Jag har försökt finna lösningar, men som det ser ut nu finns inga möjligheter att ha båten kvar. Enda lösningen är att snubbla på en fet väska med pengar eller för en gångs skull ta en trisslott och vinna något stort och fint. Men jag tror jag förbrukat min tur för både det här året och ett par år framöver.

Och visst känns dt sorgligt och trist. Den här båten hade jag velat ha kvar en stund och båtar är ett av mina stora intressen. Trots att jag behövt hjälp för att köra båten så har det känts värdefullt.

I år har båten inte ens kommit sjön. Husaffär och flytt har legat i vägen och nu är säsongen för långt gången så det inte är någon idé längre.

Men nu ska den säljas och kanske ordnar sig allt framöver och då finns nya båtar att köpa. Annonsen hittar man här.

Andra bloggar om: Båt, Båtar, Båtliv, Windy, Windy 22, Annons, Annonsera, Blocket

Det mest komiska med detta sista steg i husaffären var att vår bank hade räknat fel på våra lån. Så när hela köpeskillingen för huset var betald och vi sålt något för flera miljoner kronor, saknades plötsligt 4362kr! Köparens bank försökte lösa det direkt med vår bank som vägrade lösa det. Så då var det bara att gå till bankomaten och ta ut 4400kr och betala de sista lånen kontant. Kvar på disken låg 38kr som vi skrapade ihop och gick ut! Det var inte riktigt så jag trodde det skulle gå till!

Så nu är det bara en summering som återstår. Hur det har varit att vara husägare och hur det är nu att inte längre vara husägare. När vi satt där i vår hyresrätt, en 4:a på 92 kvadrat kändes hus som en liten dröm. Egentligen trivdes vi bra men alla omkring pratade om och skaffade eget. Och visst vore en liten altan och gräsplätt och ett eget garage kanon! Och när vi hittade ”det där” huset i tidningen gick allt väldigt fort, som det ofta gör när vi bestämt oss för något.

Vi hade inte gått på en enda husvisning tidigare men när vi nu gick och tittade på huset kändes det helt rätt. Om vi skulle ha ett hus så var det just detta. Möjlighet till 8 rum, tre våningar, 2 badrum, 2 uteplatser och trots att det var radhus var de åtskilda av utstickande garage. Vi skulle bara ha det!

Och visst kändes det konstigt att köpa något så dyrt för pengar man inte har, men det gick så lätt. Bara att låna och skriva under ett antal papper så var allt igång. Det kändes redan då väldigt overkligt, men när allt om att binda eller inte binda och på hur lång tid började så förstod man att allt bara var gissningar och ingen visste säkert och det var bara vi som fick bestämma. Och det kändes konstigt med så stora belopp inblandade och känslan av overklighet blev inte mindre.

Men vart efter åren gick började vi nog alla på olika sätt längta tillbaka till lite mer centrala delar och hyresrätt. Avstånden för en familj utan bil, alla enorma kostnader som hus ändå medför och allt underhåll och renovering. Att hus var en bra affär och investering för framtiden och billigare än hyresrätt var något alla sa men som vi nu starkt började ifrågasätta. Men allt slutade med att vi nog inte var några husmänniskor.

Visst tog det lite tid innan vi vågade erkänna för varandra att det var så, att vi längtade tillbaka. Det började med förstulna kommentarer när vi gick förbi vårt gamla bostadsområde, ”här trivdes man, tänk om man bodde här, tänk vad nära till tåget och ICA, minns du balkongen?”

Till slut var vi i det skedet att det inte längre var lönt att försöka lura sig själv och varandra längre, och vi konstaterade att OK, vi vill inte bo här längre. Men då insåg vi att resan tillbaka var lång. Vi stod inte i någon bostadskö och all renovering vi påbörjat och måste slutföra men som vi egentligen inte hade råd med.

Vi ställde oss i alla bostadsköer som vi kunde komma på men vi visste vart vi ville bo. Men just där var sannolikheten så liten att vi skulle få bo. Vi tänkte att vi nu ändå står i kö och bollen var i rullning och vi kunde lugnt sätta igång med renoveringen och lägga upp det på ett antal år och bli klara och sedan kanske få möjlighet att flytta.

Sedan gick allt väldigt fort — igen! Jag tror inte på ödet men ibland har man tur! Några veckor efter att vi ställt oss i kö på ”den där” lägenheten, blev den ledig för uthyrning efter att ha varit upptagen i 13–14 år. Men fortfarande kändes det avlägset eftersom inte stod först i kön, men tillräckligt långt fram för att anmäla intresse. Nu kändes det ännu värre eftersom vi visste att vi skulle förlora och att det skulle ha varit väldigt nära drömbostaden. Men plötsligt ringer bostadsbolaget och säger ”grattis, klarar ni den ekonomiska kontrollen är lägenheten er”. Det kändes helt osannolikt! fortfarande fanns ett hinder kvar och vi var ännu mer nervösa. Skulle vi snubbla på målsnöret nu!?

