Kategori: Blog

Väninnas tandemcykel stulen

Igår kväll gick en väninna ut med en efterlysning på Facebook, en synskadad väninnas tandemcykel har blivit stulen i ett cykelförråd i huset där hon bor i Hökarängen. Cykeln är en Canondale Road R2 tandemracer. Bilden sprids nu på Facebook, Twitter och cykelforum och jag ger henne även mitt stöd här i bloggen.

Jag hoppas alla ni där ute i Sverige och framför allt Stockholm håller ögonen öppna. Cykeln är en av mycket få i Sverige så den borde inte vara så svåridentifierad. Jag har en likadan cykel men i övrigt känner jag inte till några fler. Min cykel skiljer sig dock något i detaljerna från den stulna cykeln men det kan säkert uppstå en del missförstånd framöver.

Jag känner så mycket för henne som fick sin cykel stulen. Jag vill inte gärna gradera stölder, det är lika fel oavsett. Men vissa stölder drabbar ägaren hårdare och är svårare att ersätta än andra stölder. En bil, motorcykel, moped eller annan egendom kan försäkras och ganska lätt återställas med en likadan. Men en tandemcykel, importerad från USA är inte lika lätt att ersätta.

Därtill kommer skadan stölden ger. Jag vet att den här tjejen, liksom jag, älskar sin cykel och träningsformen och den frihet det ger att kunna cykla med sina piloter. Det är inte många träningsformer som fungerar när man inte ser och nu är det förstört för henne för oviss framtid. Så jag hoppas ni där ute hör av er till polisen om ni ser en sådan cykel ute och rullar på vägarna eller stå och skräpa i något cykelrum eller källare.

Jag fick själv en tandemcykel stulen för ett antal år sedan. Jag var dock ganska oförsiktig den gången. Vi bodde i hus i ett trivsamt radhusområde och vi lämnade cykeln ute lutad mot garageporten en enda natt av så många som den stått inlåst. Morgonen därpå var cykeln försvunnen.

Självklart ringde vi polisen och anmälde stölden och började genast skanna Blocket och andra annonssidor och där dök cykeln upp ganska omgående. I samarbete med polisen ringde jag från ett oregistrerat nummer och utgav mig för att vara intresserad av cykeln och bestämde träfff för att titta på den. Det var dock två polisflickor med bil och släpkärra som åkte till mötesplatsen.

Säljaren var en ung kille visade det sig som bodde några kilometer från oss. När han såg bilen som kanske hade lite för många antenner på taket, fattade han misstanke, lämnade cykeln och försvann. Polisen kunde dock lasta cykeln på kärran och vi fick bekräfta att det var vår cykel. Därefter fraktades den till polisen för utredning några veckor innan vi fick kvittera ut den.

Man identifierade tjuven men vad som hände med honom vet jag inte. Det blev inga följder som vi blev inblandade i i alla fall, antagligen på grund av gärningsmannens ringa ålder.

Så ibland går det fort att lösa och det är inte alltid så smart att stjäla allt för unika prylar.

Mina varmaste lyckönskningar till den rättmätiga ägarinnan och hoppas cykeln hittar hem snart igen och i helt och fint skick!

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Stöld, Stulen, Cykelstöld, Polis, Synskadade, Funktionsnedsättning

Nya husdjur, 4 råttor

För några veckor sedan flyttade ett gäng möss in här hemma. De första mössen köpte vi hos en uppfödare och sedan flyttade fruns systers möss in. Efter ett dödsfall förra veckan är de nu 5 till antalet.

