Kategori: Cykling

Nu är våren 2014 här och cykelsäsongen kan börja. Mitt sökande efter flera tandempiloter pågår för att kunna träna oftare och mer men det är väldigt svårt. I det här inlägget har jag tänkt spekulera lite kring varför och hur det egentligen är att cykla tandempilot både som den som sitter fram och den som sitter bak.

Inom tandemcykling används begreppen ”pilot” och ”stoker” som är de engelska begreppen i brist på svenska ord. Pilot kallas den som sitter fram och styr och ”stoker” kallas den som sitter bak. ”Stoker” kan närmast översättas med ”eldare”. Vanligtvis har den som sitter bak någon form av funktionsnedsättning, oftast en synnedsättning.

I de här sammanhangen förekommer även begreppet ”paracyklister” vilket omfattar alla cyklister med någon form av funktionsnedsättning som kräver någon form av anpassning. Det vanligaste förutom tandemcykel, är liggcykel, handcykel, påhängscykel för rullstol eller någon form av anpassning av vanlig cykel. Paracyklister kan behöva hjälp på olika sätt av en medcyklist och vari hjälpen består i är så klart individuellt. Vid motionslopp har det börjat bli vanligt att piloter till tandemcyklister och medcyklister för övriga paracyklister, deltar utan kostnad. Piloten eller medcyklisten får då oftast ingen egen startplats och nummerlapp, men möjlighet till innehållet i depåer så som mat och dryck.

Det har alltid varit svårt att hitta folk som vill cykla tandemcykel och sedan jag började cykla mer på allvar och köpte en riktig tandemracer har det blivit väldigt tydligt att det är otroligt svårt att hitta intresserade, så har jag funderat en hel del på varför.

Det är inte de här vanliga vardagliga orsakerna jag funderar över, så som att man ska vara cykelintresserad, bor nära varandra och ha jobb och ett familjeliv som fungerar ihop med fritidsintresset. Någon ska pussla ihop alla dessa parametrar med mina. Den kompis jag cyklat absolut mest med bor en bit bort, jobbar i en annan del av stan i förhållande till mig och därtill en familj som självklart, precis som min, önskar viss uppmärksamhet.

Idag är cykelsporten en uppåtgående trend vilket borde gynna mina behov. Föreningar, aktiviteter, tävlingar och motionslopp har exploderat och likaså marknaden med prylar och alla forum på nätet.

När man surfar och skriver på forum och när vi deltar i motionslopp och föreningsaktiviteter känns inställningen vi möts av väldigt delad. Å ena sidan får vi mycket positiva blickar och respons på cykeln och ofta mycket uppskattande kommentarer. Den andra sidan är en del klubbars och gruppers motvilja att ha oss med i sina klungor. Ibland när vi anslutit till en klunga cyklister, oavsett om den varit sporadiskt sammansatt eller en cykelklubb, har man kunnat känna motviljan att ha oss där. Det verkar handla om rädsla för vår storlek och tyngd. Ibland har jag hört en framförvarande cyklist uttrycka oro och missnöje om att ha oss bakom sig. Det kan inte finnas någon annan rimlig orsak än att man är rädd att vi inte har samma navigeringsförmåga och bromsförmåga som andra cyklister. Jag kommer att skriva mer om det längre ner.

Förutom de positiva kommentarer vi möter, handlar kommentarerna om att det är tungt med tandemcykel vilket de flesta inte kan ha någon direkt kunskap om. Funderingarna på vår förmåga att navigera och bromsa hör man ofta också. De kommentarer som stör mig mest handlar om att den som sitter bak, dvs jag, kan lata mig och lägga upp benen på ramen och låta piloten trampa på. Som om min pilot inte skulle märka det och som om jag skulle vilja det?

Jag vet, det är säkert mer eller mindre alltid menat som ett skämt och jag försöker använda det som ett sätt att lätta upp diskussionen genom att skämta tillbaka. Men ibland undrar jag om det inte också speglar lite fördomar om att det faktiskt kan vara så att den som sitter bak latar sig, eller kanske på grund av sin funktionsnedsättning inte har förmågan att bidra och att piloten gör en god gärning som tar ut än på en tur.

Kanske är det bara jag som är så van vid fördomar att jag även ser fördomar som kanske inte finns. Men det här grundar sig också på att cyklister som ligger bredvid oss när vi cyklar i klunga, hellre ligger framme och pratar med min pilot än med mig, även om det handlar om frågor kring tandemcykling. Bara en enda gång har jag varit med om en cyklist som medvetet lagt sig i mitten av vårt ekipage och kunnat prata med både mig och min pilot.

Hur är det att vara pilot

Självklart borde en pilot svara på den frågan och kanske bidrar någon av mina piloter med en kommentar nedan. Men jag har cyklat med ganska många nu och alla säger samma sak: ”det är inte någon större skillnad att cykla tandem än att cykla själv”. Jag tror det är stor skillnad vem piloten har bakom sig. Den som sitter bak måste även vara en bra ”stoker” vilket jag skriver om nedan. Ett tandemekipage måste ha god balans och ett samspel man övar upp tillsammans. Då tror jag mina piloter har helt rätt. De säger att det inte känns annorlunda i styret eller bromsarna.

Bromsreglage och växelreglage sitter framme hos piloten. De främre och bakre pedalerna är sammankopplade med kedja eller rem. På så vis sköter piloten inbromsning och växling.

Hur blir man en bra pilot?

Egentligen tycker jag inte det finns något bra svar på den frågan. Kanske har jag cyklat med för många och är så flexibel och helt enkelt slutat tänka på det.

Men om jag fick ha några önskningar vore det att en bra pilot gärna rent allmänt får vara en van cyklist med styrka och balans och precis som en bra bilist, använda växlar och bromsreglage på ett bra sätt. Det är främst det som utvecklar min grundläggande trygghet när jag sitter bak.

Andra fördelar är att piloten gärna får syntolka, dvs berätta vad som händer omkring oss. Både vad gäller miljö vi cyklar i, vilka gator eller andra riktmärken vi passerar, vilken typ av terräng som kommer framför oss i form av kurvor och typ av lutning. Det senare ger mig möjligheten att planera och hushålla med mina resurser. Kommer det en lång brant eller flack uppförsbacke eller bara en kort intensiv så är det avgörande för mig att veta. Kör vi väldigt fort, kan kurvor och dess typ vara bra att veta för att jag ska kunna hänga med.

Mitt behov av syntolkning tror jag inte är så avancerat. Desto mer jag får veta, desto bättre så klart men vad jag vill och behöver veta varierar lite beroende på vilken typ av cykling vi utför. Vid lugn landsvägscykling behöver jag kanske inte veta allt jämfört med snabb tempo eller klungkörning då behovet av information är större.

Men hur man ska göra är individuellt och det är sådant man pratar om och tränar tillsammans under lugna former.

Hur är det att vara ”stoker”

Att vara ”stoker”, den som sitter bak beror nog mycket på vem man är och varför man hamnat där bak. Ibland träffar jag par där båda ser men ändå valt av trivsel att cykla tandem. Då hör man ofta om ovana att sitta bak och inte få bestämma eller kunna påverka. Ungefär som den som är van att köra bil och plötsligt får sitta bredvid. Man vill bromsa eller växla, det känns kanske ovant att styret sitter fast och att någon annan styr.