Att skriva under det kontraktet kändes som en stor, tung sten lyftes från hjärtat. Alla måsten och förhoppningar och oron för huset kunde vi nu lägga åt sidan. Att processen att sälja huset var lång med all renovering vi nu blev tvungna att göra i rasande fart och på kredit och alla visningar och budgivningar skulle bli lång förstod vi, men dt kändes otänkbart att det skulle bli svårt att sälja.

det blev tyvärr ganska svårt och tog längre tid än vi trott och hoppats. Men trots att det inte alls gick bra och vi faktsikt sålt med viss förlust, kändes det sista penndraget väldigt bra.

Nu kan vi börja om och vi kan inte få nog av att känna känslan av att gå den korta sträckan till affärerna.

En sista stor grej som gäller huset återstår, och det är deklarationen i början av nästa år. Trots att vi gjort en förlust har vi gjort en vinst jämfört när vi köpte huset så förlusten då kommer bli dubbel. Men det är ett helt halvår tills dess!

Andra bloggar om: Hus, Hem, Bostad, villa, Radhus, Bank, Banker, Bolån, Lån, Huslån, Ränta, Räntor, Skatt, Skatter, Reavinst, Mäklare, Mäklarhuset, Husförsäljning, försäljning, Sälja Hus, Sälja Bostad, Hemnet, Hemnet.se, Husvisning, Radon, Radonmätning, Energideklaration

Så var vi då hemkomna från årets semestervecka på Rånö. Det har inte blivit så mycket bloggande under veckan. Dels på grund av något så jordnära som brist på ork och lust, dels på grund av så dålig mobil bredbandstäckning att det varit en ren plåga att ta fram mobilupplagorna av olika sajter. Om man offrat en grankotte under skumma former och stått vänd mot sydväst invid det där trädet, så har det gått att surfa lite =)!

Men nu är vi hemma och det har varit en härlig vecka med fint men lite blåsigt väder. Vi funderar på om vecka 30 egentligen är försent, att man borde åka tidigare på året om man vill ha bättre väder. Men vad vet man. Nu har vi bokat samma vecka nästa år så det får gå.

Det har varit ganska kallt i vattnet under veckan, pendlat mellan 13 och 19 grader och vi har badat och bastat nästan varje dag. Här ute kostar det 100kr att boka bastu en timme, men det är det värt. En kväll bokade vi två timmar i följd för att få riktigt gott om tid. Nästa år tror jag helt enkelt att vi ska hyra bastun och bo där istället för i stuga =)

Den här ön är verkligen fantastisk, och inte vet jag exakt varför. Där är fin som många andra öar, inget speciellt med stugorna, men man bara trivs. Rånökällan med sin goda mat och öl besökte vi så klart även i år fast bara en gång.

Det enda som var konstigt med årets vistelse ute på Rånö var väl att vi detta år inte åkte egen båt ut med packningen. Alla tidigare år har vi tagit egen båt och på så vis varit fria att ta egna små utflykter. Men båten har inte ens kommit i sjön i år på grund av allt stök med husförsäljning och flytt. Så jag ska försöka hålla mitt löfte att tvätta, vaxa och sedan täcka om den för nästa vinter i lite bättre tid än tidigare år.

Bläddra gärna semesterbilderna. Nu ser vi fram emot nästa år.

Andra bloggar om: Windy, Windy 22, Båt, Båtar, Båtliv, Marina, Varv, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn, Semester

Och visst har vi börjat komma i ordning även om mycket är provisoriskt än och en hel del kartonger står ouppackade. Barnen har inte fått några riktiga sängar än. När vi lämnade huset åkte två stora lass till tippen och där ibland flera sängar som inte höl ihop längre. Så nu ligger tre av barnen på golvet på madrasser. Men än så länge är det bara mysfaktor för dem och besök hos IKEA får vänta några veckor tills efter semestern i skärgården.

Det jag saknar från huset är miljön och de perfekta strövområdena för hund. Skog och mark började 30 meter utanför dörren och man kunde i princip gå hur långt som helst. Just det var också den största nackdelen, att det var ruskigt långt att gå till allt. Närmaste affär låg nästan 2km bort.

Mer centralt än vi bor nu kan man knappast bo. Vi går under tak 20 meter till huvudingången till vårt köpcentrum och där finns det mesta man behöver. Resten ligger fortfarande på rimligt gångavstånd. Men istället är hundrastningen lite mer komplicerad med gräsmattor och hyreshus och i gengäld lite längre att gå för riktigt bra hundrastningsområden. Men närheten till tåget, bussar och affärer väger upp det. Vi har redan provat på att gå ner för att bara ta en pilsner på en krog och sedan gå hem igen, något vi inte ”kunnat” göra på över 5 år =)!

Det som varit mest påtagligt med handlingen har varit att man bara kunnat resa sig och gå ner för at handla det man glömde. Det är inte jobbigare än vad det var att gå ut och kolla posten eller kasta soporna förut. Tidigare var man trött och barnen var trötta när man kom fram till ICA och sedna återstod handlingen och hela vägen hem. Och jag tror det där kommer bli ännu mer påtagligt när vintern kommer och plogningen inte fungerar och gångvägarna ligger igensnöade. Vi kommer inte ens behöva gå i snön för att få tag i mjölk och bröd!

