Stina

img_80811

ARCHEAN ROCK´S PRETTY-PEACH ”Stina”

Ras: Labrador Retriever

Född: 2005-06-06

Uppfödare: Lena och Lisa Engvall

Kennel: Archean Rock´s

Utställning: 2*2 i ukl

Viltspår: GK i anlagsklass

2*1:a placeringar i öppenklass

Om Stina:

Jag har alltid haft hundar runt om mig sen barnsben, och då främst av rasen labrador retriever, men har aldrig haft en ALLDELES egen hund. Så när jag gått ut gymnasiet och äntligen övertalat mina föreldrar om att få skaffa mig en egen hund så började jakten på den perfekta hunden.

Då jag bestämt mig för att inte skaffa en valp så började jag kolla runt på nätet efter omplaceringshundar.

Jag ville ha en bruks hund, en hund jag kunde arbeta med och kanske tävla med. Så valet stog mellan en rottis och labben. Vet igentligen inte vad jag fick rottisen ifrån men det är en annan historia.:P Rottisen är en underbar ras det med, men labben är ju den som jag alltid haft närmast hjärtat.

Men ialf så vaknade jag en morgon. Med ett par sms på mobilen och missade samtal från min syster.

Hon ringde igen och jag svara, och sa att jag skulle gå in på vovve.net och kolla på en hund.

En gul labbe tik, 3 år gammal.

Hon som skulle omplacera denna tik var Jockes hundtränare och dom hade tidigare haft kontakt med henne till min fördel att hon skulle höra av sig till dom om dom hade någon hund som behövde omplaceras. Då främst labbar.

Och det gjorde hon!

Stina skulle bli ledarhund, men hon klarade inte några test som en ledarhund måste klara, bla klarade hon inte skott testet. Och med det kunde hon inte fullfölja sin utbildning.

Så Jag tittade på annonsen och såg en underbar tik och blev lite kär bara där. Och snabbt gick det!

Redan samma eftermiddag bar det iväg hem till syrran och Jocke för att få träffa henne.

Vi står på deras garage uppfart och väntar med spänning på att dom ska dyka upp! Och väntan blev lite längre än väntat då hon som hade Stina hade lyckats köra fel.

Kommer ihåg att jag va så glad, men samtidigt nervös så benen nästan skakade. Av någon skum anledning! haha..

Men så dök dom upp!

Och jag möttes av en fin liten tjej vid namn Stina!

Till en början var hon inte så intreserad av oss vuxna utan barnen var mycket roligare.

Märkte även att hon var väldigt mattig och var ständigt på Emmelie (som ägaren hette) och skulle gosa. Ville knappt hälsa på oss.

Men det var något med henne, och jag fastnade direkt! Så vi bestämde redan då, på plats att stina skulle fåfölja med mig hem på prov i en vecka eller två.

Så Emmelie ger mig kopplet i handen, fodret i andra, och säger hejdå till Stina och går.

Ush, vilken blick Stina hade, och blödig som jag är fick jag nästan tårar i ögonen i sympati med Stina.

Bli lämnad av sin matte bland massa människor hon aldrig träffat förut.Hemskt..:P

Och så bar det iväg hemmåt, och så kom det stora provet. KATTERNA!

Väl hemma så fick Stina bekanta sig lite med mitt rum och ligga på sin nya säng en stund. Sedan släppte vi henne och hon fick kika runt. Och lugn som hon är tog hon ett varv, och kom sedan tillbaka till mig och satte sig vid min sida. Duttig tjej tänkte jag.

Hon skymtade vår ena katt och gjorde INGENTING, det va väl inte så konstig tänkte väl hon! Vädrade lite i luften och kollade men inget mer.

Åh, tänkte jag! Och kände att ja, det här kommer funka.

Dagarna går och katterna blir mer och mer vana vid att ha en hund i sin närhet, Rambos den ena katten hade vant sig nästan helt och var inte alls störd över att ha en hund i sin närhet, dock va den andra katten Bisse mer skeptisk och fräste så fort hon kom i en radie på tre meter.Men duktig som Stina var/är så tog hon avstånd och tog en annan väg.Rätt inställning tänkte jag, löömska katter! :P

Och dagar går och jag kände att vi passar så bra ihop. Övriga i familjen var också nöjda,(förutom bisse då, men han sket vi i:P) så det blev till att ringa till Emmelie och säga att vi vill köpa henne.

Den dagen var nog den lyckligaste dagen i mitt liv, jag fick inte bara en EGEN hund, utan en bästa vän, och följeslagare.

Jag kände ju redan från dag ett att ja, det här är MIN hund! VI funkade exemplariskt ihop.

Och idag är vi ett par som ingen någonsin kan skilja på.