Sitter man bak på grund av en funktionsnedsättning är det naturligtvis inte så. Ovan kan man vara i början ändå givetvis. Att man inte kan vara med och påverka är naturligtvis helt fel. Att bidra med kraften är så klart helt avgörande, men det är också viktigt att ha balans och vara följsam och med i cyklingen. När vägen svänger måste man vara med och luta sig för att det ska fungera. Sitter man stelt och rakt eller helt enkelt lutar sig åt fel håll, kan piloten inte svänga och då hamnar man i diket. Det här känner säkert motorcyklister igen. En följsam passagerare bak är viktigt.

Längden på pilot och stoker kan också spela roll. om den som sitter bak är stor, tung och lång och piloten kort och lätt kan det kanske vara svårt för piloten.

Ibland kommer dålig balans som en följd av en funktionsnedsättning och då är det bra att piloten känner till det. Jag har själv ingen erfarenhet och vet inte hur det känns eller hur man löser det i sådana lägen.

Samspel

Givetvis är det bra med samspel rent allmänt, att man är med i kurvor och anpassar kraften rätt tillsammans. Den rent tekniska delen av tandemcykling är att pedalparen sitter ihop och man kan då inte trampa var för sig. Det här är egentligen inget problem som många kan tro, men om pilot eller stoker plötsligt slutar trampa utan att kommunicera det, blir det självklart ett ”ryck” när den andra trampar innan man upptäcker att den andra vill sluta trampa. Det är inte farligt eller otäckt, men kan kanske kännas lite opraktiskt. Jag brukar föreslå lösningen att om piloten vill sakta ner, lätta lite på farten kan han eller hon bara röra lätt vid bromshandtagen. Då förstår jag som stoker att vi ska hålla igen och lättar på trycket. En annan självklar lösning som vi också använder är att kommunicera.

En annan sådan fråga om samspel kan vara hur man vill ha det med kadens, dvs hur snabbt man vill trampa. En del vill ha långsammare takt och tyngre växel, andra vill ha lite lättare växel och högre fart på pedalerna. Det första frestar på benmusklerna mer och det andra sparar benmuskler men låter hjärta och lungor jobba lite mer istället. Det är något man får komma överens om och varierar också beroende på typ av cykling kan jag tycka. Eftersom växelreglagen sitter framme hos piloten, får stokern kommunicera sina önskemål om vilken växel han eller hon önskar.

Andra små detaljer kan vara vilken fot man klickar i och ur först vid start och stopp om man använder SPD-pedaler där skorna sitter fast i pedalerna. Om man stannar inför en korsning eller ett trafikljus är det bra om piloten säger vilken fot han eller hon ämnar klicka ur för att ta mark med. Annars är risken stor att stokern klickar ur fel fot och man ramlar stillastående, en så kallad ”SPD-vurpa” :)

För egen del brukar jag höra vilken fot min pilot klickar ur om det inte är en massa trafikbuller runt omkring och därför är den informationen onödig för mig.

Det finns fler sådana enkla saker man kan tänka på för att bli ett mer samspelt par, så som hur man ska starta cyklingen. Många vill räkna igång så att man sparkar ifrån samtidigt, men för mig räcker det åter igen att vi vet vilken fot vi båda klickar i först och precis som när man klickar ur vid stopp, hör jag oftast det och vet också oftast vilket min pilot föredrar.

Men det allra viktigaste när det gäller samspel, är att piloten ska kunna förutsätta att stokern alltid är alert och med i cyklingen. Om något händer så att piloten måste tvärbromsa av någon anledning, ska jag som stoker vara beredd i alla lägen. En sådan händelse kan piloten inte gärna hinna kommunicera på ett bra sätt innan eftersom det då oftast är försent. Kravet på mig blir då att meddela min pilot om jag tänker släppa en eller båda händerna för att exempelvis dricka eller fylla på med energi. Piloten har då möjlighet att avgöra om det är ett lämpligt läge eller om det får vänta till senare. Exempel på sådana lägen kan vara om man ligger tätt i en klunga inför en uppförsbacke, kurva, planerad inbromsning inför en korsning eller liknande. Jag som stoker vet naturligtvis ofta när det inte är läge på grund av hög fart då man behöver ha full koncentration. Men om jag börjar röra mig på något onaturligt vis genom att börja rota i en ryggficka eller liknande, måste piloten få vara beredd på det.

Tandemekipage i klunga

Klungkörning var något jag fick praktisk erfarenhet av för första gången våren 2013 då jag cyklade med klubben CK Falken där jag hade en pilot som hjälpte mig att träna inför Vätternrundan 2013. Tidigare hade jag bara läst om det och provat det vid något tillfälle när jag och min pilot Egge smög in i någon klunga under något motionslopp.

Tidigare skrev jag om att vi mötts av viss motvilja när vi cyklat i klunga och att det verkar handla om rädsla för att ha ett stort ekipage så nära sig.

När man cyklar i klunga ligger man två och två i täta led. Desto närmare varandra man ligger, desto mer hjälp får man av varandra med skydd mot vinden. Ofta ligger man så tätt inpå framförvarandes bakhjul som möjligt. Ligger man för långt ifrån försvinner effekten.

I en klunga brukar man också rotera så att man byter plats. Vitsen är att de två som ligger längst fram och får ta emot den största mängden vind, behöver avlösning. Rotationen löser man genom att den inre cyklisten saktar ner, den yttre faller in framför och den som tidigare låg bakom den yttre, tar den lediga ytterplatsen. På det viset roterar man med jämna mellanrum.

Här kan kanske en första förklaring finnas då en tandemcykel är längre än en vanlig cykel och tar upp platsen kanske av en och en halv vanlig cykel. Jag vet inte om det faktumet kan skapa irritation för att leden då inte blir jämna på samma sätt. Det kan också bero på att det tar något längre tid för en tandemcykel att fylla upp beroende på hur samspelt klungan är över lag.

Det andra som man kan höra är just rädslan att ha oss bakom sig när man ligger så nära inpå. Vi ser kanske stora och tunga ut mot en vanlig cyklist och man tänker sig kanske att man blir påkörd om man behöver bromsa kraftigt. Men med en duktig cyklist som pilot och som är van vid klungkörning finns ingenting att oroa sig över som jag ser det. Bromsar på en tandemcykel är dimensionerade för ekipagets tyngd och det är naturligtvis lika viktigt att snabbt kunna få stopp på en tandemcykel som en vanlig cykel. Tandemcyklar är utrustade antingen med fälgbromsar som vanliga racercyklar eller skivbromsar som är vanligt på mountainbikes. Mina båda cyklar, en racer och en touring är båda utrustade med skivbromsar. Den senare dessutom med hydrauliska bromsar. I mitt tycke är skivbromsar överdrivet för tandemcyklar men det borde inte råda några tvivel om effektiviteten.

Det finns en sak som jag lärt mig med klungkörning som är speciellt för ett tandemekipage. När man ligger nära varandra på det sättet är det viktigt att jag som stoker plötsligt inte råkar trampa hårdare för att öka farten. Då är vi så klart snabbt uppe i framförvarandes bakhjul. Det lärde vi oss med CK Falken utan att något hände. Vi löste det genom att jag framför allt kan lyssna på cyklisten bredvid att den ligger i samma nivå hela tiden och att piloten och jag har bra kommunikation. Det kan också räcka att piloten nuddar bromshandtagen för att jag ska uppfatta behovet av att inte köra fortare. Piloten måste då också tala om när det är dags att öka för att vi inte ska tappa på framförvarande cyklist och skapa glapp i klungan.

