Och ikväll slutade vårt bredband från Comhem att fungera. Bara 20 minuter efter att kundtjänst för LAN-tjänster gått hem för dagen. Nu är det förvisso söndag så man borde kunna överleva till i morgon kl9 innan man kan felanmäla.

För mig är det inget problem. Jag bara slår av trådlöst nätverk i min iPhone och surfar vidare via 3G. Men andra enheter i huset som inte har den möjligheten blir näst intill oanvändbara. Barnen tänkte att de kunde fortsätta spela spel, men de tre spelen som är inne här hemma just nu, använder alla bredband för att kunna fungera :)

Jag sitter och bläddrar igenom alla appar jag använder i min telefon dagligen och konstaterar att det inte är många som inte kräver internet för att fungera. Alla nyhetsmedier, sociala medier, en hel del spel och nytto-appar. Frustrationen här hemma blir så stor att jag överväger att plocka fram den trådlösa 3G-routern men konstaterar att jag inte har något mobilt bredband att stoppa i den. Så det får bli en internet-fri kväll utan spel, TV-serier och nyheter. Vi äger inte ens en vanlig FM-radio.

Något som också förvånar mig är att saker som finns lokalt på vårt nätverk här hemma krånglar. På vårt lokala nät som både är trådbundet och trådlöst finns en dator med all vår musik och alla våra filmer på, en AppleTV för att visa dessa på den vanliga TVn och ett Sonos-system för att spela upp musiken från datorn. Efter flera omstarter och minuter av väntan hittade AppleTV’n datorn och motvilligt började spela filmer från den men den var mer upptagen med att uppmana mig att återansluta internet för att den inte fick kontakt med vare sig servrar för att ställa tid och datum eller för att logga in på sin nätbutik App Store.

Jag som arbetat med internet i många år förstår vad det beror på men kan ändå inte låta bli att le åt hur sårbara vi egentligen är. Internet är inte längre bara en fluga, utan det har blivit en del av våra liv, sätt att leva och det känns lika självklart som att andas och dricka vatten. Kan ni också känna känslan av, om inte panik, så åtminstone kryp under huden när man sitter på ett tåg, hotell eller liknande och inte får kontakt med nätet för att bläddra bort några sysslolösa minuter? När jag reser utomlands är mitt största problem att det är så dyrt att koppla upp sig.

Andra bloggar om: Bredband, Internet, Mobilt bredband

Under åren har jag testat ett och annat videokort, både instickskort och USB-varianter och ett antal mjukvaror. Men det har aldrig gått att få riktigt bra. Antingen har mjukvaran varit dålig, både rent allmänt och för mig som synskadad med skärmläsare, eller så har resultatet inte gått att få i det format jag velat och en efterföljande och tidsödande konvertering varit nödvändig.

Men en Elgato Video Capture löste äntligen problemet! Ett USB-anslutet videokort med analoga ingångar för composit video, S-video och ljud samt en väldigt enkel och lätthanterlig programvara som även fungerar utmärkt med skärmläsaren VoiceOver i Mac.

Digitaliseringen av en analog videokälla är väldigt enkel. Först anger man filmens namn och ungefärliga längd. Det senare är mest nödvändigt om man vill ha automatiskt stopp av inspelningen när filmen är slut så att man slipper sitta och bevaka inspelningen. Därefter får man välja bildkälla och ljudkälla och slutligen starta inspelningen och trycka på uppspelning på videokällan. Källan kan vara vilken analog enhet som helst, i vårt fall en vanlig VHS-bandspelare men också en kamera, TV-box eller liknande.

När konverteringen är färdig får man möjlighet att putsa början och slutet på filmen för att ta bort eventuellt tomt utrymme och när det är klart kan filmen publiceras bland annat på Youtube direkt från programmet eller, vilket är mer aktuellt och en klar favorit för mig, läggas in direkt i iTunes-biblioteket. Så mycket enklare och smidigare än så kan det knappast bli!

Tyvärr ligger merparten av våra VHS-filmer i vår
översvämmade källare, men ett tiotal filmer fanns uppe i lägenheten och de är jag snart klar med. Nere i källaren finns film jag flera gånger känt sug efter att se men det har inte gått för att de legat undanstädade och för att formatet är allmänt bökigt. Nu kommer de snart finnas där tillsammans med alla rippade DVD-filmer i iTunes-biblioteket och kan ses på i telefonen, på datorn eller på TVn med Apple TV.

Andra bloggar om: Film, DVD, Video, VHS, Rippa, Rippa Dvd, Rippa VHS, Digitalisera, Apple, Mac, iTunes, Apple Tv, AppleTv, TV, Hemmabio, Skärmläsare, VoiceOver, Elgato, Macoteket

Det har varit en ganska tidsödande procedur som tagit 4 datorer i anspråk periodvis nästan dygnet runt :) Men nu kan en låda ställas undan i källaren men innehållet ändå användas. Dessutom är alla dessa filmer genomgångna och kompletta. Högen med trasiga eller kopieringsskyddade filmer får hamna i en egen liten hög.

Högen med fodral som helt saknar skivor uppgår bara till 5 filmer vilket ändå är lite imponerande. Dessa filmer hamnar i en egen liten hög om skivorna skulle komma fram med tiden.

Nu ska jag njuta av det här ett litet tag innan jag sätter igång med nästa projekt, att digitalisera våra gamla VHS-filmer. Det är också en god hög och ett arbete som enbart kan göras i realtid. Jag ska börja med att koppla in videobandspelaren i datorn och se så att överföringen och konverteringen fungerar och sedan börja under julledigheten. Tur att man gillar terapiarbete ;)

Andra bloggar om: Film, DVD, Video, Rippa, Rippa Dvd, Apple, Mac, iTunes, Apple Tv, AppleTv, TV, Hemmabio

Dessutom blir det en genomgång av alla filmer så att fodral och skivor ligger rätt. Och när allt är klart ska det förpackas i kartong och ställas undan för framtiden.

Den här dryga veckan som gått har resulterat i 56 rippade filmer. Ett arbete på runt 100 timmar och flera datorer har gått natt som dag, allt för att jag ska kunna hålla målet att vara klar till julledigheten. Då kan man spendera timmar i soffan med gamla filmer man sett för länge sen. Märkligt nog finns filmer i samlingen jag faktiskt aldrig ens sett.

Men det är en god hög kvar och det är bara att jobba på. Det tråkigaste är att den ännu så länge lilla högen med filmer som inte går att rippa växer lite. Ännu så länge mindre än 10 filmer, men de kommer irritera mig mycket när allt väl är klart och de inte är med i samlingen.

Nästa steg, att digitalisera alla våra VHS-filmer orkar jag inte ens tänka på i nuläget. Utrustning för det finns och det kommer göras framöver. Men antalet VHS-filmer är minst lika många och där är det bara realtidsinspelning som gäller. Det blir ett projekt för 2012, eller 2013 :D

Andra bloggar om: Film, DVD, Video, Rippa, Rippa Dvd, Apple, Mac, iTunes, Apple Tv, AppleTv, TV, Hemmabio

Det här med pekskärmstelefoner har ju blivit precis hur stort som helst de senaste två åren och många av de klassiska modellerna med knappar har försvunnit. Av dem som dessutom går att anpassa för synskadade, finns bara en eller två modeller kvar. Så det är inte märkligt att gruppen av användare är nyfikna och lite oroliga inför framtidens telefoner.

Men som jag visade idag finns i nuläget verkligen ingenting att oroa sig för när det gäller Apples plattform. Tillgängligheten man bygger in i sitt operativsystem både för mobila och mediaenheter och även i sina Mac-datorer är inget halvhjärtat försök för att man måste eller borde. Det är ett fullfjädrat 100-procentigt stöd som verkligen inte utelämnar en synskadad användare från särskilt många funktioner.

Kvällens höjdpunkt var nog ändå när jag tillfrågades om röststyrningsfunktionen Siri. Den är ju ännu så länge enbart på engelska men jag visade några roliga och några mer seriösa saker som Siri kan prestera. Något jag själv använder regelbundet är att be Siri omvandla valuta eller måttenheter vilket är väldigt användbart.

Mitt fokus under dessa föreläsningar är inte bara att det går att använda en mobiltelefon eller ”surfplatta” med pekskärm som synskadad, utan även hur det faktiskt också gör en hel del saker mer lätttillgängliga. Saker vi använder i vår vardag som är svårt eller omöjligt på datorerna men istället är lätt och snabbt på dessa telefoner. Att kunna konsumera nyhets- och sociala medier är bara ett exempel.

Ganska trött men nöjd är nu kvällen slut och det kändes åtminstone som en väldigt nöjd publik.

Detta var tfjärde eller femte föredraget av den här typen i år vilket är väldigt roligt! Roligt också att intresset fortfarande är så stort och att de man råder att skaffa iPhone fort verkar vara nöjda.

Andra bloggar om: Apple, iPhone, iPhone 3GS, iPhone 4, iPhone 4S, AppleTV, Apple TV, iPod, iPad, Voiceover, Accessibility, Tillgänglighet, Skärmläsare, Funktionshindrade, Synskada, Synskadade

Idag råder det ingen direkt brist på prylar som kan spela upp musik överallt i våra hem, samma musik eller olika i olika rum och vi fastnade till slut för Sonos.

Målsättningen har också länge varit att åstadkomma samma resultat med vår DVD-samling, som inte heller den är direkt liten.

Men åtminstone jag har inte hittat något program som gör allt i ett svep, rippar DVD-filmen och konverterar den tiull lämpligt format. Därtill har jag inte heller bestämt mig för vad som varit ett lämpligt format tills Apple-plattformen slutligen fick ett definitivt fotfäste i vårt hem :) Det har varit krångligt och bökigt och dessutom tagit lång tid att rippa filmer.

Här om dagen fick jag så ett tips om programmet Mac DVD ripper Pro som gör just detta. Ett program för Mac, som rippar DVD-filmen och sparar den i M4V-format, allt med några få enkla klick. Lätt att välja video- och ljudspår och underterxt. Själva processen tar förvisso fortfarande lång tid, 1½ till 2 timmar beroende på filmens längd. Men det är föredömligt enkelt och när processen väl är igång sköter det sig självt.

Så i helgen började det stora projektet att äntligen rippa alla våra DVD-filmer som hämtades upp ur källarförrådet. Film för tiotusentalskronor som köpts genom åren som ligger där och inte kan nyttjas är egentligen vansinne.

I rippandets stund vet jag inte exakt hur många filmer vi har då det råder ganska stor oreda efter senaste flytten och småbarn som genom åren hanterat filmerna. En del film har säkert gått sönder så det exakta antalet får visa sig mot slutet.

Det är ett gediget jobb då varje film tar en god stund att rippa men när detta är klart kommer vi åter få glädje av en hel del gamla guldkorn, för att inte tala om enkelheten att i vår medialösning plocka fram och titta på en film snabbt och lätt. Dessutom lika enkelt på den vanliga TVn som i en iPhone eller iPad. Det kommer betala igen alla timmarna med råge när det väl är klart.

Hittills har vi redan rippat ett 20-tal filmer så det går stadigt framåt. Målet är att allt detta ska vara klart till julledigheten. Vi får se om det går :)

Andra bloggar om: Film, DVD, Video, Rippa, Rippa Dvd, Apple, Mac, iTunes, Apple Tv, AppleTv, TV, Hemmabio

Så har iOS 5 äntligen släppts och den bjöd på över 200 nyheter däribland många efterlängtade funktioner! Det var ett hårt tryck på Apples servrar under onsdagskvällen när den nya versionen släpptes och vi var många som inte kunde vänta och hade problem med att uppgradera enheterna :) På grund av problemen med Apples servrar fick jag dessutom besvär med appar som inte ville synkas och starta och tvingades ändå göra en återställning ett dygn senare när trycket lättat något.

iOS 5 bjöd på väldigt mycket nyheter som det inte skrivits så mycket om i media. När det gäller tillgänglighet för funktionshindrade, främst inom syn-, hörsel- och motoriska funktionshinder, har Apple verkligen inte vilat sedan uppgraderingen till iOS 4 som även den bjöd på många trevliga nyheter.

Det man nu kan konstatera, är att den inbyggda skärmläsaren VoiceOver blir allt mer kraftfull och liknar allt mer en ”riktig” skärmläsare för PC med alla de krafttag en sådan kan utföra. Givetvis har man sneglat mycket på skärmläsning för datorer och andra telefoner och givetvis har man lyssnat mycket på målgruppen funktionshindrade och visat att den är viktig.

Nedan beskrivs några av de nya största funktionerna och vad de innebär.

Få igång VoiceOver utan hjälp

Nu är även detta åtgärdat och Apple har tänkt även på denna målgrupp när man velat ge alla tillgång till sina iOS-enheter utan krav på koppling till dator. När man köper sin telefon i butik, monterat SIM-kortet och startat telefonen, kan man nu mera trycka snabbt tre gånger på hemknappen för att starta skämrläsaren och på vanligt sätt med VoiceOver, ta sig igenom samma inställningsguide som seende, med språk, trådlösa nätverk, återställsningsalternativ etc. Funktionen att trycka snabbt tre gånger på hemknappen har funnits med sedan iOS 4, men varit avstängd som standard vid leverans. Man har fått gå in under Inställningar -> Allmänt -> Hjälpmedel -> Trippelklicka hem och valt att detta ska starta och stoppa VoiceOver.

Funktionen i sig var otroligt underbar när den kom. Det blev plötsligt lätt och snabbt att aktivera och avaktivera VoiceOver så att en seende användare kunde använda telefonen parallellt. Själv har jag haft god nytta av den när barnen velat låna den och själv kunna slä på skärmläsningen igen efteråt.

Att nu kunna sköta hela installations- och konfigurationsprocessen själv av en ny iOS-enhet, är revolutionerande och helt unikt!och är bara möjligt på Mac-datorer och iOS-enheter!

Kamerafunktioner

Svaret är Apple! I tidigare versioner av iOS har det varit möjligt, att på vissa ställen dubbelklicka med två fingrar för att aktivera appens huvudfunktion. Till exempel har man i iPod kunnat dubbelklicka med två fingrar vart som helst på skärmen för att slippa leta reda på play-knappen. Samma sak har gällt i röstinspelning, för att svara i telefonen och även i kamera-appen för att ta ett foto. Man har skapat denna gest för att snabba upp och underlätta för en synskadad.

