fråga mig inte hur jag hamnade på din sida men jag tror det hade något med apple att göra.
Jag blev imponerad av hur du beskriver din vardag med din ledarhund och fastanade med att läsa dina gamla blogginlägg.

tack för några roliga och intressanta timmar.

Fortsätt att dokumentera ditt liv och sprid dina budskap.

MVH
Martin

Jag har också en väldigt trevlig hund att jobba dressyr med. Det händer väldigt mycket och fort :).

Vidare, jag tycker själv att dressörens kunskap är guld värd när det trasslar till sig med hunden. Man behöver få veta hur man ska korrigera hunden på ett bättre sätt, när ens korrigeringar inte fungerar, trots att man tycker att man gör precis som man har lärt sig. Naturligtvis borde också vår grundutbildning vara organiserad så att det är just dressören som följer upp oss under det första året. Det är deras kunskap man behöver för att kunna arbeta på rätt sätt med sin hund.

Så jag skulle säga – kontakta dresören och be om råd, plus jobba med din hund! Då tror jag också dina korrigeringar kommer att gå igenom bättre.

Jag kan bara jämföra med allt mina syskon fått mig att våga och vilja göra som ”inte går”, segla, köra båt, åka vattenskidor, köra scooter, dyka. Men sedan kan man tappa sugen av små motgångar vilket jag tror gällde i Dennis fall. Men mitt bland all peppning dök det upp en del spydigheter då och då ganska tidigt.

Själv tänkte jag direkt — förvisso i TV-soffan — när det började gå trögt för honom att bygg en bår eller gör något annat konstruktivt, det hade varit mer rörande och trevligt att se än den nakna vanliga mänskligheten.

Att göra politik av det, när chansen ”äntligen” dyker upp att vi får synas i TV hade nog varit lite lockande. Göra politik av allt var ett av huvudskälen till att jag aldrig trivdes i en av organisationerna man ville ha med mig i som ung. Att bara göra saker föraktades medan jag tyckte att det på sitt sätt kunde leda lika långt som politik.

Jag tror det här formatet av TV öppnar en väldans massa dörrar. Vi funktionshindrade vill ju inte att funktionshindret ska vara tabu och ivägen. Och om det är centralt för många vilket det självklart är, så prata om det och visa det så frågorna lgäger sig så kan man ta människan bakom sen. Att prata om det, våga fråga tror jag är en bra nyckel till det jag tror programmets främsta motståndare önskar.

Sen så kan jag ju hålla med om att det kanske vinklades som att några var oschyssta mot honom, men i de tidigare programmen så hade ju å andra sidan framförallt Anna försökt peppa Dennis väldigt mycket. Jag kan också förstå deras frustration av att han först säger ”jag kommer inte kunna hjälpa till i kväll” o så springer han in i mål. :)
Men du har säkert rätt, människan mår nog bra av att få vara ”bättre än nån annan”. Och jag kan tänka mig att du även har rätt i att det kan gå fortare att hamna där om man är van att vara i ”underläge”. Har du läst Flugornas Herre? Den handlar ju just om sånt här och man förstår mänskligheten något bättre efter att ha läst den, det är dock stundtals mycket tung läsning.

Vad gäller tävlingsmoment är jag lika frågande som du. En sån här serie går inte att göra som en tävling, och varför skulle man. Det är knappast det som är syftet. Jag tycker man har gjort ett bra format och en bra serie. Frågan är vad som händer nu. Kommer SVT att göra om formatet? Var ska man gå då, vilka egenskaper kommer man casta fram den gången och så vidare?

Jag har också hört argumentet att det borde varit en tävling eftersom alla andra liknande program för icke funktionshindrade är det. Jag undrar lite stilla hur den tävlingen skulle gå till i så fall. Med så enormt fysiskt olika förmågor vore det ju ganska svårt att få till en rättvis modell. Ta kryckorna och göra punka på rullstolarna och sno benproteserna så hade det bara varit en promenad i parken för några att vinna, eller hur tänker man sig? En tävling på ren intelligens kanske, frågor längs vägen eller en tävling i hjälpsamhet? Någon som tycker tävling hade varit bra kanske kunde förklara hur det skulle gå till? :)

Har du sett något bra argument till varför man istället borde ha varit i Sverige? Nog för att det kanske finns äventyrliga stråk även i vårt eget land, men Afrika, herre gud vem vill inte åka dit?!

Att just enbart blinda hörts i debatten — så också nu — har jag också funderat över. En reaktion jag fick privat igår på inlägget var att rörelsehindrade kanske traditionellt är mer vana vid och har accepterat behovet av assistans på ett annat sätt än vad synskadade är. Vi kan ju göra mycket mer utan hjälp. En egen fundering är ocks om funktionshindret synhandikapp ofta inte är så påtagligt, det syns sällan direkt om man inte har käppen framme och det har man kanske inte vid restaurangbordet eller när man sitter på ett fik eller sitt arbete. En rörelsehindrad kommer sällan undan sin rullstol eller sina kryckor. Kanske tvingas man då att acceptera sitt funktionshinder och reagerar inte så starkt på att ”sticka ut”.

När det gäller gruppens dumamik och reaktioner håller jag helt med dig, det är samma som skulle hända i alla grupper. Jag bara funderade lite över varför de som normalt sätt kanske känner sig svaga bland icke funktionshindrade lika snabbt, eller ibland kanske extra snabbt tar på sig en översittarroll och klankar ner på andra. Det gick inte särskilt många minuter in i serien innan det började så smått även om sjette avsnittet var en kulmen.

kanske är det just det som är grejen, att det blir just så efter att alltid ha varit eller känt sig i någon sorts underläge, att ”äntligen” själv få vara lite i överläge? Kanske en mänsklig och i så fall hemsk egenskap.

Och som du säger, man vet inte hur man själv skulle reagera eller bete sig, även om jag känner mig säker på att jag skulle ha känt mig mer lik Madelene som starkare än andra visade medmänsklighet och förståelse.

Det som jag tyckt varit intressant med hela den här debatten om Mot Alla Odds är att det i princip bara varit tre starka röster som hörts som kritiserat programmet i Studio 1 och Debatt och på webben. Alla tre är blinda. Det måste finnas någon anledning till att det är just så.

Sen tycker jag det är synd att man inte vågat ta med någon blind i programmet. Malin som är med är ju visserligen gravt synskadad, men Anna har ju i sammanhanget väldigt god syn. Inget ont om henne, men det känns lite som att hon kanske plockades med i programmet för att hon är ”halvkändis”.

Sen har ju ett av argumenten från de tre som varit emot programmet också varit själva inspelningsplatsen. Att man valt Afrika i stället för Sverige. Anledningen är väl gissar jag att det skulle bli bättre TV, och jag ser egentligen inget fel i det. När man gjorde piloten (den man sökte folk till 2009) så var ju tanken att man skulle kopiera norska Ingen Grenser och köra från Sverige till Norge, men det var kanske inte tillräckligt coolt för SVT. Och kanske har dem rätt, det blir nog bättre TV av Afrika än av svensk barrskog. :-)

Själv behöver jag kabeln för att komma åt att programmera CCIR som bara verkar gå att göra med datakabel.