Trots att jag älskar teknik och nya prylar och tjänster, upplever nog mina vänner att jag ibland är lite bakåtsträvare. Det tog ett tag innan jag skaffade Facebook och det tog ett tag innan jag började använda tränings-appen Strava. Ungefär jättemycket senare än alla mina vänner. Jag bet mig envist fast vid en äldre och lite sämre tjänst där jag blev allt mer ensam.
Fast det handlar inte om det dom tycks tro. Det beror oftast enbart på tillgänglighet. Det är liksom ingen idé att bli förtjust i något som jag inte kan använda. Och så var det med Strava inledningsvis. Men mina träningskompisar flydde den gamla tjänsten och tvingade mig över till Strava och jag ville också ha den utökade funktionalitet som Strava erbjöd.
Jag hankade mig fram tills alldeles nyligen. Hittade vägar runt problemen. Jag fick använda appen för vissa saker och hemsidan för andra och nådde till slut en fungerande lösning som jag gillar. Men för några veckor sedan tröttnade jag och skickade ett mail till Stravas support. Att det tog sådan tid innan jag gjorde det, berodde på att sådana mail brukar vara ganska lönlösa eftersom ingenting händer.
I mailet skrev jag att jag var en användare med synnedsättning som använder skärmläsare på smartphone och radade upp de tre saker som fungerade minst bra med Strava och som ändå var viktiga:
- I listan med aktiviteter mina vänner genomfört kunde jag inte trycka på ”tumme upp”-knappen för att ge dom beröm. Jag var tvungen att öppna upp respektive aktivitet för att trycka på knappen.
- När jag öppnade upp en aktivitet och tryckte ”tumme upp” blev den förvisso intryckt men jag fick ingen information om det. Jag kunde stänga aktiviteten och öppna den igen några minuter senare. Då kunde skärmläsaren indikera att jag hade tryckt på knappen.
- Ett segment, en del av en sträcka där man kan tävla med sig själv eller andra kan man markera som ett favoritsegment för att hålla koll på sin placering. Jag kunde trycka på knappen men hade ingen aning om den var tryckt eller inte. Det var en knapp av typen ”av eller på” och det hände att jag tryckte på en knapp som redan var tryckt och så blev segmentet istället avmarkerat som favorit.
Det var de tre saker som störde mig mest. Det finns givetvis mer mindre saker som kan bli bättre, men det där var det jag skickade.
Svaret kom blxitsnabbt. Först med ett ”tack för informationen” och en kompensation eftersom jag just betalat för premiummedlemskap just för att få tillgång till utökade funktioner kring just detta med favoritsegment. Det var stort så. Vidare skrev man att man skulle vidarebefordra mina synpunkter till app-utvecklarna och just det har jag hört förr. :)
Någon dag senare kom ett nytt svar. App-utvecklarna hade redan identifierat problemet. Mer än så, man hade en tidsplan på att det skulle vara åtgärdat. Man beklagade att det inte skulle ske förrän vid en uppgradering i juli.
Nu är vi i juli och idag kom en ny version av Strava. Det stod ingenting om ”tillgänglighet” eller ”accessibility” i informationen om vad som var nytt, men det räckte med en snabb koll för att konstatera att ALLT jag framfört nu var åtgärdat. :)
Vår värld omkring oss håller kanske på att förändras lite. Tillgänglighet börjar bli mer känt och passerar mångs läppar allt oftare. Jag är bara en otålig själ som tycker det går för långsamt av den enkla anledningen att jag tills dess saker och ting åtgärdas, är utestängd eller kraftigt begränsad från sådant som andra tycker är roligt och nyttigt. Därför blir jag kanske extra, för andra obegripligt glad när det i sådana här ganska ovanliga fall går fort och lätt och där man möts av direkt förståelse. Jag har träffat många sådana genom mitt liv, ”riktiga” programmerare som ser ett problem som en utmaning som ska lösas och inte som ett hinder. Och jag älskar sådana människor i vilken situation ni än dyker upp! Sådant förändrar faktiskt livet för andra människor, i smått som detta, men även i stort som annat.
Andra bloggar om: Cykel, Cykling, Löpning, Strava, Träning, Tillgänglighet, Accessibility