Träningsmål 2013

Bild: iPhone skärmdump från RunKeeper

Jag är verkligen glad över att man numera åtminstone delvis kan hantera sina träningsmål direkt i RunKeeper-appen. Det går åtminstone att skapa mål men inte ta bort eller modifiera mål vilket känns lite onödigt och störande.

Men nu är målen för våren 2013 uppsatta. Målet för löpträningen är fram till sista mars för att jag ska nå en ny nivå på NikePlus och då ha sprungit totalt 1000KM sedan jag började logga med NikePlus 2009.

Att simma 20KM före sommaren borde inte heller vara något problem och målet att ha gått 500KM innan året är slut borde inte heller vara någon omöjlighet.

Det lite tuffare målet blir att ha cyklat 1000KM före 14:e juni, alltså dagen före det är dags att cykla Vätternrundan. Med enbart utecykling blir det nog svårt att uppnå så det blir ett antal mil även på träningscykeln.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det är synd om mig idag!

Svära är fult, men fy helvete vilken träningsvärk jag har idag! :) Det var väl ganska väntat i och för sig men sådana här dagar är det jobbigt att ha en säng med kanter och en lägenhet med två våningar :)

Det är framsidan på låren som känns värst idag. Inget i benhinnor tack och lov. Men varje steg, speciellt nedför trapporna gör duktigt ont :) Men det är en skön värk och det är övergående. Det brukar sitta i ett par tre dagar och under tiden kan jag ägna mig åt styrketräning i väntan på nästa löpträningspass.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Då var träningen igång

20130106-142724.jpg

Då har jag äntligen kommit igång med träningen! Jag har inte rört en fena sedan jag kom hem från Nicaragua i mitten på november. Först magsjuk till och från i två veckor och sedan en förkylning som gick runt ett par varv och slutligen en vanvettig brist på inspiration som gjorde att jag inte kunde ta mig för att börja. Samtidigt som jag visste att om jag väl börjar skulle det kännas bättre på många sätt.

Nu har jag just klivit av löpbandet efter 10KM på drygt 57 minuter. Tiden var bara några minuter sämre än mina tider när jag sprang regelbundet. Däremot kan jag se på genomsnittspulsen att jag tappat en del. Men jag vet också att det snart blir normala värden igen om jag bara fortsätter regelbundet.

Men det var inte så jobbigt som jag befarade. Pulsen steg till 160 bpm ganska mycket snabbare än normalt, redan efter 1,5KM och vid det laget brukar jag inte ens ha passerat 140 bpm i normala fall. Men det var inte så tungt och jag behövde inte stanna och gå något under milen. Det räckte med att sänka tempot några gånger och en kort drickapaus efter halva streckan.

Så nu ska jag bara passera perioden med den oundvikliga träningsvärken efter en längre tids uppehåll och sedan lägga upp en plan för löpträningen, cyklingen och styrketräningen. Det är tråkigt att veckan bara har 7 dagar :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

RunKeeper del III

Mycket av det jag önskade när jag skrev om RunKeeper senast i slutet på juni har kommit i appen. Det kom en vän-flik under vilken man kunde söka efter RunKeeper-vänner både via sin adressbok i telefonen och även via Facebook. På det viset har jag hittat flera nya att lägga till i mitt street team. Att kunna logga sin träning är väldigt inspirerande för än själv att fortsätta och att interagera med sina vänner är också väldigt inspirerande. Ännu så länge kan man bara se leaderboard, hur många aktiviteter ens vänner genomfört och de som inte varit så aktiva kan man ”knuffa” lite på med ett tryck på en knapp. Jag antar att de då får upp en liten notis om att sätta igång :)

I den senaste versionen har man tagit ytterligare ett stort steg framåt genom att göra det möjligt att köpa RunKeeper Elite direkt i appen och man betalar via sitt AppleID. Tidigare har man varit tvungen att göra ett köp på deras hemsida vilket har känts jobbigt eftersom man blivit så bortskämd med alla in-app-köp.

Det står att man också fixat stabilitet- och buggfixar och det jag har haft problem med har jag inte kunnat testa. Det har varit problem med att telefonen blivit seg och appen kraschat vid långtidsaktiviteter, som senast när vi cyklade Roslagshösten 2012. Då kraschade appen 2 gånger under de 5 timmar det tog att cykla och redan efter någon timme var telefonen så seg att röstuppläsningen av distans och tid hackade. Då hade jag inte ens pulsband anslutet till telefonen.

Om detta blivit bättre eller ej får testas senare i vår. Det lutar ändå åt en separat cykeldator som är konstruerad enbart för just detta. Inför de långlopp som väntar i vår vill man inte ha strul med loggningen och man vill inte behöva oroa sig och kontrollera telefonen var och var annan minut för att säkerställa att den fortfarande är med.

Jag får även testa om den nya versionen av RunKeeper blivit mer kompatibel med flera pulsband. Tidigare fungerade bara något enstaka och det jag köpte var man tvungen att ansluta med en annan app för att sedan starta RunKeeper. Det fungerade men var väldigt frustrerande.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Måste komma igång med träningen

Jag har verkligen inte gjort något sedan jag kom hem från Nicaragua. Jo, jag köpte ny tandemcykel inför nästa cykelsäsong och de långlopp som är planerade då och en vecka efter hemkomst tog jag och Egge en premiärtur, en runda på lite drygt 10 mil. Men det blev sista cykelturen för i år för kort senare kom vintern och snön med full kraft.