Här kan det vara bra att jag som ”stoker” och min pilot tränat mer ihop vad gäller samspel och kommunikation innan man ger sig in i klungkörning. Den övriga klungan kan också bidra till att underlätta genom att cyklisten bredvid hjälper till med kommunikationen. Det har inträffat några få gånger, varit roligt och fungerat mycket bra.

Landsvägskörning / stadskörning

Skillnaden mellan att köra på landsväg är givetvis trafiksituationen. Längs landsväg kan man generellt hålla högre och jämnare fart och det finns större marginaler. Det kan vara en väldigt bra miljö att träna in just samspel och kommunikation under lite lugnare former där det inte händer så mycket på en gång innan pilot och stoker vet vad man vill få ut av varandra.

I stadskörning där det händer mycket mer är informationen till en synskadad stoker givetvis viktigare. En person med synnedsättning och väl tränad hörsel får ändå en bra uppfattning om vad som händer runt omkring, om att man bromsar inför korsningar och trafikljus. I sådan här miljö är det extra roligt för mig med synnedsättning att få beskrivet vart vi är, om möjligt vilka gator eller andra riktmärken vi passerar om situationen är sådan att piloten har tid med det.

Motionslopp och tävlingar

Paracyklister får delta i alla vanliga motionslopp som vilken cyklist som helst. Ibland startar pilot och stoker i ett tandemekipage med egna nummerlappar, men flera stora arrangörer av motionslopp i Sverige, erbjuder nu piloter och medcyklister att starta utan kostnad vilket också innebär att pilot/medcyklist inte heller får någon egen placering i loppet. Det här kan likställas med en ledsagare som går med gratis in på nöjesfält eller åker med en funktionsnedsatt i kollektivtrafiken utan extra kostnad för att assistera. Merkostnaden för arrangören av ett motionslopp blir mat och dryck i depåer vilket de flesta tycker är en så liten kostnad att man inte gärna vill tvinga pilot/medcyklist att ta med egen näring.

I tävlingssammanhang är det lite annorlunda. Jag har ännu inte deltagit i några tävlingar,men där tävlar paracyklister i egna klasser även om tävlingen och starterna kan ingå i en tävling med singelcyklister. Trots detta är det så vitt jag känner till enbart cykelklubben SMACK – Sigtuna, Märsta och Arlanda Cykelklubb som erbjuder ett bra tävlingskoncept för paracyklister samtidigt som icke paracyklister tävlar. I dagsläget är det bara disciplinen tempoo som erbjuds paracyklister på grund av för få cyklister, så linje och GP verkar man få delta i men utom tävlan.

I Sverige finns också givna kriterier för landslaget för paracyklister och internationellt finns betydligt fler tävlingsmöjligheter.

Själv har jag bara deltagit i ett tempolopp i SMACK-seriens paracykel-cup och det var en intressant erfarenhet och något jag kommer fortsätta med under våren 2014. Tempo kanske inte är den gren jag varit mest intresserad av då långdistans mer varit min grej, men det var roligt och jag ska göra om det.

Under en sådan cykling bad jag min pilot om mer detaljerad information om vägen framför oss. Några andra cyklister fanns inte eftersom man startade med någon minuts mellanrum och miljön runt omkring är ganska ointressant i det läget :) Men att veta vilken typ av backar som kommer och vilka kurvor är viktigt för att både tagga sig själv och kunna fördela resurserna på rätt sätt. I grenen tempo handlar det förvisso mest om att ge järnet hela tiden men man ska ändå orka hela sträckan. För att peppa mig själv vill jag också ha distansen som jag får genom kilometerpip i min cykeldator.

Jag och min pilot har inte tränat på att stå upp tillsammans vilket man kanske måste börja göra om man ska fortsätta med tempolopp för att kunna bemästra backarna fort och effektivt.

Att stå upp vid tandemcykling

Jag är ingen expert på fysik men den allmäna teorin är att det blir tyngre uppför och går fortare på raksträckor och i nedförsbackar. Jag har aldrig cyklat ensam på det viset och kan inte jämföra. Å ena sidan är man dubbla vikten i uppförsbackarna, å andra sidan borde man ha den dubbla kraften att kompensera med. Annars kan skillnaden bero på pilotens och/eller min fysik jämfört med övriga cyklister vi tränat med.

En annan förklaring till att många tandemekipage verkar ha det tyngre uppför, kan vara att man sällan eller aldrig står upp i uppförsbackar vilket singelcyklister mer eller mindre alltid gör för att öka kraftutvecklingen. Att stå upp tillsammans kräver mest träning när det gäller tandemcykling och jag är osäker på om man kan få till det bra om man inte övar just detta väldigt mycket. Å andra sidan, de gånger jag provat har det varit en otrolig kraft och gjort det svårt för duktiga cyklister att hänga med.

Däremot skriver Svenska Cykelförbundet i sin gren och kapacitetsprofil för paracyklister från 2012 att det är tveksamt om det ger någon större effekt om man står upp tillsammans i ett tandemekipage då man även tar mycket större luftmotstånd än en singelcyklist. Någon sorts reservation gör man då för uppförsbackar där farten oftast är lägre och mer kraft behövs. Den teorin stödjer jag.

En variant vi dock använt ofta är att jag som stoker ibland ställer mig upp i uppförsbackar. Givetvis måste detta kommuniceras till piloten. Piloterna säger själva att det oftast känns helt OK när stokern står upp och piloten sitter ner. Ställningen blir då att stokern hänger över piloten då en singelcyklist lutar sig fram över styret för att få mer kraft. Piloten kan då välja att flytta ner i bokstyret eller tempobågarna och få en mer liggande ställning.

Alternativa träningsformer

Bristen på piloter gör att det är svårt för mig att få enkontinuitet i träningen och jag behöver komplettera det på annat sätt. I höstas började jag träna spinning för första gången, en sport som jaghalvt på skämt hånat som en ”tantsport” men som var grymt rolig och ett klart bra alternativ till att sitta själv på en träningscykel och ha svårt att hålla motivationen uppe.

Under hösten letade jag även ett alternativ för inomhusträning på egen hand och det slutade med ett köp av en vanlig racercykel och en trainer. Det var ett klart bättre alternativ för mig än en vanlig spinning/motionscykel och ger en mer realistisk känsla av cykling vilket kanske behövs mer för motivationen än den verkliga träningen.

Löpning på löpband är också något jag ägnat mig åt i många år då jag haft ungefär lika svårt att hitta ledsagare för löpning som piloter för cykling. Och givetvis vanlig styrketräning.

Vad är lösningen?

Lösningen på att öka intresset för paracykling över lag, öka acceptansen och viljan till delaktighet tror jag enbart sker med information och många aktiviteter och flitigt deltagande av paracyklister i ”vanliga” cykelevenemang. Det som är ovanligt blir konstigt och obegripligt, det som är vanligt förekommande blir så småningom normalt.

Svenska Cykelförbundets paracykel-gren gör ett väldigt bra jobb just för detta och själv deltar jag i så många motionslopp jag mäktar med och syns så mycket på vägarna som bara är möjligt. Jag försöker inspirera andra cyklister att prova på att bli piloter vilket också är nödvändigt för min egen cykelsatsnings framgång.

