Resa till Örebro

”On The Road Again”

Om det är något från mitt gamla jobb jag saknar så är det resandet. Det är något trivsamt med variationen ibland och det gamla ordspråket ”målet är inget, vägen är allt” kan stämma ibland. Att boka resan, sitta här på tåget som nu, med en kopp kaffe och en kanelbulle. Jag trodde det skulle vara helt slut på detta nu i mitt nya nio till fem-liv :)

Men idag bär det av mot Örebro och kollegorna på Syncentralen där och vi ska prata smartphones och utbildningsinsatser. Förra gången jag var här var det som representant från en leverantör, nu är det kollegor på sitt sätt. Märkligt så det kan bli.

Det är också märkligt hur livet och möten blir ibland. Förra gången jag var här under senvintern straxt innan jag bytte jobb, träffade jag en gammal bekant från tonåren. Min gamla GoalballW tränare som jag inte träffat på över 20 år tror jag. Rätt vad det är är vi snart kollegor och nu ses vi snart för andra gången inom loppet av ett år. Jag log lite idag åt att på den tiden så tyckte jag hon var så okristligt gammal :) Jag var 17 eller 18 och hon 5–6 år äldre. Hon måste således ha varit runt 24–25 och jag tyckte då hon var lastgammal :) Sådär som tonåringar tycker när det gäller de som passerat 19 :) Nu mera är åldersskillnaden knappt mätbar procentuellt :)

Resan har gott bra och all ledsagning till och från tåg inklussive tågbyten har gott perfekt. På varje station finns en liten mötesplats där det är tänkt att man ska träffas om man har ledsagningsbehov. På Stockholms centralstation är det en skylt på en pelare i entréhallen mot Vasagatan. Skylten sitter på en av pelarna och inte alls särskilt lätt att hitta. Idag var enda gången jag lyckades tack vare en hjälpsam resenär som tyckte jag såg vilsen ut som gick fram och tillbaka och vimsade :) Jag visste ju vart den fanns på ett ungefär men det är långt ifrån tillräckligt i en centralstationshall :)

Men vi fann varandra till slut. Bytet i Halsberg som alltid brukar strula med ledsagare som inte kommer i tid eller inte kommer alls, funkade perfekt även det. Nu på väg hem hade jag inte behövt boka någon ledsagning. Jag ser i SJs rese-app att vi inkommer på spår 5 och därifrån skulle jag ha hittat lätt själv bort till taxistoppet vid Arlanda Express.

Men snart är jag hemma igen, en kort resa över dagen och jag vet inte om och när det blir något liknande nästa gång.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Föreläsning om hälsa

Idag har vi en liten kickoff inför hösten på jobbet. Under eftermiddagen har vi fått en föreläsning om hälsa från företagshälsovården. Jag ska inte säga att jag kände mig väldigt imponerad före men ändrade faktiskt inställning efter en stund.

Föreläsningen handlar mycket om det självklara, med att fysisk aktivitet och motion är bra och allt vad det är bra för och att hur vi äter är jätteviktigt. Grunden i budskapet är sådant vi hört förr och kanske suckar åt men tydligen tål att höras igen och igen.

Jag har som sagt hört det mesta förr och försöker leva någorlunda efter det. Jag rör på mig men äter lite fel och oregelbundet och vet vad jag ska rätta till om jag bara finner styrkan att göra det.

Några saker under föreläsningen fastnade jag för. Dels pratade man mycket om våra förändrade levnadsvanor, varför vi har en sämre hälsa idag men har det så mycket bättre. Att tekniken självklart gör att vi rör oss mindre. Vi kan mejla kollegan i andra delen av huset istället för att gå dit. Förr hade man bara fax kanske om ens det, och faxa gjorde man nog inte så mycket lokalt i huset. Då reste man sig och gick.

Den biten tror jag mycket på. Jag tror inte det går att förhindra eller ändra på, däremot att vi istället får hitta nya sätt att röra på oss för att kompensera. Det självklara i att istället ta trapporna istället för hissen, resa sig med jämna mellanrum och gå osv.

När det gäller maten är det också ett svårt kapitel. Mat är ju så mycket mer än att bara äta för att man är hungrig. Jag tyckte föreläsaren sa ”nu för tiden” och sa hon det vet jag inte om jag håller med. Ätandet har väl alltid varit förknippat med fest och firande och högtider och man avled med näsan i julmaten även på 1200-talet.

Men visst, maten var kanske i mer begränsad mängd än vad den är idag, åtminstone för vanligt folk i större utsträckning. Däremot fick vi höra att tallrikarna blivit 40% större mot hur de var på 60-talet. det är ganska intressant. Fatets storlek står ju i direkt proportion till hur mycket vi äter och jag tror det psykiska i att se en stor tallrik med lite mat på spelar stor roll jämför med om man skulle se en full mindre tallrik. Föreläsaren berättade om någon mormor eller farmors servis man fått ta över och att hushållet kommenterat med att ”nu ska vi tydligen äta på asketten”.

