Kategori: Zwift

Det här med att bli coachad av en tränare online eller på distans har jag funderat på enda sedan jag skaffade min datorkopplade trainer. Någon som kunde skapa träningspass att följa och sedan titta på resultaten via nätet. Då skulle man kunna ha vilka avstånd som helst mellan atleten och tränaren.

När jag testade Zwift första gången och förstod vilken potential det hade inom cyklingen, tänkte jag direkt att det borde gå att använda till just detta då man kan se cyklister i realtid via nätet och få information om effekt och puls och följa träningspass i realtid.

Idag postade jag ett inlägg i en Facebook-grupp för svenska Zwift-cyklister och förklarade att jag har en synnedsättning och skulle vilja prova och se om coachning i realtid skulle vara användbart.

Det kom omgående flera positiva svar från medlemmar som gärna ville prova och redan ikväll skedde det första passet med en av medlemmarna.

Jag har två tankar och en ”baktanke” med det här. Den ena är att se om det går att instruera mig så att jag kan delta i de vanliga gruppcyklingarna där målet är att hålla ihop. Jag behöver då någon som kan tala om om jag behöver öka eller minska effekten och hur min position i gruppen är.

Den andra tanken som var grunden till allt, är om det går att ha en coach för träningspass och tävlingar i realtid. Någon som ser mina värden och andra tävlande och således kan pusha mig hårdare och längre.

Den så kallade ”baktanken” är mer en bonus, att få miljöbeskrivningar från dom olika världarna och rutterna i Zwift. Jag har själv stor nytta av ljuden men missar helt all fantastisk miljö och grafik i de hittills tre virtuella världarna Watopia, Richmond USA och London i England.

Ikväll skulle vi ta ett långsamt pass för att se om det gick att hålla ihop i gruppcykling. Vi loggade båda in och kopplade sedan upp oss via Skype för att kunna ha direktkontakt under hela passet. Det är lite häftigt att i sådana här sammanhang helt plötsligt börja prata med nya trevliga människor. :)

Vi trampade igång och banan för dagen blev London 8, ca 20km. Vi körde banan två varv i ganska lugn takt och Mikael som var min coach för dagen brukar även leda gruppcyklingar i Zwift. Under passet fokuserade Mikael på miljöbeskrivningar av gatorna i London och även lite olika sätt för mig att hålla ihop. I Zwift bygger allt på watt och vikt för att beräkna hastigheten på en cyklist. Det gäller att hålla en jämn effekt för att inte tappa eller flyga ifrån den eller dom man cyklar med. Vi provade också med de angivelser som finns i Zwift, hur många sekunder respektive meter före eller efter man befinner sig en annan cyklist.

Några ljudbuggar som jag misstänkt länge men inte kunnat testa hittade vi också och dom är numera rapporterade.

Det här första tillfället var kul och fungerade bra. Vi kan konstatera att det kan vara svårt att hålla jämn takt med en grupp och att utbytet kanske inte går upp mot insatsen riktigt. Samtidigt så skulle jag gärna vilja vara med och synas i dessa grupper någon gång då och då.

I det här testet var min coach även han på cykeln och behövde hålla koll på sig själv samtidigt som han själv trampade. Vi ska även testa att ha en coach sittande framför datorn med större möjligheter att hålla koll på mig och andra. Det blir mer en individuell insats och kanske tekniskt och praktiskt lättare att få till på ett bra sätt. Då skulle coachen mer fungera som en ”kartläsare” för en rallyförare.

Testandet fortsätter senare i veckan.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning

Posted from .

Idag har jag cyklat 100 pass med Zwift sedan mitt första pass dagen före julafton. Sedan dess har det blivit rätt många kilometer:

Totalt antal kilometer: 3857
Total tid: 114 timmar 42 minuter
Total höjdmeter: 35300

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning, Roddmaskin, Concept2

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

I torsdags lanserades den efterlängtade London-banan i Zwift. 20km nya vägar där man passerar Londons alla väsentliga sevärdheter. Dessutom har man löst det mycket snyggt då man tar en genväg via tunnelbanan ut en sväng på landet för lite klättring innan man återvänder via tunnelbanan tillbaka till stadskärnan igen.