Jag hoppas även att detta inlägg ger svar på många frågor och skingrar föreställningarna om att detta är konstigt, farligt eller svårt.

Frågor och synpunkter är som vanligt välkomna i kommentarsfältet.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, SCF, Svenska Cykelförbundet, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Fördomar, Träning

Obs bilderna är från inomhuscyklingen i februari i väntan på färska bilder.

Idag var det åter dags för inomhusträning med Svenska Cykelförbundets para-cykelgren, det vill säga för cyklister med någon form av funktionsnedsättning. Man cyklar då oftast handcykel, liggcykel, påhängscykel på rullstol eller tandemcykel vilket är fallet för mig.

Under tre lördagar mellan januari och mars har man hyrt Munktellarenan i Eskilstuna där vi får cykla på löparbanorna. Den här gången åkte jag hit med min teamkamrat Patrick som gjorde premiär som tandempilot.

Patrick är en duktig och hängiven cyklist så jag tror inte han var speciellt nervös innan. Efter ett kort testvarv själv på tandemcykeln gav vi oss iväg och enligt honom kändes det lite läskigt de första varven. För mig kändes det inte det minsta vingligt eller osäkert. Vi pratade om kommunikation både med prat och med andra signaler i cykeln och sådana små saker man kan behöva köra ihop sig om. En sådan sak handlade om att när man som singelcyklist vill hålla igen på farten kan man bara sluta trampa. Gör man det utan kommunikation i ett tandemekipage blir det ett ”ryck” innan jag som sitter bak reagerar. Min lösning på det är att istället låta tramporna gå och signalera lätt i bromsarna istället så förstår jag direkt att vi behöver hålla igen och antingen bara låta tramporna gå runt utan tryck eller sluta trampa.

Andra saker man behöver tänka på är att kommunicera när man hinner upp och kör om cyklister eller behöver vänta på läge för omkörning.

Men som jag alltid brukar säga när jag försöker värva nya piloter, att allt sådant tränar man ihop ganska fort och lätt. Det handlar om sådana detaljer snarare än balans etc.

Vi körde 5 1-milspass med pauser mellan. Pauserna var mer för att det blir tröttsamt att köra varv på varv på en 200-metersbana vilket ger 50 varv per mil.

Jag tog också några varv med en representant från Svenska Cykelförbundets paracykel-gren så allt som allt blev det straxt under 6 mils körning idag.

Det var en riktig kick idag, att få cykla på riktigt och inte bara på trainer, även om det var inomhus. Att vi var ca 20 cyklister gjorde det extra inspirerande. Jag som har varit låg ett par dagar känner det som en verklig kraftpåfyllning i kroppen av positiva endorfiner och jag känner starkt att det är det här jag vill hålla på mycket med. Jag känner också att den träning på trainer jag hunnit med så här långt gjort nytta och att det kommer bli ännu bättre inför de tre långa motionsloppen i maj om jag kör hårt med träningen under april.

Självklart förspiller jag ingen tid sådana här tillfällen på att ragga flera piloter. Det är det svåraste med den här sporten. Trots efterlysningar på stora cykelforum får jag ingen som helst respons och jag behöver flera piloter för att få en kontinuitet i träningen. Jag hoppas att dessa två kontakter kan ge något.

Så nu ska vi packa cykel och oss själva i bilen och fara tillbaka till Stockholm. Hejdå Eskilstuna för den här gången och sist men inte minst, ett tack till en av min sida Mot Alla Odds Jockes följare som kom förbi och hälsade och tittade en stund. Mötet med mina följare ger mig så otroligt mycket glädje!

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, SCF, Svenska Cykelförbundet, Eskilstuna, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning

Posted from Eskilstuna, Södermanland County, Sweden.

Ibland går det mindre bra med träningen och det gör inte saken bättre att orsaken är bara jag själv.

Jag har börjat öva på lite längre distanser inför vårens långlopp. Det är 3 stycken inplanerade innan Vätternrundan 2014 och alla ligger mellan 13 och 15 mil.

Av de videobanor jag har till min trainer har jag bara antingen ganska flacka banor som duger bra för tempo med några få backar i, eller väldigt långa, eller väldigt kuperade. En bana, som går från Andorra till Figuerola, en strecka på ungefär 8 mil, är först 4 mil slät terräng och sedan över 1,5 mil konstant uppför för att sedan avslutas med ytterligare 2 mil plan terräng.

Men idag gick det dåligt. Min plan var att köra en 4 mil lång tempobana 2 varv. Den är mestadels flack med några backar längs vägen. Första varvet gick ganska bra, men under det andra varvet kom illamående och en väldigt flängig puls så då kändes det läge att avbryta. Efteråt var jag matt och seg bra länge.

Självklart hängde det ihop med dåliga förberedelser med näringsintag och vätskebalans. Jag dricker för dåligt men desto mer när törsten kommer under själva träningen.

Ska jag försöka se det lite positivt har det varit en väldigt aktiv vecka med 1 spinningpass, 2 dagar med kortare löpning och nu idag cykling. Det är mycket att tänka på och mat tycker jag inte är särskilt roligt trots att det är viktigt för att bli bättre. En annan viktig ingrediens är sömn och sömnen har inte varit perfekt den här helgen med sena kvällar och övernattande ungdomar som aldrig går och lägger sig :)

Men det är bara att ta nya tag!

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning

Idag var det dags för inomhusträning med Svenska Cykelförbundets para-cykelgren, det vill säga för cyklister med någon form av funktionsnedsättning.

Under tre lördagar mellan januari och mars har man hyrt Munktellarenan i Eskilstuna där vi får cykla på löparbanorna. Första tillfället var jag sjuk, men idag kändes kroppen frisk men lite klen efter flera veckors brist på träning.

Jag tycker Munktellarenan var en fin anläggning med allt det vanliga för friidrott samt kafé och minigolf, perfekt sysselsättning för de som följer med de tävlande att roa sig med mellan tävlingarna.

Löparbanan var 200 meter lång och kanske i kortaste laget för att cykla på, men ett skönt underlag och utan motvind och tunga backar gjorde att det var riktigt roligt :)

Vi körde lite drygt 4,5 mil uppdelat på 5 pass då varje mil blev 50 varv runt anläggningen :) Det var ett tiotal cyklister som deltog varav 4 tandemekipage, några handcyklar, liggcyklar och sådana man hänger frampå rullstolen vars namn jag inte känner till.

Min fru var med ssamt vår yngsta dotter och min pilot Thomas och hans äldsta dotter. Döttrarna tog också med sina cyklar för att få köra lite när banan var tom. Det är inte ofta man får cykla inne i ett så stort utrymme :)

Det känns kul att vara igång och frisk igen men lite tungt att jag har en del att ta igen. Men det är bara att träna och äta bra och än så länge är det ganska lång tid kvar innan det första långa motionsloppet går andra helgen i maj.

Den 22:a mars är det åter dags för en träningsdag i Munktellarenan i eskilstuna. Den gången åker jag med min team-kamrat Patrick som ska göra premiär som tandempilot. Det kommer gå galant och desto fler att cykla med desto bättre :)

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, SCF, Svenska Cykelförbundet, Eskilstuna, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning

Posted from .