Att maten säkert på många sätt blivit fetare och sämre i takt med detta är säkert också en orsak men inte riktigt ett område jag behärskar.

Något annat jag fastnade för som jag inte hört förut var att ungefär 15% av våra åkommor är genetiska, alltså sjukdomar vi får i arv och inte kan påverka. Ca 15% är annat som miljö, samhälle, det togs som exempel som om man lever i demokrati etc. Kort sagt de yttre omständigheter som påverkar hur vi mår och lever.

Men resten då, övriga 70%, somliga läkare hävdar tydligen att det är mer, 75–80%, beror på oss själva och det vi kan påverka. Hur vi rör oss, hur vi mår, hur vi äter och alla följder av det så som blodfetter, blodtryck, hjärt/kärlsjukdomar och annat, alltså det man menar att man idag skriver ut mest läkemedel emot. Det är egentligen helt otroligt!

Sista grejen jag hörde som gjorde mig positivt överraskad var att ett hårt och långt löppass utsöndrar lika mycket endorfiner i kroppen som motsvarar dosen av 10mg Morfin. Detta är egentligen inte heller mitt område, men Endorfiner lär fungera smärtlindrande och ångestdempande även om den kemiska jämförelsen mellan endorfiner och Morfin inte stämmer.

Jag har faktiskt märkt av detta. Flera gånger när jag ska springa har jag funderat på om jag inte ska stå över på grund av huvud-, nack- eller muskelvärk. Men så har jag ändå sprungit, tänkt att jag känner efter så får vi se och hur jag har märkt att smärtan försvunnit och löpträningen har ändå blivit lyckad.

Jag har trott mer på placeboeffekten och att muskler kanske knutit upp sig i och med rörelsen och det spelar säkert stor roll. Men att kroppen utsöndrar eget smärtstillande med träning hade jag ingen aning om.

Slutligen nämnde man också att fysisk aktivitet på motsvarande sett kunde hjälpa barn med ADHD. Antagligen för att medicinen där väl består av Morfin och att man då får samma effekt enbart med rejäl fysisk aktivitet och att medicinen då är onödig eller kunde minskas.

Så föreläsningen som började tråkigt slutade med en mängd aha-upplevelser och min motivation att fortsätta träna minskade inte. Jag hoppas att flera kollegor inspirerades till att börja eller fortsätta för jag tror verkligen på den här aspekten. Jag känner själv så tydligt hur bra jag mår efter träning. Kroppen och även själen känns lugnare och mer harmonsik och när både hjärnan och kroppen är trött blir också sömnen bättre och jag känner mig mer utvilad morgnar efter träning.

Den fåfänga delen är inte heller viktig. Jag är ännu inte nöjd men det är klart att jag som alla andra vill känna mig ”fin” och se OK ut. Såg ni, jag skrev inte ”bra” för det kändes fel :)

Så nu är jag extra taggad inför söndagens cykellopp, 13,5 mil och bra många tusen kalorier kommer gå åt. Därtill en extra morot att det som kommer hända i mitt liv inom kort nog så väl kommer vara en stor fördel. Ett av målen är Vätternrundan 2013.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Semestern slut

Så var det då slut på ännu en semesterperiod och för första gången på 3–4 år känns det helt OK att gå tillbaka till jobbet och inte ett tungt måste.

Fast egentligen börjar jag inte jobba idag utan redan i torsdags var tanken. Men förra söndagen såg det kommande vädret värdelöst ut och vi hade inget planerat och det kändes som om de tre återstående semesterdagarna lika gärna kunde sparas till ett annat och bättre tillfälle.

Så jag började jobba så smått redan förra veckan. Det fanns sannerligen inte mycket att göra. Verksamheten i Älvsjö var stängd på grund av ombyggnad och semester men det blev ändå lite förberedelser, några som började ringa och lite sådant.

Men det är en ganska skön känsla, att kunna gå tillbaka till jobbet efter 4 veckors ledighet, 3 dagar för tidigt och känna att det är OK, mer än så, rent av trevligt att åter igen gå igenom korridorerna. Jag kan nog ärligt säga att det var nog 10–12 år sedan jag satt på ett arbete och kände att jag gjorde nytta, behövdes och drev något framåt. Åren där emellan har varit viktiga eftersom de tagit mig hit men jag har inte känt att jag skapat något eller utfört något viktigt.