Banan i London baseras på Prudential Ride London som gick av stapeln under helgen. I Zwift finns i nuläget 5 rutter att välja på i distanserna 5km till 173km.

För mig personligen var den nya uppdateringen också ett lyft då man utökat den akustiska delen av Zwift med en ännu bättre ljudbild. Man hör ljudet av trafik, människor, tunnelbanemiljön och väder. Eftersom det alltid regnar i London i verkligheten, måste det så klart även göra det i den virtuella världen. Då och då drabbas man av ösregn och till och med åska vilket är väldigt läckert.

Framöver kommer man växla mellan de tre befintliga miljöerna; den påhittade världen Watopia, Richmond och London. Jag ser fram emot ytterligare utbyggnad och så klart skulle jag uppskatta en löparmodul och även en roddmodul.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning, London, Löpning

Posted from .

Den här sommaren har varit varm och det är det värsta med inomhusträning. Svettas i floder och prestera sämre blir resultatet och den relativt lilla fläkt jag haft har inte alls räckt till.

Både förra sommaren och i år har jag jagat större fläkt som orkar skyffla mer luft, men det har mestadels funnits vanliga bordsfläktar i butikerna.

Till slut hjälpte mig min dotter att surfa fram detta monster till fläkt och det blev till att beställa via nätet och elektronikbutiken conrad.se.

Och idag kom den och invigdes vid dagens träningspass. Den gamla fläkten blåser ca 32 kubikmeter per minut och den nya klarar 130 kubikmeter. Så det är en riktig skillnad.

Det blev också skillnad vid
träningen. Klart mindre blöta kläder efteråt och klart svalare. Det var inte så farligt hårt tryck i luften, snarare ett bredare flöde med fläktens 60cm-galler jämfört med den gamla fläktens 45cm. Nackdelen blir att ljudnivån är ganska hög.

Men jag är nöjd med att äntligen ha hittat ett bra alternativ.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Fläkt

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Zwift annonserade om en ”liten” utmaning för några veckor sedan. I samarbete med Canyon lottar man ut en riktig cykel, en Canyon SLX. För att vara med i utlottningen behövde man köra banan ”the Pretzel” som omfattar alla delsträckor på den virtuella ön Watopia, både medsols och motsols, dvs 2 varv. The Pretzel är totalt 72km och går två vändor uppe i deras nya bergsparti och innebär ca 1900 meters klättring totalt.

Jag som aldrig vinner någonting vid tävlingar och utlottningar har inte den minsta förhoppning om att vinna en så fin cykel. Men den skulle göra sig fint på min trainer. :) Däremot är det en extra sporrande anledning att köra ett av dom hårdaste passen jag någonsin gjort tror jag. Jag var tvungen att göra det idag eftersom utmaningen bara gäller till på söndag och i helgen blir det förmodligen utomhuscykling. Så det var idag eller inte alls.

Förra helgen körde jag Vätternrundan och i förrgår SM. Det kändes fortfarande i kroppen och någon vilodag till hade kanske inte skadat. Inser nu efteråt att en grötfrukost hade varit lägligt. Det kändes direkt första vändan upp på berget. Först gick det ganska bra men när jag skulle upp den sista biten över den snöklädda toppen sa benen helt enkelt tvärt ifrån. Jag behövde stanna flera gånger under den sista kilometern upp på berget vilket aldrig hänt förut. Det har inte gått fort, men stanna har jag inte behövt. Försökte jag stå upp för att få mer kraft bar inte benen mot slutet.

Efter 9km klättring bar det nedåt igen och det blev tid för vila. Därefter gick turen över den mer lätt kuperade delen av banan innan det efter ungefär 46km började bära uppåt igen. Andra turen upp på berget gick som tur var inte över den högsta snöklädda toppen men det var tungt så det räckte ändå. Stoppen blev något färre och kortare men jag var nära att ge upp ”bara” någon kilometer före den högsta punkten.

Sista 15km gick det nedåt och på den platta delen av banan men det fanns ingen kraft kvar. Jag orkade nett och jämt hålla 30km/h där jag annars brukar ligga närmare 40. Pulsen låg på under 145bpm och effekten under 150 watt men det fanns ingenting mer att ge. Bara att rulla sista biten i mål. Dom små, små backarna på den platta delen av banan sved i låren.