Vi har alltid varit en familj som gillar att gå och så kommer det nog fortsätta vara. Men nu kan vi välja att gå för att det är roligt, skönt eller nyttigt, inte för att man måste.

Kort sagt, här kommer jag trivas och även om det medförde en del sura bieffekter som det nog bloggas mer om i serien ”Sälja huset” så var allt värt det.

Andra bloggar om: Familj, Barn, Bostad, Boende, Bostadskö, Bostadsmarknad, Bostadsmarknaden, Hus, Villa, Radhus, Hyreshus, Hyresrätt, Lägenhet, Haninge, Handen, Blinda, Synskada, Synskadade

Jag hade börjat leka med den fria växellösningen Asterisk som körs i Linux-miljö. Det var en oerhört kompetent lösning och eftersom vi körde samma system på jobbet, kunde jag svara i både hemtelefonen eller tjänstetelefonen var jag än befann mig och koppla samtal precis vart och hur jag ville. Allt hade jag makt över eftersom det var på min Linux-server det kördes. Visst fanns priset med på listan över argument, IP-telefoni kräver ju ingen nätavgift och abonnemangskostnaderna är avsevärt mycket lägre än Telias gamla hederliga kopparanslutna telefoni.

Och visst har det fungerat bra även om IP-telefoni också blir så mycket känsligare för störningar. Telefonerna i sig är mer avancerade än en vanlig telefon, kräver el och nätanslutning vilket medför dubbelt så mycket kablar. Visst fanns det trådlösa telefoner som anslöts via WLAN, men där var batteritiderna så dåliga. DECT-telefoner där basstationen kunde köra över IP-fanns också och fungerade väl snäppet bättre.

Sedan finns alltid riskmomentet över internet. Allt från mitt eget bredband till hela vägen till teleoperatören måste fungera för att det ska gå att ringa och även om vi är vana vid ganska bra upptider på våra bredbandsanslutningar så haar det hänt mer än en gång att det varit nere och det är frustrerande.

Sedan har vi problemen med trafiken som måste gå genom router och så kallad NAT vilket har gjort att telfonerna efter en stund slutat ta emot trafik trots keep alive-inställningar.

Men jag började fundera på riktigt när jag uppgraderade Linuxprogramvaran Asterisk och en hel del saker slutade fungera. Jag orkade aldrig nedgradera och få igång det igen utan levde med problemen i något år. Tankarna på gamla Telia kom till mig allt oftare =).

Och nu när vi flyttat aktualiserades tankarna, mest på grund av den omfattande tillgången på telefonjack =) Dessutom har vi bara en hel IP-telefon kvar och de kostar mellan 1500–2000kr styck att köpa nya vilket man också måste ta in i kostnadskalkylen. Så nu har Telia anslutit oss igen och det känns faktiskt bra med tut i luren igen!

Jag vet vad de flesta av oss tror och tycker, och jag tror själv at fast telefoni inte kommer leva så länge till. Hur många år tänker jag inte gissa, men jag tror inte det är så kortlivat som många förutspår. Den främsta anledningen är väl just tillförlitligheten och det omfattande nät som redan ligger nedgrävt och installerat i hus. Om något kommer hända inom överskådlig tid, är det möjligen att mobiltelefoni och IP-lösningar konkurrerar så hårt med Telia att man tvingas sänka priserna. Men skrota nätet lär nog inte hända än på ett tag. Och sjunker priserna är det väl ingen som blir ledsen.

Jag är inte så rädd för mobiltelefoni och tror nog vi borde ha sett tecken på om det var skadligt för oss efter 20 år med tät mobiltelefonanvändning i vårt land. Däremot stör jag mig på den varierande ljudkvalliteten, batterier som ska laddas etc. Det är faktiskt skönt att ha en vanlig telefon vid örat som inte blir varm när man sitter i en tidsödande telefonkö hos myndigheter och företag eller pratar länge med någon polare. Och nu när även mitt jobb använder en mboil växellösning, kan en del av dessa aspekter vara riktigt frusterande.

Så nu kör vi vanlig telefoni igen tills nästa gång man ändrar sig!

Andra bloggar om: Telefon, Telefoni, Fast Telefon, Fast Telefoni, Ip-telefon, Ip-telefoni, Phonzo, Telia, Rix Telecom, Rix, AllTele, Cellip, Bredbandstelefon, Bredbandstelefoni, Telefonväxel, Digium, Asterisk, Linux, Mobiltelefon, Mobiltelefoni, Mobila Växeln

Det är mycket att tänka på när man ska sälja huset och flytta. Att omplacera den första kaninen gick ganska bra, det gjorde vi redan i början av april. men det gick lite lättare eftersom det var en ganska ovanlig kaninsort.

Druvan är en dvärgvädur och inte särskilt ovanlig och dessutom ganska gammal för att vara kanin och har nog inte så lång tid kvar att leva. Inte så lockande för barnfamiljer då att ta sig ann henne.