Cykelträningen inför våren är i full gång och jag älskar min trainer. Det finns en del saker jag inte är nöjd med, framför allt stabiliteten i den trådlösa kommunikationen mellan trainern och datorn och kvaliteten på datorprogrammet. Det fungerar inte alltid perfekt att ansluta för att komma igång och ibland slutar programmet fungera mitt i en träningssession. Vid dessa tillfällen används hårt språk… Men på det hela taget fungerar det bra och andra märken verkar ha motsvarande problem.

Det är ett bra sätt att träna inomhus på och min främsta möjlighet att cykelträna över huvud taget. Dagens pass var längs en 4 mil lång videobana från Bardolino till Verona i Italien.En ganska flack sträcka med 3–4 backar och långa raksträckor för att öva tempo. Sträckan blev snabbt en av mina favoriter.

Eftersom datorprogrammet till min trainer i dagsläget inte kan exportera träningsdata till något av de stora verktyg jag använder för analys, så blev jag tvungen att använda min Garmin Edge 500 för att logga träningen parallellt med trainern. Det är egentligen inget problem med det, en extra fart/kadens-sensor på cykeln och sedan försöka mäta bakhjulets diameter för att få distansmätningen att stämma överens något så när med trainerns mätning. Det blev hjulets diameter -4mm men det är ännu inte perfekt.

Banan jag cyklar är ca 41,5km och nu mäter cykeldatorn 43,77km, ett fel på ca 5%. Det är egentligen helt OK. Det är ändå svårt att veta vilket värde som stämmer bäst överens med verkligheten. Ändrar jag bakhjulets diameter i cykeldatorn och drar av ytterligare så kommer det stämma så småning om. Jag behöver dra av ungefär 50 meter per kilometer vilket borde bli ytterligare 5mm.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning

Då var det ett nytt år och spinningen är igång igen. Jag och min kollega fortsätter i Huddingehallen och allt fungerar väldigt bra. Lösning för ledarhunden finns fortfarande inte. Det går ju bra så länge jag har ledsagare, men skulle jag vilja eller behöva gå själv skulle det krångla till sig lite. Om det inte blivit någon lösning tills säsongskortet går ut i maj, så kanske det blir byte till Farstahallen till hösten där det finns rutiner för besökare med ledarhund och där man är mycket tillmötesgående.

Nu har jag ställt in siktet på våren och ser fram emot att se resultatet när cykeln ska ut på vägarna igen. Då måste ju detta rimligtvis ha givit resultat. Sedan har ju förutsättningarna ändrats lite hemma också när motionscykeln slängts ut och ersatts av en cykel och en trainer vilket radikalt förändrat förutsättningarna. Spinningen kommer jag fortsätta med åtminstone säsongen ut, men säkert även i höst också.

Men nu känns det gott att vara igång!

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, SCF, Svenska Cykelförbundet, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Spinning

Posted from .

Nu har jag hämtat ut tandemcykeln från ännu en service.

Den här gången var det för att byta ut den skarvade växelvajern som blev en temporär lösning under Vätternrundan när vajern gick av. Tack och lov gick den av några mil innan den stora depån i Jönköping där en kreativ cykelkille gjorde att vi kunde ta oss vidare. Annars hade det blivit tufft att cykla på tyngsta växeln bak de resterande 15–20 milen :)

Sedan fick jag problem med att kedjan lätt hoppar efter ett kassettbyte tidigare i höstas. Bytte till en kassett med lite högre utväxling. Problemet uppstod när både jag och min pilot trampade hårdare när kedjan låg på största klingan fram. Jag har inte kunnat testa om de lyckats få bort det problemet.

Men det känns bra att ha hojen hemma igen och nu längtar jag till våren då det går att cykla på riktigt igen.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Sportson, Haninge

Idag kom det paket från Elite med de 2 videobanor jag beställde ungefär för en vecka sedan. De 2 nya banorna är en från Andorra till Figuerola i Spanien, en sträcka på dryga 8 mil och den andra är Granfondo New York, en sträcka på 17,7 mil.

Det innebär att jag nu har 5 videobanor med sträckor allt från 7km till 17 mil vilket nog kommer täcka mina behov väldigt bra och jag kommer kunna träna kort kuperad terräng, lite längre temposträckor med lite mindre backar och höga farter och sedan de lite längre banorna för distansträning där det mer handlar om att ligga och bränna tid.

Vad gäller videokvaliteten kan jag inte uttala mig så mycket eftersom jag inte ser bilden, men vad jag förstår på mina familjemedlemmar som tittat och kompisen Patrick som har en liknande trainer, är kvaliteten helt OK och ser man är det ett sätt att stimulera när man cyklar inomhus. Jag själv får nöja mig med musik :)

Att jag ändå valde att komplettera med fler videobanor beror på att höjdkurvorna är bearbetade och mer exakta än egna importerade spår som jag från början trodde skulle vara det jag skulle ha störst nytta av. Egna spår hade också varit roligare om man sedan kunde exportera dem som om man cyklat dem på riktigt och på så vis delta i statistiken för sträckor, men det går inte med den trainer jag valt.

Nu känns det inspirerande att komma igång med träningen om jag också bara får ordning på alla små tekniska problem.

Installationen av videobanorna är inga konstigheter. Filmerna är ganska stora och levereras därför på DVD-skivor och installationen är en helt vanlig Windows-baserad installation där man bara behöver välja språk samt distansenheter kilometer eller miles samt i vilken mapp videobanan ska installeras. Därefter packas den upp och blir tillgängligt i träningsprogrammets meny för videobanor.

Banan för Granfondo New York som är på 17,7 mil levererades på 4 DVD-skivor. En skiva med hela banan i en lägre upplösning om man har en äldre dator där filstorleken är begränsad, samt 3 skivor där banan finns i hög kvalitet och där hela filen blir 22GB stor.

I framtiden skulle jag vilja komplettera med deras banor för Giro d’Italia 2008, 9 DVD-skivor med utvalda sträckor av de mest populära och kuperade. Men det finns det inte utrymme för i budgeten och det handlar mer om min vilja att ha alla tillgängliga häftiga tillbehör än någon verklig nytta tror jag. Möjligen skulle jag vilja komplettera med något för att fylla glappet mellan distanserna 8 mil och 17,7 mil med något mitt emellan, men där kan man köra en 8-milsbana följt av en 4-milsbana om det skulle vara så.

My RealVideo

Förutom de videobanor man kan köpa, finns också möjlighet att göra egna videobanor kallade ”My RealVideo”. För närvarande finns bara appar för iPhone och Android-telefoner. Man filmar en cykeltur med hjälp av Elites app som synkroniserar bild och GPS-data och filmen laddas sedan upp till Elites servrar där den blir tillgänglig för alla. Man laddar sedan ner filmen i datorprogrammet Real.

På marknaden finns ett antal cykelfästen för telefonen men de jag har hittat, som dessutom är fuktsäkra, blir ganska dyra. I dagsläget finns ingen möjlighet att skapa egna videobanor med hjälp av actionkameror typ GoPro eller Garmins Virb vilket vore en klart bättre lösning. Men just Garmin Virb som har inbyggd GPS, är så pass ny på marknaden, så det kanske kommer.

Jag har laddat ner 2 privatgjorda videobanor, en tillverkad runt Bornsjön i Älvsjö söder om Stockholm, och en i Norge, men jag har inte provat att cykla efter dem ännu.