Målplinget däremot gjorde inte alls ont. :) Jag nästan ramlade av cykeln. Passet tog mig 2 timmar och 41 minuter plus 10 minuters vilotid och det var helt klart det jobbigaste jag genomfört på länge. Men jag gjorde det och känner mig rätt nöjd med det, även om det inte kommer dimpa ner någon Canyon SLX i brevlådan. :)

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning

Posted from .

Igår körde jag och min pilot Halvvättern 2016. Även om kroppen numera återhämtar sig fort, kände jag av benen i trappor efteråt. Så det hade väl varit befogat att ta en vilodag idag. Det hade i vart fall inte varit fel, men finns lusten i kroppen att träna så kör jag och jag har ett SM om två veckor som jag gärna vill göra bra ifrån mig på. Så nu ligger fokus på tempo och intervallträning hellre än långa distanspass.

Ikväll kände jag för att göra ett försök att köra lite hårt, om inte annat för att trampa ur ”slaggen” i benen. När jag kör Zwift kan jag ha koll på mina värden via appen i mobilen, men jag väljer oftast att köra på och analysera värdena i efterhand istället. Oftast känner jag tydligt i kroppen hur det kommer gå och idag kändes det väldigt bra.

På andra varvet hittade jag en stor klunga att ligga med. Den måste ha varit väldigt stor för det gick ganska bra att följa den med hjälp av ljudeffekterna i Zwift. Inte i detalj så att jag låg rätt i klungan, men jag kunde höra om jag låg före eller halkade efter. Säkert blev min körning ryckig då precisionen i ljudåtergivningen inte är så exakt. Min fru stod med vid skärmen en stund och syntolkade.

Hade jag kunnat se själv vet jag att det hade varit otroligt sporrande, för det var det av bara ljudet och vetskapen att vi låg där ihop ett stort gäng. Jag fokuserade på att ”trycka och dra” och låta benen jobba både fram- och baksida. Jag är medveten om att jag är dålig på rundtrampet när jag kör tempo eftersom jag blir så himla stressad och taggad i tävlingssituationer.

tanken var att köra 40km, men precis på varvningen vid 31km hängde sig programmet för första gången för mig sedan starten i julas. Jag lyckades spara aktiviteten med ett nödrop utan att den avbröts och gick förlorad och härnedan kan man se lite data.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Zwift

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Efter en planeringsdag på jobbet hade jag huvudvärk och kände mig allmänt låg. Huvudet var fullt av negativa tankar av alla de slag, allt möjligt rörande jobb, privatliv och inte minst träning. Det hade varit lätt att lägga sig på soffan och slöa bort kvällen till läggdags.

Jag bestämde mig för att åtminstone sätta mig på cykeln och ”trampa runt” lite för att få svettas åtminstone och för att se om huvudvärken ville släppa.

Och som vanligt när man börjar byta om och fylla vattenflaskorna börjar svetten rinna och pulsen stiga innan jag ens börjat röra på mig. Kroppen känner igen lukterna från tvättmedlet i träningskläderna och ljudet från träningsprogrammmet Zwift som startar upp.

Jag hade bestämt att köra 4 varv på min relativt platta bana för att få ihop dryga 40km och en dryg timmes träning och tanken var att låta det gå som det går utan att gräma mig över resultatet. Men redan efter några kilometer försvann huvudvärken så direkt att jag fysiskt kunde känna det. Det är ungefär samma känsla som dom få gånger jag fått morfin i mitt liv fast detta är naturligt och hälsosamt.

Och genast hade jag glömt det där med att ta det lugnt. :) Jag öste på och det kändes riktigt skönt.

När jag var klar sen, såg jag på min puls att det inte varit speciellt jobbigt. Inget illamående eller utmattning. Ändå gjorde jag mina 40km över en minut bättre än på rätt länge.

153 i medelpuls, 213 watt i medeleffekt och 36,7km/h i medelfart är ett resultat jag är mer än nöjd med.

Till helgen blir det lite utecykling om vädret blir gynnsamt och förhoppningsvis också lite rodd.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Efter drygt 2½ åt med min Elite RealAxiom Wireless har jag nu uppgraderat till en ny trainer. Valet föll på en Wahoo Fitness Kickr smart trainer.