Så vi fick ta till en inte särskilt rolig lösning och fråga den ursprungliga ägaren om hon kunde tänka sig ta hand om kaninen igen. Alterantivet för oss hade varit avlivning vilket vi så klart inte hotade med =). Men det fanns ingen annan lösning och huset har redan stått övergivet och tomt en vecka. Förvisso var det inte särskilt jobbigt att ge henne mat och vatten eftersom vi ändå har varit i huset varje dag för att städa och röja sedan vi flyttat men nu när vi snart är klara började det bli bråttom att hitta ett nytt hem åt henne.

Så idag packades buren och kaninen in i en bil och for mot sitt nya hem. En balkong kanske inte är det mest optimala hemmet men kärlek och uppmärksamhet lär hon få i överflöd och det är ju det viktigaste!

Och det kändes efterråt som en enorm lättnad och vi förstår först nu hur mycket man egentligen grämt och oroat sig för det lilla djuret. Avlivning på grund av flytt har liksom inte känts som någon angenäm lösning när man tagit sig ann ett djur. Och att ta med henne till lägenheten var inte alternativ med alla höallergiker i familjen.

Andra bloggar om: Djur, Husdjur, Kanin, Kaniner, Kaninbur, Kaninburar, Dvärgvädur, Barn, Barn Och Djur, Omplacering, Brandbergen

Där blev det värre. Kompisen hade den dåliga smaken att flytta in i en 1.a på tredje våningen. Fortfarande fanns ingen hiss, trapporna var spiralmodell och ganska OK, men jag tror aldrig jag hjälpt till att flytta så manuellt någon gång =)

När vi lämnade tillbaka bilen vid 19-tiden hade vi även denna dag kört två lass, burit grymt mycket på bara tre personer med förvånansvärt gott mod i behåll. Jag skulle kunna sträcka mig till att säga att det till och med är riktigt kul att flytta, och dessutom kul att inte bara vara den som ber om hjälp hela tiden, utan att få hjälpa till. Det hör inte till vanligheterna.

Nu är lastbilen återlämnad och killen vi hjälpt att flytta fick en klämskada och har nu passerat akuten för att bli omplåstrad men fortfarande vid gott mod =)! 1½ platta öl och en massa kött är inhandlat för att fira segern och två goda dagsverken! Åtminstone jag ska förhoppningsvis själv inte flytta på ett bra tag =)!

Andra bloggar om: Hem, Flytt, Flytta, Flyttbil, Lastbil, Flytthjälp, OKQ8, Nynäshamn, västerhaninge

Det har varit en lång och slitsam dag men allt har fungerat väldigt bra.Dagen började med att köparen och en besiktningsman gjorde en kompletterande besiktning samtidigt som vi förberedde oss för att tömma huset. Vi hämtade en stor lastbil från en OKQ8-mack i närheten, den 22-kubikare och till en början var vi tre starka pojkar men slutligen var vi 7 eller 8 osom hjälptes åt.

Två stora lass blev det och allt flöt på mycket bra. Det ick bra att komma nära intill en lastingång på huset så det enda som sinkade var hisstransporten upp till 7:e våningen.

Nu är kvällen här och kroppen och huvudet är slut. Vi har stött på några små problem, sängar som inte går att få upp genom trappan men det får vi lösa någon annan dag. Imorgon går ytterigare ett flyttlass då jag ska hjälpa en kompis att flytta. Lika bra när man har ångan uppe =)

Andra bloggar om: Hem, Flytt, Flytta, Flyttbil, Lastbil, Flytthjälp, OKQ8, Haninge, Handen, Jordbro

Visst kändes det tröstlöst ett tag. Ett ovanligt stort radhus i ett fint och lugnt område lagom långt från allt med lagom mycket måsten att göra och till ett normalt pris. Men vi hade nog lite otur med att lägga ut det samtidigt som hela vårrushen på försäljningsmarknaden. Hade vi varit ute några månader tidigare fanns det gott om intressenter men få objekt. Men just det kunde vi inte styra över.

Men nu är alla papper underskrivna och en kompletterande besiktning kvarstår. Endast om den skulle visa något stort och dyrt fel vi inte redan såg vi förra besiktningen så kan det bli krångel med prisreduktion eller avbrutet kontrakt. visst känns det obehagligt även om det egentligen inte finns någon anledning till oro.

Nu närmar sig vårt flyttdatum med stormsteg och vi kan nu sätta igång och riva allt. Huset behöver inte längre se fint ut inför några visningar och det underlättar packandet.

Huset övergår till ny ägare 1:a augusti och det är väl det sista stora steget i en av vårt livs största affärer.

Andra bloggar om: Hus, Hem, Bostad, villa, Radhus, Bank, Banker, Bolån, Lån, Huslån, Ränta, Räntor, Skatt, Skatter, Reavinst, Mäklare, Mäklarhuset, Husförsäljning, försäljning, Sälja Hus, Sälja Bostad, Hemnet, Hemnet.se, Husvisning, Radon, Radonmätning, Energideklaration

Men det har tagit lite tid att få till det men nu äntligen bokade vi ett datum och vi kom äntligen iväg! Vi fick bli lite barnfria och passade på att ta lite extra ledigt ute på landet med mat och gott att dricka.