Jag var sjuk när jag kom hem från Nicaragua och här hemma drogs alla med magsjuka och en vecka senare gick det på jobbet så jag fick tillbaka slänga av det. När magsjukan började lugna ner sig kom förkylningarna och det har inte känts bra kort sagt att träna i kroppen.

Idag började jag plocka bland mina träningsväskor. Jag har en för cykling där jag förvarar skor, hjälm, cykelbyxor och handskar etc och idag lade jag ner pulsklockan som fortfarande legat ouppackad i Nicaragua-väskan :) Sedan tog jag itu med löparväskan och flyttade över grejerna till en hel väska eftersom hunden bitit sönder den gamla i jakt på godis.

Och i affären idag högg jag några energidrycker för att fylla på och då sa min fru att jag nog snart kommer igång eftersom jag börjat pilla med träningsgrejerna. Ett säkert tecken på att det börjar suga lite i träningslusten tydligen :)

Men det är ju märkligt hur lätt det är att sluta och tappa kontinuitet i träningen och hur svårt, nästan omöjligt det är att komma igång igen. Ursäkterna bara radar upp sig och är man sjuk så är man, men ursäkten att hantlar och skivstång står på balkongen och där är det kallt så här års kanske inte är helt godtagbar :)

Så nyår får bli slutet på ätandet av godsaker. Jag har fortfarande lyckats behålla vikten jag hade när jag kom från Nicaragua. Dock syns det på rygg och armar att jag latat mig i över en månad.

Får vara slut på det nu :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Premiär med nya cykeln

Idag var det dags för en första ordentlig premiär med nya cykeln. Det var ett regnigt och grått Handen som mötte oss denna morgon.

Turen min pilot Egge planerat var på ca 10 mil och gick från Handen via Sorunda och Stora Vika och tillbaka. Den omfattade också ett stopp på Kafé Rosenhill där vi värmde och stärkte oss efter ca 7 mils cykling.

Förutom vädret gick turen längs landsväg som vi båda tyckte var alldeles lagom kuperad och bjöd på lagom mycket motlut. Jag som inte cyklat på 7–8 veckor kände av det helt klart :)

Vi tog oss runt på lite drygt 4 timmar och lyckades hålla ett snitt på runt 27km/h.

Vi har ett tydligt mål, Vätternrundan 2013!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Cykeltillbehör

Idag var det dags att komplettera cykeltillbehören lite till den nya cykeln. I helgen bär det av på en första premiärtur med min pilot Egge då vi ska ta en runda på ca 10 mil. Det blir cirka Haninge -> Sorunda tur och retur.

Så idag har jag införskaffat mina första cykelskor. Det blev ett par Shimano XC50 MTB-skor för SPD-pedaler. Sedan blev det regnskydd till skorna och handskar.

När jag kom hem kände jag mig bara nästan nöjd med inköpen. Skorna passade perfekt och jag gillar speciellt ”pumpspännet” som denna modell har.

Det som känns mindre bra är att cykeln var utrustad med SPD-pedaler från början och jag gick i valet och kvalet om jag skulle fortsätta med SPD eller byta mot SPD SL som är en variant på SPD-systemet men där skon har en större yta mot pedalen och sitter hårdare fast när man klickat i skon.

Nu när jag provade så satt skon inte helt fast i sidled och det kändes så här i test inte helt bra.

Men nu är det försent, eller rättare sagt blir dyrt att byta både skor och pedaler samt tvinga min pilot att byta skor vilket känns lite elakt. Det blir ett test med det här under våren så får man se om man tycker likadant framöver. Även om det kostar en slant att byta skor och pedaler är det ändå inte skrivet i sten om man skulle vara missnöjd även framöver i praktiken.

Så på lördag bär det av längs vägarna. Hoppas vädret är bra och det ska bli spännande att se om orken finns där eller om min månads bortavaro gjort att jag fått bakläxa i träningen :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Ny tandemcykel, Canondale Road R2

Projektet att skaffa ny cykel inför nästa säsong är nu avslutat. En Canondale Road R2 står nu i hallen och glänser :) Cykelsäsongen ute är väl i princip slut, men någon liten tur borde vi hinna med för att njuta lite.

Idag körde jag och Egge hem den. Jag behöver komplettera med ett bakre bockstyre och SPD-skor innan allt är perfekt!

Nu känner jag mig redo för nästa säsong. Vi har pratat om flera cykellopp men det största är så klart Vätternrundan som vi anmält oss till.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Ny motionscykel, Trojan

Jag hade bestämt att under den här dagen ska jag plugga, och använda mig utav mormor och morfars lägenhet, I och med att dem skulle åka bort under lördagen och söndagen, så frågade jag dem om jag fick tillbringa min dag i lägenheten. Självklart var det helt okej. När jag väl kom dit så kom morfar på att jag istället för att sitta helt ensam i deras lägenhet skulle följa med dem till morfars syster Pyret och hennes man Göran. Jag behövde inte fundera länge, själva tanken att få komma bort ett tag var väldigt frestande för min del. Jag behöver verkligen ta det lugnt och slippa stressen som finns här hemma.

Så jag gick hem igen och packade väskan med kläder och datorn, berättade för mamma att jag följder med Mormor och morfar och kommer hem dagen efter. Där efter sprang jag över till mormor och morfar färdig packad.