Men det man nu har gjort slår nog ändå alla reckord! Har man en iOS-enhet med den nya A5-processorn (som i dagsläget finns i iPad 2 och iPhone 4S) kan kameran dessutom hjälpa en icke seende att ta ett foto! Har man VoiceOver igång, kommer talsyntesen med hjälp av ansiktsigenkänning tala om för fotografen om och var i bilden det finns ansikten och för modligen även hur många! Jag har inte själv denna gång deltagit som beta-testare och kan inte prova detta själv förrän iPhone 4S finns tillgänglig i Sverige, men lita att jag ska göra det och rapportera om det när det är möjligt!

Om detta fungerar på ett tillfredställande sätt, så kan alltså en synskadad delta aktivt i fotograferandet av familj och vänner och vara den som står bakom kameran, och varför skulle man inte vilja det? Även om man inte själv kan se bilden, vill man kanske ha tillgång till bilder av sina kärlek, sina barn, vänner eller kunna dokumentera händelser och publicera som alla andra. Själv fotograferar jag så gott det går i dagsläget, men ber ofta om hjälp för att föreviga motiv jag vill behålla och/eller publicera.

Nya sätt att navigera

Objektväljare

Objektväljaren är något som funnits i VoiceOver på Mac en tid. Det är en funktion som samlat ihop alla objekt på skärmen och samlar ihop dem i en lista som är lätt att bläddra och söka i. Den har gjort det lätt och snabbt att hitta en viss knapp eller liknande som funnits någonstans på skärmen och man har snabbt fått tillgång till den utan att exakt behöva veta var på skärmen den funnits.

Nu har Apple stoppat in denna funktion även i iPhone! Genom att trippelklicka med två fingrar vart som helst på skärmen, kommer nu en lista med objekt upp och man kan nu stega sig igenom dem eller i sökfältet söka efter objekt om det är något speciellt man söker efter. Sedan kan man dubbelklicaka på objektet och VoiceOver markerar rätt objekt på skärmen.

Vertikal förflyttning

Vertikal navigering är en annan ny funktion. Tidigare har det bara varit möjligt att som med tab eller piltangenter på en dator, förflytta sig i sidled mellan skärmens ikoner. Nu kan man inkludera funktionen ”vertikal navigering” i den så kallade rotorn och förflytta sig lodrätt över skärmen uppåt eller nedåt. Detta kan vara användbart i en tabelluppställning eller liknande.

Växla mellan öppna program på iPad

På iPad finns nu en ny gest. Genom att svepa med fyra fingrar åt vänster eller höger växlar man mellan föregående och nästa öppna app. Den tidigare gesten för att gå mellan behållare är numera ett reglage inkluderat i den så kallade ”rotorn”.

Rotorn
>
Rotorreglaget är i sig ingen ny gest men har fått en hel del nya funktioner. Gesten i sig är lite kul och klurig att lära sig. Genom att sätta två fingrar tätt ihop på skärmen och sedan snurra dem, som om man vred på en volymratt, kan man växla mellan olika reglage. När man valt ett reglage sveper man sedan med ett finger uppåt eller nedåt för att ändra värde i detta reglage.

Innehållet i rotorn har utökats under de gångna versionerna av iOS och VoiceOver. Från början innehåll den bara några enkla navigationsmetoder, att hoppa tecken för tecken bakåt eller framåt, ord för ord, rad för rad etc i texteditering.

Under tiden har den kompletterats både med möjligheten att snabbt växla mellan flera talsynteser och språk vilket är oerhört bra för oss som läser mail och SMS på både svenska och engelska till exempel, ändra talsyntesens hastighet och numera även VoiceOver-röstens volym som tidigare var ganska krånglig att ändra genom tryck på volymknapparna samtidigt som talsyntesen pratade.

I dagsläget innehåller rotorn, eller ”vredet” som den också kallas:

• Tecken – stega tecken bakåt/framåt i text


• ORD – stega ord bakåt/framåt i text


• Rader – stega rad uppåt/nedåt i text


• Rubriker – Hoppa till föregående/nästa HTML-rubrik eller bokstavsgrupp


• Länkar – hoppa till föregående/nästa länk


• Formulärreglage – hoppa till föregående/nästa formulärreglage, tex knappar, skrivfält, kryssrutor etc


• Tabeller – hoppa till föregående/nästa tabell


• Listor – hoppa till föregående/nästa lista


• Riktmärken – hoppa till föregående/nästa riktmärke


• Besökta länkar – hoppa till föregående/nästa besökta länk


• Ej besökta länkar – hoppa till föregående/nästa ej besökta länk


• Knappar – Hoppa till föregående/nästa knapp


• Textfält – hoppa till föregående/nästa skrivfält


• Bilder – hoppa till föregående/nästa bild


• Statisk text – hoppa till föregående/nästa område av sammanhängande textområde


• Zooma – öka/minska förstoringsgraden


• Sidlänkar – hoppa till föregående/nästa sidlänk


• Talhastighet – öka/minska VoiceOvers talhastighet


• Volym – öka/minska VoiceOvers volym


• Tips – slå på/av tips/hjälpmeddelanden från VoiceOver


• Sökfält – hoppa till föregående/nästa sökfält


• Samma objekt – hoppa till föregående/nästa objekt av samma typ


• Vertikal navigering – hoppa uppåt/nedåt vertikalt över skärmen

Man kan själv i VoiceOver-inställningarna markera vilka av dessa reglage som ska finnas med i rotorn/vredet och man aktiverar lämpligen bara de man behöver. Men det är många och bra funktioner som nu gjorts lätt tillgängliga.

Tangentbordskommandon i Safari

För att ytterligare förenkla navigeringen har man nu utökat möjligheten att använda tangentbordet för att navigera på internetsidor i Safari. Tidigare har man fått flytta händerna till pekskärmen för att via rotorn förflytta sig mellan länkar, rubriker, formulärreglage etc. Nu har man gjort som de PC-baserade skärmläsarna, implementerat kortkommandon på tangentbordet för att göra samma sak. Man trycker bara H för nästa rubrik (heading), L för nästa länk etc. Genom att lägga till shift gör man samma sak fast hoppar bakåt istället. Det innebär ett stort steg framåt för surfandet på internet med VoiceOver!

Definiera egna etiketter

I mitt inlägg Tillgänglighet i Apple iOS-appar försökte jag beskriva problematiken kring tillgängligheten i appar och vikten av att tänka på tillgänglighet när man som utvecklare av en iOS-app börjar bygga sitt verk. Men hur vi än kämpar och sliter kommer vi aldrig nå hela vägen fram, även om man kan nå långt. Skärmläsarna behöver ha en funktion för att själva anpassa sig för att underlätta för användaren. Detta har varit möjligt ganska länge i PC-miljö på flera olika sätt; man har kunnat sätta namn och typ på olika okända objekt på skärmen, tex tala om för skärmläsaren att ”detta är ett skrivfält och heter SÖK”. Vidare har man kunnat rama in okända områden på skärmen för att tala om att detta är ett eget fönster, volymreglage etc.

Nu har Apple tagit första steget mot detta även i iOS genom att göra det möjligt för användaren att själv eller med hjälp, sätta namn på knappar som saknar det. I många appar kan knappen bara läsas up som ”knapp” och enda sättet att ta reda på vad knappen har för funktion, är att trycka på den. Har man då en hel rad knappar exempelvis i botten av skärmen kan det bli svårt att memorera dess funktion och appen kan i och med det bli svåranvänd.

Nu finns det alltså en lösning som under de här dagarnas tester har visat sig fungera enormt bra! Först måste du ta reda på vad knappen du ska namnge har för funktion. Därefter markerar man den genom att peka på den och VoiceOver kommer visuellt lägga sin ram runt för att visa att objektet är markerat. Därefter dubbelklickar man med två fingrar och håller kvar dem på skärmen. Tre toner hörs och när den tredje tonen klingat ut kan man lyfta fingrarna från skärmen. Ett textfält dyker upp där du kan skriva ett valfritt namn och trycka på spara. I fortsättningen kommer VoiceOver säga detta namn så fort samma knapp markeras igen.

Detta är inte den optimala vägen att lösa tillgänglighetsproblemet på, men en nödvändig funktion i varje skärmläsare med stil :) Det kan minska trycket på utvecklare att lära sig göra rätt, men funktionen går inte att vara utan. Däremot kan man själv fortsätta att påpeka för utvecklare om deras appar har denna eller andra brister.

Nya röster

Kortkommandon

Emoji-symboler (smiley-tangentbord)

Nedersta raden finns knappar för val av typer av smileysar, människor, natur, objekt, platser och symboler. Under ”Människor” finns de vanliga smileysarna för ledsen, glad, puss, räcka ut tungan etc. VoiceOver säger symbolens betydelse, till exempel ”pussande ansikte som blundar”, ”ansikte med härtformade ögon”, ”blinkning med ett öga och utsträckt tunga”, ”yrselsymbol” etc. ”Natur” innehåller symboler för hund, mus, moln, halvmåne etc. ”Objekt” innehåller symboler för saker så som ”spke”, ”kamera”, ”julgran” etc. ”Platser” innehåller saker så som ”kyrka”, ”bröllop”, ”hotell” etc och slutligen knappen ”symboler” innehåller saker som ”nordvästpil”, ”högerpekande triangel” etc.

Denna funktion kan vara till stor hjälp för den som inte ser och vet hur man skapar dessa symboler men ändå gärna vill kunna skriva som andra och uttrycka sina känslor i skrift.

Andra förbättringar

• I iOS 3 läste VoiceOver upp notiser som dök upp på låsskärmen. Detta fungerar åter igen och är valbart i inställningarna


• Ett tryck med tre fingrar har tidigare läst upp aktuell sida, men läser nu även det markerade objektets positon på skärmen


• Vid tryck på kalender-ikonen läses aktuellt datum upp


• Vid tryck på en mapp-ikon läses antalet objekt i mappen upp


• Makrerar man reglaget ovanför dock, läses aktuell/antal sidor upp och det är nu möjligt att svepa uppåt eller nedåt med ett finger för att byta sida


• När man ska flytta runt objekt på skärmen för att placera dem där man vill ha dem, ges nu mer hjälp

Nya funktioner för hörselskadade

Anpassade vibrationer

Under Inställningar -> Allmänt -> Hjälpmeedel och rubriken Hörsel finns nu en ny funktion som heter ”Anpassade vibrationer. Slås denna inställning på ges möjlighet att definiera egna vibrationsmönster till en kontakt. När man går in och ändrar kontakten finns en ny etikett som heter ”Vibrering”. Här finns flera coola val; dels några fördefinierade vibrationsmönster:

• Hjärtslag – Ger två korta vibrationer i hjärtryttm


• Notis – ger två långa vibrationer


• S O S – ger S O S-signal, dvs tre korta, tre långa följt av tre korta vibrationer


• Snabb – ger en rad snabba vibrationer


• Symfoni – ger introt till ödessymfonin, dvs tre korta, en lång, tre korta, en lång :)

Sedan finns valet ”Skapa ny vibrering” och här kan man bygga sin egen vibrationssignal genom att röra skärmen med korta eller långa tryck. När man är klar, kan man spela upp signalen och sedan spara den, riktigt coolt!

Här finns dock en liten onödig miss som Apple gjort. I skrivandets stund när jag provar detta, märker jag att vibrationsmönstret endast gäller ringsignal och inte går att välja som SMS-signal.

Vidare har man kompletterat med följande funktioner:

• Hörapparatsläge – förbättrar kompatibilitet med hörapparatet, ”kan försämra 2G-mottagning”


• LED-blixt vid varningar – använder blxiten för att visa varningar för de som inte hör ljuden


• Höger/vänster stereobalans – låter en hörselskadad som kanske har ojämn hörsel, lägga över mer ljud på vänster eller höger öra för att kunna höra ljudet bättre

Nya funktioner för människor med motoriska funktionshinder

Styr din telefon med Siri

Är Siri så bra som i demonstrationerna kan säkert även den vara till stor hjälp för synskadade med att boka och kolla möten i kalendern, skicka och ta emot textmeddelanden och liknande. En del resultat Siri lämnar ifrån sig är inte talande utan kommer kräva uppläsning av skrämläsaren VoiceOver och det ska bli spännande att se hur de interagerar ihop. Men Siri kan i så fall vara till stor hjälp för andra användare, inte bara för dig som sitter vid ratten, utan även människor med dyslexi eller motoriska funktionshinder.

iCloud

Påminnelser

Det har nu kompletterats med en mycket avancerad påminnelse-funktion för att bli påmind om vad man ska göra på en bestämd tid eller plats. Just denna funktion kan nyttjas av människor med kognitiva funktionshinder som behöver hjälp med att komma ihåg saker som ska göras, ta medicin etc. Man kan själv lägga in påminnelsen eller någon annan kan göra det via nätet eller en annan iPhone eller iPad och sekundsnabbt förs det över i användarens mobil. Man kan också ha olika påminnelselistor för olika saker som ska göras och dela dem med andra iCloud-vänner.

Bildström/Photostream

Bildström är en av mina många favoriter och något jag faktiskt saknat innan ens funktionen dök upp :) Om jag har aktiverat bildström på alla mina enheter och Mac-datorer och tar en bild, överförs bilden direkt och sekundsnabbt till samtliga enheter. Även datorn med iPhoto tar emot bilderna, lägger dem i en bildströms-mapp och om man vill, importerar dem samtidigt sorterade i bildströmshändelser, som det verkar månadsvis.

Det har är egentligen inte heller någon tillgänglighetsfiness, men blir lätt det med lite fantasi. Allt som oftast vill man ta en bild och spara en publicera på något socialt medie. För att få en bra bild har jag fått lämna ifrån mig telefonen och be någon seende ta bilden. Nu kan jag lätt låta min fru eller mina barn ta bilden med sina telefoner, och sekunden efter finns bilden i min bildström och jag kan ta den senaste bilden och publicera den.

Det skönaste är ändå att man nu verkar slippa importera sina bilder från telefonerna in i iPhoto, ansluta kabel och trycka på ”importera”. Det sköter sig liksom självt nu :)

Hitta min iPhone/Hitta mina vänner

Inte heller detta är någon ny funktion utan har funnits med som en del i MobileMe men ändå är väldigt praktisk. Funktionen har gjort det lättare nu att använda den som jag önskat. Tidigare har jag fått lämna ut mitt MobileMe-lösenord och be familj eller vänner logga in och på en karta kunna se exakt vart jag är om jag behövt hjälp med orienteringen. Det har varit så exakt att man till och med kunnat se vilken sida av gatan jag gått på och jag som ofta nöjer mig med vägbeskrivningar kan ha stor hjälp av det.