Här hjälper jag förhoppningsvis människor framåt i sina liv med hjälp av teknik och jag tror åtminstone såhär långt att det passar mig utmärkt. Det här första halvåret har givit så mycket positiv feedback från både kollegor och klienter att det känns bra att komma hit, efter semestern och varje morgon. Visst längtade jag lite efter ledighet där i slutet på juni, möjligheten att sova längre flera dagar i streck, men jag kände mig inte utmattad, slut och bränd som många gånger tidigare. När det var dags att börja igen, fanns ingen av den klassiska ångesten över att det var slut. Ja, att sommaren tar slut ger mig alltid svårmod, men inte att semestern är slut och jobbet börjar igen.

Det är en skön känsla man hoppas ska bestå och som man gärna skulle unna fler!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Tre månader på nya jobbet

Nu är det söndag och snart början en ny vecka. Det är nu tre månader sedan jag började och jag känner mig fortfarande ”lycklig” över att gå till jobbet. Lycklig är kanske ett stort ord, därför inom citationstecken. Men glad, helt OK, till freds med, ja nästan längtar till! Det är en ganska udda känsla som det var mycket länge sedan jag kände.

Visst är det så, första smekmånaderna men jag tror faktiskt det kommer bestå länge och någon ånger eller ens fundering i efterhand om jag gjorde rätt har jag aldrig ens känt röken av.

Jag fick en kommentar i gästboken från en bekant från förr som skrev om att jag skriver mycket om vilket jobb jag går ifrån och till. Jag måste nog tolka det som att jag kanske bara skriver att jag gör det men inte till vad? Givetvis orkar man inte läsa igenom allt man själv skrivit men det kan nog stämma att jag inte pratat så mycket om vart jag numera jobbar? Det var ju lite hemligt i början men när allt var klart pågick hemlighetsmakeriet nog av bara farten eller som någon sorts svår balansgång om vad jag ville och borde skriva.

Men här kommer åtminstone upprättelse på den punkten. Sedan den 13:e februari jobbar jag i data-teamet på Stockholms Syncentral. Här jobbar jag med ungefär samma sak som tidigare när jag var anställd på ICAP AB, men nu i ett bredare, roligare perspektiv och inte med vinst och marginal i fokus utan slutanvändaren.

Just till data-teamet kommer man som ny eller gammal användare för att få hjälp med anpassningar till sin dator. Man kanske behöver få syntetiskt tal, utmatning i punktskrift eller förstoring av texten installerad. Vi hjälper till att ”prova ut”, dvs avgöra vilken lösning som fungerar bäst för individen. När utrustningen är installerad så utbildar vi på hjälpmedlen. Grunderna är att få lära sig hantera ordbehandling i Word, läsa epost med Windows Live Mail samt surfa på nätet med Internet Explorer. Sedan kan det där byggas på efter behov, om man behöver lära sig något chat-program, skanna text etc. Vidare utbildar vi på hjälpmedlen i mobiltelefoner och surfplattor.

Det är väl kort om det jag gör. Jag träffar massor med nya underbara människor, i alla åldrar och med väldigt varierande behov. För min del är det verkligen ett perfekt jobb. Tidigare har jag funderat på hur i hela friden man skulle stå ut i arbetslivet i 25–30 år till, vilka arbetsuppgifter som skulle kännas meningsfulla att slösa bort större delen av sin vakna tid på och jag har också alltid ruttnat efter 5–6 år. Just det senare får vi ju se hur det blir, men resten känns helt OK.

Det enda som känns lite tråkigt och snopet är det totala avsaknandet av resor. Tidigare kunde det periodvis vara oerhört tråkigt och det kunde bli väldigt mycket resor periodvis, men det var ändå roligt på något sätt och omväxlande. vid årsskiftet lät jag dessutom förse min ledarhund med ett pass för att kunna prova resa med tjänstehund utomlands. Kort tid därefter bytte jag jobb och det lär bli glest med utomlandsresorna. Men just den saken kan jag kanske lära mig leva med :)

Och här med avslutas serien om mitt jobbbyte för denna gång och vi får se om och när ämnet tas upp igen :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Posted from .

Första månaden på nya jobbet

Som man säger ”tiden går fort när man har roligt” stämmer verkligen ofta bra! Nu är det tisdag, jag fyller 39 år idag och firar samtidigt min första månad på nya jobbet, 4 veckor och en dag och tiden har verkligen gått sjukt fort och det har varit enormt roligt! Det känns som om jag kommit in i rutiner och gänget bra och det slog mig idag när jag kom hit och gick genom korridorerna att det inte kändes märkligt längre, som om jag gjort detta i all evighet. In genom dörren, säga hej till flickorna i receptionen, stämpla in och hänga av sig på rummet och börja dagen.