När vi väl satt i bilen så frågade mormor mig om jag tyckte det vore bra med lite godis, och självklart ville jag ha lite godis på kvällen. Så vi stannade vid Coop Forum och köpte Godis, dagens tidning och lite smått och gott som skulle finnas tillgängligt till kvällen. Där efter satt vi i bilen igen och resan mot Pyret och Göran började. Jag satte i hörlurar i öronen och hög musik och bara lutade mig tillbaka i bilen, det var så skönt att bara titta ut genom fönstret och se allt åka förbi medan jag satt där i min egna lilla bubbla.

Väl framme så fick vi ett varmt välkomnande utav Pyret och Göran, dem berättade för mig hur kul dem tycker det är att ha mig hos dem, att det var väldigt längesen vi sågs senas och så vidare. Självklart tycker jag också det är jätte kul att träffa dem igen. När jag kom in i deras hus visade dem mig runt och berättade om allt möjligt som fanns i huset. Sedan dukades det fram fika och lite kaffe till.

Medan jag och Pyret satt i deras kök och pratade om allt och lite till så var mormor och morfar och Göran inne hos grannen som tydligen fyller år och grattade och pratade lite. Mormor kom tillbaka mycket tidigare än morfar och Göran gjorde, dem stannade kvar och tog någon öl och pratade för mesta dels.

Jag, mormor och Pyret satt kvar köket och pratade och jag hämtade min dator och visade dem lite bilder på familjen och från min bal i somras och en massa.

Resten utav dagen tillbringade jag i ett utav gästrummet sittande vid datorn och kollade på en massa filmer, gud så skönt det var:) Sedan fram mot 18:00-18:30 tiden så var det dags för middag, vi fick köttfärslimpa med hem gjort potatis mos, sedan fanns det ris till mig som då inte äter potatis. Och till det serverades det en underbart god gräddsås och stekt svamp till det. Det var så under bar gott och man var verkligen jätte mätt efter middagen.

Resten av kvällen tillbringades ute i vardagsrummet framför tv:n och invigningen utav Friends nya arena som öppnades idag. Det var faktiskt lite mysigt att sitta framför tv:n i ett väldigt fint hus med väldigt trevliga personer. Alla gick och la sig fram mot 23:30 om inte senare, men det var helt tyst i huset och jag sov alldeles perfekt.

Morgonen där på vaknade jag vid 09:30 ungefär och det fanns frukost fram dukat och dem flesta var redan vakna, jag åt dock inte så mycket till frukost men det är en vana för min del. Sedan efter åt var det dags att klä på sig, och sätta sig i bilen för att åka till Huddinges Centrum där det var någon form utav en marknad. Det var inte så mycket folk, det luktade rökt ren kött över hela marknads, och över allt fanns det massor utav fina hemgjorda saker eller en massa ren korvar och sådana saker man kunde köpa. Mormor och Morfar köpte hem en hel ren korv och sidfläsk. Vi tillbringade inte så mycket tid på marknaden vi kollade mest bara lite sedan var vi klara, då gick vi in på Ica för att dem vuxna förstås ville ha dagens tidning, Sedan överraskade Pyret mig med att hon gav mig 500 kronor, i och med att jag skulle fylla 16 unge två veckor senare. Sedan där efter for vi hem igen.

När vi kom hem igen så satte vi oss i köket för att fika lite, kaffe och bullar togs fram. Vi pratade lite om allting men framför allt om träning och hur vidare jag tränar och hur jag kulle vilja träna. Jag sa att dem roligaste sätten var att cykla eller att simma. Och då kom Pyret på att dem har en Motions cykel i förrådet som bara står och ingen använder den. Vi gick ut för att kolla på den, den var i ett fint skick och fungerade alldeles utmärkt, jag visste att pappa länge velat ha en sådan cykel hemma. Eller kanske inte en just sån här men den fungerade och var väldigt bra och dessutom näst intill oanvänd. Så jag bestämde mig för att ta hem den och sedan fick vi där hemma bestämma om vi skulle behålla den eller inte. Vi skruvade isär cykeln och la in den i bagage luckan på bilen.

Pyret var väldigt glad att cykeln nu skulle komma till användning hemma hos oss. Och om vi inte ville ha den så skulle morfar jätte gärna vilja ha den, men jag visste att om jag tog hem denna cykel så lär den inte komma där ifrån.

Efter jag fått cykeln så satte vi oss och åt middag, det serverades fisksoppa till middag den var väldigt god, i och med att jag inte gillar fisksoppa så var denna väldigt god och smakrik. Efter middagen var uppäten och vi var mätta och belåtna så var det dags att åka hem. Jag gick in i rummet jag sovit och packade ihop min dator och mina laddare. Och ställde in det i bilen. Datorn ställde jag i baksättet med mig för att jag skulle se på film på hemvägen. Vi sa hejdå till Pyret och Göran och tackade för helgen och maten, dem sa att jag jätte gärna skulle komma tillbaka och hälsa på igen. Och det gör jag självklart. Det var mycket trevligt. Väl sittande i bilen så kännde jag att dem här två dagarna jag varit borta har verkligen behövts och det var skönt att komma hem igen. När cykeln syndes i hallen så blev alla jätte glada och alla ville testa cykla och det blev näst in till lite tjafs och bråk men det löste sig till sist. Helgen var lyckad och avklarad.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Ny pulsklocka, Suunto M2

20121007-164920.jpg

Jag har fått en ny pulsklocka, en Suunto M2. Det är en armbandsklocka och ett pulsband man spänner runt bröstet. När man tränar aktiverar man klockan som tar tid, mäter puls och ungefärlig kaloriåtgång baserat på puls, ålder och vikt. Den talar även om inom vilka tre pulszoner man befinner sig för att optimera träningen.