Förra gången jag letade trainer var jag ganska novis i ämnet. Jag läste på och hade en föreställning om hur jag skulle använda en trainer för inomhusträning. Målet då var att kunna ta en riktig rutt utomhus och återskapa den inomhus. Men så blev det inte och mycket har förändrats sedan dess.

Den nya trainern skiljer sig en hel del från min gamla, där man monterade cykelns bakhjul mot en gummirulle som genererade motståndet. Så fungerar förvisso huvudsaklingen trainers fortfarande, men Wahoo Kickr är lite speciell genom att man istället tar bort bakhjulet, spänner fast cykeln i trainern och hakar på kedjan på en kassett direkt på trainern. För mig har det flera fördelar. Framför allt slipper jag ta hjälp med att regelbundet hålla bakhjulet pumpat till 8 bar och varje sak jag slipper engagera andra i är otroligt mycket värt. Alla partiklar som slitaget från trainerdäcket genererar är skönt att slippa.

En mer ordentlig genomgång av denna trainer med mycket bilder har gjorts av DC Rainmaker och det finns ingen anledning att göra om ett strålande jobb som det. Här följer framför allt mina egna upplevelser som kanske inte riktigt är jämförbart med andra.

Konstruktion

Kickr är en tung enhet med sina 21kg. En ram i stål rakt igenom. Men just när det gäller en trainer som man ändå inte ska flytta runt, är tyngden snarare en fördel då man vill att den står stadigt. Två svänghjul som roterar med hög fart vid användning som jag skulle önskat kunde vara inkapslade för att förhindra olyckor. Det är sådant man som småbarnsförälder alltid tänker på.

Monteringen av cykeln är enkel, som att sätta på ett bakhjul. Kedjan på kassetten och samma snabbkoppling och sedan sitter cykeln på plats. Kabeln för ström sitter dold under trainerns ram vilket jag gillar. Det minskar risken för skador på kablaget. Dessutom är kabelgenomföringen väl tilltagen. Allt ger ett mycket slittåligt intryck.

Kalibrering

En av anledningarna till att valet föll just på Kickr, var den enkla kalibreringen av trainern och dess väldigt exakta beräkning av effekt. Kalibreringen görs via deras app för smartphone eller surfplatta. Appen söker efter trainern via Bluetooth och man får direkt veta om det finns någon tillgänglig uppdatering för mjukvaran. Därefter kan man bland annat initiera kalibreringen.

Den görs med så kallad ”spin down”. Man uppmanas i appen att trampa upp farten till 30km/h och sedan sluta trampa och låta farten sjunka av sig själv. När hastigheten når 15km/h visas ett meddelande om att kalibreringen gick bra samt lite värden. Sedan är kalibreringen färdig. Mycket enkelt och helt tillgängligt för användare med synnedsättning.

Anslutbarhet

Trainern är utrustad med ANT FE-C samt Bluetooth Smart och den kan kommunicera över båda teknikerna samtidigt om man skulle ha behov av det. Den använder ett helt öppet protokoll, vilket gör att tredjepartsutvecklare helt kan styra trainern.

När det är på det viset, finns en mängd träningsappar för telefoner, surfplattor och datorer att välja på och Kickr är kompatibel med alla dessa. Wahoo Fitness har en egen app som erbjuder en del träningsmöjligheter, men min primära användning kommer att vara Zwift även fortsättningsvis.

Första intrycken

En fantastiskt bra trainer. Om något ska upp på minussidan s är det i så fall ljudet. Den gamla trainern ”surrade” mer samt det lite ”gnisslande” ljudet av gummidäck mot gummirulle, speciellt när man tog i. Den här trainern är ett mer ”tjutande” ljud som ökar när hastigheten ökar. Ljudnivån ligger någonstans straxt över 70db, men det stör inte mig då jag ständigt har hörlurar på mig. Familjen märker dock viss skillnad.

Trainern är mycket snabb och responsiv i ändringar av motstånd vilket är bra. När motståndet ökar i form av en uppförsbacke vill man ha direkt reaktion av trainern.

Annars är den övervägande förtjusningen nog den direkta transmissionen mellan cykelkedjan och trainerkassetten, det gillar jag verkligen. Det kan tyckas som småsaker för dom flesta, att pumpa bakdäcket, spänna gummirullen mot bakhjulet och efter avslutad träning när man är helt slut och bara vill slänga sig i duschen, så ska man komma ihåg att släppa på spänningen mot bakhjulet.

