eventuell sådan person. Det passar bra eftersom jag hittar allt färre uppgifter.
För den som läser min blogg, har det väl knappast undgått att jag känt det som lite motigt vad gäller cykelsporten, både för mig och för andra med synnedsättning. Jag känner att jag inte åstadkommit så mycket av det jag ville när jag gick in i det här, även om det gått lite framåt såklart.
Jag ville få in en fast regel i Svenska Cykelförbundets regler för mortionslopp att paracyklisters ledsagare eller piloter startar kostnadsfritt. Det går att ordna i nästan alla mortionslopp och dom allra flesta har visat sig mer än välvilliga. Men någon regel har det inte blivit och man måste kontakta varje arrangör och ödmjuka sig lite inför varje evenemang och det måste varje paracyklist göra separat.
En annan sådan målsättning jag hade, var att piloter som ställer upp på tävlingar ska få sina licenskostnader ersatta, helst av Svenska Cykelfröbundet. Där har vi lyckats åstadkomma att klubben SMACK sponsrar sina medlemmar om de kör som pilot på minst 5 evenemang per år med en paracyklist. Det är en delvinst och kan vara en medlemsförmån för SMACK-medlemmar, men egentligen borde inte klubbar behöva erbjuda sådant då det tenderar att bli väldigt ojämnt i landet beroende på klubbtillhörighet. Naturligtvis är SMACK ett en viktig förebild för andra klubbar. Det rör sig om så få paracyklister att kostnaden är försumbar.
Den stora förhoppningen var att kunna engagera flera piloter för att göra det möjligt för människor med synnedsättning, däribland jag själv, att få en mer regelbunden träning. Med tanke på alla stora klubbar och hur många som cyklar, borde det ha varit en lätt sak att engagera någon. Men Där har det varit väldigt trögt. Alla är så fokuserade på sin egen cykling och inget eller väldigt litet intresse att cykla tandem.
Att närma sig klubbarna har också varit ett sådant mål för att integrera paracyklister i de vanliga cykelklubbarna som blomstrar runt om i landet, inte minst i Stockholm. Här är åter igen SMACK en förebild men ganska unik som inkluderar sina paracyklister i tävlingar och mortionsaktiviteter samt träningar. När man cyklar med klubben möter man nästan inget motstånd eller ovilja annat än i enstaka undantag. Men bland andra klubbar, speciellt Stockholms största cykelklubb, är inställningen direkt avig mot att ha med paracyklister i sina träningsaktiviteter. Vi har bjudit in till prova på-aktiviteter och för att träna klungkörning med tandem för att verkligen utreda om det något stor skillnad egentligen, men allt sådant har avvisats eller uteblivit på grund av obefintligt intresse.
Det är några av de förhoppningar och mål jag hade med detta och jag känner mig inte nöjd med mitt eget resultat. Det får mig lätt att känna att jag inte åstadkommit något alls som är bestående och varaktigt och arbetat i ständig uppförsbacke. Det har också varit svårt att få målgruppen själva, de synnedsatta att komma på aktiviteter annat än några få vilket väl är ett generellt problem inom hnadikappidrotten sedan länge och även inom andra aktiviteter. Det i sin tur beror på att människor med synnedsättning inte lika lätt tar sig överallt och har svårt att inte bara få piloter för själva cyklingen, utan också ledsagningen för orienteringen dit, därifrån och på plats vid aktiviteten.
Så det är nog lämpligt att kliva av mitt arbete just nu. Mina idéer på vidare sätt att komma framåt är för tillfället slut och då blir jag bara en kostnad i projektet.
Det klassiska avslutet; det har varit lärorikt och givit nya erfarenheter och allt det där och cykelsporten verkar fortsätta växa och kanske är långsiktigheten den bästa vännen i att få fler cyklister integrerade i sporten.
Jag kommer fortsätta cykla så mycket jag kan och söka nya vägar att få möjlighet att träna till den sport jag faktiskt älskar mest.
På det viset önskar jag mina kollegor i Projekt Paracykel lycka till i fortsättningen. Jag kommer helt säkert bidra i någon form med det jag kan vid vissa tillfällen.
Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel
Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.