Med ”Hitta mina vänner” behöver jag inte längre lämna ut mitt MobileMe-lösenord utan kan dela min position med mina vänner och ringa och fråga ”vart är jag? HJÄLP!”

Problem och buggar

Det som bekymrar och stör mig mest i iOS 5 och VoiceOver, är dels att man som jag skrev tidigare, valt att byta ut den tidigare svenska rösten Oskar till den kvinliga varianten Alva. Till skärmläsare för både PC och Symbian mobiltelefoner har den rösten ett sämre tonläge, sämre uttal och framför allt betydligt segare. I VoiceOver kan Alva ställas in i komprimerad eller okomprimerad form. I komprimerad form låter hon lite brusig på S-ljuden och lite mer digitalt genererad. Men i okomprimerad form låter hon faktiskt riktigt bra! En del hörselskadade har på diskussionsforum sagt att Alva är lättare att höra än den manliga Oskar, kanske för den mer kvinliga, gälla rösten som är lättare att ta in. Jag tycker att Apple kunnet behållit Oskar och lagt till Alva som ett alternativ på samma sätt som man har 4 olika sorters engelska talsynteser med olika dialekter. Diskussioner kring vilken talsyntes som är bäst slutar alltid i virtuellt slagsmål och leder aldrig någon annanstans än att vi alla tycker olika.

Men det som tidigare varit Apples och VoiceOver stora styrka, den enorma snabbheten och responsen talsyntesen har givit, har kraftigt fått sig en törn. Tidigare har man kunnat snabbt svepa över skrämen för att skumma text eller ikoner och talsyntesen har hängt med bra och när man markerat och klickat på något har man fått en blixtsnabb återgivning utan någon fördröjning som åtminstone min hjärna kunnat notera. Det enda lite långsamma har varit själva skrivandet, man har fått hålla ner en bokstav något lite för länge innan man kunnat släppa den för att den ska skrivas. Men detta är en svår balansgång för att inte försämra säkerheten vid skrivning.

VoiceOver i iOS 5 har blivit klart segare och det märks tyvärr på många sätt. Från den stund fingret nuddar skärmen, tills talsyntesen läser upp vad som finns under fingret går en irriterande ”lång” tid. I praktiken handlar det kanske om en halv sekund och det kanske kan vara svårt för någon som inte jobbar med skärmläsare på det viset att förstå hur ”lång” en halv sekund är i dessa sammanhang. Jag har försökt förklara det med att det skulle finnas en fördröjning mellan ögat och hjärnan. Du ser att det finns något där, men för varje sak du ser, för varje bokstav i texten, dröjer det en halv sekund innan du förstår vad den betyder. Bättre än så går det inte att förklara. Här rör det sig förvisso inte om en fördröjning mellan mitt finger och hjärnan, utan mellan fingret och talsyntesen.

Det här innebär också att när man flyttar fingret över en yta med mycket text eller många objekt, har man passerat redan innan talsyntesen läser upp det markerade. Om talsyntesen då läser upp något jag letar efter, måste jag backa tillbaka för att hitta det igen eftersom fingret redan passerat det. Vidare blir skrivandet ännu långsammare och man markerar ideligen fel objekt vilket tvingar än att göra om flera gånger och då handlar det inte om halva sekundrar längre.

Många vana talsyntesanvändare vrider upp hastigheten på rösten ganska mycket för att öka på sitt arbete. Oskar gick att öka ganska mycket, men ungefär vid 65% händer inte så mycket med Alvas hastighet. Det måste betyda att rösten är för tung för telefonen.

Men allt är inte bara Alvas fel. I de tester jag gjort de gångna dagarna har jag även bytt till andra talsynteser och märker samma fenomen även med de engelska rösterna. Det är svårt att mäta bara genom att uppskatta men möjligen är det något bättre, men den bedömningen kan färgas av min hat-kärlek till Alva. Detta innebär dock att VoiceOver i sin helhet på en iPhone 4 är segare i iOS 5 än föregående version.

När man arbetar med trådlöst tangentbord kan man också märka av segheten. Skriver man väldigt fort kan dels tangentbordet tappa bokstäver, men också talsyntesen tappar ord och hinner inte längre med att återge det som skrivs i högt tempo. Ibland blir det någon form av låsning så talsyntesen är tyst flera ord i rad och då måste man stanna upp för att den ska komma ikapp. Vidare kan man inte längre bläddra i text och bland ikoner lika fort med piltangenterna längre och stannar man på exempelvis ett mail för att öppna eller markera det, kan — förmodligen VoiceOver-markören — hoppa iväg och markera eller öppna något helt annat mail.

Egentligen är jag inte särskilt orolig för att detta ska fortsätta i all evighet. Apples har inte rykte om sig att lämna något halvfärdigt och det är som sagt inte så märkligt att saker dyker upp i en så stor uppdatering. Jag gör vad jag kan själv, och uppmanar andra att rapportera buggar samt kontakta deras accessibility team och rapportera sådant som rör VoiceOver. Man börjar ju lära sig att man sällan får några svar men att hux flux så är saker lösta i kommande versioner vilket ju är gott nog!

Sammanfattning

Apple har tagit VoiceOver för iPhone många steg närmare den standard skärmläsare för PC-datorer håller. På några punkter har man dessutom passerat sin egen VoiceOver för Mac-datorer vilket förhoppningsvis är högst tillfälligt :).

Den kommande veckan ska jag hålla inte mindre än två föredrag om Apples skärmläsare för VoiceOver och hur man hanterar pekskärmsteknik för synskadade användare. Intresset är stort och undra på det!

Vill du, ditt företag, skola eller myndighet veta mer? Tveka inte att kontakta mig!

Andra bloggar om: Apple, iPhone, iPhone 3GS, iPhone 4, iPhone 4S, iPad, Ipad 2, iPod Touch, Ipod Nano, Mac, Mac OS X, iOS, iOS 5, iOS5, App, Appar, VoiceOver, Skärmläsare, Accessibility, Tillgänglighet, Pekskärm, Pekskärmar, Touchscreen, Synskada, Synskadade, Blinda, Hörselskada, Hörselskadade, Motorik, Funktionshinder, Funktionshindrade

AppStore, Mina utgifter

Apple har fått mycket kritik för sitt App Store, men aldrig har väl programvara till en enhet varit så lättåtkomlig, samlad på ett enda ställe och aldrig har det varit så lätt att köpa eller ladda ner fria och installera appar. Och just på grund av den hårda kontroll man fått så hård kritik för, så är det väldigt sällan man råkar ut för appar med allvarligare buggar eller appar som krashar.

Ur ett tillgänglighetsperspektiv är detta också helt utmärkt! Vi har varit vana vid att leta efter applikationer hos utvecklarna själva på deras websidor. Det har inte sällan inneburit ett evigt klickande för att komma fram till nedladdningen och helt olika förfaranden om man velat köpa applikationer online. För en synskadad har alla dessa olika siter, betalsystem och bildverifiering varit rena mardrömmen och det har känts som en stor seger var gång man lyckats ladda ner det man behöver.

I App Store finns allt samlat i ett enda, enkelt, rent gränssnitt. När man sökt och hittat den app man vill ha, är det två klick, först på priset och sedan ”Buy app” för att hämta en betalversion av en app, eller ”Free” och ”Install” för att hämta en gratis-app. Allt avslutas med ens lösenord. Därefter hämtas, installeras och i vad mån det är en betal-app, debiteras den ens kontokort, allt i samma förlopp och en knapp minut senare ligger appen på någon av dina hemskärmar klar att köras!

Allt detta är självklarheter nu och känns hur naturligt som helst. Men det har gjort mina suckar än djupare när jag hamnar framför min PC och ska försöka ladda ner en skrivardrivrutin, PDF-läsare eller liknande.

Så redan gränssnittet att hämta och köpa appar till din iOS-enhet kan knappast bli enklare även om man har en synnedsättning. Men självklart visar det sig allt som oftast att apparna i sig ibland är helt eller delvis omöjliga att köra med skärmläsaren VoiceOver. Det kan variera mycket, allt från att skärmläsaren tycker att skärmen är helt tom, till att knappar och liknande saknar namn men i övrigt är fullt körbar. Om skärmen är helt ”tom”, betyder det att skärmläsaren inte hittar några objekt alls på skärmen, ingen text, inga knappar. Lyckligtvis händer det väldigt sällan och i skrivandets stund hittar jag inget bra exempel vilket måste anses som ett gott betyg för Apple och de många utvecklare som skriver programvara för iOS-plattformen.

Det är betydligt vanligare att det finns objekt på skärmen som VoiceOver hittar och identifierar som en knapp, men inte kan lista ut vad det är för sorts kanapp. Då säger den bara ”knapp”. Ibland förekommer listrutor där man ska välja saker och VoiceOver ser att det är en listruta, att den innehåller X antal objekt, säger ”objekt 2 av3, 3 av 3″ etc, men inte kan tala om vilket val som för tillfället är markerat. Det kan nog mer jämföras med alt-taggar på bilder på hemsidor. Händer detta kan man ofta lära sig appen utantill och använda den ändå även om det blir en massa saker att hålla i minnet. Är det då en app man kanske inte nyttjar så ofta, blir detta lätt arbetssamt.

Sedan finns också varianten att allt fungerar, men där skärmens struktur är allmänt rörig och appens innehåll ligger placerat på ett sådant sätt att det bara är allmänt svårare att hitta det man söker. En knapp kan ligga mitt på en stor tom skärmyta och vara onödigt liten och därför svår att hitta eller knappar kan ligga väldigt tätt.

I och med iOS version 5 har Apple nu löst detta på samma sätt som man länge gjort i skärmläsare för PC-datorer, genom att ge användaren möjlighet att namnge objekt på skärmen som VoiceOver inte själv kan sätta ett namn på, eller där knappens namn är så suspekt att man inte kan lista ut vad den är till för och enda sättet att få veta, är att prova :) Genom att först markera objektet med ett klick med ett finger och sedan dubbelklicka med två fingrar och hålla kvar fingrarna på skärmen, får man upp en dialogruta med möjlighet att namnge objektet. VoiceOver ska därefter komma ihåg namnet och i fortsättningen använda detta för att presentera knappen på skärmen.

Det är en bra och nödvändig workarround. Problemet är bara att en synskadad användare blir beroende av hjälp för att först identifiera knapparna om man inte först provar sig igenom dem och ser vad som händer vilket kanske inte alltid är det bästa sättet :)

En metod jag ibland själv använt när jag stött på problem, har varit att ta en skärmdump av appen och mailat fotot till någon bekant som kunnat hjälpa mig att tala om vad skärmen innehåller. Denna funktion har varit ovärderlig!

När man hämtat en app, finns det två väldigt enkla sätt att framföra sin synpunkt till utvecklaren. Själv brukar jag ta det för vana både om appen är bra eller dålig ur tillgänglighetsperspektiv. För även om appen är bra, gör man VoiceOver till ett begrepp hos utvecklarna och de förstår att det finns en sådan målgrupp också. Inte sällan har sådana synpunkter som jag och säkert andra gjort, lett till klara förbättringar.

”Write a review”

Självklart läser även utvecklarna recensionerna om deras appar för att få veta vad folk tycker. Konstruktiv kritik som hjälper dem att utveckla åt rätt håll!

Problemrapport

Varför är detta viktigt för utvecklare?

Apple har själva förstått att denna ”lilla” målgrupp för dem innebär ett stort antal extra sålda enheter i hela världen. I andra hand kommer det goda rykte det medger. Men så väl genomtänkt deras eget tänk är, är det inget halvhjärtat försök och det borde Apples utvecklare efterlikna.

Och tänker man och arbetar tillgängligt från början, innebär det inget större merarbete och samtidigt är man tidigt med i något annat som framöver kan bli ännu större!

Andra bloggar om: Apple, iOS, iOS 5, iOS5, App Store, AppStore, App, Appar, iPhone, iPad, iPod, Mjukvara, Tillgänglighet, Accessibility, Synskada, Synskadade

Att dagens telefoner och läsplattor äntligen klarar av det där man saknat och behövt så länge kan man bara se på tåg och bussar. För min egen del behöver jag bara backa två telefonmodeller och två år tillbaka i tiden för att känna det som att jämföra med stenåldern och rymden. Min gamla telefon kunde man ringa och SMS:a med, man kunde ta bilder och lyssna på musik och radio, en liten kalkylator och enhetsomvandlare och lite sådant smått och gott. Min nuvarande iPhone kan — allt, nästan!

Men jag hade inte tänkt skriva så mycket allmänt om den mobila revolutionen, för det gör andra fullt tillräckligt och bra. Jag funderar mer över vad det inneburit för oss synskadade. Aldrig tänkte jag mig för ett par år sedan säga, att en mobil, till 100% styrd av pekskärm skulle lösa nästan alla mina digitala problem!

Det bör ha varit runt 2003 då jag stötte på försök att göra pekskärmar tillgängliga första gången. Innan det, hade ju folk kört PDAer i form av Palm Pilot och motsvarande handdatorer för Windows CE och Windows Mobile ett bra tag. Det första kom från Humanware och deras GPS-baserade talande hjälpmedel Trekker. Man klistrade först en tunn film över skärmen med stansade runda hål på bestämda platser och med hjälp av en programvara definierade man dessa platser så att en synskadad användare kunde peka på rätt ställe och få återgivning i form av syntetiskt tal. Man utvecklade sedan lösningen så att man trädde ett fodral över handdatorn som var utrustat med en knappsats som petade på skärmen när man tryckte på knapparna. Jag tyckte lösningen var genial och väntade med spänning på utvecklingen.

Runt 2006/2007 släppte företaget Dolphin Programmet Pocket Hal, några år senare följt av Smart Hal. Programmet kördes på handdatorer med Windows Mobile och endast ett antal modeller gick att välja. Med fördel några från HP som var utrustade med QWERTY-tangentbord parallellt med pekskärmen.

Detta program var tänkt att ge tillgång till handdatorns vanliga funktioner utan mellanliggande skal och användargränssnitt, men man nådde inte ända fram. Till stor del på grund av operativsystemet Windows Mobile som inte riktigt kunde erbjuda det som behövdes. Produkten lades ner för ett antal år sedan.

Efter det har Code Factory gjort tappra försök med ungefär samma resultat.

Under den tiden dessa handdatorer var något sånär populära var det många av mina synskadade kunder som var rädda för framtiden. Rädda för att allt fler saker skulle styras med pekskärm och hur omöjligt det skulle bli. Man jämförde med saker ute på stan så som bankomater och biljettautomater som förvisso hade knappar men inte var tillgängliga i någon större utsträckning. Men det kändes lite som om den generationen handdatorer och försök till telefoner självdog, så antagligen var väl inte heller seende helt nöjda.

