Datorer

Det började med VIC20 någon gång i 7-an, det måste ha varit 1987–1988. Vi
hade skaffat en och bara det gjorde att kompisarna skockades hemma hos oss i
lägenheten i Ankarsru. Även det faktum att jag redan studerat
maskinskrivning sedan årskurs 1, gjorde att jag var den som alltid fick
skriva vilket kändes väldigt hedervärt — då =) Vi försökte göra upp
tabeller över rollspelet Drakar och demoner i datorn. Jag kommer knappt ihåg
vad de innehöll, eller skulle innehålla men det var väl varje figurs
livskraft och styrka och liknande =)

1988, på våren tror jag det var, fick jag min första digitala ordbehandlare.
Det var en Versabraille II+ med intern diskettstation och en extern dubbel
diskettstation. Mina lärare fick en Brother TC600 som var motsvarande
ordbehandlare för seende. Med dessa saker kunde både jag och lärare knappa
in på vårt sätt och föra över informationen till varandra och skriva ut. Det
var helt otroligt på den tiden, även om överföringen var bristfällig och ett
rent helvete rent ut sagt, att få att fungera.

Efter min flytt upp till den kungliga huvudstaden fortsatte det med mammas
IBM PS2 modell 30, en gammal 8086:a med 20MB hårddisk och 8MB RAM tror jag.
Den kostade väl otroliga 50.000 på den tiden. Jag skrev först på den i
blindo men inom kort kunde man koppla sin Versabraille II+ till datorns
serieport och använda den som skärmläsare. Det gick knaggligt, men
fungerade. Displayen visade 20 tecken åt gången.

Jag började modema den här tiden. Först fick jag ett Telix 312, ett
Televerksmodem med pulsslagning, men automatiskt. Jag modemade med min
Versabraille II+ till en början och min första upptäckt var Permobas.
Permobas var nog ett samarbete med Permobil och några till. Den växte upp i
Unix-miljö i en skrubb i Åkersberga och sköttes av två flummiga, otroligt
trevliga teckniker. Per Cederblad och Gerth Krantz tror jag de hette. Jag
undrar vad dom gör idag =)

Där började jag knyta mina första kontakter och — mina höga
telefonräkningar. Ni som varit aktiva BBS-användare vet hur det gick till.
Ett konferenssystem med publika/privata ”möten” och brevlådor. Basen hade
ett tiotal ingående modemlinjer och man kunde chatta med de inloggade. Ingen
extern kommunikation i det läget så som epost. Allt var lokalt i det
systemet.

1989 började jag jobba som utbildare åt Föreningen Sveriges Dövblinda. Det
skulle utbildas i att använda Versabraille I (modellen med
kassettbandspelare som lagringsmedia) som text-telefon. Det var ett evigt
resande runt i Sveriges länga land för en vilsen 16-åring, men roligt,
spännande och en otrolig erfarenhet. Värst med den tiden var väl alla de
gamla människor man utbildade och jag kände mig hindrad både av deras
hörselproblem och vår kommunikationsnedsättning, och det faktum att jag var
ung och kände mig ruskigt ensam där bland dessa gamla människor. Jag brukade
sällan ha hemlängtan när jag var ute på äventyr, men dessa år jag reste
runt, längtade jag alltid hem och gjorde antagligen tack vare det inte mitt
bästa.

Under min tid på Föreningen Sveriges Dövblinda fick jag min lön i min första
egna dator. Det var en Tranfor AT 286:a med 20MB hårddisk, Herkules
VGA-skärm och modem. Modemandet fortsatte och blev enklare med en vanlig
dator. Jag använde kommunikationsprogrammet Telix. Snart tog min
utbildningskarriär en vändning inom FSDB, det skulle börja texttelefonas på
PC. Det hade sina fördelar, men systemet blev också mer avancerat för de
redan hårt ansträngda gamlingarna. Min tillvaro blev ännu värre på den
fronten. Jag slutade snart utbilda åt FSDB, med oficiell anledning att det
påverkade min skolgång för mycket, vilket också delvis var sant.

Kommentera