Det där med att allt börja falla in i rutiner har sina sidor och jag är inte säker på om en del av dem är bra eller dåliga :) Första veckorna vaknade jag en gång i timmen från kl03:30, rädd att jag försovit mig och låg redan vaken när klockan ringde kl06:30. Även om jag var alert och ofta inne på jobbet före kl08 så kanske den oroliga sömnen inte gjorde än helt utvilad :) Nu när det börjar kännas mer självklart kommer också mitt lite morgontrötta jag fram och det har börjat bli svårt att vakna. Inte det att jag inte vill gå till jobbet längre som det kunde vara förut, jag är bara trött! :)

Samtidigt är det så mycket jag vill göra nu när våren är på väg. Gå långt med hunden på morgonen i god tid utan stress, löpträna på morgnarna istället för kvällarna och framför allt hinna äta frukost. Det senare har jag nog aldrig lyckats med sedan mamma slutade ställa fram mat på bordet framför tonårsliken :)

Men även idag känns valet jag gjorde helt rätt och jag tror jag funnit helt rätt sorts jobb för mig! Hoppas bara mina kollegor tycker detsamma och våra klienter så klart :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Första veckan på nya jobbet

Fredag och en första händelserik och rolig vecka avklarad. Man hann liksom aldrig börja längta efter fredagen :)

Under veckan har det varit mycket information för nyanställda, hälsa på folk, lära sig lokalerna och annan viktig information.

Jag skrev i måndags att det nog skulle dröja några veckor innan jag fick sköta min första utbildning på egen hand. Det dröjde 5 dagar :) Jag trodde det skulle kännas jobbigare än vad det gjorde. Även om jag känner mig fullt bekväm med det jag utbildar i så hoppas man att ens metodik ska vara uppskattad av arbetsgivaren och det får vi väl se :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Första dagen på nya jobbet

Så var det dags för ett nytt kapitel i livet och det känns riktigt spännande och inspirerande!

Min första dag på nya jobbet har passerat. Egentligen tjuvstartade jag lite redan i onsdags. Jag var här för att lämna lite saker och blev genast inbjuden på mitt första arbetsgruppsmöte där det kändes som jag redan var en i gruppen och ingen verkade tycka det var det minsta konstigt att jag var där nästan en vecka för tidigt.

Sedan hade jag möjlighet att boa in mig i mitt nya tjänsterum men valde att stå där och njuta en stund men spara resten tills det var på riktigt. Ledarhunden Flinga fick sin korg på plats och fick inviga den bredvid en ledarhundskollega men även hon verkade tycka det var hur normalt som helst. :)

Nu börjar den tuffa uppgiften att lära sig hitta, känna igen alla människor, lära sig alla system och om några veckor börja ta mina första egna klienter. Jag känner mig taggad och glad vilket var ganska länge sedan! :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Rekat vägen till jobbet

I morgon är det verkligen och äntligen dags att börja på mitt nya jobb! Jag har varit där många gånger förr men mestadels åkt färdtjänst dit och därifrån eftersom jag har tyckt att resvägen har varit meninglös att lära sig med tanke på hur sällan man varit där.

Nu kommer det inte bli så sällan och det finns sannerligen skäl att lära sig hitta nu. Idag tog jag med delar min familj, fru och två barn för att reka resvägen till och från arbetsplatsen och viktiga skaer runt omkring som lunchställen och möjlighet till hundrastning.

Hunden lämnade jag hemma denna gång eftersom det säkert skulle bli en del irrande och val av vägar och denna resväg kommer vara så viktig att den fungerar att det är bra om det blir helt rätt på en gång. Dessutom nu när det är vinter och trottoarkanter och sådant kan vara otydliga och obefintliga. Ofta har jag och hunden brukat göra sådant här själva på egen hand och med stor framgång.

Det finns en liten poäng att själv känna till vägen i stort när man går första gången med sin hund. Ledarhunden ”hittar” ju inte till affären, jobbet, posten etc. Den hjälper oss att undvika hinder men vi måste själva instruera hunden vart vi vill gå. Kommer man fram till ett vägval måste jag kunna tala om för hunden om vi ska åt höger, vänster eller vidare rakt fram, om den ska leta efter en stolpe eller en trappa och liknande. Och som sagt, nu när det är vinter är det inte ens säkert att hunden ser trottoarkanterna själva och då kan det vara orimligt att ställa det kravet på hunden. Eller att söka sig fram till en stolpe vid ett övergångsställe om stolpen är inplogad i en snövall och hunden inte kan jobba hela vägen fram.