Wahoo Fitness Bike Desk

Yta för avlastning när man cyklar är något som ständigt diskuteras på nätet. ”Vart gör ni av era vattenflaskor?” ”Hur fäster ni era tangentbord?” är vanliga frågor. Det finns massor med förslag på lösningar, men alla är vi överens om att det är besvärligt att kliva av cykeln för att fylla på eller hämta ny vattenflaska, energibars eller för att styra det datorprogram man använder för sin träning.

Jag har haft en stol brevid cykeln, ställt flaskor på golvet och haft tangentbord balanserat på tempobågarna. Den ena lösningen sämre än den andra. :)

Wahoo Fitness’s Bike Desk löste verkligen problemet. Ett höj- och sänkbart bord, ca 70x30cm med gummiklädd yta som förhindrar att föremål glider omkring. Bordets fot är U-formad så att det lätt kan köras intill framför cykeln. I bordets fram- och baksida finns kanaler där man kan luta sin smartphone eller surfplatta och i kanalerna finns genomföringar för laddningskablar. Mycket praktiskt. Bordet är försett med hjul så att man lätt kan flytta det.

Även detta har DC Rainmaker skrivit en bra genomgång om, väl värd att läsa och med mycket bilder.

Ett särskilt tack

Till Wahoo Fitness för inlett samarbete. Er insats är otroligt värdefull för min träning. Min situation är speciell. Mer än 95% av min träning sker inomhus även om solen skiner på grund av att jag är beroende av piloter för min tandemcykling utomhus. Det är nog svårt att hitta piloter och ordna logistiken inför tävlingar. Så genom att träningen åtminstone kan fungera utan allt detta extra arbete är otroligt mycket värt.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Träning

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Officiell ”everesting” inom cykling, innebär att man under ett och samma tillfälle cyklar 8848 höjdmeter utan sömn. Man får stanna för mat och andra naturbehov, men i övrigt ska det genomföras utan uppehåll.

I Zwift har man skapat en virtuell everesting-utmaning som också går ut på att cykla 8848 höjdmeter, men det görs under betydligt mildare omständigheter. När man aktiverar utmaningen räknas alla cykelaktiviteter man gör och de höjdmeter man samlar på sig läggs till och när man uppnått 8848 meter, låses en Trek Emonda-cyke upp. Sedan ska man kunna fortsätta och vid 50000 höjdmeter, låses en Tron-cykel upp.

Idag klarade jag av det första steget i utmaningen, 8848 höjdmeter. Sedan jag började använda Zwift som träningsverktyg, har jag totalt klättrat över 18000 höjdmeter vid det här laget, men jag började med att anta en distansutmaning, Ride California. Till nästa steg är det ganska långt men man får ta det i delmål och längs vägen finns all träning jag behöver. Klättrandet kommer gå betydligt fortare nu ändå med den nya mountain expansionen då de tidigare, flackare banorna erbjöd max 200 meters klättring per 30km. Nu är det betydligt mer.

Imorgon blir det vilodag och sedan blir det lite tempo i flack terräng.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Idag släpptes den efterlängtade uppdateringen till Zwift innehållande nya tuffa banan i bergen. Det gör att det nu börjar kännas väldigt komplett med en flack, en lite backigare och en grym bana i bergen samt kombinationer av dessa för lite mer varierade rutter.

I den nya uppdateringen ingår två nya utmanande rutter, en ”Mountain 8”, en 60km lång rutt och en ”Mountain Pretzel” på 65km. Själva grundbanan verkar vara runt 30km och enligt uppgift 1900 meters klättring.

Ikväll blir det premiär i bergen och en uppföljare med lite bilder blir det helt säkert.

Här kan man se trailern för den nya uppdateringen. Klart häftigt!