Min fru har pratat om råttor så länge jag kan minnas. Hon hade själv sådana som tonåring. Jag har lyckats avstyra lite fint genom åren, men nu gick frun och näst yngsta dottern Emilia ihop och bildade en pakt, så då var det bara att ge upp :)

Egentligen har jag inget direkt emot det. Jag ser själv ingen som helst glädje med den typen av husdjur, men så länge de sköts och det hålls rent och inte stinker illa får det vara för min del. Så när de började prata råttor på allvar lutade jag mig uppgivet tillbaka och lät de hållas :)

Och som den här familjen tycks ha lite tur i vissa saker, dröjde det inte länge förrän några omplaceringsalternativ dök upp och idag var vi och hämtade 4 råttor med bur och tillbehör i Bro norr om Stockholm. Jag kan absolut ingenting om den sortens djur så jag ska inte ens ge mig in på att förklara eller beskriva. Jag har inte ens hållit i dem och känner ingen större önskan att göra det heller. Jag kan tycka att djur som inte går att kommunicera med som hundar är lätt obehagliga, men rädd är helt klart att överdriva :) Nu vet jag att man tydligen kan lära råttor en massa saker men jag är och förblir hundmänniska :)

Andra bloggar om: Husdjur, Möss, Råttor, Barn

Flaskpost från Rånö 2013 del VII

Sista dagen är här och klockan ringde 08:00 imorse. Jag som lovat mig att utnyttja varje minut här, slösade inte bort min lördag igår med att förbereda packningen. Det skulle kännas som att man lika gärna kunnat åka hem igår :)

Men det har ändå varit gott om tid. Båten gick kl12:20 och stävar nu över Mysingen mot Nynäshamn.

Efter 7 år här ute har vi nog ändå lite vana på att packa och städa och bara en burk mat blev kvar så planeringen är ändå rätt god.

Det är en konstig känsla att lämna ön. Vemodigt och tråkigt och i alla fall jag känner att jag nog kunnat stå ut en vecka till utan lidande. Samtidigt börjar kläderna lukta unket och det ska bli skönt att duscha och gå på en riktig toalett och framför allt ha rinnande vatten igen.

Nästa år är redan bokat. Tyvärr blir det en vecka tidigare då, stugorna var upptagna denna veckan och vi var försent ute. Men så länge makterna levererar juste väder vecka 29 2014 så spelar det mig ingen roll.

Andra bloggar om: Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn

Flaskpost från Rånö 2013 del VI

Idag är en ny dag men tankarna från igår kväll ligger fortfarande tunga i bröstet. Jag kan inte sluta leka ”om-leken”. På skämt säger vi ”den där båten borde man ha” när någon passerar utanför, ”om jag hade 1,2 8 miljoner, då…” Våra kompisar som varit med oss mycket på sjön tittar nu efter egen båt när vår ska säljas. Det är de väl unt och kanske även kan komma oss till lite glädje. Men det blir ändå som lite extra salt i såren.

Idag har ändå varit en bra dag med ytterligare fint väder. Tidigare i veckan gick vi norrut på promenad längs ön och idag gick vi söderut, lustigt nog till ön Norrö som hänger ihop med Rånös södra spets. Där fanns fritidshus för 1,4 miljoner till salu, sjönära med tillgång till båtplats. Vart jag än går tycks det strös salt..

Nere på Norrö slog vi oss ner i den lilla småbåtshamnen. Några gubbar satt och snackade, några förberedde sig för att paddla och någon badade en bit bort och denne någons hund skällde och hoppade efter. Så idylliskt och så förbannat irriterande att känna såhär när man egentligen borde vara glad.

Ikväll har vi bokat bord på Rånö Källan, restaurangen här på ön med skärgårdens trevligaste och lugnaste miljö, godaste potatisgratäng och svala pilsner. Jag som ändå är inne på det lite negativa spåret kan väl tänka att det var trevligare för några år sedan, när personalen kände igen än. Jag försjönk en stund i mina grubblerier och minnen och mindes när jag och Magnus var på Rånö första gången 2002 med min första riktiga båt. Sedan dess har vi besökt Rånö Källan många gånger och sedan 2007 firar vi våra semestrar här och även om ön verkar fått nya förvaltare för i år, ny personal i butiken och restaurangen så känns vi väl igen av Micke som sköter stuguthyrningen.

När vi ätit upp går vi tillbaka mot stugbyn igen och vår dagliga bastutid kl20. Kvällen har vi spenderat vid borden utanför stugorna med lite nötter, musik och trevligt kvällspladder. Vi har bara tre vedklabbar kvar men familjen Pålsson bidrar med några ytterligare från sitt överskott och vi får till slut en bra och livlig sista brasa att somna till.