Nu längtar jag efter att den här tiden av mat och godsaker är över så att jag kan börja på allvar.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning

Posted from .

Då ska jag äntligen försöka göra en liten presentation av min nya cykeltrainer Elite RealAxiom som jag köpte för några veckor sedan. Den första tiden kantades av en hel del strul som jag skrivit om vilket kanske inte gjorde att man fick så bra intryck av trainern, men till dess försvar verkar det som om liknande problem finns bland konkurrenterna.

Montering

Monteringen är egentligen inga konstigheter. Trainern består av en stålställning och en motor med en gummirulle. Motorn kan monteras i några olika positioner beroende på storlek på hjul och cykel. Motorn ska monteras så att cykelhjulet hamnar mitt på rullen.

Trainern levereras med två typer av fötter, dels vanliga stumma fötter och dels Elites ”Ritmo”-fötter som är fjädrande. Tanken är att det ska ge ett mer naturligt gung framför allt när man står upp och cyklar. Jag har inte provat de stumma fötterna men tycker de fjädrande funkar väldigt bra. Dock är en matta under trainern att rekommendera för att skydda golvet och minska ljudnivån.

Den trådlösa variant av trainer jag valt, har bara 2 kontakter, en för ström och en för kadensmätare. Kontakterna är vanliga typ 3,5mm och om jag ska tycka något om dessa, ska det i så fall vara att de kunde haft en mer skyddad placering och kontakter med något lägre profil för att minska risken för stötar.

Kadensmätaren monteras på cykelramen och en tillhörande magnet monteras på insidan av förslagsvis vänstra pedalarmen. Det är viktigt att montera sensorn på ramen så att den kommer så nära pedalmagneten som möjligt när pedalen passerar. Jag som även har en annan sensor monterad på ramen vid bakhjulet, fick sätta den på nedre främre ramröret.

Den medföljande trådlösa fjärrkontrollen monteras antingen på styret, styrtappen eller som jag valt, nere på det övre ramröret under svettskyddet. Den blir lite svårare att komma åt men eftersom den både är väldigt tryckkänslig och inte fuktsäker, känns det bättre att montera den lite mer skyddat. Och jag som inte ser kommer inte ha så stor nytta av fjärrkontrollen annat i stand alone-läge.

Till slut monteras hela cykeln på trainern genom att passa in bakhjulets nav i stålställningen och spänna åt med en arm. För att det ska passa optimalt, har Elite levererat med en sådan genomföring för bakhjulet med snabbkoppling. Jag behövde även justera avståndet i kopplingen för att det skulle passa min cykel.

Väl monterad på ställningen står det väldigt stadigt. Framhjulet kan man placera i en medföljande lös plastvagga, säkert mest för att få upp framhjulet i nivå med övriga ställningen.

När cykeln är på plats spänner man rullen mot cykelns bakhjul med en manuell skruv. Trycket anges till 7–8 bar men en bra måttstock är att bakhjulet inte får slira mot gummirullen vilket i så fall kommer slita både på rulle och bakdäck. Viktigt att tänka på är också att man bör välja ett däck avsett för trainers.

Stand alone

Helt kort tänkte jag bara nämna stand alone-läget. Eftersom detta är en virtual reality-trainer så är hela idén med den att den ska kopplas till dator. Men den går också att köra fristående utan dator men då kan man inte dra nytta av alla funktioner. Det enda som går att göra, är att styra motståndet manuellt i 8 steg från den trådlösa fjärrkontrollen. Jag hade nog tänkt mig använda denna funktion mer men tycker den efter bara några få gånger är ganska meningslös. Hela idén med detta tycker jag är just ett automatiskt styrt träningsprogram.

När trainern är i stand alone mode kan den användas som en fart och kadensgivare till en ANT+-kompatibel cykeldator. Man söker efter sensorer som vanligt och anger hjulets diameter till 63mm. Dock överförs bara fart och kadens men inte information om kraft.

Datorprogrammet Real

Med trainern följer en USB-sticka för att kunna koppla trainern trådlöst via ANt+-teknik till datorn. Man måste använda Elites egen ANT+-sticka, det går inte att nyttja någon annan vilket jag tycker var lite tråkigt eftersom jag redan har en Garmin-sticka för trådlös överföring från mina träningsenheter. Trots att ANT+ ska vara en gemensam standard, dyker sådana här begränsningar upp och det känns onödigt.

Installation av USB-sticka var inga problem och mjukvaran Real var en helt normal Windows-installation. Jag installerade först den medföljande programvaran på CD som genererade så mycket felmeddelanden och krascher så att jag började undra vad det var för prylar jag köpt. Programvaran betedde sig sämre än en beta-version. Men på Elites hemsida hittade jag en nyare version och efter installation av denna fungerade det mycket bättre.

Programmet har en hel del funktioner och jag har inte hunnit testa igenom dem alla. Det beror främst på att jag behöver seendes hjälp för att hantera programmet som har minimal tillgänglighet för oss med synnedsättning. Men gränssnittet känns halvfärdigt och lätt ostrukturerat och inte helt intuitivt.

Cykling kan genomföras med ett par olika funktioner, egna skapade banor från Google Maps, importerade spår från GPS-enheter, köpta eller egenhändigt skapade videobanor. Min egen föreställning om detta med cykling på trainer före mitt köp, var att jag skulle ha stor nytta av att kunna cykla efter egna spår, att kunna ta ett tidigare spår från en cyklad sträcka och kunna köra efter den inomhus. Men när jag provade att importera ett av höstens motionslopp, blev det knas i höjdkurvorna vilket har sin förklaring i hur GPS funggerar allmänt och Garmins barometriska höjdmätning. Dessutom verkar inte kopplingen till Googles kartor fungera i skrivandets stund.

Så min förtjusning blev istället i de köpta videobanor som är bearbetade och om vilka jag har skrivit mer om här.

Det finns också möjlighet att skapa egna videobanor eller ladda ner videobanor skapade av andra. Med hjälp av en speciell app filmar man när man cyklar och bild och information om position slås ihop i en videofil som sedan kan spelas upp på datorn. Jag har laddat ner 2 sådana banor skapade av andra, en svensk från Stockholmstrakten och en skapad i Norge, men har ännu inte provat att cykla efter dem. De köpta videobanorna har varit tillräckligt tillfredställande.

Jag är fortfarande lite nyfiken på hur det blir att skapa en egen bana via Googles kartor för att se om höjdinformationen fungerar bättre.

I programmet finns även träningsprogram baserade på olika parametrar så som fart, kraft etc. det finns även möjlighet att designa egna träningsprogram.

Det finns även ett inbyggt fysiskt test för att testa sin syreupptagningsförmåga, mjölksyranivå och maxpuls. Testet ska vara vetenskapligt framtaget och jag tänker köra ett inom kort och spara resultatet för att jämföra med senare i vår.

Export och import

Den största negativa överraskningen var möjligheterna, eller snarare bristen på möjligheter att exportera och importera data. Programmet kan varken importera eller exportera i GPX-format som nog måste anses som det mest använda när det gäller träningsutrustning, GPS och kartor. Programmet kan importera bland annat Garmins TCX-format men min tanke var att kunna exportera mina resultat till något av de stora träningsverktygen som jag använder, Garmin Connect eller RunKeeper men det är alltså inte möjligt. Besvikelsen på den här punkten är stor och hade jag förstått det innan, kanske jag hade tittat mer på andra tillverkare. Detta är så otroligt viktigt för mig att få in min träningshistorik bland mina andra aktiviteter att det nästan är helt avgörande och jag hoppas att jag påtalat det tydligt nog både för den svenska generalagenten Shimano och tillverkaren Elite.