Men sommaren 2009 hände något! Apple släppte sin iPhone 3GS, utrustad med skärmläsaren VoiceOver! Det skulle ta en sådan vändning för er ”vanliga” användare där ute, men också kanske ett ännu större buller för synskadade!

Jag hade inte intresserat mig för Apple och iPhone före det. Det var för mig bara ännu en i raden av pekskärmstelefoner som jag inte kunde använda. Och sades något före släppet av iPhone 3GS om en inbyggd skärmläsare så gick det mig totalt förbi!

Så vad är det då som är så storslaget? Det blir kanske enklast att beskriva om man blir mer konkret.

Synskadade har haft tillgång till datorer sedan i slutet av 80-talet och om än haltande på många områden, ändå kunnat följa utvecklingen från DOS till Windows 3.11, 95/98, XP, Vista och nu Windows 7. Genom att installera en så kallad ”skärmläsare” — ett program som hjälper till att återge vad som händer på skärmen med hjälp av syntetiskt tal, punktskrift eller förstoring — så har synskadade kunnat använda datorn på ungefär samma sätt som seende.

Men problemen som funnits och fortfarande finns är många och inte så lätta att beskriva. Jag ska försöka göra det genom att berätta vad som hände när jag började använda iPhone och vilken skillnad det innebar.

Övergång till pekskärm

Men som iPhone enbart är utrustad med pekskärm var det dags att lära sig ett nytt sätt att jobba med telefonen. En helt blank yta utan ”orienteringspunkter” i form av knappar trodde många skulle vara en stor utmaning. Men när skärmläsaren VoiceOver i iPhone aktiveras är sättet att arbeta på pekskärm som synskadad mer än väl genomtänkt.

Det bygger mycket på att placera ikoner där man vill ha dem för att snabba upp arbetet. Den svåra för mig och många andra var nog att lära sig skriva på det virtuella tangentbordet, som när telefonen hålls stående är ganska smått. Man kan aldrig bli lika snabb som en seende när det gäller att skriva, men många synskadade har utvecklat en bra skrivteknik.

Trådlöst tangentbord

Basfunktioner

Den stora svårigheten när man arbetar med en skärmläsare är att snabbt hitta rätt innehåll på skärmen. Om jag i epost-programmet har en mapplista, vill jag snabbt hitta inkorgen. Där vill jag få en bra överblick över inkomna mail och när jag öppnar ett mail, vill jag snabbt hitta själva brevinnehållet. Detta låter kanske lite konstigt, det blir så självklart och överskådligt när man ser hela skärmen på en gång. Men ett sätt att beskriva det kan vara att det är som att se skärmen genom ett litet nyckelhål. Man ”ser” bara en väldigt liten del av skärmen åt gången, kanske en rad, eller en halv. Det är som att öka förstoringen väldigt mycket och bara få plats med några få ord eller bokstäver samtidigt på skärmen. Då blir det lite mer letande för att hitta det man behöver för stunden. På ungefär samma sätt är det att få skärmen presenterad i syntetiskt tal eller punktskrift.

Det stora problemet är allt ovidkommande innehåll man måste ”ta sig förbi” innan man hittar det man söker. Här upplevde jag det första stora med iPhone. När jag i ”Mail” har mapplistan framme, är det bara epost-mapparna man ser på skärmen. Klickar man på en mapp, exempelvis inkorgen, är det bara meddelanden man ser i en vertikal lista. Klickar man på ett mail och det öppnas, är det bara brevhuvud och brevets text man ser. då finns inget runt om som stör, inga sidofält, verktygsfält, ovidkommande menyer etc. När man öppnar sitt mail i datorn, finns fortfarande allt detta kvar runt om.

En annan stor upplevelse var kalender. Jag har aldrig i en dator upplevt en månadsvy där jag kunnat få något som ens liknat överblick. I iPhones kalender är månadsvyn lika ren och fri från ovidkommande saker som allt annat. Varje vecka ligger på en vågrät rad och man kan låta fingret glida över dagarna och skärmläsaren säger datum samt om dagen innehåller några aktiviteter. Markerar man sedan ett datum, visas dagens aktiviteter under månadsvyn. Trots att vi befinner oss i senare delen av 2011, och Microsoft har släppt en mängd versioner av Outlook, kan det och andra program fortfarande inte erbjuda en så enkel sak. Vilka andra människor med stort behov av att planera sitt liv, skulle stå ut med att se i sin kalender genom ett nyckelhål?

När det gäller internet så är det mer komplicerat. En webläsare kan vara mer eller mindre bra, men där är ändå det stora problemet vad gäller tillgänglighet, sidan den ska presentera. Det stora lyftet här tänkte jag skriva mer om under rubriken media.

Kontorsfunktioner

iPhones kalkylator ger mig det jag behöver, ett tangentbord med siffror och de vanliga räknesätten, och högst upp en ruta där resultatet visas.

Jag hade inte tänkt gå igenom allt jag har i min telefons kontorsmapp, det skulle bli alldeles för långt. Men det här resonemanget kan appliceras på många fler funktioner. Jag använder dagligen textanteckningar, valutaomvandling, röstanteckningar etc. En annan kontorsfunktion jag använder dagligen, är Postens paketspårnings-app. Alternativet att söka paket på deras webplats fungerar förvisso föredömligt bra eftersom den är bra kodad och går att navigera på med skärmläsare. Men att i en app bara ha fält för beskrivning och kollinummer och sedan på en rad se senaste statusen, är ändå oändligt mycket lättare och snabbare än att navigera på hela deras webplats, hitta sökfältet, fylla i kollinumret och sedan på nästa sida efter avsändar- och mottagarinformationen hitta den relevanta informationen om vart mitt paket är just nu.

Att omvandla valuta på datorn kan man göra på flera sätt, med någon hemsida för valutakurser eller med Google. Men oavsett hur man gör ska man hitta vart man ändrar från och till valutakurs, sökfältet för beloppet och när man utfört sökningen kommer det svåraste, att hitta resultatet.

Precis samma problem gäller vid sökning på Wikipedia eller för att översätta ett ord eller en fras mellan svenska och engelska. För allt detta finns appar som bara visar det nödvändiga på skärmen. Ett sökfält, en sökknapp, och därefter en ny skärm med resultatet. Ofta är det så rent och enkelt på iPhone.

Nyheter och väder

Problemet har varit detsamma mer eller mindre, oavsett vilken nyhetsportal man använder. Tittar man på alla stora svenskamedier och hur deras webplatser är uppbyggda, så är det enorma menyer, bilder och rörligt material. Våra skärmläsare har ofta enormt svårt att ge oss det vi behöver på dessa sidor. För dig som ser är menyn något som alltid ligger till vänster eller höger eller ovanför, eller varför inte både till vänster och ovanför :)!

För att hitta en lista med de senaste nyheterna måste jag passera dessa menyer varje gång, när jag väl hittat en artikel jag vill läsa och klickat på den, laddas sidan om och jag måste åter igen ta mig förbi menyerna på jakt efter själva artikeln. Ofta ligger ingresser och bilder, relaterade artiklar, kommentarer och blogginlägg före. Samtidigt är något som rör sig på skärmen, reklam eller annonser som gör att skärmläsaren försöker ta sig dit för att se vad som händer, eller som gör att artikeln jag just hittat flyttar lite på sig.

Tidigare har jag försökt använda nyhetsmediernas mobila webversioner som varit mer enkla och bantade på innehåll. Men på senare tid, i takt med att våra mobila webläsare blivit mer avancerade, har även dessa förenklade sidor gått åt samma håll.

När jag laddade ner Aftonbladets app för första gången, kände jag mig som ett barn på julafton, eller som när jag kunde skicka och läsa SMS för första gången helt själv med en talande telefon, typ år 2004 — ungefär 10 år efter er andra ;)

När man startade appen såg den ut som vi är vana vid dem, ett flikfält längst ner och artiklar med en kort inledningstext på rader över skärmen. Klickar man en artikel, öppnas den i ett eget fönster, bara att läsa utan störande sidomaterial! Jag tycker själv det låter helt konstigt, men att åter igen kunna följa nyhetsflödet kändes som en revolution!

Nu kan jag läsa flera medier på samma sätt och inte bara nyhetsmedier, utan även annat som är intressant.

Att inte se eller höra är två enorma kommunikationshinder. En som inte ser läser text med hjälp av tal eller punktskrift men besväret med att hitta materialet i en kompakt och bra form och sedan få det uppläst av en syntetiskt röst eller med fingrarna på en punktdisplay tar tid. En punktdisplay visar bara en liten del av texten åt gången, kanske 20 eller 40 tecken åt gången och därefter måste den matas fram till nästa 20 eller 40 tecken. Titta på din skärm hur lite 20 tecken är. Klipp ett motsvarande hål i en A4 och håll den över skärmen, så ger det en liten bild om hur det kan vara.

Måste du dessutom leta igenom stora delar av skärmen, stort material innan du ens finner det intressanta innehållet, blir kommunikationshindret ännu större!

Sociala medier

Samma fenomen gäller idag fast värre. En ännu större informationsmängd som det är svårt att hänga med i och där svårigheten att ens hitta informationen på hemsidorna är svårt nog.

Numera finns appar för det mesta man behöver, Facebook, Twitter, diverse chat-protokoll både för text och ljud och naturligtvis för WordPress vilket gör det möjligt att till och med blogga! Allt i en ren och enkel tappning som det inte är minsta svårighet att tillgodogöra sig.

Hälsa

När jag började löpträna fanns inget annat sätt för mig att få veta hur långt och fort jag sprungit och hur många kalorier jag gjort av med än att be om hjälp för att läsa av displayen på löpbandet.

När jag i min iPhone hittade appen ”Nike+” började jag genast ta reda på hur den fungerade. Därefter gick jag och köpte ett par Nike löparskor ur deras plus-serie, där man placerar en liten sensor under sulan i vänstra skon. Sensorn sänder sedan signaler till telefonen för varje steg jag tar och telefonen kan med hjälp av detta beräkna fart och tillryggalagd distans och med hjälp av min inmatade vikt, beräkna kaloriåtgången.

Nu kan jag själv sätta mål och under tiden jag springer få feedback med en röst som säger hur långt jag har sprungit eller har kvar. Numera har jag flyttat löpträningen in i min iPod Nano 6G som också är utrustad med VoiceOver. Jag kan nu också ansluta ett pulsband som spänns runt bröstkorgen och som fungerar på samma sätt som sensorn i skon, sänder signaler för varje hjärtslag till iPod-enheten som med en röst kan ge mig min aktuella, genomsnittliga, maximala och minsta puls under träningspasset.

När jag simmar eller går långpromenader matar jag in typ av aktivitet, tid och sträcka i en annan app som fungerar ungefär på samma sätt som Nike+ och gör det möjligt att ha koll på all sorts träning.

Till detta finns också appar för mat, olika sjukdomar och medicinering och liknande som hjälper till att hålla koll på sin tillvaro. Allt detta följer ofta samma rena gränssnitt som fungerar utmärkt med iPhones skärmläsare VoiceOver.

Spel och underhållning

De olika TV-apparna för iPhone är därför även här lösningen. De gör mig inte lika lyrisk eftersom de av någon anledning som jag personligen tror är mer slarv än tekniska begränsningar, ofta är röriga och saknar alternativ text på knappar etc. Det känns som det generellt fungerar bättre med nyhetsmedier som jobbar med text. Kanske är de mer noga med utseendet i appen medan TV-apparna främst ska visa rörligt material och appens utseende och funktion i övrigt är mindre viktig. Detta påverkar så klart tillgängligheten negativt.

Det finns inte så många spel som lämpar sig för synskadade, men ett par har jag hittat och provat. Egentligen tror jag inte ens det var säkert att det var synskadade som var målgruppen, utan att det bara råkade bli så att de lämpade sig väldigt väl. Men det borde kunna finnas betydligt fler spel, antingen baserade på text eller ljud och/eller som två av de som redan finns, på rörelser.

Möjligheter och farhågor

Man ska inte förringa de som arbetar med tillgänglighet för PC-plattformen. De haren svår uppgift där de varken har kontroll eller full inblick i vare sig hårdvara eller mjukvara. I en miljö som Windows där man sällan får förklaringar på vanliga fel, är det nog omöjligt att bygga en stabil och pålitlig miljö. Och lagom är man ”klar” tills förutsättningarna helt förändrats i och med en ny version av såväl hårdvara som mjukvara.

Apple har en stor fördel i att själva ha den fulla kontrollen av hela kedjan. Samtidigt som hårdvaran byggs och mjukvaran utvecklas, sitter ett helt team av deras egen personal och bygger tillgängligheten parallellt. Den blir en del produkten och så hårt integrerad med operativsystemet att inte mycket kan bli fel.

Varför Apple satsar så stort på något som många andra betraktar som en obetydlig målgrupp, är svårt att svara på. Och det är inte lite man satsar heller. Ändå tror jag inte det är någon stor kostnad för företaget när man valt att integrera tillgängligheten i stort sett i alla sina produkter. Tvärt om tror jag den ”kostnaden” och ansträngningen blir en vinst och tillgång. Implementerar man en funktion i alla sina produkter blir dessutom kostnaden per enhet minimal jämfört med om man skulle bygga en egen produktlinje för en viss målgrupp.

Man har inte så lite visat vart skåpet ska stå inför framtiden. Även om många inte skrattar lika mycket åt Apple längre, så tror jag nog många främst inom detta område inte fullt inser vad det kommer att innebära om de fortsätter i tempot i fortsättningen, förrän det är försent.

Och att man tänker göra det är nog ganska solklart. Tittar man på den IOS 5.0 som släpps om två dagar, har man bland andra enorma förbättringar vad gäller tillgänglighet som jag ska återkomma till, infört ”talande ansiktsigenkänning” i kameran. Talsyntesen kommer att säga om den man fotograferar är i fokus så att även en synskadad kan ta foto av sina vänner. Det säger rätt mycket mer än om andra förbättringar. En blind tros inte kunna vilja fotografera, men Apple har förstått och försöker göra det möjligt.

Min stora förhoppning inför framtiden är att detta enkla ska överföras till datorn, PC eller Mac. Det är ju inte det folk vill ha när man jobbar med dator med den stora skärmen den medger, men att kunna ha samma enkla applikationer även i datorn. En genväg dit vore en iPhone-emulator som gör det möjligt att även med skärmläsare köra iPhone-apparna i datorn, med samma funktion och utseende som om de kördes i telefonen på riktigt.