Andra bloggar om: Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn

Flaskpost från Rånö 2013 del V

Ännu en dag med vackert väder och idag är det fredag. Således bara en dag kvar tills det är dags att packa ihop och åka hem. Det är lite dumt att känna vemod i förtid när man istället borde utnyttja tiden in i sista minuten.

Idag har familjen Pålsson haft besök av mormor, morfar, två kusiner och en bekant till dem. De gästade även förra året och nu som då, grillade vi på stranden på eftermiddagen. Barnen lekte bra tillsammans vid vattnet.

Ikväll har vi som vanligt bastat och badat och Miranda blir tuffare för var dag när det gäller att bada själv. Hon badade bara i början av veckan med pappa trots att jag fick dra henne av badstegen ner i vattnet och då blev det kul igen. Men när pappa inte ville bada satt hon mest ensam medan de andra lekte i vattnet. Det gjorde faktiskt ganska ont i hjärtat att se henne tyst och ensam på en bänk i förrummet utanför bastun.

Desto roligare blev det sedan när hon plötsligt började kliva i själv från stegen och lita på att hon bottnade. Från den stunden sprang hon med de andra ut när det var doppardags och även om hon inte hoppar i som de andra så är hon inte längre utanför.

Efter bastun satt vi på klipporna vid havet igen precis som igår kväll. Barnen var med och satt en liten bit bort och spelade. Jag gillar inte så värst mycket att gassa på stranden, men sitta sådär på kvällen på klipporna som fortfarande är heta efter dagens sol, skulle jag kunna göra i timmar! Allra helst skulle jag vilja vara på en båt så klart men klippor duger.

Jag har och har haft en längre period där jag känt mig otroligt låg. Jag ska snart hem och göra allt för att sälja min båt, den som förmodligen och mest troligt blir min sista båt. Ändå sitter jag här på klipporna och tänker tillbaka. När jag 2003 fick möjlighet att köpa den perfekta båten som passade mig fungerade allt bra. Båten var liksom perfekt just för mig. Gick att vara i och pyssla med nästan året runt även om jag inte alltid hade folk som kunde köra. Jag uppgraderade den sakta men säkert med värme för kalla vår- och höstdagar och bättre och bättre navigationsutrustning.

Riktigt hur jag tänkte 2007 när jag plötsligt fick för mig att byta till en mindre och smidigare båt vet jag inte. Det kan jag inte förklara på annat sätt än min oroliga själ som ständigt strävar vidare trots att jag kanske har det som passar bäst. Jag vet nu idag att jag då satte första spiken i kistan för mitt båtintresse. Det är inte det att det blivit dyrare att ha båt, men nu tre båtar senare har användningsområdet och möjligheterna krympt så att det inte längre är värt pengarna.

Och nu ska sista spiken i och det känns sorgligt ikväll. I min telefon och vår surfplatta startar jag då och då navigationsprogrammet, sätter små märken på platser som ”kan vara bra att ha”, lyssnar när andra berättar om vilka fartyg som syns i närheten i sjökortet. Det är bara ett sätt att leva ut min hobby genom andra… Utanför ligger en segelbåt på svaj och längre bort en stor tanker. Tvärs över en helt spegelblank Mysingen hörs det dova ljudet från Nynäshamn. Det är förmodligen oljeraffinaderiet som låter och på avstånd hörs en liten motorbåt som letar sig fram i mörkret.

Även om jag sträcker mig så mycket jag förmår, kommer jag inte uppnå det jag vill ha och ett av problemen är min funktionsnedsättning och det andra, och största problemet är att jag själv klantat mig. Det är bara så jävla svårt att inse att jag inte kan, att det inte går trots allt. Men att se sitt största och bästa intresse segla bort med vinden lämnar en tomhet i bröstet som nog kommer ta sin tid att smälta, om ens någonsin.

Om några dagar åker vi hem och då ska båten servas och läggas ut för försäljning. Sedan kan båtlånet betalas och färre utgifter för familjen är bra, man får tänka så.

Men tänk om någon bara sagt till mig där 2007, att inte göra som jag gjorde. Om jag hade lyssnat, vilket jag förmodligen inte hade gjort, så hade kanske Galadriel legat vid bryggan en bit bort, på ankare utanför eller i naturhamnen några kilometer upp längs ön.