Lösningen på problemet får nog tills vidare bli en separat fart- och kadensgivare kopplad till min Garmin Edge 500 cykeldator för att sedan kunna överföra data till Garmin Connect. Men det blir mer utrustning och flera moment helt i onödan. Mjukvaran Real kan exportera till kommaseparerad text, Microsoft Excel eller träningsverktyget TrainingPeaks och deras WKO+-format. Det gick inte att exportera till GPX från TrainingPeaks heller och trots att internet innehåller det mesta, lyckas jag inte hitta någon fungerande konverterare som omvandlar WKO+ till GPX.

Trådlösa problem

När det gäller andra trainers har jag hittat mycket åsikter på nätet om att det varit strul med den trådlösa ANT+-tekniken som inte fungerat som förväntat. Men vad gäller Elite har jag inte hittat speciellt mycket.

Ändå har jag nu noterat liknande problem. Mina första problem jag skrivit om tidigare, verkar berott på en trasig fjärrkontroll som nu är utbytt och den biten fungerar som förväntat.

Problemen som återstår gäller främst anslutningen mellan dator och pulsband. Jag har alldeles för ofta problem med att pulsen försvinner efter en stund trots att symbolen för pulsband lyser grönt i programmet. Programmet verkar inte kunna återansluta om kontakten med pulsband förlorats vilket är mycket märkligt. Mina tester fortsätter med flera pulsband, batteribyten och snart också byte av USB-sticka för att se om problemen löser sig. Pulsen är även den otroligt viktig som måttstock för mig och det ska bara fungera när det gäller utrustning i de här prisklasserna.

Att cykla på trainern

Att cykla på trainern är väldigt behagligt och fungerar mycket bra. Trainern är förhållandevis tyst även om det som stod på nätet, att man bara hör ljudet av cykelns kedja och växlar är klart överdrivet. Trainern låter så klart en del.

Motståndet i denna modell av trainer är magnetiskt vilket jag tycker gör motståndet jämt och bra när det ökar och minskar och hörs bara i form av ett surrande när motstånd läggs på. Innan valet föll på denna trainer provade jag en trainer med mekaniskt motstånd vilket låter helt annorlunda och känns som mer mekaniska delar som kan gå sönder.

Denna trainer kan generera ca 900–1000w effekt i motstånd vilket motsvarar ungefär 10% lutning. Det finns trainers på marknaden som klarar mycket mera, men 10% är helt tillräckligt och det kommer jag inte växa ur i det här livet :)

Tävla mot andra online

I programmet Real finns något som kallas för ”Web Race” och är kort och gott möjligheten att tävla mot andra på nätet i realtid. De man tävlar emot måste ha samma videobanor installerade och samma modell av trainer. Vem som helst kan skapa en tävling, bestämma bana, datum och tid. Jag har skapat en tävling nu på lördag 28/12, ett 4 mil långt tempolopp mellan Bardolino och Verona i Italien. Just nu ser det ut som om vi blir 4 som tävlar och det ska bli spännande att se hur det ser ut på skärmen, på vilket sätt man ser sina medtävlande och deras position i tävlingen. Jag återkommer om detta när jag provat men känner mig säker på att det blir en bra krydda för att pressa sig själv lite till.

Sammanfattning

På det hela taget är jag mycket nöjd med mitt köp. Det känns som bra och kvalitativ hårdvara men ett datorprogram som det verkligen finns mycket mer att jobba på både vad gäller användargränssnitt, funktioner och stabilitet. En trainer i 10000kr-klassen ska inte ha den här typen av brister helt enkelt och är man ett företag som kanske traditionellt arbetat med hårdvara men nu givit sig in på datorkopplad träningsutrustning, så får man se till att skaffa sig den kompetensen för att kunna överleva. Jag ser det som gott att ändå Shimano är svensk generalagent eftersom det i sig är ett märke jag bara förknippar med kvalitet.

Förutom detta med den förlorade kontakten med pulsband jag har problem med, är just exporten av data det absolut sämsta. Att inte stödja GPX som format borde vara förbjudet och att inte erbjuda export till de stora träningsverktygen är väldigt märkligt och det är också konstigt att kunder inte klagat mer.

Som träningsform är detta med vanlig cykel monterad på en trainer helt oslagbart och går inte att jämföra med motionscykel tycker jag. Jag har inte hittat något datorkopplat i privatsegmentet och inget med stöd för ANT+-teknik i Sverige. Men fördelen med en riktig cykel är sittställningen, sadel, styre, att jobba med växlar på samma sätt som ute på vägarna vilket känns mer realistiskt. Med denna trainer går det utmärkt att stå upp och cykla vilket man ju också gör när man cyklar ute på vägarna.

Jag kommer att skriva igen om det sker några framsteg på något av de här områdena och har jag missat något står kommentarsfältet till ert förfogande.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning

Idag kom en försändelse från Shimano som är svensk generalagent för Elite innehållande en ny fjärrkontroll samt en ny mottagare till min trainer. Huvudsakligen verkar mina problem ha berott på en fjärrkontroll som inte var riktigt frisk. I manualen fanns bara information om hur det skulle se ut när allt fungerar, men när det avvek från mönstret var det inte lätt att hitta information. De trådar i forum som handlade om liknande problem, avslutades med att Elites support bad skribenten maila direkt till support. När jag gjorde detsamma fick jag svårtolkade svar, huvudsakligen på grund av språksvårigheter.

Så jag valde att gå omvägen via min lokala cykelhandlare och blev slussad till generalagenten där servicen var snabb och effektiv.

Jag kunde direkt konstatera att den nya fjärrkontrollen fungerade helt enligt manualen och under dagens träningspass med den nya fjärrkontrollen fungerade allt perfekt. Ingen förlorad kontakt med dator i slutet av cykelpasset :)

Nu ska jag köra såhär några dagar innan jag eventuellt även byter ut mottagaren i datorn om problemen återkommer.

Idag cyklade jag 4,1 mil, från Bardolino till Verona i Italien, en ganska snäll bana med ett fåtal branta backar. I övrigt var det flackt och gick att hålla ganska hög hastighet. Sluttiden blev 1:01:12 med en medelfart på 40,5km/h och en medelpuls på 150bpm samt en medelkadens på 86rpm. Jag var ganska slut efteråt :)

På lördag och söndag har jag anordnat online-tävlingar, en på lördag för just denna sträcka som blir en tempotävling och den på söndag blir den korta kuperade 7km-banan.

Jag är väldigt bestämd att vara förberedd när våren kommer :)

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning

Jag har fått hjälp av min lokala cykelhandlare Sportson och kopplats ihop med Shimano som är svensk generalagent för Elite trainers och servicen så här långt är det verkligen inget fel på. En ny trådlös fjärrkontroll och mottagare är på väg via post för att utreda vari felet ligger. Tyvärr ligger en helg framför så den efterlängtade försändelsen kommer förhoppningsvis på måndag om inte all julklappspost försenar leveransen.