En annan sak som får bli ett eget inlägg, är att förbättringarna i Apples skärmläsare VoiceOver för Mac-datorer blir bättre. Där ligger man fortfarande rejält efter Windows-marknaden även om det också är ett rejält mycket större arbete att göra en fullfjädrad skärmläsare för en dator än en mobil enhet. Men med tanke på att PC-marknaden jobbat i över 20 år, och Apple endast 4–5 år, så kommer det inte dröja länge innan man är farligt nära. Och även på datorsidan visar Apple att de inte latar sig.

Andra bloggar om: Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Tillgänglighet, Skärmläsare, Apple, VoiceOver, iPhone, iPad, Symbian, Mobiltelefoni, Mobiltelefoner, Palm Pilot, PDA, Windows, Mac OS X, IOS, Appar, App Store, AppStore, Linux, Windows CE, Windows Mobile

En kompis hittade företaget BGA Videoproduktion som skulle kunna göra jobbet och dessutom föra över materialet till DV-band vilket jag helst ville. Men det skulle bli en liten kostnad även om det bara var fem band. Så när vår nyinskaffade Canon Legria HV40 DV-kamera hade analog videoingång bestämde jag mig för att göra ett modigt försök att göra det själv.

Och det gick bra. VHS-C-adaptern skötte sig utan att ha sönder några band och nu finns materialet även på DV och snart också i datorn. Och visst hade man kunnat önska sig mer film från när dom var små, men ändå, knappa 5 timmar utspritt ganska bra under en treårsperiod lyckades ändå fånga deras framsteg och utveckling väldigt bra. Och nu blev jag ytterligare inspirerad att fortsätta försöka hålla igång videoinspelandet. Stillbilder är jätteviktigt och där fotograferar vi som aldrig förr. Men video är speciellt och fångar så mycket mer som deras röster, språk etc.

Andra bloggar om: Canon, Film, Video, Familjefilm, Hemvideo, Hemmavideo, DV, Digitalkamera, Videokamera, Dv-kamera, Digitalvideo, Videoredigering, Foto, Fotografering, Bilder, Digitala Bilder, Digitala Foton

När vår 12-årige son tog över mammas iPhone 3GS var man ju alltid lite orolig att barns slarv skulle bli en dyr historia. Men samtidigt en telefon han verkligen ville ha och dög till betydligt mer än att bara ringa med. Kanske det skulle göra att han var mer rädd om den.

Och visst tappade han telefonen då och då men har aldrig slarvat bort den och den har aldrig åkt tvättmaskin eller hittats bland smutstvätten som alla andra telefoner fått utstå.

Men för en tid sedan fick telefonen en spricka i displayens nederkant men fortsatte fungera fungera normalt. Men ett fall från dryga 2 meters höjd fick displayen till slut att krackelera totalt! Det märkliga är att telefonen även efter fallet och splittrad display fortfarande fungerar utan problem =) Men nu måste den nog få en ny display!

Andra bloggar om: Apple, iPhone, iPhone 3GS, Barn, Trasig, Display, Reparation

Sedan finns det också de prylarna som bara är coola, roliga och när man köpt dem försöker man skapa behovet. Eller som vårt gamla galna gäng alltid sa ”det går” när man frågade varför man behövde en pryl eller varför något skulle lösas med teknik som egentligen gick lika bra utan. Och det är väl precis sådant som driver världen framåt så det är inget fel i det. Det är lite dyrt men ”det är bra för Sverige” =)!

Men det finns en baksida som jag har svårt med. Just nu ligger en fin iPod Video 60GB på bordet bredvid mig. Jag hittade den i en låda och satte den på laddning mest för att batteriet inte ska gå sönder. Min namn är graverat på baksidan och jag minns väl när jag köpte den. Jag skulle åka på en kurs med min dåvarande hund Gustav och jag minns hur lyrisk jag var när jag åkte och hade min första riktiga iPod tankad med musik och ljudböcker inför resan. Maskinen var inte särskilt tillgänglig men jag lärde mig hantera ”klickhjulet” för att räkna mig fram till rätt spellista eller bok.

Nu är den ersatt av min iPhone och iPod Nano. Jag tycker fortfarande min gamla iPod Video erbjuder ett klart bättre ljud och orkar driva lurar som varken Nano eller iPhone gör lika bra, men jag använder den så klart inte längre. Jag har dessutom en iPod Video 80GB liggande, som jag ärvt av en kamrat med deffekt batteri. 400kr så är den också helt OK men inte heller den kommer någonsin användas mer.

Problemet är bara att de knappast går att sälja eftersom jag inte ens hittar någon att ge bort de till. Och slänga fullt fungerande bra grejer går bara inte! Så om ingen vill ha dem kommer de ligga här i lådan och skräpa tills båda batterierna är helt slut eller de är så gamla så de varken går att laga eller använda och måste slängas då istället.

Och i källaren står 2 uttjänta ljudsystem, en fin Sony-förstärkare med en knäckt antennkontakt men i övrigt fin med tillhörande satelithögtalare och ett Samsung-system med CD/DVD/MP3-spelarstapel och tillhörande baslåda men utan högtalare. Kommer heller aldrig mer att nyttjas men jag kan inte gå med dem till grovsoporna. Och skulle jag göra det skulle jag vilja sätta en lap på ”lite fix men fungerar” i hopp om att någon kan ha glädje av grejerna.

Och då tänker säkert den kloka läsaren att det finns skänkes-sidor! Javisst, men jag ids inte det heller för då känns det mer som mer jobb än att slänga. Snacka om moment 22!

Så om någon vill ha 2st iPod video, en Sony-förstärkare av mellanklassen och ett delvist Samsung-system så lägg era kommentarer här. Finns för avhämtning i södra Stockholm. Jag har bestämt mig att när semestern börjar och inlägget är gammalt så blir det soporna och hur mycket än kroppen skriker NEJ!

Andra bloggar om: Musik, MP3, MP3-spelare, Apple, iTunes, Ipod, iPod Video

AppStore Twitter update screenshot

När Apple släppte iPhone 3GS var vi många som blev imponnerade av det fullfjädrade stöd för synskadade att använda pekskärm fullt ut. Det var redan från början fullt möjligt att använda telefonens samtliga inbyggda funktioner utan minsta problem.

När sedan lavinen av nya appar på App Store kom var det lite si och så med tillgängligheten i en del appar. Den inbyggda skärmläsaren VoiceOver hade i en del appar svårt att läsa knappar och reglage, identifiera skrivfält och hitta fokus etc. Men det var ändå förvånansvärt bra i många fall.

Jag tog ganska snart för vana att dels skriva en review och dels en bug report i App Store. Den ena är en publik recention där man kan sätta betyg och skriva ett omdöme på appen och den är synlig för alla som tänker köpa eller ladda ner appen. En bug report når enbart utvecklarna och jag tänkte att enbart skriva en sådan skulle inte sätta samma press på dem som om omdömet var publikt.

Jag har enbart fått svar på någon enstaka av de säkert 50–60 felrapporter jag skrivit och ibland har inget hänt och ibland har saker med tiden förbättrats utan att man vetat om det varit med vilja eller av en slump. Delvis har även skärmläsaren VoiceOver förbättrats av Apple för att kunna identifiera icke standardobjekt på skärmen.

Men de första som verkligen svarade var Sveriges Radio Deras app SR Play var ganska bra redan från början men hade lite småsaker som behövde förbättras. Deras utvecklare tog våra synpunkter på stort allvar och det dröjde inte länge förrän en perfekt app släpptes och sedan dess fungerar den väl.

Även andra tillverkare har förbättrat sina produkter tack vare önskemål, för att bara nämna någon, en svensk utvecklare Block21 som gör ett litet ekonomi och utgiftsprogram för iPhone lyssnade på mina önskemål och har gjort sitt program Mina Utgifter fullt tillgängligt.

Fördelen med detta är så klart att befintliga appar förbättras. Men jag tror vinsten i framtida skapelser av dessa ”medvetna” tillverkare är minst lika stor.

Och man blir extra glad när man går in i App Store i mobilen och på en av uppdateringarna kan läsa:

Twitters app för iPhone har alltid fungerat ganska väl. Men under en lång tid har flikarna ”Mentions” och ”Direct Messages” varit oläsliga med VoiceOver. Vidare har en del knappar under More -> My Profile varit oläsliga, så som knappen för ens egna tweets. Allt detta fungerar perfekt nu i senaste versionen och just den raden ”improved accessibility” värmer otroligt och det är bra att vi tycks vara många som gör som jag och hintar utvecklare när de missar tillgängligheten. Det lönar sig tydligen och vi visar att vi finns och är ganska många!

Att göra en tillgänglig app för en mobil eller program för en dator är inte ett dugg svårt. Det gäller bara att ha lite kunskap om vad det innebär när man börjar koda så att man gör rätt från början. Oftast är det sådana enkla saker som bra färgkombinationer, möjlighet till att ändra textstorleken för de som ser dåligt, att skärmläsare kan identifiera knappar och andra objekt på skärmen etc. Och en bra början är att använda de APIer som finns. Sedan kan man vara mer avancerad och låta programmet eller appen känna efter om skärmläsare körs, och i så fall få sitt program att bete sig annorlunda. Men ofta är det mindre nödvändigt. Det kan kanske vara för att ge ett renare mindre plottrigt gränssnitt för de som kör med skärmläsare.

Men det finns information att få tag på hur man gör och vad man bör tänka på och framför allt är vi många som säkert hjälper till att titta på resultatet innan det släpps. För det är alltid svårare att rätta till fatala fel i efterhand.

Andra bloggar om: Apple, iPhone, iPhone 3GS, iPhone 4, iPod Touch, App Store, Appstore, Appar, Twitter, SR, Sveriges Radio, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet

Eftersom jag vill ha all text jag scannar på maskinen överförd till datorn skulle jag vilja ha en mer konstant koppling mellan scanner och dator. Det enda sättet vore om datorn kunde lotsas att den vore en flyttbar disk. En kabel mellan dator och scannermaskin som utan drivrutiner (det är viktigt) gör en mapp tillgänglig på datorn och presenterar den som ett USB-minne. Scannern skulle då kunna spara filer på USB-minnet i tron att det var ett vanligt sådant fast det i själva verket är en mapp i ”mina dokument” eller Dropbox på datorn.

Men hur jag än letat, både för Mac och PC verkar inget finnas. En mac kan startas i USB client-läge men då är inte vanliga OS:et igång och jag vill ju att datorn ska gå att arbeta med som vanligt under tiden.

För PC finns liknande kablar som gör en dator till USB-klient till en annan, men då krävs drivrutiner och någon sorts överföringsprogram i bägge maskinerna. Även om scannern baseras på en vanlig PC med Windows XP Embedded går det inte att installera några drivrutiner eller programvaror eftersom den startas och körs på en RAM-disk. Alla ändringar som görs försvinner vid nästa omstart.

Så om någon känner till en lösning så hör genast av er. Det skulle lösa det här och andra problem!

Andra bloggar om: Dator, Datorer, PC, Mac, Mac OS X, Mac OSX, Windows, Windows XP, Microsoft, USB, Usb-minne, Scanner, OCR

Nu är jag hemkommen från en resa till Frankfurt där jag för första gången besökt SightCity, Europas största hjälpmedelsmässa för synskadade. Det har varit på gång att åka flera år nu i mitt nuvarande jobb men har inte blivit av.

Vi ställer inte själva ut på den mässan men åkte dit som besökare för att titta efter nyheter, spionera på ”fienderna” och så klart underhålla relationerna med våra leverantörer vilket är minst lika viktigt som relationerna med våra kunder.

Mässan hålls på Sheraton Frankfurt Airport Hotel & Conference Center vilket ligger på själva flygplatsen och i år hade mässan ökat i storlek och upptog nu flera våningar av det enorma hotellet och det var ändå trångt i utställningshallarna.

Bland utställarna fanns allt från Kina-baserade företag som inte hade egna montrar utan gick runt med sina varot (som som vanligt var misstänkt lika andras =)) till små tyska källarföretag och de medelstora och stora etablerade hjälpmedelsföretagen från hela Europa och USA & Canada och så klart även svenska företag.

För oss som återförsäljare till flera av de leverantörer som fanns där så blev mässan mer en mötesplats. Schemat var mer eller mindre fullspäckat med möten och lunchträffar och vi fick slita lite för att få tid att gå runt och själva titta på utställningen. Men det är klart man passar på att träffa så många man kan när alla viktiga samlas på ett och samma ställe.

För mig kändes det inte som det var så mycket nyheter. Det mesta hade jag sett tidigare. Det var många olika varianter på samma saker och det slående temat i år kändes som deisgn. Många tekniska hjälpmedel har tidigare varit ganska fula, fyrkantiga och trista men ofta med väl genomtänkta funktioner. Många beskyllde Apple för den nya trenden och det var mycket Mac-känsla i många saker. En del hävdade att detta nog mest var av ondo. Oklart varför vilket ger en känsla av att många tycker att synskadade gott kan ha fula och gräsliga grejer eftersom de ändå inte ser dem =)

Jag tycker nog själv att även för mig som inte ser är design minst lika viktigt. Det är lika viktigt med en bra känsla när man tar i sina grejer som att få det när man ser dem. Och högblanka rundad utformning är ju alltid trevligare än strävt och kantigt även om Apple nu satt en skönhet även i det rena kantiga vilket känns lite unikt.

På väg hem så kändes det bra, med båda dessa viktiga komponenter med i bagaget. Både nya och förbättrade relationer med leverantörer och en del nyheter som jag givetvis inte kan avslöja här =). Jag trodde faktiskt inte det skulle vara så givande och framför allt inte så stor skillnad på att träffas live mot den vardagliga kontakten via epost och telefonkonferenser. Eller vi kanske har glömt bort hur viktiga verkligen möten med andra människor egentligen är bakom vår Facebook och blogg-fassad?

På Bilderna ovan finns lite ex

Andra bloggar om: Tyskland, Frankfurt, Mässa, Hjälpmedel, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Punktskrift

Nu har vi avslutat uppdateringen av vår fotoutrustning med en ny digital videokamera då den gamla gjort sitt. Även denna spelar in på DV Mini-band. I övrigt har den allt vi saknat på den gamla Sony Handycam HC45E som dessutom gjort sitt efter 4 år i aktiv och hård, trogen tjänst.