Andra bloggar om: Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn

Flaskpost från Rånö 2013 del IV

Ännu en dag med vackert väder. Förmiddagen spenderade vi på klipporna medan barnen lekte och badade. Det var riktigt rofyllt. När vi ätit lunch bestående av nudlar, tog vi en promenad till andra sidan ön och butiken där vi bunkrade lite nödvändigheter, glass självklart inkluderat :) Därefter blev det nya klippor en stund, invid ångbåtsbryggan där hundarna fick bada och svalka sig och det var också klart mer trafik av båtar som passerade, kom och gick.

När vi återkom till stugan lade jag mig med bok en dryg timme. Ögonen föll visst ihop lite också stundtals och det var väldigt skönt.

Middag bestående av lite olika komponenter, spagettiringar, ravioli och spagetti med köttfärssås på burk.

Ikväll blev det så klart bastu kl20 som vanligt. Jag badade inte idag utan värmde mig i bastun för att sedan duscha och tvätta håret. Sedan satt vi på klipporna utanför bastun medan barnen roade sig och hade vansinnigt roligt. Vår minsting Miranda som knappt vågat bada, än mindre gå i själv gjorde det för första gången idag, väldigt modig.

Nu är det kväll och de minsta barnen tittar på film och några är ute och skjuter jordnötter med ärtrör, oerhört roligt :) En kopp te blir det säkert innan sängen.

Andra bloggar om: Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn

Flaskpost från Rånö 2013 del III

En ny dag har grytt och stilla flyr, en dag som började med sol och svaga vindar som vred från nordliga till sydliga. Jag satt på trappan när vinden vände. Det bara skedde sådär från ena stunden till den andra. Först blåste ytterdörren ständigt åt ena hållet och plötsligt fick jag en liten knuff av dörren när den blåstes åt andra hållet. Plötsligt kändes det som sommar i luften. Långbyxor och långärmad tröja byttes genast mot shorts och linne.

Medan halva styrkan var på stranden och badade och lekte, gick vi andra för att bunkra i affären på andra sidan ön. Jag låg först och läste lite för att bemästra min huvudvärk, men ligga på stranden i timmar är inte min grej. Blir bara rastlös och frustrerad av bromsar och getingar :) Dessutom behövde hundarna röra på sig.

Ikväll stod grillning på klipporna på schemat och det var verkligen fantastiskt skönt att sitta där. Barnen lekte på stranden alldeles nedanför och det var så fridfullt. Grillad fläskfilé och potatishalvor gjorda i ugn smakar gudomligt här.

Klockan åtta var det dags för den dagliga timmen med bad och bastu. Det sköna vädret gjorde att flera inte lockades lika mycket av bastun men jag älskar värmen :) Däremot gick det att sitta ute på klipporna efter badet utan att fly hals över huvud in i bastuvärmen :)

Kvällspasset bestod av samkväm utanför stugorna vid långbord med musik, chips, jordnötter och spel. Myggorna höll sig på avstånd tack vare Thermacell som har visat sig vara mycket effektiv.

Men nu är det dags att sova. Imorgon är det en ny dag bestående av att göra så lite som möjligt :)

Andra bloggar om: Semester, Sommar, Skärgård, Stockholms Skärgård, Mysingen, Rånö, Rånö Källan, Utö, Nåttarö, Nynäshamn

Red Bull Flugtag 2013

Idag var vi inne en sväng i stan för att titta på Red Bull Flugtag. Senast vi gjorde något liknande var 2011 men då handlade det om lådbilsrally. Man fick bygga egna lådbilar och sedan köra ned för en brant backe på en gata på söder i Stockholm och skulle poängsättas av en jury.

I år var det alltså flyg som var temat och jag tror det arrangerades i Sverige för första gången. Man hade byggt en hög ramp vid Kungliga slottet i Stockholm och totalt 27 lag hade byggt egna flygfarkoster som skulle köras upp på rampen och ut över kanten och flyga så långt som möjligt tills man landade i vattnet :)

Ovan ser ni några exempel på farkoster och det var så klart mer show än seriös flygning.