Så idag åkte vi den väg jag snart ska åka ofta och gick runt och kollade centrum, parker, busshållplatser, pendeltågsstationen, vart bussar stannar, vart det går fler än en buss etc. Spontant känns resvägen som en lätt match när det sen är dags för min fyrfota tjej att ta oss fram där. Någon enstaka korsning som är rörig och inte vinkelrät och någon stolpe med utstickande skyltar lagom i huvudhöjd som kan vara bra att känna till.

Nu känner jag mig mer redo och vi får se hur det går.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Skum allergisk reaktion

En helkväll med 5 pilsner och en massa gott käk borde inte vara en match för mig. Men jag är verkligen inte van längre! :) Som vanligt efter lätt fuktiga kvällar vaknar jag oförskämt tidigt, redan före kl8, törstig, hungrig, svättas och mådde illa som fan! Och som det har blivit på sista tiden, har svaret ”nej” fått en övervägande majoritet på frågan om det var värt det här? :)

Också som vanligt efter liknande sjöslag får jag en stark lust att ut och gå, långt, fort och mycket, som någon sorts straff för att driva skiten ur kroppen, dricka mycket, äta och sen bli trött och få sova normalt. Men idag fick jag också någon sorts allergisk reaktion för tredje gången på ett halvår. Klådan börfjar i hårbotten, överallt som om pissmyror byggt bo där! Sen sprider det sig över bröstet, ryggen och magen, trekantiga utslag 2–3CM stora och tjocka som mandlar! Hela halsen, kinderna, öronen får röda prickar och hela min uppenbarelse kliar av bara satan!

Första gången det hände var någon gång i höstas. Jag är inte säker, men tror att det var efter ett krogbesök men är dock inte säker på vad jag åt och drack. Andra gången var ganska nyligen när en kollega från Göteborg var på besök och vi hävde bägare först på en greisk restaurang och sedan drack tjeckisk öl på ett annat hak. Dagen efter när reaktionen kom, bestämde jag för att notera utelivet i samband med reaktionen och förutom greisk öl drack jag Staropramen i viss mängd :)

Och idag hände det igen. Flera timmar efter att jag vaknat och just ska ut och gå, exploderar klådan, först i hårbotten och sedan över hela kroppen. Utslagen på bröst och mage var även nu trekantiga och tjcoka som ett lillfinger och sambandet börjar bli tydligt, uteliv och Staropramen. Min svägerska sa just att Staropramen innehåller smakämnen av nötter och jag är grymt allergisk mot färska hasselnötter men får även lätt kli av stora mängder mandlar. Vid en snabb sökning på internet hittar jag inte igen det där med skakämnen av nötter men det är säkert möjligt. Om det är ämnen från riktiga nötter kan jag förstå reaktionen. Någon som vet får gärna bidra med sin kunskap.

Jag vet nu att utslagen försvinner lika fort som de kommer efter någon timme. Men det är ändå märkligt att de kommer så långt efter intaget och att de verkligen exploderar. från ingenting till dessa enorma utslag på några få sekunder.

Men det gör ingenting, för just dagar som dessa hävdar jag ändå alltid att jag aldrig ska dricka mer!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sista dagen på jobbet

Så var då dagen här. Som min kollega mycket passande uttryckte, att när jag sade upp mig i mitten av december, kändes den här dagen väldigt avlägsen. När man själv säger upp sig försvinner också ofta sugen att över huvud taget jobba vidare och tiden fram tills nu har släpat sig fram i meningslöshetens tecken och ju närmare idag det blev, desto långsammare gick tiden.

När jag var här förra helgen och slutgiltigt packade ihop min arbetsplats kunde jag inte hålla mig längre. Det var av praktiska skäl lättare att göra det på en helg så klart. Men då letade jag efter någon sorgsen, vemodig känsla som jag kanske tyckte borde finnas där när man slutar efter sex år. Men jag hittade ingen direkt. Jag känner mig bara färdig och med en känsla av att mitt bidrag till denna utveckling är borta.

Och idag var det så dags att lämna nycklar, spela in något passande hänvisningsbesked på telefonsvararen och sätta upp autosvar på mailen, kändes det inte heller på annat sätt än att en ganska lång väntan är över. Ska man sätta några ord på situationen att jag snart går ut genom dörren för sista gången med rätt att beträda den igen utan att ha blivit bjuden, så är det väl ”märkligt”. Och om jag någon gång återvänder som gäst blir det nog svårt att känna sig som just gäst.

Nu ska jag och min kollega snart gå ut och äta och dricka kvällen lång. Det blir en liten miniavtackning lokalt för Stockholmskontoret. Ännu så länge har jag bara fått ett tack via telefon med option på en avtackning senare i vår. Vi får se hur det blir.