Tyvärr är inte klockan alls tillgänglig för mig så jag kan inte använda den utan seende hjälp, men så finns heller inget bra tillgängligt alternativ på marknaden. Denna kan jag ha när jag cyklar, styrketränar, springer eller simmar. Men framför allt tror jag den kan vara bra inför nästa säsongs cykelträning. Jag har hittills använt min iPhone med ett pulsband och appen RunKeeper men har problemet att det går åt väldigt mycket batteri och under långa träningspass blir telefonen väldigt seg och appen krashar efter några timmar och det är inte så tillförlitligt.

Så en pulsklocka är nog kanske, tillsammans med min GPS-datalogger ändå det bästa alternativet för att åtminstone hålla koll på cykelträningen även om det kräver hjälp, men jag cyklar ju inte ensam ändå så det kanske inte gör så mycket.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Anmälda till Vätternrundan 2013

Nu är vi anmälda till Vätternrundan 2013! ”Lag Primus” som min x-kollega Patrick döpt oss till består nu av 7 cyklister, 5 killar och 2 tjejer. 2 ekipage består av tandemcyklister.

Mitt anmälningsnummer blev 201971 och oM 257 dagar startar vi. Starttiden blir 01:50 på natten mot lördag. Distansen är 30 mil och vi räknar med att ta oss runt på mellan 12 och 14 timmar lite beroende på vem i laget man frågar :)

Nu känns det riktigt spännande. Det är ganska lång tid kvar tack och lov för det ska till mycket träning. I nuläget har jag ett cykelmål att ha kompletterat 1000km före 31:a december och jag har lite drygt 10 mil kvar på det målet så det ska inte vara något problem. Efter årsskiftet blir det ett nytt mål på 2000km och dessa ska kompletteras före Vätternrundan den 15:e juni 2013.

Förutom löpträningen och traditionell styrketräning i vinter blir det förmodligen motionscykel även om jag skaprt ogillar sådana. Jag kanske också borde gå på spinning om jag hittar något bra ställe att gå till där det fungerar. Men så fort våren kommer och snön försvinner blir det riktig cykling!

SÅ HÄR SER BANAN UT


Visa Vätternrundan på en större karta

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Provat ny tandemcykel, Canondale Road R2

Idag var jag och Egge hos en kompis till mig för att prova en annan modell av tandemcykel, en Canondale Road R2. Det är en racer till skillnad mot den touring jag har idag. Det finns en liten önskan om att byta eller komplettera med en sådan. Canondale har tyvärr slutat tillverka tandemcyklar och det finns ingen handlare i Sverige som importerar sådana cyklar längre så allt får man importera själv och här yppade sig ett utmärkt tillfälle att få klämma på en sådan cykel på riktigt och till och med provcykla.

När vi köpte vår nuvarande såg behoven lite annorlunda ut. Jag såg förresten att det nu är 4 år sedan. Då behövde vi en normal, rejäl cykel med pakethållare och möjlighet att fästa barnstol men i våras när det visade sig att Egge delade mitt cykelintresse och jag dessutom hittade en kollega på jobbet som gärna cyklar så har behoven förändrats.

Redan i våras började vi prata om Vätternrundan, förvisso om halva Vätternrundan då men om några dagar när anmälningarna för 2013 öppnar så är det hela som gäller :) Boendet är redan bokat så det finns ingen återvändo att fega ur.

I söndags när vi cyklade
Roslagshösten 2012
Som var vårt första lopp och det längsta jag någonsin cyklat började tanken på allvar att byta cykel. Eller rättare sagt började jag fundera på att bygga om den befintliga cykeln med annat växelsystem, tunnare hjul samt SPD-pedaler. Säkert skulle det delvis fungera men inte blivit helt gratis det heller. Sedan tänkte jag att den grova och ändå tunga ramen kanske skulle se lite knasig ut med supertunna racingdäck och växelsystem kanske inte ens skulle gå att byta utan större modifieringar.

Road R2 påminner mycket om den italienska racer jag lånade 2003 eller om det var 2004. Bockstyre, tunna däck och lättviktsram. Problemet var att den var ganska nedgången och sliten och utrustad med 18 växlar och även om jag inte längre har specarna i huvudet så var de från -80-talet eller början på 90-talet.

Canondale är ett riktigt kvalitetsmärke och cyklarna är handgjorda och väldigt fina. Top-of-the-line växelsystem med skivbromsar bak och fram samt 28mm-däck. Tyvärr har jag inte hittat någon exakt vikt vare sig på min nuvarande cykel eller denna, men skillnaden var påtaglig.

En annan sak jag noterade under söndagens lopp var att alla utom vi använde SPD-pedaler. Jag har faktiskt aldrig settt eller provat sådana förut. Speciella skor man klickar fast i pedalen så att foten sitter fast och när man trampar nedåt med främre foten kan man hjälpa till och dra uppåt med bakre foten. Jag hade ingen aning om det skulle innebära så stor skillnad som folk säger men det verkade ju rimligt.