Video är minst lika viktigt, kanske viktigare för mig som inte ser än foto då även ljudet från våra barns uppväxt lagras för framtiden. Dock är jag så konservativ att jag vägrar överge band-baserade videokameror. Gillar inte minneskortskameror i det här segmentet för att de känns plastiga för att de komprimerar datat, men kanske mest av allt för att band är ett väldigt bra sätt att lagra och arkivera på. Har man all film på minneskort måste det lagras på hårddisk och därmed automatiskt på 2 hårddiskar för säkerhets skull och då blir det inte billigare lagring per inspelad timme och framför allt väldigt mycket mer omständigt att få en bra säkerhet i det.

Såhär skriver Cyberphoto

:X:

En ny standard för kreativitet: nya Canon LEGRIA HV40

Canon introducerar ett nytt tillskott i sin serie med HD-videokameror: LEGRIA HV40.

LEGRIA HV40 spelar in HDV1080i-bilder på band och är efterföljare till HV30, som utnämndes till Årets europeiska HD-videokamera 2008 av EISA (European Imaging and Sound Association).

Det är den senaste nyheten i Canons populära HV-serie och ger användaren större kreativ kontroll över sina filmer. Med den nya programmerbara knappen går det att ange en rad olika funktioner för den manuella funktionsratten på videokamerans framsida. För filmskapare, och likaså för de som använder HD för första gången, fungerar HDV-formatet utmärkt med tidigare arbetsflöden. Det är kompatibelt med praktiskt taget alla programpaket för videoredigering.

Nya LEGRIA HV40 höjer ribban för ambitiösa filmskapare och ger dem större kontroll, säger Roel Lammers, produktchef foto/video Canon Svenska AB. Med den här nya videokameran visar vi att vi kan ge kreativa och entusiastiska videofilmare precis vad de är ute efter.

Funktioner:

- Oslagbar HDV1080i-bildkvalitet

- Alla fördelar med Canons HD-kamerasystem

- 2,96 megapixels Full HD-CMOS-sensor

- Canon HD-videoobjektiv med 10x optisk zoom och Super Range optisk bildstabilisator (OIS)

- HD-optimerad avancerad DIGIC DV II-processor

- Instant AF ger otroligt snabbt och exakt autofokus, och Focus Assist kan användas för manuell fokusering

- Progressiv 25p-inspelning med biokvalitet och särskilt CINE-bildläge gör att det går att skapa filmer med äkta biokänsla

- Bättre kontroll med den nya programmerbara knappen som kan användas till att ange flera funktioner för den manuella funktionsratten

- Flexibelt system: Med det avancerade tillbehörsfästet kan flera tillbehör anslutas, manuella ljudkontroller, mikrofoningång och hörlursutgång ger högre ljudkvalitet samt HDMI- och komponentutgångar

- Det är enkelt att komponera bilder och granska dem på den vinklingsbara 2,7-tums LCD-skärmen D/V- och A/V-ingångar, samt omvandling från analogt till digitalt format för överföring av gamla hemvideofilmer till digitala band

- Avancerad fotografering, bland annat histogramvisning med ett enda tryck och samtidig registrering av video och stillbilder med 2,07 megapixels

- Inbyggd blixt och LED-videolampa

Gjord för filmskapare

LEGRIA HV40 bygger vidare på de prisbelönta funktionerna i föregångaren HV30 och ger filmskapare större kreativa möjligheter. En nyhet i LEGRIA HV40 är en programmerbar knapp för att ange olika funktioner för den manuella funktionsratten, vilket kan ge kontroll över fokusering, exponering och ljudnivå. Bland en mängd alternativ för bildanpassning finns 25p Hemmabio-läge som ger en känsla av gammal traditionell film, med motsvarande 25 bildrutor per sekund.

Canons HD-kamerasystem

Canon utformar och tillverkar alla delar i Canon HD-kamerasystemet vilket garanterar bästa bildkvalitet. Objektiv, CMOS-sensor och bildprocessor är konstruerade för att fungera sömlöst tillsammans och du får HDV1080i-bilder med utmärkt detaljskärpa och färgåtergivning. Leveransstart är i april 2009. Rekommenderat cirkapris är ännu inte fastställt. För pressmaterial och högupplösta bilder besök www.canon.se eller vårt europeiska pressrum, www.canon.se/press_centre.

:X:

Canons HD-videokamera LEGRIA HV40

Tekniska specifikationer

Videosystem

Inspelningsmedium HDV

Max inspelningstid HDV: 80 min. DV: 120 min.1

CCD

Typ 1/2,7-tums CMOS

Totalt antal pixels 2,96 megapixels

Effektiva pixels: Videoscener HDV: cirka 2,07 megapixels DV 16:9: cirka 2,07 megapixels DV 4:3: cirka 1,55 megapixels

Effektiva pixels: Stillbild 2,76 megapixels

Filter RGB-filter för primärfärger

Objektiv

Optisk zoom 10x

Digital zoom 200x/40x (inställbart)

Brännvidd 6,1 – 61 mm

Motsvarande brännvidd på 35 mm-kamera HDV: cirka 43,6 – 436 mm DV 16:9: cirka 43,6 – 436 mm DV 4:3: cirka 53,0 – 530 mm STILLBILDER 16:9: Cirka 43,6.436 mm STILLBILDER 4:3: Cirka 40,0.400 mm

Största bländare VIDEOSCENER: f1,8 till f3,0 STILLBILDER: f2,8 till f3,0

Närgräns 10 mm

Bildstabilisator Super Range optisk bildstabilisator

Filtergänga 43 mm

Vidvinkelkonverter JA (WD-H43, tillbehör)

Bildprocessor

Bildprocessor DIGIC DV II

LCD

Skärmstorlek 2,7-tums vinklingsbar LCD-skärm

Pixels 211 000 pixels

Manuell inställning Ljusstyrka, bakgrundsbelysning

Sökare

Skärmstorlek 0,27 tums bredbilds-LCD, färg

Pixels 123 000 pixels

Min. belysning

Min. lux Cirka 0,2 lux (i läget Natt)

Kväll JA

Fokusering

Autofokus/manuell fokusering JA/JA

Kontroll AUTO: Instant AF/TV AF MANUELL: Joystick

Manuell fokuseringsmöjlighet Förstoring, Skärpa

Exponeringsautomatik

Programautomatik 13 Auto, Program(P), Av, TV, CINE, Porträtt, Sport, Natt, Snö, Strand, Solnedgång, Spotlight, Fyrverkerier

zebran JA

Motljuskompensation

Motljuskompensation JA

Vitbalans

Typ TTL

Auto JA

Inställning/förinställning JA (Dagsljus, Skugga, Molnigt, Elljus, Lysrör, Lysrör H)

Slutartid

Kortaste slutartid 1/2 000 sek.

Lång slutartid 1/2 sek.

Digitala effekter

Toning Auto, Wipe

Effekt Svartvitt, Sepia, Konst

Justering av bildkvalitet

Bildeffekter Kraftig, Neutral, Låg skärpa, Mjuk hud

Funktioner för egen programmering Ljusstyrka, Kontrast, Skärpa, Färgdjup

Stillbild

Stillbildsstorlek 1 920 x 1 080, 2 048 x 1 536, 1 440 x 1 080, 848 x 480, 640 x 480

Bildserier JA (normal och hög hastighet)

Automatisk exponeringsvariation JA

Samtidig registrering av stillbilder JA

Inställbar autofokusram JA

Histogram JA

Stillbildsavtryckare JA

Självutlösare

Självutlösare 10 sek. 2 sek. med trådlös fjärrkontroll

Snabbkontroll/-sökning

Snabbkontroll/-sökning JA/NEJ

Inspelningsläge

LP-läge JA (endast DV-läge)

Utökat inspelningsläge (ELP-läge) NEJ

Progressivt inspelningsläge JA (25p)

CINE-bildläge JA

Sökning

Stillbild NEJ

Datum JA

Minneskort

Multi Media Card NEJ

SD-kort JA (MiniSD)

Filminspelning NEJ

Intern dataöverföring NEJ

Ljud

System

DV: PCM digital inspelning (48 kHz/16 bitar eller 32 kHz/12 bitar, inställbart)

HDV: MPEG1 Audio Layer II (samplingsfrekvens: 48 kHz)(Bithastighet: 384kbit/s)

Manuell inspelningsnivå JA

Ljuddubbning NEJ

Kontakt

Hörlurar JA

Mikrofon JA

USB USB 2.0 Full Speed

DV JA (In/Ut)

Direktutskrift JA (PictBridge)

Analog in JA

AV JA

S-Video NEJ

Komponent JA

HDMI JA

LANC NEJ

Inbyggd laddare JA

Snabbstart

Snabbstart NEJ

Tillbehörsfäste

Tillbehörsfäste JA

Inbyggd videobelysning

Inbyggd videobelysning JA

Inbyggd blixt

Inbyggd blixt JA

Datoranslutningssats

Digital Video Solution Disk JA (v32)

DV Network Solution Disk NEJ

Programvara NEJ

USB-kabel JA

Trådlös fjärrkontroll

Trådlös fjärrkontroll JA

Analog-digital-omvandlare

Analog-digital-omvandlare JA

Laddningsbart batteri

Typ Litiumjonbatteri

Intelligent batterisystem NEJ

Medlevererat batteri BP-2L13

Maximal inspelningstid (med medföljande batt HDV: Cirka 2 tim. DV: Cirka 2 tim. 20 min.

Snabbladdning NEJ

Batteri med lång livslängd BP-2L24H

Längre inspelningstid2 HDV: Cirka 4 tim. DV: Cirka 4 tim. 50 min.1

Mått B x H x D 88 x 82 x 138 mm

Vikt 535 g

Friskrivningsklausuler

1: LP-inspelningsläge

2: med EVF (normal LCD-ljusstyrka utan EVF) och batteri med lång livslängd (tillbehör)

Specifikationerna kan ändras utan föregående meddelande

Andra bloggar om: Canon, Film, Video, Familjefilm, Hemvideo, Hemmavideo, DV, Digitalkamera, Videokamera, Dv-kamera, Digitalvideo, Youtube

Nog för att vår familj är lite fotogalna, men helt nödvändigt att byta ut vår kära Canon EOS 500D. Hade det inte varit för att det var ett sånt där ”offer you can’t refuse” så hade det inte hänt.

Men Canon EOS 7D (Produktlänk hos Cyberphoto) är verkligen en trevlig kamera. Man behöver bara drägla över de tekniska specifikationerna nedan för att förstå det. Men även känslan rent fysiskt är en upplevelse. ”stor och tung” kan man tycka, men mycket kamera per gram säger jag!

Allt tekniskt står nedan och vi har inte hunnit fotografera så mycket än, men förutom detta med knappar och reglagens placering gillar jag att den kan lägga in Copyright info direkt i bildens EXIF-taggar, en liten småsak jag faktsikt saknat. Sedan kommer det ta ett tag att sätta sig in i alla funktioner, det är då helt klart. Jag måste plötsligt gå och köpa en ny kortläsare igen eftersom denna kamera använder Compact Flash-kort istället för SD-kort. Ett extra minneskort och batteri är något som också behövs med tiden.

Så nu får vår ”gamla” Canon EOS 500D gå vidare till en ny förhoppningsvis lycklig ägare.

Teknisk specifikation

Typ 22,3 mm x 14,9 mm CMOS

Antal effektiva pixlar Cirka 18,00 MP

Totalt antal pixlar Cirka 19,00 MP

Bildförhållande 3.2

Lågpassfilter Inbyggt/fast

Rengöring av sensor Integrerat rengöringssystem

Färgfiltertyp Primärfärg

BILDPROCESSOR

Typ Dual ”DIGIC 4″

OBJEKTIV

Objektivfattning EF/EF-S

Brännvidd Motsvarar 1,6x objektivets brännvidd

FOKUSERING

Typ TTL-CT-SIR med CMOS-sensor

AF System / Punkter 19 AF-punkter av korstyp (f/2,8 vid centrum)¹

AF Arbetsområde EV -0,5-18 (vid 23 °C och ISO 100)

AF metod AI Focus

One Shot

AI Servo

AF punkt val Automatiskt val: 19-punkters autofokus

Manuellt val: Enpunkts autofokus

Manuellt val: Spotautofokus

Manuellt val: Utvidgning av AF-punkt

Manuellt val: Zonautofokus

AF-punkter kan väljas separat för vertikal och horisontell fotografering

Visning av vald AF punkt Visas av en transmissiv LCD i sökaren och på övre LCD-displayen och direktkontrollskärmen

Förutsägande AF Ja, upp till 8 m¹

Autofokuslås Låst när avtryckaren är nedtryckt halvvägs med metoden One Shot AF eller AF-ON.

Hjälpbelysning för autofokus Blixtserie från den inbyggda blixten eller från ett särskilt Speedlite som tillval

Manuell fokusering Väljs med objektivet, standard i direktvisningsläget

Mikrojustering för autofokus C.Fn III-5 +/- 20 steg

Korrigera alla objektiv med samma värde

Korrigera upp till 20 objektiv individuellt

EXPONERINGSINSTÄLLNING

Mätmetoder Fullöppningsmätning med 63-zons Dual Layer-kiselcell

(1) Evaluerande ljusmätning (länkad till alla autofokuspunkter)

(2) Utsnittsmätning (cirka 9,4 % i mitten av sökaren)

(3) Spotmätning (cirka 2,3 % i mitten av sökaren)

(4) Centrumvägd genomsnittsmätning

Mätområde EV 1-20 (vid 23 °C med 50 mm f/1,4 objektiv ISO 100)

Automatiklås Automatisk: Med metoden 1-shot AF och evaluerande mätning låses exponeringen när skärpan ställts in.

Manuellt: med automatiklåsknapp för fotograferingsmetoder i kreativa zonen

Exponeringskompensation +/-5 EV i 1/3 eller 1/2 steg (kan kombineras med automatisk exponeringsvariation).

Automatisk exponeringsvariation 3 bilder +/-3 EV 1/3 eller 1/2 steg

ISO-känslighet* Auto (100-3200), 100-6400 (i 1/3 steg eller hela steg)

ISO kan utvidgas till H: 12800

SLUTARE

Typ Elektroniskt styrd ridåslutare

Slutartider 30-1/8 000 sek. (i 1/2 eller 1/3 steg), Bulb (Totalt slutartidsintervall. Tillgängligt intervall varierar med fotograferingsmetod)

VITBALANSERING

Typ Automatisk vitbalansering med bildsensorn

Inställningar Auto, Dagsljus, Skugga, Molnigt, Elljus, Vitt fluorescerande ljus, Blixt, Egen, Färgtemperaturinställning.