Nu går jag mot nya mål och utmaningar, men ikväll är det party på Charles Dickens på söder, SKÅL!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Packar ihop mitt arbetsliv

Egentligen är det en hel vecka kvar tills jag slutar men jag bestämde mig ändå för att åka in till kontoret för att börja packa ihop mitt arbetsliv. Det visade sig inte vara så komplicerat, så efter en timme står ett par kartonger uppradade vid ytterdörren och får följa med hem tills det är dags för nya utmaningar. Kvar efter detta är en hylla och en hurts som ska sorteras men i övrigt är mitt skrivbord nu tomt så när som på hålslag, häftapparat, tejphållare och en telefon :)

Jag sopar dammet av skrivbordsytan och funderar på vad jag egentligen känner inför detta. Det är alltid svårt med förändringar tycker jag. Man lämnar en rad bra och dåliga saker för att bytas ut mot andra bra och förmodligen dåliga saker och förhoppningsvis, mest troligt, för att inte säga helt säkert, överväger det som känns roligt och bra! :)

Men där jag sitter tycker jag någonstans att jag borde finna åtminstone lite vemod och att det skulle kännas dåligt att inte känna det. Men hur jag än vrider och vänder på det kommer jag ingen annanstans än att jag känner mig färdig med detta. För 6 år sedan fick jag i uppdrag att etablera ett Stockholmskontor vilket jag gjort och dessutom med riktigt bra resultat. Men det gick ändå trögt, vi blev aldrig fler än 2 i personalen och källarlokalen avancerade aldrig upp till gatuplan.

det sägs att man ska sluta i tid. Själv har jag inga fler idéer, trick och min kreativitet i det här sammanhanget är slut. Så den enda slutsatsen kan bara bli att jag hade tur — igen — som blev uppraggad så att jag kunde fatta beslutet att lämna över till andra.

Så min lista med plus och minus river jag nu sönder och kör ner i papperstuggen och om 7 dagar lämnar jag nycklarna och går. Vi får se om det känns annorlunda i den stunden.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Söka nytt jobb del VI

Så var då hela processen klar. Jag åker nu från min blivande arbetsplats med en mapp i väskan innehållande underskrivet anställningsavtal och en drös blanketter som ska fyllas i och lämnas in när jag börjar. Det var ett kort besök och inte många människor där på grund av mellandagar, men när allt var klart följdes jag upp för att hälsa på min blivande chef, det var stort!

Det tog en tid att enas om ett datum men nu är vi alla överens. Den 10:e februari blir min sista dag på ICAP AB och den 13:e februari blir min första dag på mitt nya arbete, Stockholms Syncentral. Där ska jag ingå i deras datateam och min befattning på pappret är ”instruktör”.

Hur det känns? Just nu bara bra, lättnad och glädje att det äntligen är klart och finns ett fast datum. Lite frustration över att det ändå är några veckor kvar. När man sagt upp sig och inte har något speciellt kvar att göra känns tiden tills dess rätt meningslös. Men det blir lite tid att samla ihop konton, koder och inloggningar och lämna ifrån sig samt slutföra ett par uppdrag och sedan lämna nycklar och telefon, det kommer nog kännas konstigt. Kontoret som det är nu är till stora delar mitt verk och att lämna det känns på ett sätt fel. Samtidigt har jag mina tvivel på framtiden.

Nu ska jag slappna av och fira nyår med glada vänner.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Söka nytt jobb del V

Idag blev jag äntligen uppringd av personalhandläggaren och löneförhandling inleddes. Jag hade förberett mig lite för att dels få den lön jag vill ha men samtidigt inte sumpa möjligheten på grund av för höga krav.

Jag kan inte säga att jag vann förhandlingen eller blev helt nöjd, men jag fick jobbet och jag fick en acceptabel lön men alla andra fördelar överväger helt klart!

Men jag har bävat lite för den här stunden. Det är alltså nu jag har fått ett nytt jobb, vi har ett muntligt avtal och för att få ett skriftligt måste jag nu säga upp mig från min nuvarande tjänst. Jag har suttit några dagar och slipat på mitt uppsägningsmail till min nuvarande arbetsgivare och nu är det färdigt. Jag läste igenom det säkert 15 gånger innan jag till slut bestämde mig.

Att trycka på sändknappen var lite som jag föreställer mig att hoppa fallskärm. Fritt fall och hoppas grejerna funkar! Ändå något man bestämt sig för att göra och väntat på. Men jag har aldrig hoppat fallskärm någon gång :)

När min dator sa ”swish” och mailet var oåterkallerligen skickat, kändes det ändå som en tung sten lättades från mitt hjärta. Jag varken kan eller vill skriva exakt varför, men att det nu är över känns bra. Att gå vidare ”mot nya utmaningar” som det brukar heta känns helt rätt. Jag är färdig här men har massor kvar att ge.