Att träffa vargarna var en oerhört cool upplevelse! Jag brukar alltid berätta historien om vargen Pelle som fanns på Skansen på 80-talet. Jag var 8–10 år när vi fick träffa honom i grupp och då kom han i koppel ut med sin skötare. Jag som då hade shcäfer hemma tyckte inte det var det minsta konstigt och gosade med vargen som vilken hund som helst. Pelle minns jag som väldigt tillgiven där omringad av en massa barn.

dag hade det där varit otänkbart och det politiska läget kring vargen är minst sagt indelat i två läger. Därför kändes det extra bra att få träffa dem på riktigt, i en så riktig miljö som bara är möjligt.

Läs hela upplevelsen på våra Semestrar och Kolmårdens vargar!

Andra bloggar om: Djur, Varg, Vargar, Vargjakt, Vargstam, Vargstammen, Kolmården, Kolmårdens Djurpark, Norrköping, Skansen

För andra året i rad anordnade Stockholms två syncentraler en minimässa internt för sin egen personal. Efter årsskiftet har ansvaret även för synhjälpmedel tagits över av Hjälpmedel Stockholm så i år var även deras personal med.

Alla de vanliga leverantörerna var bjudna och vi ställde ut i lokalerna i Långbro. visningen varade i tre timmar och det var mycket folk och stort intresse, särskilt från den nya personalen från Hjälpmedel Stockholm eftersom området synhjälpmedel var nytt för dem. Bortsett från att visningstiden som vanligt var en aning kort — bara tre timmar — så var det bättre upplägg i år, med alla leverantörer mer samlade och rejält med yta.

Vi ställde ut som vanligt vårt breda sortiment av punktskriftsdisplayer, skrivare och anteckningshjälpmedel. Det som var nytt och extra roligt att visa i år, var ett nytt kamerasystem främst för skolan. En närkamera som man tittar på papper och böckedr på bordsytan, samt en avståndskamera för att titta på annat i klassrummet, så som ”svarta tavlan”, kartor och teckningar på väggarna eller varför inte klassens snyggaste tjej/kille ?

Systemet har HD-kvallitet rakt igenom bildkvalliteten blir därför perfekt.

Den här mässan fick avsluta vårens visningsprogram och det blir nog inget mer stort före semestrarna.

Andra bloggar om: Arbete, Stockholm, Hjälpmedel, Synskadade, Handikapphjälpmedel, Utställning, Mässa, Visning, Syncentral, Syncentralen, Hjälpmedel Stockholm, Stockholms Läns Landsting, SLL, SLSO

Årets upplaga av Minimaran bjöd även den på ett strålande väder och ett Stockholm i feststämning! Dels för att det råkar vara Sveriges nationaldag, och dels för festligheten Smaka På Stockholm. Så det var en hel del människor i rörelse! Och dessutom var det förberedelser inför TV-inspelning på Skeppsbron med anledning av Love Stockholm 2010 och vårt stundande prinsessbröllop!

Starten gick som vanligt på Östermalms IP och trots att det var så många ungar som startade, kändes upplägget som vanligt välarrangerat och fungerande! Jesper sprang idag sin tredje minimara och var väl förtrogen med hur det funkade och gick till starten själv eftersom vi redan då stod på Stockholms Stadion för att invänta Emilia som gick i mål.

Och visst måste det vara en enorm känsla att springa in där på den enorma ytan med alla människor, musik och speaker! Man såg hur till synes dödströtta barn fick ny energi och sprang som galna i mål av publikens stöd!

Och visst gjorde båda barnen jättebra ifrån sig även i år! Emilia sprang in på en 28:e plats på tiden 11.05, 1 minut och 4 sekunder efter vinnaren.

Jesper sprang in på plats 32 på tiden 09.15, 1 minut och 22 sekunder efter vinnaren.

När alla hade kissat, druckit, bytt blöta kläder och ätit glass, gick vi ner mot Skeppsbron. Fastnade en stund framför genrepet till kvällens TV-inspelning innan vi gick mot Södra Station och åkte hem. En väldigt trevlig dag!

Andra bloggar om: Barn, Fritid, Idrott, Sport, Friidrott, Löpning, Springa, Maraton, Maran, Minimaran, Östermalms Ip, Stadion, Placering, Personbästa, Östermalms Ip, Stockholms Stadion, Stadion, Stockholm, Smaka på stockholm, Kungsträdgården, Kungsan, Love Stockholm, Love stockholm 2010, Skeppsbron, Prinsessbröllop, Prinsessan Viktoria

Vi är väl många som rätt ofta skaffar nya, tekniska prylar enligt principerna att ”det går” och att ”grejerna skapar behovet”. Men ibland är det verkligen tvärt om, det finns ett stort behov som en teknisk pryl verkligen löser!

Själv harvade jag i gymmet hela våren 2009 på löpband och i cross-trainer och visst gjorde det skillnad. Min vikt sjönk genast, min råstyrka och konditionen blev bättre och för att inte tala om självkänslan! Men det fanns ett problem redan då, och det var att kunna hålla koll på mina resultat för att se om man förbättrades och gjorde framsteg, eller att ett träningspass dagarna efter öl, chips och Coca Cola faktiskt gjorde betydligt sämre prestationer!