Ikväll hade vi sådan sagolik tur så att de tjejer som använder den här cykeln till vardags hade SPD-skor som passade oss båda. Lite komiskt dock att de just varit ute och cyklat i hällregn så skorna var allt annat än torra :) Men det var bara att sätta på skorna och se glad ut.

Ganska obekväma att gå i med ett bakåtlut på foten så man gick ganska stelbent även om man säkert vänjer sig. Cykelns ägare blev lite nervös när hon fick veta att vi aldrig använt SPD tidigare och var nog lite orolig för cykeln och oss :)

När vi listat ut hur man klickade fast fötterna visade det sig inte alls vara så svårt. Man fick haka i foten i framkant och trampa ner hälen tills det klickade och då satt foten fast. Det kräver säkert lite övning för att få flyt på det och jag behövde till en början använda händerna för att styra in foten rätt. Första foten medan man står stilla var inget problem. Lite svårare blev det när man börjat rulla och skulle klicka fast andra foten. Jag fick faktiskt böja mig ner för att styra rätt men sedan gick det bra.

Upplevelsen att cykla på en racer var häftig och skillnaden påtaglig. Vi nådde helt andra hastigheter utan större ansträngning. Ovant och jobbigt var det att använda SPD, att dra upp med bakre benet använder helt andra muskler än vad man normalt använder när man cyklar. Men jag tycker att det gick så bra så att man tydligt märkte skillnaden. Sedan blev benen fort trötta men det är bara träning, övning och träning :)

Så nu återstår bara att bestämma sig om man ska byta cykel och egentligen är valet inte så svårt :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Roslagshösten 2012

Nu har jag och Egge gått i mål i årets upplaga av Roslagshösten 2012, 135KM cykling med start och mål i Upplands Väsby.

Vi lämnade Älvsjö vid åtta-tiden i morse med bilen lastad med cykel och for norrut. Jag har aldrig deltagit i något sådant här förut och för Egge var det nog första gången förra helgen då han körde ett 4,2 mil långt motionslopp i Stockholm.

När vi kom fram mötte vi Patrick som är en gammal kollega till mig. Han skulle cykla samma lopp men korta banan på 72KM. Patrick var först med att kommentera vår tandemcykel men han skulle bli långt ifrån den sista. Han kommenterade tjockleken på däcken och något om att cykeln såg tung ut vilket ju är helt sant. Bland alla racers som deltog denna dag såg den väl ut som en mastodonthoj :)

Innan vi lastade av cykeln gick vi för att kvittera ut våra nummerlappar och chip. Vi fick numren 1090 och 19091 och det var min första nummerlapp på säkert 25 år :)

Det drog lite kallt i morgonluften men skulle bli en fin dag så vi väntade in i det längsta med att byta om. Men när chippen var klistrade på högersidan av hjälmarna, nummerlapparna på plats och midjeväska och ryggfickor packade med energi var det bara att gå bort till startfollan.

Grupp efter grupp startade, först de som skulle hålla högre hastighet. Vi hade anmält oss i gruppen 24–27KM/h så straxt före kl10 rullade vi iväg i ett ganska stort gäng. Just det där ögonblicket var faktiskt ganska häftigt, att rulla iväg och under startbågen som pep för alla chip och sen var vi ute på vägen!

Vi hade ingen direkt taktik för loppet eftersom vi aldrig gjort något liknande. Det var en lång sträcka vi skulle cykla och det skulle enligt beräkningarna ta straxt under 6 timmar kontinuerlig cykling så man ville ju spara på krafterna. Det enda vi tänkt oss var att i möjligaste mån hänga på andra cyklister för att dra nytta av draghjälpen och vindskyddet.

De första 7 milen gick helt OK. Vi hade hela tiden sällskap och blev sällan omkörda. Vårt största ”problem” var att vi fick ligga och bromsa när det var utför eftersom cykeln på grund av sina däck och tyngd fick väldigt bra rull utför. Däremot fick vi kämpa desto mer uppför jämfört med andra runt omkring. Om det berodde på cykelns tyngd eller att vi var så otränade och oerfarna jämfört med många andra är väl oklart. Jag tror att en stor del har med träningen att göra.

Vid ett tillfälle anslöt vi till en stor klunga från klubben Fredrikshof. Det var över 20 personer och i början hade vi inga problem att att hänga med de. Problemet var som tidigare att vi fick hålla igen. Terrängen var ganska flack och mycket trevlig.

Att cykla i klunga sådär var oerhört häftigt! Vi låg alltid sist eftersom vi inte var erfarna och inte tillhörde dem egentligen men det var grymt peppande och samspelet i ledet kändes otroligt häftigt! Vid möten eller hinder i vägbanan signalerades det av ledarcyklisterna och vidarebefordrades bakåt med rop och tecken. Kände direkt att detta vill jag göra igen.

Men snart ändrade banan karaktär och det blev mer motlut och vi tappade klungan och bestämde oss för att inte försöka hänga på. Vi hade bara gjort ca 7 mil och en ganska lång sträcka kvar.