Först kom ett bekräftelsemail att min uppsägning var mottagen och ikväll ringde personalansvarig chef. Det var ett ganska jobbigt samtal säkert för oss båda, men något som måste göras. Att i det här läget förhandla om kortare uppsägningstid var inte aktuellt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Söka nytt jobb del IV

Det börjar tydligen dra ihop sig verkar det som! Idag fick jag ett telefonsamtal med det glädjande beskedet att man valt ut mig bland de som sökt tjänsten. Man hade ringt på en av mina referenser och kvar återstår nu att meddela mitt löneanspråk och sedan förhandla om detta. Jag skickade in det idag och nu börjar en ny väntan för att se reaktionen.

Det är verkligen sjukt påfrestande att vänta. Och som jag misstänkte, ännu ”jobbigare” nu när det börjar bli klart.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Söka nytt jobb del III

Idag var det dags för anställningsintervju och det var på många sätt en grym känsla. Senast jag var på anställningsintervju var 2008. Inte heller den gången sökte jag nytt jobb aktivt utan fick veta av en gammal kollega att de sökte nytt folk. Den gången kändes företaget i kombination med min kompetens inte alls rätt och det var ett ömsesidigt ”nej tack”. Jag kände ingen besvikelse den gången eftersom det inte var något seriöst försök att byta jobb.

Men den här gången känns det annorlunda. Platsen känns verkligen helt rätt och jag har ofta tänkt under de år de varit min kund, att om jag ska jobba någonstans i framtiden så vore det där! Ofta tycker jag det är problem att plocka fram egna styrkor, varför just jag vore som klippt och skuren för just det här jobbet. Men denna gång kände jag mig helt ärlig och uppriktig och fullkomligt tillfreds när jag marknadsförde mig själv. Det var en skön känsla som gav en kick faktiskt, samtidigt som jag vet att besvikelsen skulle bli enorm om det blev ett negativt besked.

Jag är faktiskt riktigt nöjd med min CV som jag skickade in i helgen. Lite stolt att för första gången äga en och framöver är det bara att fylla på och hålla den uppdaterad. Intervjun kändes också bra. De tre som intervjuade mig var alla bekanta välkända ansikten och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Bra för att de vet vem jag är och förhoppningsvis vad jag går för efter många års affärsrelationer. Kanske dåligt för att man tenderar att bli lite för familjär och kanske tappa skärpa och vaksamhet när man ska svara på frågor.

Egentligen borde jag kanske läst på lite innan intervjun, just om intervjuteknik vid anställningsintervjuer. Det borde inte vara svårt att hitta bra sådan information på nätet. Men jag var lat och bekväm och förlitade mig på att jag skulle klara det.

Egentligen kan jag bara se nu så här minutrarna efteråt att jag nog gick i en klassisk fälla. På frågan om varför jag ville byta jobb, spenderade jag för mycket energi på att svara på varför jag ville lämna mitt nuvarande arbete. När frågan förtydligades, varför jag ville jobba just där, kändes det som en liten kalldusch och jag fick skärpa mig och svara även om jag hade svårt att byta spår. Men jag tyckte att jag spenderat stora delar av intervjun till att förklara varför jag vore så bra för dem och tyckte det var samma sak :)

Men nu är det över och nu återstår bara kontroll av referenspersoner om man gör sådant nu för tiden och sedan får vi väl se vad svaret blir!

Söka nytt jobb del II

Det märks att man är ovan vid att söka jobb. Jag har aldrig skapat en CV! Jag antar att det är ett gott tecken vid 38 års ålder. Allt i mitt yrkesliv har gått på automatik och med hjälp av kontakter. Jag har på sin höjd skrivit intressebrev inför byte av arbete.

Jag tänkte göra likadant den här gången men sitter ändå och försöker få ihop en CV. Jag fick titta på en kompis CV som han själv använd och jag fick använda den som mall.

Så nu sitter vi här, jag och min fru och listar upp mitt liv i kronologisk ordning med det senaste först :) Jag trodde det skulle se fånigt lite ut men nu när den börjar ta form känns det riktigt bra och det ser verkligen ut som om jag hunnit med en del i livet! Den äldsta punkten på listan är från 1989 då jag jobbar extra som utbildare hos Föreningen Sveriges Dövblinda. I min första CV tar jag med precis allt, inklusive examen som skärgårdsskeppare, och certifikat för amatörradio så får man rensa bort allt som inte är relevant för den aktuella tjänsten.

Det enda som känns tomt och tråkigt är delen med utbildningar, där har jag inte mycket att skryta med. Det mesta jag kan är självlärt. Det enda som står där nu är gymnasium, en nätverksutbildning samt en utbildning i affärsetik. Jag hade själv velat ha med mer där och hoppas på att kunna fylla på framöver.