Vitbalanskompensation:

1. Blå/gul +/-9

2. Magenta/grön +/-9

Egen vitbalansering Ja, 1 inställning kan registreras

Vitbalansvariation +/-3 nivåer i enstaka steg

3 varierade bilder per avtryckning.

Inställbar Blå/Gul bias eller Magenta/Grön.

SÖKARE

Typ Penta-Prisma

Täckning (vertikal/horisontell) Cirka 100%

Förstoring Cirka 1,0x¹

Ögonavstånd Cirka 22 mm (från okularlinsens centrum)

Dioptriinställning -3 till +1(1/m) (dioptri)

Fokuseringsskiva Fast (transmissiv LCD-skärm)

Spegel Snabbt återgående halvgenomskinlig spegel (Överföring: reflektion 40:60, ingen spegelavstängning med EF 600 mm f4 eller kortare)

Sökarinformation Autofokusinformation: autofokuspunkter,
fokusbekräftelse.

Exponeringsinformation: slutartid, bländarvärde, ISO-tal (visas alltid),
automatiklås, exponeringsnivå/kompensation, spotmätningscirkel,
exponeringsvarning, automatisk exponeringsvariation.

Blixtinformation: blixt klar, höghastighetssynkronisering,
blixtexponeringslås, blixtexponeringskompensation, blixt för minskning av röda ögon.

Bildinformation: vitbalanskompensation, CF-kortinformation, svartvit fotografering, längsta bildserie (visas med 2 siffror), högdagerprioritet (D+).

Kompositionsinformation: rutnät, elektroniskt vattenpass med dubbel axel

Förhandsgranska skärpedjup Ja, med knappen för skärpedjupskontroll.

Okularlock På remmen

LCD-SKÄRM

Typ 3,0″ Clear View II TFT, cirka 920 000 punkter

Täckning Cirka 100%

Visningsvinkel (horisontell/vertikal) Cirka 160°

Ytskikt Antireflex och stabil struktur

Justering av ljusstyrka Auto: Använder extern sensor för omgivande ljus

Manuell: Justerbar till en av sju nivåer

Visningsalternativ:

(1) Direktkontrollskärm

(2) Kamerainställningar

(3) Elektroniskt vattenpass med dubbel axel

BLIXT

Ledtal för inbyggd blixt (i meter vid ISO 100) 12

Blixttäckning för inbyggd blixt upp till 15 mm brännvidd (motsvarande 35 mm: 24 mm)

Laddningstid för inbyggd blixt Cirka 3 sekunder

Lägen Auto, manuell blixt, multiblixt, integrerad Speedlite-sändare

Reducering av röda ögon Ja

Blixtsynkronisering 1/250 sek.

Blixtexponeringskompensation +/- 3EV i 1/2 eller 1/3 steg

Exponeringsvariation med blixt Ja, med kompatibelt separat blixtaggregat

Blixtexponeringslås Ja

Synkronisering med andra ridån Ja

Blixtsko/PC-kontakt Ja/Ja

Kompatibilitet med extern blixt E-TTL II med Speedlite serie EX, stöd för
trådlöst multiblixtsystem

Kontroll av separat blixtaggregat Via kamerans menyskärmbild

FOTOGRAFERING

Lägen Auto (stillbilder och video), Kreativt autoläge, Programautomatik, Tidsförval AE, Bländarförval AE, Manuell (stillbilder och video), Egen (x3)

Bildstilar Standard, porträtt, landskap, neutral, naturtrogen, svartvitt, användardefinierade (x3)

Färgrymd sRGB och Adobe RGB

Bildbearbetning Högdagerprioritet

Auto Lighting Optimizer (Auto ljuskorrigering) (4 inställningar)

Brusreducering för lång exponeringstid

Brusreducering för höga ISO (4 inställningar)

Automatisk korrigering av objektivets periferibelysning

Matningsmetoder Enbild, Bildserie L, Bildserie H, Självutlösare (2 s+fjärrkontroll, 10 s+fjärrkontroll)

Bildserie Max. Cirka 8 b/s (hastigheten behålls för upp till 126 bilder (JPEG)¹³ (med UDMA-kort), 15 bilder (RAW)) ²³

DIREKTVISNINGSLÄGE

Typ Elektronisk sökare med bildsensor

Täckning Cirka 100 % (horisontellt och vertikalt)

Bildhastighet 30 b/s

Fokusering Manuell fokusering (Förstora bilden 5x eller 10x från valfri punkt på bildskärmen)

Autofokus: snabbläge, Live-läge, Live-läge med ansiktsigenkänning

Mätmetod Evaluerande mätning i realtid med bildsensorn

Aktiv mättid kan ändras

Visningsalternativ Rutnät (x2), histogram

FILFORMAT

Stillbildsformat

JPEG: fin, normal (enligt Exif 2.21 [Exif Print])/Design rule for Camera File system (2.0),

RAW: RAW, M-RAW, S-RAW (14 bitar, Canon original RAW 2:a utgåvan),

Digital Print Order Format [DPOF] Version 1.1-kompatibelt

RAW+JPEG Samtidig Registrering Ja, alla kombinationer av RAW + JPEG, M-RAW + JPEG, S-RAW + JPEG är möjliga.

Bildformat

JPEG: (L) 5 184 x 3 456, (M) 3 456 x 2 304, (S) 2 592 x 1 728

RAW: (RAW) 5184×3456, (M-RAW) 3888×2592, (S-RAW) 2592×1728

Filmtyp MOV (Video: H.264, Ljud: linjär PCM)

Filmformat

1 920 x 1 080 (29,97, 25, 23,976 b/s)

1 280 x 720 (59,94, 50 b/s)

640 x 480 (59,94, 50 b/s)

Filmlängd Max varaktighet 29 min 59 sek, max filstorlek 4 GB

Mappar Nya mappar kan skapas och väljas manuellt

Filnumrering

(1) Löpande numrering

(2) Automatisk återställning

(3) Manuell återställning

ANDRA FUNKTIONER

Egen programmering 27 funktioner för egen programmering med 70 inställningar

Metadatakod Användarens copyrightinformation (kan ställas in i kameran)

LCD Skärm ljusjustering Ja/Ja

Vatten / dammskyddad Ja (motsvarande EOS-1N)

Röstkommentar -

Intelligent orienteringssensor Ja

Förstoring vid visning 1,5x-10x

Visningslägen

(1) Enstaka bild med information (2 nivåer)

(2) Enstaka bild

(3) Index med 4 bilder

(4) Index med 9 bilder

(5) Förstorad vy

Bildspel

Bildval: Alla bilder, efter datum, efter mapp, videoscener, stillbilder

Uppspelningstid: 1/2/3/5 sekunder

Upprepa: På/Av

Histogram Ljusstyrka: Ja

RGB: Ja

Högdagervarning Ja

Bildradering/bildskydd Radera: en bild, alla bilder i en mapp, markerade bilder, ej skyddade bilder

Skydd: raderingsskydd för en bild i taget

Dataverifiering Originalbildens verifieringsdata kan bifogas med bilden (OSK-E3 krävs för verifiering)

Menykategorier

(1) Fotograferingsmeny (x4)

(2) Bildvisningsmeny (x2)

(3) Inställningsmeny (x3)

(4) Meny för egna funktioner

(5) Min meny

Menyspråk 25 språk

Engelska, tyska, franska, nederländska, danska, portugisiska, finska, italienska, norska, svenska, spanska, grekiska, ryska, polska, tjeckiska, ungerska, rumänska, ukrainska, turkiska, arabiska, thailändska, förenklad kinesiska, traditionell kinesiska, koreanska och japanska

Firmware uppdatering Kan uppdateras av användare

GRÄNSSNITT

Dator Hi-Speed USB

Övrigt HDMI-minikontakt, videoutgång (PAL/ NTSC), kontakt för systemtillbehör (till WFT-E5), extern mikrofon (stereominiuttag)

DIREKTUTSKRIFT

Canon-skrivare Canon kompakta fotoskrivare och PIXMA skrivare med stöd för PictBridge

PictBridge Ja

LAGRING

Typ CompactFlash typ I/II (Microdrive-kompatibel, UDMA-kompatibel), externa lagringsmedia med WFT-E5

OPERATIVSYSTEM SOM STÖDS

PC och Macintosh Windows XP (SP2/SP3) / Vista inkl. SP1 (exkl. Starter Edition) OS X v10.4-10.5

PROGRAMVARA

Bildvisning och Utskrift ZoomBrowser EX/ImageBrowser

Bildbearbetning Digital Photo Professional

Övrigt PhotoStitch, EOS Utility (inkl. fjärrstyrd mottagning, möjlighet till trådlös filsändning*), Picture Style Editor

* Kräver extra tillbehör

STRÖMKÄLLA

Batterier Uppladdningsbart litiumjonbatteri LP-E6 (medföljer), 1 x CR1616 för datum och inställningar

Batteriets kapacitet Cirka 800 (vid 23 °C, AE 50 %, FE 50 %)¹ Cirka 750 (vid 0 °C, AE 50 %, FE 50 %)

Batteriindikator 6 nivåer + procent

Strömsparfunktion Strömmen stängs av efter 1, 2, 4, 8, 15 eller 30 minuter.

Strömkällor och batteriladdare Nätadaptersats ACK-E6, batteriladdare LC-E6, bilbatteriladdare CBC-E6

FYSISKA DATA

Kamerahusmaterial Skal i magnesiumlegering

Driftsmiljö 0-40 °C, 85 % luftfuktighet eller lägre

Mått (B x H x D) 148,2 x 110,7 x 73,5 mm

Vikt (bara hus) Cirka 820 g

TILLBEHÖR

Sökare Ögonmussla Eg, korrektionslins Eg, ögonmussla med imskydd Eg

Väska EH20-L

Trådlös filsändare Trådlös filsändare WFT-E5

Objektiv Alla EF- och EF-Sobjektiv

Blixt Canon Speedlite (220EX, 270EX, 270EX II, 320EX, 380EX, 420EX, 430EX, 430EX II, 550EX, 580EX, 580EX II, Macro-Ring-Lite, MR-14EX, Macro Twin Lite MT-24EX, Speedlite-sändare ST-E2)

Batterigrepp BG-E7

Fjärrkontroll Fjärrkontroll med N3-kontakt, trådlös fjärrkontroll LC-5, fjärrkontroll RC-1/RC-5

Övrigt Handlovsrem E2

AF System / Punkter

¹ AF-punkter av korstyp i ytterområden fungerar inte som AF-punkter av korstyp med följande objektiv: EF 35-80mm f4-5,6 (II/III/USM), EF35-105mm f4,5-5,6 (USM). EF 80-200mm f4,5-5,6 (II)

Förutsägande AF

¹ Med EF 300 mm f/2,8L IS USM vid 50 km/h

Förstoring

¹ Med 50 mm objektiv vid oändligt, -1 (1/m) dpt

Bildserie

¹ Stor / fin (kvalitet 8) upplösning

² Baserat på Canons testmetoder, JPEG, ISO 100, bildstilen Standard.

Varierar beroende på motivet, minneskortets märke och kapacitet, bildregistreringskvalitet, ISO-tal, matningsmetod, bildstil, funktioner för egen programmering etc.

³ Maximalt antal bilder per sekund och buffertkapacitet kan minska beroende på kamerainställningar och ljusnivå

Batteriets kapacitet

¹ Baserat på CIPA Standard när batterierna och det minneskortsformat används som medföljer kameran, förutom där så anges

* Rekommenderat exponeringsindex

Alla data baseras på Canons standardtestmetod, förutom där så anges.

Andra bloggar om: Kamera, Kameror, Systemkamera, Systemkameror, Digitalkamera, Digitalkameror, Canon, Canon Eos, Canon eos 500d, Canon eos 7d, Foto, Fotografering, Bilder, Digitala bilder, Digitala foton

Ett av de många vardagsproblem man står inför som synskadad är hur man ska identifiera saker, hemma eller på jobbet. Det kan handla om CD- och DVD-samlingen, matvaror och kryddor, mediciner, alla dessa flaskor man har i städskåpet. Egentligen handlar det mer om hur självständig man vill eller behöver vara. För visst finns det teknik för att lösa detta och har funnits i flera år. Men kvaliteten skiftar väldigt.

Den första jag stötte på hette Sherlock från Caretec och var en etikettläsare som använder sig av RFID-teknik. Man håller läsaren mot etiketten och spelar in ett röstklipp där man själv läser in vad etiketten är för något. Nästa gång man håller läsaren mot etiketten, spelas röstklippet upp. Men det flyttade aldrig in någon Sherlock i mitt hem, mest på grund av de dyra etiketterna och dels på grund av den urusla inspelningskvaliteten i maskinen. En annan stor nackdel var att det inte gick att ta backup på data, så hade man lagt ner tusentals kronor och en massa timmars jobb på att märka sina CD- och DVD-skivor och maskinen gick sönder och behövde sändas in på service, kunde det mycket väl hända att allt jobb gick förlorat. Och som jag nämnde så är RFID-etiketterna väldigt dyra, flera kronor per styck och att märka en film- och musiksamling på flera 100 skivor kunde bli ganska kostsamt.

Nästa utmanare ute på marknaden var Milestone från Bones. Milestone är egentligen mycket mer än en etikettläsare. Den nuvarande modellen, 212, är väl främst ett fickminne, DAISY-spelare (för att läsa ljudböcker), radio och MP3-spelare. Vidare kan den utrustas med bland annat en kalenderfunktion och etikettsystemet ”Speakout”. Man trycker in en RFID-läsare i SD-kortplatsen vilket dels begränsar arbetet till Milestones interna minne eftersom kortplatsen blir upptagen av etikettläsaren men är också ett extra litet tillbehör man måste ha koll på. Men Milestone har den fördelen att etikettdata lagras på maskinens interna flashminne och är väldigt lätt att säkerhetskopiera från Utforskaren i datorn. Vidare gillar jag maskiner som inte bara är en sak. Ofta som funktionshindrad får man hjälpmedel som löser en sak åt gången och det blir till slut många apparater som ska laddas och skötas.

PenFriend från Iris Hjälpmedel är inget direkt nytt hjälpmedel. Den har funnits på marknaden ett par år nu och har sedan en tid importerats till Sverige. Den ser ut som en penna — med något obsen form kanske =) — och använder etikketter med en sorts mikrokod som avläses med OCR-teknik. Det innebär inte bara att etiketterna blir små och mycket billiga, utan också att man i princip kan skriva ut nya etiketter från en högupplöst skrivare.