Jag försökte logga manuellt i min kalender men det blev lite si och så med det. Det bidrog till stor del att jag tappade inspirationen under hösten och tappade i stort sett allt jag jobbat upp och sådant påverkar ju motivationen att komma igång igen. Visst försökte jag, men det gick trögt.

Men när jag köpte mina Nike+-skor, var det verkligen just en sådan pryl som vände allt totalt till det bättre! Det blev plötsligt kul, givande och inspirerande att springa igen! Att räkna sekunder och se hur det för varje gång blev bättre tider och hur det för varje gång kändes lättare och bättre i kroppen. Alla värden sparas nu i min iPhone och under ett pågående träningspass får jag löpande för varje kilometer röstbaserad information om tid och genomsnittlig tid per kilometer.

Och för mig är detta helt avgörande, jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att jag inte skulle vara lika duktig om denna inspirationskälla inte fanns!

Nu har jag loggat 10 mils löpning sedan februari i år! På skärmdumparna ovan kan man se hur ett pågående träningspass ser ut och lite urval från mina resultat.

Följ mina strävanden på My.Nike.com/jnomell och Runkeeper.com/user/jnomell!

Andra bloggar om: Träna, Träning, Fitness, Springa, Löpning, Löpträna, Löpträning, Löpband, RunKeeper, Löparskor, Skor, Nike, NikePlus, Nike Plus, Apple, Apple iPhone, Apple iPhone 3GS, iPhone 3GS, iPhone

Som dom måste ha väntat på sin fina station, eller om de kallar det resecentrum! Och visst har jag avskytt Uppsalas tågstation när man har varit tvungen att gå över spår med plingande bommar överallt och en ständig rädsla för att bli överkörd.

Och än värre blev det när man började bygga den nya centralstationen med buller och enormt rörigt! Men nu är det äntligen klart och visst blev det fint! Gångar under spåren, stort och rymligt och välplanerat.

Men så kommer jag och min hund gående upp för den högra delen av den breda fina trappan upp mot taxistationen för att åka till en kund. Och vips tar det stopp och jag kör skallen rakt i något väldigt hårt! Den delen av trappan visar sig sluta i ingenting och man har helt enkelt byggt någon sorts gångbro över! Det var bara att gå ner för trappan igen eller krypa under trappräcket och gå upp igen längre til vänster. Jag funderar mycket på hur man tänkt när man byggt igen en del av trappan? Varför ens bemöda sig med att bygga trappa och räcke just där? Mycket konstigt!

Andra bloggar om: Uppsala, Uppsala Resecentrum, Centralstation, Tågstation, Resecentrum, Tåg, Nybygge, Nybyggnad, Resa, Tillgänglighet, Synskada, Synskadade, Blinda, Ledarhund, Ledarhundar

Nästa visning är det 13:e och 16:e juni och medans man bara kan vänta tror jag att jag börjar känna mig motiverad att olja trallen och staketet, det luktar så gudomligt gott! Nu återstår lite väntan som sagt och annons ska hinna ut i papperstidningen också så får vi se hur det går!

Andra bloggar om: Hus, Hem, Bostad, villa, Radhus, Bank, Banker, Bolån, Lån, Huslån, Ränta, Räntor, Skatt, Skatter, Reavinst, Mäklare, Mäklarhuset, Husförsäljning, försäljning, Sälja Hus, Sälja Bostad, Hemnet, Hemnet.se, Husvisning, Radon, Radonmätning, Energideklaration

Vädret såg verkligen inget vidare ut när vi vaknade. Regn modell ”blomspruta” hängde i luften på väg ut mot Ösmo.

Men väl framme hade regnet slutat och solen tittade fram lite då och då. Det var inte så värst många deltagare i årets upplaga av Ösmo-loppet och dåligt med åskådare. Kanske var det bara en tillfällig svacka eller vädret.

I sonens klass, pojkar 13, var det bara 6 deltagare varav två till från hans egen klubb Österhaninge IF. I dotterns klass, flickor 11, var de inte heller särskilt många men betydligt fler. Ändå sprang båda hem strålande placeringar! Jesper vann i sin klass, 2,5KM på tiden 10,20 och när han sprang i mål syntes inte ens tvåan! Emilia sprang in som tvåa, 1,5KM på tiden 7,01 och blev bara slagen av en betydligt äldre tjej som hon låg hack i häl på.

Arrangemanget kändes inte så välplanerat och trots att det var så få deltagare så kändes organisationen ogenomtänkt och dålig.

Men med väldigt nöjda barn åkte vi hem igen och det var fortfarande uppehåll. Om en vecka är det dags igen för årets minimara inne på Stadion och Östermalms IP.

Andra bloggar om: Barn, Fritid, Friidrott, Ösmo, Löpning, Springa, Tävla, Tävling, Minimaran, ÖIF

Betydligt bättre kändes det idag när mäklaren ringde och meddelade att en familj från helgens visning som skrivit på en intresseanmälan lagt ett bud som vi valde att acceptera. Vi kom överens om datum för tillträde och köparna proppsade på en kontraktsskrivning redan ikväll och tid bokades.