En depå belägen på 78KM var ganska tacksam vila men snart var vi iväg igen. Det kändes som om vi hann ikapp klungorna vid varje depå men klarade inte av att hänga med. Resten av vägen körde vi mycket ensamma men hittade då och då någon att ligga bakom. Men vi hittade aldrig någon med ett passande tempo så efter en kort vila bakom andra cyklister drog vi vidare.

Ungefär där vid 8–9 mil någon gång blev vägen ordentligt kuperad och det började kännas i benen men inte mördande tungt förrän de sista 2 milen. Då jobbade vi på ren instinkt och jag log lite åt det jag känner igen från andra sammanhang, ju närmare mål man kommer desto mer benägen är man att ge upp istället för att bli peppad av att snart vara framme :)

Vår splittid blev 2 timmar och 47 minuter efter stoppet på 78KM och när vi gick i mål på 5 timmar och 14 minuter kunde vi inte vara annat än brutalt nöjda. Med mer träning tror jag vi orkat mer även sista halvan och det såg ett tag ut som om vi skulle gå in på under 5 timmar men det får bli ett mål till nästa år.

I mål blev det kaffe, korv, bullar, mackor och energidryck och så klart ännu mer kommentarer om cykeln. Sådana som ”jasså ni tog er i mål?” När vi sa att det gått bra men blev lite tungt efter 10 mil förvånades man över att vi cyklat långa banan. Jag tappade räkningen efter 6–7 liknande kommentarer så det rådde ingen tvekan om att man tyckte vi presterat bra :)

Jag för min del tyckte inte det var särskilt jobbigt. Jag trodde det skulle vara betydligt värre. Det som fick det tungt på slutet var i första hand ryggen och rumpan och även om kraften i benen i uppförsbackarna tog slut allt snabbare även i de kortaste backarna gick återhämtningen förvånansvärt fort. Så fort benen tenderade att bli stela använde jag löpartricket att slå på lår och vader och när det gick att vila, skakade jag benen då och då. Lite stretching vid varje depå hjälpte också.

Snart är vintersäsongen här och då ska cykeln lämnas in på översyn. Bland annat för att se om det går att få något tunnare däck. Dagens 32mm som jag tror det är borde kunna bytas kanske mot 20mm. Växlarna som idag är anpassade för mountainbike skulle jag vilja byta ut mot något med lite högre utväxling och slutligen byta till SPD-pedaler. Ramen och resten kan man inte göra så mycket åt men jag undrar om cykelvikt per person är så mycket högre än hos de med racers?


Visa Roslagshösten 2012 på en större karta

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Upplands Väsby, Stockholm County, Sweden.

Inför Roslagshösten 2012

Nu är det mycket mindre än 24 timmar kvar till starten för Roslagshösten 2012 går. 13,5 mil, eller vilket låter värre, 135KM cykling med start och mål i Upplands Väsby. Jag känner mig faktiskt inte så väl förberedd som jag önskat men har ingen annan att skylla på än mig själv :) Man får ta det för vad det är, en försmak inför vad som komma skall så kanske man förbereder sig bättre då :)

Idag har jag förberett så gott det går. Införskaffat tights, tröjor och ny cykelhjälm och vattenflaska. Det blev kläder ur löparsegmentet vilket beslutades efter att ha varit på en cykelbutik och tittat på priser och utbud :) Det kändes i nuläget inte helt aktuellt. Ska jag lägga ner tusentals kronor på specialkläder vars funktion jag i och för sig tvivlar på i förhållande till priset, så ska man kanske reka lite mer och i god tid. Men det känns ändå bättre att vara något sånär normalt klädd än att komma i shorts och T-shirt medan alla andra säkert kommer sportenligt klädda i cykelkläder.

Sedan har jag införskaffat lite måltidsbars och energidryck och till och med ett kraftfullt extrabatteri så att telefonen håller sig vid liv och klarar av att logga hela distansen. Det går åt mycket ström både med GPS och pulsband anslutet via Bluetooth.

Det lär vara ett antal depåer längs vägen, ca var annan eller var tredje mil där man ska få dryck och energitillskott men det är nog inte så dumt att ha eget också. Cyklingen i veckan var hemsk när energin och vattnet tog slut efter halva sträckan.

Så nu är det bara att äta en bra middag, något riktigt fett tror jag det ska bli och sedan lägga sig i tid så att man kan gå upp och äta frukost och ansluta hos min cykelpartner Egge vid 7-tiden imorgon.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Föreläsning om hälsa

Idag har vi en liten kickoff inför hösten på jobbet. Under eftermiddagen har vi fått en föreläsning om hälsa från företagshälsovården. Jag ska inte säga att jag kände mig väldigt imponerad före men ändrade faktiskt inställning efter en stund.

Föreläsningen handlar mycket om det självklara, med att fysisk aktivitet och motion är bra och allt vad det är bra för och att hur vi äter är jätteviktigt. Grunden i budskapet är sådant vi hört förr och kanske suckar åt men tydligen tål att höras igen och igen.

Jag har som sagt hört det mesta förr och försöker leva någorlunda efter det. Jag rör på mig men äter lite fel och oregelbundet och vet vad jag ska rätta till om jag bara finner styrkan att göra det.

Några saker under föreläsningen fastnade jag för. Dels pratade man mycket om våra förändrade levnadsvanor, varför vi har en sämre hälsa idag men har det så mycket bättre. Att tekniken självklart gör att vi rör oss mindre. Vi kan mejla kollegan i andra delen av huset istället för att gå dit. Förr hade man bara fax kanske om ens det, och faxa gjorde man nog inte så mycket lokalt i huset. Då reste man sig och gick.