Vi har ett barnkalas som väntar hemma i eftermiddag och kan bara stanna en liten stund. Vi har sett ett tiotal farkoster men kan inte stanna längre.

Otroligt mycket folk och svårt att få en bra plats. 4 av deltagarna från Mot Alla Odds är också här och lyckades inta handikappplatserna, men det fanns inte tid att söka upp varandra.

Men jag älskar sommar i vår stad när det händer sådant här :)

Andra bloggar om: Red Bull, Red Bull Flugtag, Redbull, Flugtag, Flyg, Lådbil, Lådbilar, Stockholm

Firad på jobbet

Så var då det oundvikliga avklarat :) Alla födelsedagsbarn firas på min arbetsplats med tårta, sång och presenter. Jag har haft lite svårt för den typen av uppmärksamhet men idag kändes det inte så jobbigt längre :)

Ett möte jag bokat in flyttades plötsligt och meddelande om en obligatorisk fika från chefen, så det var bara att gå dit :) I personalrummet var det fullt med folk och då anade jag så klart vad klockan var slagen :)

Vi var två födelsedagsbarn som firades och fyllde jämt. Jag fick blomman jag håller i på bilden, ett foto från Mot Alla Odds med en hälsning från alla som varit med på presenten och sedan fick jag en hel hög med nya hårband och sist men inte minst, ett presentkort på Apple Store :)

Påkostade och fina presenter som jag blev väldigt glad för. Hårbanden var dessutom välbehövliga och ingen hint om att jag borde klippa mig i alla fall :)

Nu ska jag ila hemåt för att bli intervjuad. Huvudvärken och stressen i kroppen är ett faktum.

Andra bloggar om: Arbete, Jobb, Födelsedag, Födelsedagskalas, Födelsedagsfirande, Födelsedagspresent, Födelsedagstårta, Tårta, Presenter

Maria Lindholm anklagar SVT för felbehandling

Första dygnet efter min TV-premiär är över. Jag har förvisso inte gjort så mycket annat än att jobba och kunnat bevaka både vanliga och sociala medier först nu under sen eftermiddag och kväll. På Twitter och Facebook har det lugnat ner sig så klart och den allmäna meningen verkar fortfarande vara väldigt övervägande positiv.

Det största som skrivits idag är en artikel i Aftonbladet, Anklagar SVT för felbehandling där Maria Lindholm menar att SVT medvetet gjorde henne sjuk för att få ut henne ur programmet genom att ge henne dropp så att hon kräktes och att hon både åt och kissade och inte var så dålig av sin vätskebrist som expiditionsläkaren Ingrid Didriksson menade.

Det är lätt att förstå att Maria är grymt besviken. Att falla redan innan startskottet gått inför något man sett fram så oerhört mycket emot och något som för många av oss innebar en stor förändring i livet. Jag mer än anar smärtan när hon i TV säger något i stil med .här lever jag inte, jag har överlevt. Där kommer jag att leva..

Jag tror det är väldigt vanligt och väldigt mänskligt att man gärna vill hitta konspirationer och att andra gjort felbedömningar. Jag var där och jag är inte läkare så jag tänker inte uttala mig. Jag kände och känner oerhört mycket för Maria och jag hade och har fullt förtroende för vår expeditionsläkare.

Om en äventyrares roll är att utmana öde och ta risker, så är läkarens roll den motsatta, att inte försätta någon i livsfara. Där vi befann oss fanns inga stora sjukhus och inga stora snabba vägtransporter. Om något hände var det timmar med bil och flyg för att komma till en stor stad med ett stort sjukhus. Att då tänka sig att någon ger preparat eller annat för att påverka att man mår sämre är egentligen ganska oerhört och inte särskilt troligt att man vill leka med liv för att skapa dramatik.

Jag har förstått att det är lätt att tänka kring konspirationer när det gäller TV. Visst, det kan säkert vara bra för dramatiken att någon blir allvarligt sjuk och tvingas bryta, kanske rent av i första avsnittet för att öka på spänningen och få människor att fortsätta titta. Kanske i en annan kanal och någon annan produktion med en cynisk målsättning att göra ”bra TV”.