Men bara 2 timmar före mötet på Mäklarhuset ringde köparen och drog sig ur på grund av driftkostnaderna =)! Just vad gäller uppvärmning av vårt hus ligger vi tydligen långt under snittet enligt den energideklaration vi gjort. Vad gäller hushållselen är vi storkonsumenter men sådant styr man ju i allra högsta grad över själv. Men framför allt är det kanske något man funderat och diskuterat igenom INNAN man lägger ett bud och bokar möte för att skriva kontrakt.

Det kändes mycket tråkigt och som ett märkligt beteende. Men trots att man vart uppe på glädjetoppen och nu vänt ner igen, kanske det var lika bra. Vem vet vad man strulat om nästa gång?

Så nu blir det att köra ett nytt varv med förnyad annonsering och nya visningar och allt blir ytterligare några veckor fördröjt och planeringen för flytt är nu väldigt flytande.

Andra bloggar om: Hus, Hem, Bostad, villa, Radhus, Bank, Banker, Bolån, Lån, Huslån, Ränta, Räntor, Skatt, Skatter, Reavinst, Mäklare, Mäklarhuset, Husförsäljning, försäljning, Sälja Hus, Sälja Bostad, Hemnet, Hemnet.se, Husvisning, Radon, Radonmätning, Energideklaration

Visst kändes det å ena sidan lite surt att vi nu måste fortsätta. Tankar att det inte kommer finnas någon köpare är rätt onödiga men likväl tänker man dem. När man använder sitt sunda förnuft lite så kanske det inte är så konstigt att folk tittar runt när man gör en så stor affär som hus i miljonklasserna ändå är. Det har många gånger fascinerat mig att folk bjuder på och köper hus man egentligen inte vill ha. Visst det är ganska lätt att sälja och en viss värdeökning förekommer ju om man inte belånar sitt hus för hårt och renoverar klokt. Och visst kan man förstå att det inte känns så särskilt stort. man ser aldrig röken av de där miljonerna annat en stund på ens konto och sedan är det bara en avgift som vilken som helst som tickar varje månad. Väldigt få har ju pengarna på riktigt och än färre har skaffat dem genom jobb. Det är ju omöjligt =)

Men just nu känns det åter igen så där skönt att ha en mäklare som styr upp allt. Någon som kan och vet. Själv ehöver man bara städa, piffa och lämna huset inför varje visning och vänta

Nästa visning är på torsdag den 27:e kl18.

Andra bloggar om: Hus, Hem, Bostad, villa, Radhus, Bank, Banker, Bolån, Lån, Huslån, Ränta, Räntor, Skatt, Skatter, Reavinst, Mäklare, Mäklarhuset, Husförsäljning, försäljning, Sälja Hus, Sälja Bostad, Hemnet, Hemnet.se, Husvisning, Radon, Radonmätning, Energideklaration

Många kanske tycker det är fånigt med sentimentalitet och att sitta och fundera på gamla minnen. Än mindre åka dit och gå i historiens vingslag. Men tiden går så fort och åren bara rinner fram och oftast bara lever man på utan en tanke på allt som hänt och lett dit man är och den man blivit. Jag är nog en som ganska ofta tänker tillbaka, leker om-lekar och funderar på alla människor man mött och haft roligt med, och vart de nu tagit vägen.

Facebook har varit ett bra svar på en del av alla dessa frågor men allt för ofta lägger man till gamla ungdomsvänner och sen händer inget mer. En del av dem träffar man och blir glad av och tycker det skulle vara roligt att fika och prata och minnas. Men den viljan tycks sällan delas.

Därför blev jag extra glad när det damp ner en kundorder i just Åkersberga där jag är uppväxt och spenderat större delen av min barn- och ungdomstid. Jag jobbar på en mer komplett berättelse om det under min egen sida och kanske fick jag just mer inspiration. Men jag kom dit till en ”söndagsfamilj” som det hette då. Idag skulle det väl mera kallas ”stödfamilj”. Efter att ha spenderat varje helg och många lov där, flyttade jag som 15-åring dit permanent från den småstad jag växt upp i.

Så när kundbesöket var avklarat alldeles nära min högstadieskola kom så den vandring i minnenas spår som jag faktsikt längtat länge efter. Först avslutade jag ett bankärende med lokalkontoret som var min sista fysiska länk till orten. Sen gick jag och min kolega vägen längs Roslagsbanan^W ut mot Österskär^W som jag måste ha gått, cyklat och åkt moped och bil tusentals gånger.

Längs vägen kom skolbarn på cykel på väg hem, och den där oändlighetstanken slog mig — samma väg, samma cyklar och barn, bara 20 år senare och det gav nästan svindel =)

Vid stationen i Österskär stod lanthandeln kvar och när vi gick in för att köpa glass pratade de om hemkörning av mat till kunder. Möjligen var till och med samma personal kvar men jag är osäker på om kassadisken stod på samma ställe som sist, 1993 eller när det kan ha varit.