Den biten tror jag mycket på. Jag tror inte det går att förhindra eller ändra på, däremot att vi istället får hitta nya sätt att röra på oss för att kompensera. Det självklara i att istället ta trapporna istället för hissen, resa sig med jämna mellanrum och gå osv.

När det gäller maten är det också ett svårt kapitel. Mat är ju så mycket mer än att bara äta för att man är hungrig. Jag tyckte föreläsaren sa ”nu för tiden” och sa hon det vet jag inte om jag håller med. Ätandet har väl alltid varit förknippat med fest och firande och högtider och man avled med näsan i julmaten även på 1200-talet.

Men visst, maten var kanske i mer begränsad mängd än vad den är idag, åtminstone för vanligt folk i större utsträckning. Däremot fick vi höra att tallrikarna blivit 40% större mot hur de var på 60-talet. det är ganska intressant. Fatets storlek står ju i direkt proportion till hur mycket vi äter och jag tror det psykiska i att se en stor tallrik med lite mat på spelar stor roll jämför med om man skulle se en full mindre tallrik. Föreläsaren berättade om någon mormor eller farmors servis man fått ta över och att hushållet kommenterat med att ”nu ska vi tydligen äta på asketten”.

Att maten säkert på många sätt blivit fetare och sämre i takt med detta är säkert också en orsak men inte riktigt ett område jag behärskar.

Något annat jag fastnade för som jag inte hört förut var att ungefär 15% av våra åkommor är genetiska, alltså sjukdomar vi får i arv och inte kan påverka. Ca 15% är annat som miljö, samhälle, det togs som exempel som om man lever i demokrati etc. Kort sagt de yttre omständigheter som påverkar hur vi mår och lever.

Men resten då, övriga 70%, somliga läkare hävdar tydligen att det är mer, 75–80%, beror på oss själva och det vi kan påverka. Hur vi rör oss, hur vi mår, hur vi äter och alla följder av det så som blodfetter, blodtryck, hjärt/kärlsjukdomar och annat, alltså det man menar att man idag skriver ut mest läkemedel emot. Det är egentligen helt otroligt!

Sista grejen jag hörde som gjorde mig positivt överraskad var att ett hårt och långt löppass utsöndrar lika mycket endorfiner i kroppen som motsvarar dosen av 10mg Morfin. Detta är egentligen inte heller mitt område, men Endorfiner lär fungera smärtlindrande och ångestdempande även om den kemiska jämförelsen mellan endorfiner och Morfin inte stämmer.

Jag har faktiskt märkt av detta. Flera gånger när jag ska springa har jag funderat på om jag inte ska stå över på grund av huvud-, nack- eller muskelvärk. Men så har jag ändå sprungit, tänkt att jag känner efter så får vi se och hur jag har märkt att smärtan försvunnit och löpträningen har ändå blivit lyckad.

Jag har trott mer på placeboeffekten och att muskler kanske knutit upp sig i och med rörelsen och det spelar säkert stor roll. Men att kroppen utsöndrar eget smärtstillande med träning hade jag ingen aning om.

Slutligen nämnde man också att fysisk aktivitet på motsvarande sett kunde hjälpa barn med ADHD. Antagligen för att medicinen där väl består av Morfin och att man då får samma effekt enbart med rejäl fysisk aktivitet och att medicinen då är onödig eller kunde minskas.

Så föreläsningen som började tråkigt slutade med en mängd aha-upplevelser och min motivation att fortsätta träna minskade inte. Jag hoppas att flera kollegor inspirerades till att börja eller fortsätta för jag tror verkligen på den här aspekten. Jag känner själv så tydligt hur bra jag mår efter träning. Kroppen och även själen känns lugnare och mer harmonsik och när både hjärnan och kroppen är trött blir också sömnen bättre och jag känner mig mer utvilad morgnar efter träning.

Den fåfänga delen är inte heller viktig. Jag är ännu inte nöjd men det är klart att jag som alla andra vill känna mig ”fin” och se OK ut. Såg ni, jag skrev inte ”bra” för det kändes fel :)

Så nu är jag extra taggad inför söndagens cykellopp, 13,5 mil och bra många tusen kalorier kommer gå åt. Därtill en extra morot att det som kommer hända i mitt liv inom kort nog så väl kommer vara en stor fördel. Ett av målen är Vätternrundan 2013.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Träna inför Roslagshösten 2012

Nu har jag varit ute på en 56KM lång runda igen, från Älvsjö till Södertälje och tillbaka. I ärlighetens namn minns jag inte exakt när jag cyklade senast, men det måste vara bortåt en månad sedan i bästa fall. Jag har förvisso löptränat men när vi åter rullade in cykeln kändes det att det tog och att det inte alls var samma muskler som vid löpningen. Just nu undrar jag mest vad jag har givit mig in på! :) Söndagens lopp är 135KM långt och dagens tur var inte ens halva streckan.