Nu när CVn är klar kan intressebrevet kortas ner betydligt och bli mer lättläst.

Nu är den skickad och resten är överlämnat i ödets händer, eller i alla fall i andra människors :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Söka nytt jobb del I

idag vid ett helt vanligt kundbesök blev jag plötsligt erbjuden ett nytt jobb. Eller rättare sagt, min besökare sa att man höll på att nyanställa och ansökningstiden hade gått ut och man hade i princip bestämt sig. Men jag fick ändå tipset att ringa ansvarig och fråga om jag skulle sända in min CV. Direkt efter besöket ringde jag. Jag tänkte om jag väntar lite rinner det bara ut i sanden. Märkligt nog lät det som om personen jag ringde blev glad över mitt intresse och jag ombads sända in CV och personligt brev genast! Bara att sätta igång!

Andra bloggar om: , , , , , ,

Resa till Gamleby

Nu sitter jag och väntar på Kustpilen ska ta mig norrut. Jag har varit på Gamleby Folkhögskola och hållit ett föredrag om Apple och tillgängligheten i deras produkter för regionens synpedagoger från syncentraler. Det var en timmes föredrag och var mycket lyckat.

Jag åkte ner igår och stannade hos min lillebror över natten så vi hann ses lite, äta lite pizza och prata lite skit. Han har även varit med på folkhögskolan idag och agerat roddare med kablar och projektor.

Men det blev inga andra besök eller rundturer i min gamla barndoms stad och fan vet om jag hade någon större lust heller.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from .

ID-dagarna 2011

Årets upplaga av ID-dagarna har minst sagt krympt. Från att hålla till i Factory i Nacka Strand i tre dagar, har det nu krympt till en dag och i Uppsala, och jag är inte ens med.

I år har vi tydligen bestämt att inte ställa ut synhjälpmedel, på en synmässa.. Vi ställer bara ut för dyslexi och jag tycker inte det är bara arrangörerna av ID-dagarna som börjat tänka fel och saker och ting har börjat spåra ur.

Själv åker jag till västervik senare idag för att hålla ett föredrag i Gamleby i morgon, det blir nog roligare!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Dags för semester

Så firar jag min första semesterdag 2011. Igår semesterkopplade jag telefonen och förberedde mig mentalt för att lämna jobbet för 5, förhoppningsvis sköna veckor i lugn och ro. Mentalt behövde jag knappast förbereda mig =) Det var inte svårt att förlika sig med tanken.

Det har varit tungt en längre tid. En del har varit utanför min förmåga att ändra på och annat har jag inte lyckats förändra. Det har gjort mig energilös och trött, utan någon vilja till något speciellt och väldigt mycket har känts som en lång uppförsbacke trots att en hel lång skön vår passerat. Jag känner alltid när våren passerat att jag borde, ville varit gladare under denna annars så ljusa tid, dessutom efter en lång kall vinter.

Så att äntligen kunna börja tänka semester ska nog kännas som en enorm lättnad. Det gör det inte än, men det har inte gått ett dygn än och det tar ju en stund att ”varva ner” och inse att det är ett faktum.

Bara en sak är bokad under dessa 5 veckor. En vecka i skärgården ute på Rånö där vi hyr stugor tillsammans med en familj. Det är i år femte året vi gör det så man kan väl säga att det börjar bli en tradition. Men annars ska jag bara sova ut på morgnarna, läsa böcker på dagtid istället för sena kvällar och nätter då jag inte kunnat sova, gå långa promenader i Stockholm, njuta av kajerna, raderna av båtar, hämta kraft ur Djurgårdsbrunnskanalens vackra promenadstråk. Jag ska försöka ta tag i min löpträning igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Tyvärr finns ingen riktig semesterkassa. Faktum är att den är riktigt tom på grund av vår misslyckade husaffär förra året så några restaurangbesök eller någon oändlig rad av glasskiosker lär det inte bli. Vi sparar för att kunna äta på restaurangen ute på Rånö åtminstone en gång detta år.

Visst finns det en massa saker jag skulle vilja kunna göra. Kryssning, resa med barnen till Göteborg igen, åka till Kolmårdens djurpark… Det får bli ett annat år.

Sedan finns det saker att se fram emot. När semestern är slut, arbetar jag en vecka innan det är dags att få ny ledarhund. Två veckors rolig kurs och sedan en framtid med en ny fyrbent vän! Men just nu, när det gäller arbetet ser jag inte fram emot mycket. Min hjärna är täppt av misslyckandekänslor som äter upp mig. Men jag ska försöka göra det jag misslyckades med förra semestern, ränsa ut dem och börja om med ny kraft och energi. Även om jag känner mig otäckt tom på allt sådan.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,