Sedan började det kännas konstigt i magen när vi gick Österskärsvägen vidare upp förbi tågstationen, svängde in på Antantyrvägen och sedan höger mot min gamla gata. Samma väg som jag måste ha gått tusentals gånger till och från tåget. Avståndet i fötterna stämde inte med minnesbilderna, backarna var branta, men inte lika branta som dåmen jag skulle kunna gå ”hem” i sömnen än idag!

Plötsligt stod jag utanför garageuppfarten, en lång allé ner mot ett stort rött hus med lekstuga på tomten och jag väntade på att möta mig själv och mina syskon, mopeder och brorsans gamla Bubbla, eller den lilla traktor som en gång vart en åkgräsklippare vi körde runt på och som jag blev så ledsen när vi sålde. En nästan oemotståndlig lust att gå in och ringa på och säga ”hej, jag har bott här, får jag titta in?” Fast jag antar att man inte kan göra så, eller kan man det???

En stor klump i magen och svid bakom ögonlocken — fånigt men det var så det var. Det skulle ta mig massor med sidor att beskriva alla de minnen som for genom huvudet den minut vi stod där. Jag minns första dagen på besök, mitt rum i detalj, min första och andra flickvän, när jag kom hem och huset höll på att börja brinna på grund av en telefonkatalog på en spisplatta. Hade jag kommit hem en stund senare hade inte det röda huset stått där!

Självklart minns jag äldsta syrrans pojkvän Frasse som jag avgudade, han som fick mig att lyssna på Bruce Springsteen! Han fick mig att än idag få tårar i ögonen av låten Cover Me från plattan ”Born in the USA”. Men bäst var och är nu Downbound Train från samma platta som på något underligt sätt — trots att jag inte fattade ett ord av texten, fick mig att känna av den längtan som fört mig ända dit där jag då låg i mitt pojkrum med kassettbandspelaren på högsta volym! Hade jag haft låten i öronen där jag stod, hade jag gråtit!

Självklart minns jag ”mina” hundar Ruffa som var en Labrador och Zazza som var en Golden Retriever. Zazza var egentligen syrrans men under en tid hade jag hand om henne. Då hjälpte hon mig hitta dörrarna på Roslagsbanans nya tåg och även följa spärrlinjerna på tunnelbaneperrongerna. Hon kunde lite av det våra ledarhundar kan idag. Hon förstod alla mina problem! Hon kunde sitta och lyssna länge och sen när jag var klar, ge en puss och gå, ungefär som om hon sa ”jaja, jag är här och det fixar sig, det mesta fixar sig!”

Mer minnen får inte plats här, för sen gick vi ner mot havet och småbåtshamnen. Där sjösatte vi och tog upp vår båt, en Windy 22 DC som jag själv har idag, som om även den cirkeln blivit sluten. Där körde vi snöscooter på vintrarna och radiostyrd metanoldriven bil på isen på vintrarna.

Efter en kort stund i solen på bänken var jag tvungen att sticka hål på bubblan. Tiden rann iväg och jag gick mot tågstationen igen. Där stod jag och väntade på tåget som jag gjort tusentals gånger förut. Minnet av den gången då jag skulle till min första riktiga flickvän på ”föräldrarfritt” första gången. Jag var 17 år och det var Valborg och min bror vinkade av mig med alla goda råd småbröder behöver =)

Stationernas ordning var väl lite ringrostigt men tågets skakningar, ljud och svängar var välbekanta. Vid nästan varje station fanns minnen och namn, människor jag skulle vilja veta vad det blev av. Speciellt vid Rydbo och Djursholms Ösby.

Jag är bara så oändligt tacksam för allt detta, glad att det hänt, vet att det påverkat mitt liv och bara ”Gud” vet hur det slutat annars. Det är bara det att jag tror inte att dom vet om det — jag har aldrig sagt det!

Såhär gick jag, och en sak är säker, jag ska tillbaka och minnas mer och visa mina barn!

Andra bloggar om: Barndom, Barndomsminnen, Ungdom, Ungdomstid, Nostalgi, Nostalgisk, Sentimental, Sentimentalitet, Åkersberga, Österskär, Österåker, Söraskolan, röllingby Gymnasium, Lanthandel

Idag kom det lite färre besökare, bara 2 familjer men båda verkar vara intresserade.

Under tiden åt vi middag på pizzerian i området och det kändes lite lyxigare att sitta där och äta än bära hem maten. Men väl hemma igen så kommer tankarna och rädslan att man inte ska hitta en köpare i tid och till rätt pris. Flytten är ju spikad och inte så mycket man kan ändra på. Men det känns som rätt gott om tid ännu. Imorgon hoppas vi att en budgivning kan dra igång. Antingen går det väl väldigt fort att hitta en köpare, eller så drar det ut på tiden och blir fler visningar. Det lär visa sig.

Andra bloggar om: Hus, Hem, Bostad, villa, Radhus, Bank, Banker, Bolån, Lån, Huslån, Ränta, Räntor, Skatt, Skatter, Reavinst, Mäklare, Mäklarhuset, Husförsäljning, försäljning, Sälja Hus, Sälja Bostad, Hemnet, Hemnet.se, Husvisning, Radon, Radonmätning, Energideklaration