Jag känner i och för sig tydligt i kroppen att en stor del beror på för litet näringsintag idag. En alldeles för liten sallad har varit det enda och jag tror mer det är det som känns i kroppen även om mjölksyran i musklerna minsann också känns :)

Nu blir det ingen mer cykling före helgen men jag får satsa hårt på löpträningen och styrketräningen de sista dagarna. Sedan får det gå som det går :) Och som jag brukar säga till min cykelpartner för söndagens lopp, det värsta som kan hända är att man får bryta, det näst värsta att man får en tid man ogärna bloggar om eller att det går bra. På söndag är det vätske- och energikontroll ungefär var annan mil och man lär ju ha eget med i packningen, ätit bra dagen innan och en ordentlig frukost på morgonen.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Anmäld till Roslagshösten 2012 del II

Shit, det är bara en vecka kvar och jag har haft en för lång paus i träningen! Jag sprang min senaste mil den 19:e augusti och bara den senaste veckan har jag väl något som kan likna en ursäkt eller förklaring till min uteblivna träning.

Jag har känt mig så trött och haft daglig huvudvärk, nästan som om något varit på väg i kroppen men inte velat bryta ut ordentligt. Jag tycker inte jag känt mig sjuk men alldeles för trött.

Går man och lägger sig vid 22-tiden på kvällarna och upp vid kl07 och ändå känner sig helt död så är det kanske inte helt bra.

Jag vill inte ens ta reda på när jag cyklade senast men det var allt för länge sedan. Och nästa lördag ska vi cykla 13,5 mil och helst med bra resultat. Jag hade inte varit lika orolig om jag löptränat kontinuerligt även om cykelträningen hade varit bra att komplettera med då det är lite andra muskler.

Men ikväll känns det klart bättre än på länge. Huvudvärken är nästan borta och suget att springa känns tydligt. Sätter jag igång idag så borde jag kunna hinna springa åtminstone 4 pass på en mil innan det är dags för en liten paus före loppet nästa lördag.

Så här ser bansträckningen ut;:


Visa Roslagshösten 2012 på en större karta

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Anmäld till Roslagshösten 2012

Idag har jag och Egge anmält oss till cykelloppet Roslagshösten 2012. Det är ett cykellopp på 135KM med start och mål i Upplands Väsby. Det blir det längsta jag någonsin cyklat i ett streck och även om det nästan är ett år tills vi ska cykla Vätternrundan 2013 så blir det ett litet smakprov.

Nu när vi betalt och det i princip inte finns någon återvändo dök det upp lite fjärilar i magen. Maxtiden för loppet är 7 timmar vilket kräver en minsta genomsnittshastighet på 20KM/h. Det borde vi klara men kanske inte med så värst stor marginal. När vi cyklat våra kortare rundor har vi legat runt 22KM/h men det har heller inte varit så mycket landsväg. Mycket trafik och ganska ordentliga backar.

Men jag gillar utmaningar av den här typen och som vanligt, vad är det värsta som kan hända? Att man får bryta och det kan ju ske även av tekniska skäl att man får punktering eller liknande. Och tar man sig inte i mål på 7 timmar så vet man att man måste träna mera :)

Så här ser bansträckningen ut;:


Visa Roslagshösten 2012 på en större karta

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Vätternrundan 2013 planering

Shit, helt plötsligt verkar det bli allvar! Under våren när cykeln plockades fram pratade vi om att cykla halva Vätternrundan, 15 mil sommaren 2012 och tyckte det verkade otäckt långt. Sedan dess har vi cyklat runt 60 mil, faktiskt utan någon större ansträngning och pratet om att halva Vättern var för mesig började :)

Hela Vättern är 30 mil! Det är ganska långt! Det jag hittills cyklat som längst är 8 mil och även om det var jobbigt så var det inte mördande. Men 8 mil är inte ens en tredjedel av streckan :)

Plötsligt har vi nu gått samman med ett gäng jag och min cykelpartner Egge och boendet är bokat och betalt och då är det på riktigt och inte bara snack längre! Helt sjukt! Det är förvisso en lång höst, vinter och vår tills dess så det är gott om träningstid och det lär bli en upplevelse. Jag får cykla så länge det går, fortsätta slita på löpbandet och träningscykla inomhus när det blir för kallt för att cykla ute och sedan återuppta den riktiga cyklingen igen så fort vintern lägger sig. Kombinerat med styrketräning och god kosthållning. För jag ska runt på en tid som jag inte ska behöva skämmas över :)


Visa Vätternrundan på en större karta

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Lilla midnattsloppet 2012

Ikväll sprang vår Emilia Lilla midnattsloppet 2012. Jag själv missade tyvärr evenemanget eftersom jag var upptagen med att köra båt.

Men resultatet blev helt OK, 1,7KM på 07.53 och det räckte till en 16:e-plats bland flickor födda -00, riktigt roligt!

Vi sa att vi skulle ge en belöning på 500kr om hon tog sig till medaljplats, men eftersom hon inte alls tränat för att ha en chans till det, utökade vi belöningen till någonting om hon kom bland de 20 bästa, och det gjorde hon ju! Så nu ska vi bara komma på någon lämplig belöning åt vår springare som jag tror kom före alla sina klubbkamrater.

Idag sprang även Emilias kompis Elliot och pappa MP. MP gjorde senare på kvällen en sjukt bra tid på milen, straxt över 49 minuter! Så där har jag något att slå som ligger och flåsar på runt 55 minuter. Men det är i och för sig lite skillnad på prestation i träningsspåret och på löpbandet än i tävlingssammanghang, tror jag :) Det måste vara så åtminstone :)

Andra bloggar om: , , ,