Jag har läst i sociala medier att grundförutsättningen ju var att om man tvingats bryta så får man inte komma tillbaka. En annan variant är kostnader och försäkringar. Jag är säker på att vi var försäkrade upp till öronen för att få bästa vård på plats och transport hem i händelse av sjukdom. Om man då blir sjuk en gång så tror jag dessa försäkringar försätts ur spel och tas man då ut igen och blir sjuk på nytt täcks inte sådant av försäkringar och är helt säkert förknippat med galna kostnader för sjukhusvård, helikoptertransport och flygtransport med sjukvårdspersonal hem. Inget man vill betala ur egen ficka.

Men jag vet hur viktigt detta var för Maria och hur viktigt det varit för oss att få haft henne med. När vi satt där och åt och fick beskedet kändes det oerhört tungt trots att vi bara känt varandra ett dygn. Det är svårt att förklara hur man kan knyta ann så snabbt, men det var situationen och målet som gjorde det. Jag hoppas Maria får sin revanch någon gång, i ett nytt Mot Alla Odds eller något annat sammanhang.

Jag har tänkt väldigt mycket på Maria under månadernas gång sedan hemkomsten och så klart förstått att hon inte mått så bra av detta. Att uppleva misslyckandet om och om igen nu när det sänds i TV. Ge henne allt stöd ni kan!

expeditionsläkaren Ingrid Didriksson är en kompetent läkare och underbar människa, varm och trygg och klok med ett hjärta av guld. Det mesta och största jag lärde mig om mig själv under expeditionen lärde jag mig av henne. Det kändes nog inget vidare att fatta det beslutet och förstå vad det skulle innebära för deltagaren.

Håll koll på bloggen och gå gärna in och gilla min Facebook-sida.

Andra bloggar om: TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten, Press, Media, Aftonbladet, Twitter, Facebook

Mot Alla Odds 2013 avsnitt 1 del II

Till morgonkaffet måste man naturligtvis bläddra igenom de sociala medierna för att se om det hänt något mer under natten, men det har varit rätt lugnt även om det fortsatt komma en massa likes och fina uppmuntrande kommentarer.

Någon undrade om det var en romans på gång mellan Per ”Pax” Axensköld och Nina Lundberg och det får man väl se. Man kan bara reflektera att när en kille hjälper en ”kvinna i nöd” som Pax uttryckte det, får man vänja sig vid sådana teorier :) Men som sagt framtiden får utvisa. Förra årets upplaga slutade i bröllop och barn, så ni tittare kanske har höga förväntningar? :)

Jag blev också omnämnd på Twitter. Ett par undrade ”varför den blinda killen har pannlampa” :) Jag svarade så klart att det dels var för att kamerorna behövde ljus på ansiktet och för att så klart synas. Själv hade jag så klart ingen annan praktisk nytta av pannlampan. Just nattetid kanske jag rent av hade någon liten fördel av min vana att orientera utan syn och behövde inte tänka extra på att sätta fötterna rätt.

I övrigt har natten varit ganska lugn men jag behövde bara gå ut genom dörren för att märka skillnad. Den första hundägaren jag mötte och som jag nästan alltid möter stannade och började prata om programmet, att det var så bra och att han såg fram emot nästa avsnitt. Väldigt roligt att folk ger sig till känna tycker jag, det stör mig inte alls.

Jag har ju tänkt på det hur folk som bor runt omkring och kanske ser mig dagligen ute med hunden, i affärerna i centrum etc reagerar när man plötsligt ser någon man känner igen i TV. Jag är ju redan ganska utmärkande med ledarhunden och min relativt stora familj.

Nu ska jag bege mig till jobbet och möta reaktionerna där, men jag känner mig lugn inför det. De som tycker det är bra kommer garanterat säga det och de som inte tycker det var så bra kommer nog mestadels behålla det för sig själv. Vi får se om teorin stämmer :) Men jag ska ändå koncentrera mig på det som är positivt och bra och den glädje och optimism programmet sprider. Man kan ändå inte bli älskad av alla.