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Idag blev det så äntligen ett första träningspass efter mitt första löppass för i år. Det resulterade som väntat efter träningsvärken från helvetet. Så med dryga 200 mils cykling i benen i år, kan man lätt konstatera att helt andra muskler används vid löpning för den som trodde något annat. :)

Alltid efter kortare eller längre uppehåll i löpträningen, har min familj lika roligt åt mig när jag går som en skadeskjuten kråka i trapporna hemma. Ni som tränar mycket ben vet helt säkert att uppåt går ganska bra att gå medan nedåt är helt hopplöst, tvärt emot vad många kanske tror. Så den här veckan har jag roat mig att gå sidledes ner för trapporna med båda händerna i trappräcket som en mycket gammal man. :)

Men nu är det bättre igen. Träningsvärken gjorde sig bara lätt påmind idag, främst i muskelfästen runt knän. Så det kändes hög tid att veva ur benen lite. Det blev 2 varv och 32km på Richmond-banan i Zwift. Jag siktade inte på något rekord, utan mest på att röra på benen och få upp pulsen lite och fokuserade mer på ”tryck & dra”-teknik. Tyvärr kan jag i efterhand inte se om jag lyckades bra eftersom mitt wattmätare som annars kan ge sådana värden inte gör det just när jag kör i Zwift. Dessutom verkar jag ha tappat kontakten med pulsmätaren, för några sådana värden fick jag inte heller med idag.

Men det kändes bra att svettas lite och medeleffekten låg på 212 watt idag utan någon överdriven ansträngning.

Fredag och lördag blir det mer cykling och på söndag blir nästa löppass.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Zwift, Träning

Efter en lång tids flyt i träningen, gick det för första gången lite tungt den här veckans pass. Onsdagens 60km-pass kändes väldigt tungt, mest mentalt och ändå visade det relativt bra värden efteråt. Men jag lyckades inte få upp min medeleffekt över 200 watt. Därför blev det två vilodagar torsdag och fredag eftersom benen värkte och huvudet inte riktigt var med mig.

Idag blev det ett nytt 60km-pass och det kändes inte heller speciellt bra. Vid analysen efteråt var det sämre tid och sämre effekt än onsdagens pass, flera minuter sämre faktiskt. Jag kände tidigt att det inte skulle bli några rekord och gick därför in för ett lågintensivt träningspass istället med en medelpuls på 147bpm.

Men det är väl sådär, efter ett långt uppehåll gör man stora framsteg i början på vägen tillbaka och prestationerna överträffar varandra. När man börjar komma upp i nivå minskar framstegen och ibland blir det också lite bakslag. Då är det utmanande att hålla igång och inte tappa sugen.

Jag är så klart lite rädd för mentala bakslag nu när våren närmar sig och bekanta runt omkring börjar cykla utomhus, det som var det som mest av allt tog knäcken på mig i mitten av förra säsongen. Två av dom piloter jag cyklade med förra året har meddelat att dom vill satsa på egen karriär i år och jag inser att det blir svårt att tävla i den utsträckning jag önskar. Mina möjligheter till träning utomhus lär bli ganska små och då gäller det att inte tappa sugen igen. Jag har bestämt mig för att inomhusträningen inte ska bli min fiende igen och jag hoppas det ska fungera.

Just dessa dagar är jag inte så avundsjuk på utomhusträningen. Det är fortfarande svalt ute och köld är ingenting för mig. Då är det ganska skönt att sitta inne i solen som skiner in genom fönstret och fläkten och den öppna balkongdörren får släppa in vårvinterluften.

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Det har länge funnits önskemål om en mer kuperad bana i bergen på den virtuella ön Watopia i Zwift. Nu har det börjat närma sig släpp helt klart.

En anställd på Zwift har postat en aktivitet på Strava som verkar visa den nya rutten och i den kan man utläsa att rutten verkar innehålla en 9,6km lång stigning med en klättring på ca 1900 höjdmeter och en genomsnittlig stigningsgrad på 3,8%. Därefter går det utför igen i 5,9km med en genomsnittlig lutning på 6,1%. Enligt den postade aktiviteten tog stigningen 30 minuter att genomföra och vägen ner igen ca 6 minuter. Det är antagligen en lagom tid för att trampa ur benen efter en sådan utmaning. :)

Idag har det också publicerats bilder på Instagram, så nu är det verkligen nära. Jag ser mycket fram emot den nya rutten som jag kommer kunna använda den återstående månaden innan utesäsongen börjar på allvar för att bygga mer muskler i benen.

Referens: zwiftblog.com

Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.