Stina är en väldigt lugnt hund, men OTROLIGT mattig. Dom första månaderna var hon efter mig JÄMNT! och då menar jag verkligen JÄMNT! Alltid hack i häl, om jag så skulle på toaletten så smet hon in bakom mig. Hon släppte inte blicken från mig en enda gång. Gulligt dom första två veckorna, Ja! Men efter nån månad eller två när man snubblat över henne ett flertal gånger, så va det inte lika gulligt längre.

Och kan säga så här, att än idag är hon sån! Kan hon så är hon mig hack i häl, men det håller vi på att träna bort, och hon är inte alls lika jobbig idag, men man måste ändå alltid säga till henne att lägga sig, ialf om vi inte är hemma. Hemma kan hon ligga kvar även om jag går ut ur rummet.

Stina är även väääldigt signalkänslig. Så fort man höjerrösten så sjunker hon ihop, skulle hon kunna så skulle hon gå under marken. :P

Till en början var jag väldigt ovan vid det då jag aldrig ens hållt i en sån hund.

Men många gånger gör hon så för att hon tror att hon kan komma undan skäll. Hon tänker att om hon kryper ihop, slickar sig runt munnen och ser sådär allmänt söt och övergiven ut så kommer matte smälta och tycka synd om henne istället. Ja, ska jag vara ärlig så var det så i början!

Men nu är det andra bullar, nu känner jag henne och hon känner mig, så hon vet mkt väl att jag inte tycker alls synd om henne när hon gör så. Men hon är smart hon. Riktigt smart, hon kan sina knep! Tror hon..:P

I träningssyfte är Stina den ultimata hunden enligt mig. Otroligt sansad men ändå riktigt het. Och OTROLIGT lättlärd.

Hon har en on och off knapp som jag brukar säga. Så fort det vankas träning så sätter hon på on knappen och fokuserar. Och när jag säger att nu e det bra, så trycker hon på off knappen och lugnar ner sig på en gång.

Hon är även väldigt skärpt och inte alls som dom flesta labbar (ialf dom jag träffat) så på när det gäller andra hundar och människor, men det är nog mycket från ledarhundsträningen som jag har myyyycket att tacka för när det gäller henne. Fick ju henne istortsätt färdig(och lite till), så jag slapp träna in den här ”tråkiga” vardagslydnaden, och kunde direkt hoppa in på den roliga avancerade träningen.

Det ända som hon är lite trög på är inkallningen men den tränas det på dagligen.

Stina ÄLSKAR även( som dom flesta Retrievers ) att apportera!

Hon apporterar allt och då menar jag ALLT!

Alltifrån det hon ska apportera, till saker som är mindre lämpliga att apportera, som äppelskrutt på prommenaderna bla. Äckligt!

Men det som tog priser var nog när hon kom till mig och hade något i munnen, och ju närmare hon kom, så hörde jag att det pep något fruktansvärt. När hon kommer fram så säger jag loss och ut ramlar en mus av något slag.

HUR kunde hon få tag på den tänkte jag. Dom är ju sjukt snabba. Men efter en genomgång i munnen på Stina så hitta jag inge sår eller något, och musen skuttade iväg oskadd. Så ingen blev skadad, men förundras än idag hur hon kunde fått tag på den.

Kanske lärt sig av katterna, vem vet!;)

Stina är även en otrolig jakthund. Otroligt nosarbete och det syns bara på vanliga promenader. Hon har ALLTID nosen i backen. Irriterande ibland? ja, men vad gör man!

Syns även på hennes viltspårprov(som jag personligen dock inte gjort med henne) att hon e duktig. Och vi satsar på att göra det sista provet snart. Och hoppas på att hon tar första placering och tar championat! Mattes lilla stjärna!

Nu i skrivandes stund har jag inte haft henne så länge men tillräckligt länge för att lära känna henne till stor del, men varje dag dyker det upp nya egenskaper och personligheter i denna lilla dam, och jag slutar aldrig imponeras av henne.

Skulle skriva hur mycket som helst om henne men det finns inga ord i världen som förklarar hur underbar hon är.

Måste även passa på att tacka alla som hjälpt till under mitt sökande efter hund. Då speciellt min syster och Jocke. Utan er hade jag inte haft denna underbara hund idag! TACK! :)

Och självklart Emmelie för att hon stod ut, och tränat henne till en underbar hund!

Och inte minst hennes uppfödare, som satte denna underbara tjej till livet!

TACK!

Varje dag med henne är ett nytt äventyr!

Det är hon som får mig att vilja vakna på morgonen!

Vi är inte hund och matte, vi är ett team!

Nu, då och föralltid!

Min underbara Stina.

Titta gärna in och läs våran träningsblogg som kommer komma upp snarast. Där kan ni följa våran vardag och träning och eventuella tävlingar.