Håll koll på bloggen och gå gärna in och gilla min Facebook-sida.

Nedräkningen har börjat, 3 dagar kvar!

Om 3 dagar och 5 minuter är det dags, då får ni se mig i TV! :)

Det finns inte så värst mycket att tillägga idag i just det här ämnet. I skrivandets stund händer en massa andra saker, mer om det senare. Just nu sitter vi i och för sig och tittar på första avsnittet igen. Äldsta dottern ser det för fjärde eller femte gången och jag för tredje. Jag tycker fortfarande det är lika starkt. Oerhört skön humor, en del sorg och starka berättelser och en stor portion jävlar anamma! :)

Men det får ni se snart och nu fortsätter festen här hemma och jag ska ta en pilsner till och gå på efterrätten :)

Håll koll på bloggen och gå gärna in och gilla min Facebook-sida.

Nedräkningen har börjat, 4 dagar kvar!

Om 4 dagar och 5 minuter är det dags, då får ni se mig i TV! :)

Vaddå? Räcker det inte bara med att räkna ner från 7 till 0, måste man ha något vettigt att skriva också? :)

Okej då, igår var det VIP-visning för familjen hemma och det kändes väldigt speciellt. Det blev ganska sent för att vara en torsdag för att det var träning som slutade sent. Men DVDn hade kommit och det fanns liksom inget val :)

Alla barnen satt kvar hela programmet ut, men klockan var lite för mycket för att få någon utvärdering annat än att det tydligen var bra :) Jag tror att avsnittet kommer ses flera gånger innan det är på riktigt på tisdag.

Jag var lite hemlighetsfull tidigare om det ”stora mediaföretaget” som vill intervjua mig. Jag var lite hemlighetsfull eftersom jag inte visste om jag fick skriva om det i nuläget. Bättre att kolla och vara på den säkra sidan så man inte gör något dumt :) Nu har jag fått besked och det är så klart helt OK att skriva om det.

På måndag kl14:20 kan ni höra mig och Niclas Rodhborn i P4 Extra med Lotta Bromé!

Håll koll på bloggen och gå gärna in och gilla min Facebook-sida.

Nedräkningen har börjat, 5 dagar kvar!

Om 5 dagar och 5 minuter är det dags, då får ni se mig i TV! :)

Idag kom DVD-skivan med första avsnittet av Mot Alla Odds som utlovat! En rund plastbit i ett vadderat kuvert, så obetydligt men som kommer förändra mitt liv i stort den närmaste framtiden och i smått för all framtid, det är jag övertygad om.

Jag gjorde verkligen mitt bästa för att spara visningen till helgen så att man kunde mysa lite med chips och dricka utan att behöva känna stressen över att komma i säng för att det är skola och jobb i morgon. Men för första gången på en evighet kommer nog familjen sitta i TV-rummet ikväll och avsnittet rippas för närvarande in i mediadatorn. När alla barn kommit hem från träning och hundarna är kvällsrastade så gäller det. Vi får se hur reaktionerna blir :)

Håll koll på bloggen och gå gärna in och gilla min Facebook-sida.

Nedräkningen har börjat, 6 dagar kvar!

Om 6 dagar och 5 minuter är det dags, då får ni se mig i TV! :)

Tiden går fort nu! Idag efter jobbet har jag träffat en taltidning och blivit intervjuad. Det kändes som en bra intervju och den kommer publiceras på måndag. Jag har fått löfte om att lägga upp den här i bloggen och mitt poddflöde.

Idag ringde också ”det stora mediaföretaget” och bokade intervju. Det är inte meningen att låta hemlighetsfull, jag hoppas verkligen kunna tala om snart. Men ibland är det svårt att hålla isär vad man får och inte får berätta och då är det bättre att vara tyst och kolla först :)

Vidare är nu också en DVD på väg på posten med det första avsnittet av programmet så att vi kan få se det med familjen först. Det är en mycket sympatisk tanke att låta barnen förbereda sig och smälta det när, förhoppningsvis alla positiva och bra kommentarer kommer. Något säger mig att det kommer bli filmkväll framåt helgen :)

Håll koll på bloggen och gå gärna in och gilla min Facebook-sida.