När allt fungerar tillfredställande hoppas jag kunna göra en mer riktig genomgång av alla funktioner. Jag väntar även på 2 nya filmer som är på väg via post från Italien. Det bör inte ta mycket längre tid än ett brev från Uppsala :)

De nya filmerna är cykelloppet Gran Fondo New York, ett 17,7 mil långt lopp som ägerum i maj varje år samt en ca 8 mil lång sträcka från Andorra till Figuerola i Spanien. Då har jag sträckor på 7km, 2,5 mil, 4,1 mil, 8 mil samt 17,7 mil. Det blir en bra variation och upptrappning inför vårens träning. Banorna är allt från 4 mil ganska snäll snabb flack terräng till kilometervis med brant klättring.

Så nu längtar jag verkligen efter en stabilt fungerande utrustning som ger svett och muskler istället för frustration och tandgnissel :)

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning

Glädjen över min nya cykeltrainer är lite grumlad. Den senaste veckan har varit förenad med en hel del strul som jag inte riktigt hade förväntat mig.

Först börjar det strula med den trådlösa fjärrkontrollen. Den beter sig inte enligt manualen och jag använder både tillverkaren Elites forum och support. Forumet är ganska dött och supporten som sitter i Italien har uppenbara språkproblem. Svaren blev otydliga och kunde dessutom dröja flera dagar. Dock fick jag någon sorts besked om att problemet med fjärrkontrollen kunde vara trasiga touch-knappar vilket även andra i forumet tidigare klagat på. Så nu ger jag upp deras support och sätter mitt hopp till den butik jag handlat hos och den svenska generalagenten så får vi se.

Det andra som uppstod var att det visade sig inte gå att exportera träningsdata till något av de stora träningstjänsterna som finns på internet. Det fanns möjlighet att exportera till en träningstjänst samt Microsoft Excel :) Men det format som kallas GPX, som nog får anses som branschstandard, kunde programmet inte generera. Där rök således mina möjligheter att få in min träningshistorik i det verktyg jag använder för min utomhuscykling, löpning och simning. Det var en besvikelse som var väldigt stor och jag bara förstår inte hur man inte kan stödja detta format som egentligen är kompatibelt med allt. Svaret från support i den här frågan, blev att man ska ta mitt förslag under övervägande, vilket kan betyda lite vad som helst utom just det att det kommer snart :)

Hela kvällen ikväll har jag fått hjälp av kompisen Egge som liksom jag är en cykelnörd, för att leta verktyg för att på olika sätt kunna få in träningshistoriken i den tjänst jag använder, men till slut fick vi ge upp. Märkligt nog fanns ingen lösning som var ens i närheten av att vara rimlig tidsmässigt.

Som om det inte vore nog, kände jag för att cykla en videobana ikväll, en 4 mil lång sträcka från Bardolino till Verona i Italien. En ganska flack bana som det skulle gå att köra på ordentligt i med några få backar bara. Jag skaffade banan här om dagen och 4 mil på runt en timme vore ett bra träningspass.

Efter ungefär 20km dyker ett felmeddelande upp på datorn som säger att datorn förlorat kopplingen med träningsenheten och efter det började allt om från början. Dessutom visade det sig att datorn inte haft kontakt med min pulsmätare under tiden och pulsen är en viktig mätfaktor.

Så ikväll känner jag mig ganska trött på teknik. Saker i de här prisklasserna ska bara fungera och programvara ska inte fungera som om det är gjort av någon i förskoleklass… Imorgon blir det samtal till en förhoppningsvis bra och effektiv svensk support som får ta kampen med sin leverantör.

Fler inlägg i serien blir säkert aktuellt :)

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Träningscykel, Motionscykel, Trainer, Spinning, Spinningcykel, Cykeldator, Garmin, Träning

Idag var det dags för en andra spinningsession i Huddingehallen. I måndags fick jag svar från hallens enhetschef som lovade att vidarebefordra mina synpunkter på hur de kan bli duktigare till sina instruktörer. Vi har också en liten diskussion om hur jag ska göra med min ledarhund, men det går än så länge inte riktigt lika bra.

Idag var det en ny manlig instruktör och jädrar vilken förbättring! Dels tror jag den här instruktören har det mer naturligt i sig och med mitt mail blev det perfekt! Hans spinningklasser ska jag definitivt gå på även i fortsättningen.

Mycket tydlig när det gällde positionsbyten, tempoväxlingar och stretchövningar.Dessutom var han allmänt inspirerande vilket gjorde träningen roligare.

Nu lutar det väldigt mycket åt ett träningskort. Jag känner väl att jag vill testa så det inte var turskott även om det inte kändes så :)

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, SCF, Svenska Cykelförbundet, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Spinning

Posted from .

För ungefär en vecka sedan provade jag spinning med jobbet och idag var det dags att köra igång skarpt. Jag har känt mig ganska låg under sommaren och hösten när det gäller det här med träning. Under våren och försommaren hade jag en duktig föredetta proffscyklist som åtog sig att träna mig inför Vätternrundan 2013 och jag hade flera hundra mil cykling i benen när den genomfördes. Under sommaren sedan avtog möjligheterna att träna med någon och när höstens motionslopp Roslagshösten 2013 kördes, hade jag kanske 20 mil cykling i benen allt som allt efter Vätternrundan i juni. Jag hade så klart kompenserat med löpning men inte tillräckligt och det är ändå inte samma sak. Så mot slutet av loppet tog krafterna slut och det mentala påverkade också misslyckandet så klart.

Så tankarna på hur jag ska kunna träna trots den ojämna tillgången till piloter har för mig bland annat till spinning, en sport som jag halvt på skämt hånat och kallat ”kärringsport” :)

Men den är ingen man som inte kan erkänna att man haft fel och ändra sig. Så idag löste jag och en kollega ett engångspass till spinning för att testa. När jag körde med jobbet förra veckan i Farstahallen kändes det väldigt roligt och inspirerande, klart mycket bättre än att sätta sig ensam på motionscykeln hemma vilket inte händer.

Dagens pass var jobbigt men inte lika perfekt som det i Farstahallen förra veckan, där personalen utbildat sig att instruera deltagare med synnedsättning. Egentligen är det inget konstigt, bara att vara mer verbal med positionsbyten, om man ska sitta eller stå.

Jag ville se om det skulle gå lika bra på en annan sporthall, men det gjorde det inte riktigt. Instruktören sa inte så mycket och jag blev ibland sittande när andra stod och tvärt om vilket får mig att känna mig dum samt också faktiskt gå miste om delar av träningspassets upplägg.

Jag hade inte pratat med instruktören före, delvis ett medvetet val för att testa, men nu har jag skrivit ett mejl till Huddingehallens chef med lite synpunkter att framföra till hallens spinninginstruktörer så får vi se hur det blir i fortsättningen. Jag avvaktar lite med att lösa ett träningskort tills jag vet om det ger resultat så att jag känner att jag kan delta på lika vilkor.

Men träningsformen som sådan är jag mycket nöjd med och jag kommer helt klart fortsätta. Detta är ett sätt att kunna träna kondition och benmuskler utan att vara beroende av andra på samma sätt. Det ska bli kul att se hur det känns i vår när det är dags att plocka fram cykeln igen, om spinningen givit något.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Tandemcykel, Paracykel, SCF, Svenska Cykelförbundet, Funktionshinder, Funktionsnedsättning, Synskadade, Träning, Spinning

Posted from .