Till systemet finns det små runda etiketter och lite större rektangulära. Här finns ytterligare något som säkert kan vara en fördel. Varje etikett är fylld med samma mikrokod vilket gör att den kan klippas i små bitar och placeras på flera saker som ska ha samma röstetikett. Man kan i och för sig fråga sig i vilket sammanhang just det skulle kunna vara användbart, men om man köper 10l mjölk och 10l filmjölk eller liknande storinköp. Då kan man namnge en etikett i Penfriend och sedan klippa den i 10 delar och klistra på förpackningarna.

Även Penfriend är precis som Milestone, utrustad med USB-port vilket gör säkerhetskopieringen väldigt enkel. Vidare drivs den med vanliga batterier vilket inte kräver någon laddare. Alla dessa laddare kan för övrigt vara en utmärkt sak att märka upp eftersom de kan vara ruskigt svåra även för seende att skilja åt.

Något annat som kan vara en nackdel, åtminstone i teorin, är att systemet är begränsat till 1725 unika etiketter, men det är tveksamt om man uppnår den siffran med fasta saker som behöver märkas och vad gäller förbrukningsvaror och sådant som byts ut, är det ju inget problem. Skulle man ha en väldigt gedigen skivsamling så är systemets pris ändå inom rimlighetens gränser att man skulle kunna ha en Penfriend för CD, en för DVD och en för hushåll. Då finns nog väldigt få som skulle kunna uppnå denna begränsning.

Jag kan tänka mig flera användningsområden till en sådan här enhet. Man kan till exempel sätta de små runda etiketterna invid knapparna på en maskin och sedan spela in instruktioner för respektive knapp. Man behöver sedan bara starta pennan, hålla den mot etiketten och tillhörande röstklipp spelas upp. Det är därför inte enbart synskadade som kan ha nytta av en Penfriend. Har man minnesproblem skulle det säkert kunna vara en utmärkt lösning. Då kan man till exempel även bygga veckans matsedel eller matlådor med Penfriend.

Själv sitter jag just nu och tänker på proppskåpet i hallen. Varför inte märka varje propp eller grupp av proppar med en etikett så slipper man någonsin fråga igen och ta barnen till hjälp för att försöka tyda proppscheman som av åren blivit suddiga och otydliga. Knapparna på tvättmaskinen i tvättstugan är ytterligare ett sådant användningsområde eller vid knapparna i en hiss man besöker regelbundet där det saknas taktil märkning. Eller varför inte pärmar och instruktionsböcker och annat viktigt administrativt man måste ha koll på och definitivt måste fråga om hjälp för att identifiera annars.

Det stora kruxet blir bara det extrajobb allt detta medför. Det blir ett pyssel att märka upp direkt efter handling och att behålla den diciplinen och rutinen brukar vara det svåra.

Så egentligen är detta en väldigt flexibel produkt med ett brett användningsområde. Det är bara att låta fantasin flöda!

Lyssna på en demonstration av PenFriend (på engelska) på Blind Cool Tech.

Andra bloggar om: Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Synskadades Riksförbund, SRF, Hjälpmedel, Tekniska Hjälpmedel, Dyslexi, Kognition, Kognitiva Hjälpmedel, Minnesproblem, OCR, RFID, Etikett, Etiketter

Men nu var det videofilmernas tur. De första tre åren från 1996 och framåt använde vi en VHSC-kamera och där har vi säkert ett tiotal gamla kassetter. Vi har en kamera utan batteriladdare eller nätdel men jagar för fullt efter en sådan eller komplett kamera. Vi har tidigare använt sådan konverteringskassett för VHSC till VHS med dåligt resultat och fått band avslitna och det känns inte så kul. Alternativet är att lämna in banden för digitalisering hos något företag, men det får bli om vi går bet själva.

Men år 2000 skaffade vi vår första digitala videokamera, det var en Sony PC100. Den var fantastiskt mycket bättre än vår gamla Panasonic VHSC-kamera, men jag köpte den för att jag var ivrig och inte orkade vänta på den jag ville ha, vänta de 3–4 dagar det skulle ta för att beställa hem den. Har man bråttom så har man!

Så ganska precis 2 år senare var det dags för en ny kamera, efterföljaren till den jag trängtat efter den där gången! Det blev en Sony DCR TRV50E som hade en mer avlång form som låg bättre i handen än den gamla PC100-modellen. Visst hade den fler finesser också. Man kunde stega bildruta för bildruta vilket var oerhört bra när man skulle fortsätta inspelningen och hade tappat bort positionen på bandet. Då kunde man placera kameran exakt i bildrutan efter föregående klipp. På så vis blev det inga synliga klipp. Vidare hade den kassettminne för de band som stödde det. Växlade man band ofta skulle kameran minnas senaste positionen om bandet var utrustat med just det lilla minneschippet som krävdes. Jag tror aldrig jag köpte några sådana band pga priset =).

Sedan hade kameran blåtand och en epost-klient och möjligen också en webläsare. Just dessa finesser var det väl mer oklart vad man skulle ha till. Det var i vart fall stor sorg i huset för 4 år sedan när den trotjänaren gick sönder och fick ersättas av en PC100-liknande modell i modernare tappning, en Sony Handycam HC45E som också har samma fula fyrkantiga form som ligger fel i handen, saknar ingång för extern mikrofon och tillbehörskontakt för mick eller lampa. Kort sagt billigt skit som nödlösning i en akut situation =).

Så de flesta familjefilmer finns redan digitalt på band. Men det blir aldrig av att man tittar på dem i det formatet. Det är jobbigt att byta band och segt att spola fram och tillbaka och helt omöjligt att hitta något specifikt. I synnerhet inte som man var urdålig på att datummärka banden och det var tydligen inte heller helt ovanligt att datum och tid i kameran gick fel vid inspelningstillfället. man brydde väl sig inte så mycket och kunde inte se vad det var för viktigt!

Men med digital video är det ju ofta lätt. Bara att ansluta kameran via firewire till Macen och låta iMovie gra jobbet. Den lilla bristen med kassettband jämfört med videokamera med flashminne är att allt måste importeras i realtid och det var ca 40 timmar band som skulle gås igenom. Men ett par kalla och trista lördagar och söndagar gick det åt för att byta band var annan timme och snart var det klart! Vissa dagar gick importen även nattetid.

Det blev som sagt ca 40 timmar video i digitalt råformat och det gick åt ca 600GB i hårddiskutrymme. Här märkte man att iMovie gick lite trögare än iPhoto, men så är också rörlig video betydligt större och tyngre att hantera. Och vår Mac Mini med enbart 4GB är inte så kaxig längre. Trots det är det fullt hanterligt än så länge.

När den delen av jobbet var avslutat kunde vi lätt och snabbt gå igenom alla band. Fortfarande återstod ett digert arbete att rätta till datum i alla de 100-tals klipp som blivit inspelade med felinställd kamera. Jag kommer aldrig mer missa att ställa in datum och tid i en kamera igen!

Så nu kan vi börja titta och redigera video. iMovie är ett lätt och ganska kompetent program för husbehov och det lär nog räcka långt för oss. Plötsigt blev det lika enkelt att klippa ihop en filmsnutt och publicera den på Facebook eller Youtube som det är att publicera ett foto eller en statusuppdatering. Svindlande och tankeväckande men äggande!

I mitt förra inlägg om att strukturera våra familjebilder beskrev jag dilemmat med säkerhetskopiering. Bilder tagna med en digitalkamera har ju ingen papperskopia i någon låda på vinden. Förlorad data är borta, varför man bör tänka noga på just säkerhetskopiering. Just foton är ju förutom det man har i huvudet (och det kan ju variera) de enda minnen man har från ens eget liv och ens barns uppväxt.

Med just våra filmer som kommer från digitala videoband finns ju källan kvar och kan förvaras på annat ställe. Det är inte lika viktigt med backup. Har man dock en flashkamera utan band och bara minneskort, är ju problemet det samma. Men när all grovsortering är klar, all video fått sin rätta tid och datum, trasiga klipp är borta etc, så lär de lagras på speglad nätverkshårddisk förutom den lokala datorn.

Du kan se vad vi hittil publicerat på våra respektive Youtube-kanaler:

Joakim Nömell på Youtube

Maria Nömell på Youtube

Andra bloggar om: Film, Video, Familjefilm, Hemvideo, Hemmavideo, DV, Digitalkamera, Videokamera, Dv-kamera, Digitalvideo, Videoredigering, Datalagring, Säkerhetskopiering, Backup, Hårddisk, Nätverkshårddisk, NAS, Time Capsule, Timemachine, iMovie, iPhoto, Foto, Fotografering, Bilder, Digitala Bilder, Digitala Foton, Youtube

Vi har byggt på vår familj sedan 1996, och de första 3–4 åren använde vi APS-kamera. Men runt 1998/1999 skaffade vi får första digitalkamera. Jag minns den än idag, en Sony Cybershot där objektivet satt på sidan av kamerahuset och kunde vridas i olika vinklar. Det sålde vi och bytte ganska snabbt mot en mer ”normal” Sony-kamera som såg ut som en kamera ”borde” =)

och visst förändrades fotograferingsmönstret redan då. Det var dyrt och väldigt besvärligt med analoga kameror med vanlig film i. När APS gjorde sitt misslyckade intåg i folkhemmet blev det förvisso enklare att byta film — om man nu tyckte att det var jobbigt innan. men det blev dyrare.

Med digitalkameran kunde man fascinerat bara knäppa på tills man var nöjd. Till en början raderade vi bilder som blev dåliga men snart slutade vi även med det. Och genom åren har det blivit bättre och bättre kameror, fler och fler bilder, större datamängder. Nu är vi inne på vår tredje systemkamera och man är ju glad att man då inte visste hur bra bilderna skulle bli framöver. Korniga, suddiga och mörka jämfört med nu.

Idag när jag låter datorn tugga igenom vårt fotoarkiv visar den 32.565 bilder och 121,2GB data. Och då har vi ännu inte scannat in alla analoga bilder som togs innan den digitala tiden, en stor plastlåda på hjul alldeles full med pappersfoton. Det ska scannas det med, men jag ska bara komma på hur det ska systematiseras först eftersom där råder komplett oordning idag.

Men vi har länge tyckt att den ständigt ökande mängden varit besvärlig när man velat bläddra tillbaka eller hitta något specifikt. Ett riktigt fotoprogram var vad som krävdes. Jag tvivlade på att iPhoto skulle mäkta med den enorma mängden bilder i en databas när jag märkte att allt läggs i en enda fil.

Men före jul satte vi igång med importen. Bilderna var då redan snyggt sorterade på en nätverksdisk i datum-mappar insorterade i årsmappar och semestrar var placerade för sig. Ett par gånger fick jag exprementera och göra om importen och när den stora importen väl ägde rum, tog det sin lilla tid. Nästan ett dygn tog det att kopiera från nätverkshårddisken till den lokala datorn och sedan in i iPhoto.

När importen var klar visade det sig, att trots den enorma mängden märks ingen fördröjning när man bläddrar i fotosamlingen. iPhoto körs på en Mac Mini med 4GB RAM-minne. iPhoto tar en liten stund på sig att starta, den ska varva upp den externa USB-hårddisken och öppna datafilen, allt som allt max 30 sekunder. Men när det är gjort kan man lugnt jobba på.

Nu har vi påbörjat det oändliga arbetet med att låta datorn känna igen ansikten. I början fick man namnge många personer men numera klarar den av ganska många. Problemet med vår fotosamling är dock att den omfattar 4 barns utveckling från 0–14 år, en pappa som ändrat hårfärg och klädstil under 16 års tid. Kort sagt tiden förändrar och det gör att datorn nog inte får det så lätt att automatiskt känna igen alla människor. Därtill är det inte bara vi på alla dessa bilder, utan våra nära vänner och släktingar som också har barn som växer upp. Men det är ett roligt arbete som jag tror ger lön för mödan framöver. Att be datorn plocka fram bilder på något av barnen, och genast har man dem framme och kan följa utveckling och händelser.

Vi har redan provat på att göra fotoböcker i iPhoto. När man gjort sin bok, köper man den direkt i programmet med sitt Apple ID och den beställs och levereras några dagar senare. Ännu har vi bara gjort fotoböcker för att ge bort, men snart ska vi göra egna.

Nästa steg är som sagt att digitalisera alla gamla analoga bilder. Jag har letat efter en snabb och högupplöst scanner för att inte göra arbetet ännu mer drygt. Min Canon Lide 90 tar väl så god tid på sig för att scanna i full upplösning. Därefter vill man gärna ha datum på de bilder som har det på baksidan. Det är ett jobb som kräver en mörk och lång vinter och eftersom vi just tagit oss ur en, får det kanske blir nästa.

Tips på scanner mottages tacksamt! Jag önskar mig en som inte är A4, som rymmer ett foto och inget mer och på så vis snabbar upp scanningsprocessen. Att lägga flera foton i scannern och låta den automatiskt detektera att det är flera bilder i den, har inte fungerat bra för mig.

Och när man gör allt det här bör man också fundera på säkerhetskopieringen. Enorma mängder data utan någon källa. Förloras datan är bilderna från 16 år av våra och barnens liv borta! Det vore en verklig katastrof. Därför gör vi på följande sätt:

Det innebär att all data finns på en NAS (nätverkshårddisk], en Time Capsule [också en nätverkshårddisk mer avsedd för säkerhetskopiering) samt lokalt på vår arbetsstation. Det är en rutin som borde räcka. Den enda ordentliga bristen i hela upplägget är att allt finns här hemma. Inbrott är alltid en risk, men diskar går att gömma så att de tar lång tid eller är omöjliga att hitta. Men för att skydda sig mot brand bör man lagra data parallellt någon annanstans. Alterantiven är väl då främst manuell backup på hårddisk då och då som man förvarar i kassaskåpet på jobbet eller i bankfack eller en molntjänst eller annan nätverkshårddisk som står på distans och tar backup lite då och då. Men vår tids enorma datamängder i ett vanligt litet privat hem som vårt, är ett problem.

Så alla fotofantaster där ute, dela gärna med er av era tips och erfarenheter!

Andra bloggar om: Kamera, Digitalkamera, Systemkamera, Foto, Fotografering, Bilder, Digitala Bilder, Digitala Foton, iPhoto, Datalagring, Säkerhetskopiering, Backup, Hårddisk, Nätverkshårddisk, NAS, Time Capsule, Timemachine