Vätternrundan 2013 planering

Shit, helt plötsligt verkar det bli allvar! Under våren när cykeln plockades fram pratade vi om att cykla halva Vätternrundan, 15 mil sommaren 2012 och tyckte det verkade otäckt långt. Sedan dess har vi cyklat runt 60 mil, faktiskt utan någon större ansträngning och pratet om att halva Vättern var för mesig började :)

Hela Vättern är 30 mil! Det är ganska långt! Det jag hittills cyklat som längst är 8 mil och även om det var jobbigt så var det inte mördande. Men 8 mil är inte ens en tredjedel av streckan :)

Plötsligt har vi nu gått samman med ett gäng jag och min cykelpartner Egge och boendet är bokat och betalt och då är det på riktigt och inte bara snack längre! Helt sjukt! Det är förvisso en lång höst, vinter och vår tills dess så det är gott om träningstid och det lär bli en upplevelse. Jag får cykla så länge det går, fortsätta slita på löpbandet och träningscykla inomhus när det blir för kallt för att cykla ute och sedan återuppta den riktiga cyklingen igen så fort vintern lägger sig. Kombinerat med styrketräning och god kosthållning. För jag ska runt på en tid som jag inte ska behöva skämmas över :)


Visa Vätternrundan på en större karta

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Lilla midnattsloppet 2012

Ikväll sprang vår Emilia Lilla midnattsloppet 2012. Jag själv missade tyvärr evenemanget eftersom jag var upptagen med att köra båt.

Men resultatet blev helt OK, 1,7KM på 07.53 och det räckte till en 16:e-plats bland flickor födda -00, riktigt roligt!

Vi sa att vi skulle ge en belöning på 500kr om hon tog sig till medaljplats, men eftersom hon inte alls tränat för att ha en chans till det, utökade vi belöningen till någonting om hon kom bland de 20 bästa, och det gjorde hon ju! Så nu ska vi bara komma på någon lämplig belöning åt vår springare som jag tror kom före alla sina klubbkamrater.

Idag sprang även Emilias kompis Elliot och pappa MP. MP gjorde senare på kvällen en sjukt bra tid på milen, straxt över 49 minuter! Så där har jag något att slå som ligger och flåsar på runt 55 minuter. Men det är i och för sig lite skillnad på prestation i träningsspåret och på löpbandet än i tävlingssammanghang, tror jag :) Det måste vara så åtminstone :)

Andra bloggar om: , , ,

Posted from .

RunKeeper del II

Idag kom en ny version av appen RunKeeper som jag använder för att hålla koll på min träning. En grymt bra all-round-app som fungerar för löpning, simning, gång, cykel etc.

Men det har inte kommit några stora förändringar på ganska länge. Senast var det stöd för pulsband men utbudet var tämligen begränsat.

Men i den nya versionen kan man dels ställa in sin vikt direkt i appens inställningar om man inte har en våg kopplad till sitt RunKeeper-konto. Det är väldigt smidigt att kunna uppdatera det direkt i appen istället för att logga in på hemsidan.

Nu kom det också stöd för att hantera ens mål direkt i appen. Jag har velat men struntat i det för att det varit så omständigt via webgränssnittet. Nu kan man mata in målen direkt i appen och se hur långt man kommit innan man når sitt mål. Idag satte jag både cykel, löpning och viktmål och målet som gällde cykling satte jag ett startdatum tidigare i år varpå appen räknade med de mil jag redan cyklat i år, väldigt bra!

I framtida versioner vill jag se möjlighet att följa ens vänners aktiviteter direkt i appen och också ett bredare utbud av pulsband som stöds direkt i appen.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Första lite längre cykelturen del IV

Efter nästan en veckas uppehåll kastade vi oss ut på en dryg 8 mil lång runda jag och min kollega. färden bar av mot Söderby Brygga även om tanken var att ta oss hela vägen ner till Nynäshamn vilket hade givit ytterligare 6 mil. Men vi kom iväg för sent för ett sådant äventyr och det kändes bra nog i ben och rumpa när vi kom tillbaka.

Det var en bra väg att cykla och målet var heller inte så dumt. Solen sken men det blåste en hel del. den här gången räckte strömmen hela vägen med ett extrabatteri men jag fick med mig på tok för lite vatten och vi hittade ingen bra påfyllning längs vägen. 1 liter är alldeles för lite för ett sådant avstånd och dryga 3 timmars cykling.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Posted from .

Första lite längre cykelturen del III

Avslutade början på veckan med att ta Älvsjö -> Södertälje tur och retur-rundan igen med min kollega. Det blir nog inte så mycket mer cykla innan det blir uppehåll i några veckor för semesterfirande så det är bäst man passar på.

Det gick tungt idag, ont i benen och det var liksom dem som gav upp och jag hade svårt att få upp snittpulsen över 140BPM. Det känns lite stumt att gå efter 6 mil på hojen men en skön känsla i kroppen!

Jag har dock stora problem med strömförsörjningen till telefonen. Med pulsbandet anslutet via bluetooth har jag svårt att få ett fullt iPhone-batteri att räcka i 2½ timme. När jag tyckte RunKeeper varit tyst ovanligt länge upptäckte jag att varningen för 20% batteri dialogrutan stoppat RunKeeper och då hade jag tappat över en kilometers mätning. Det var bara att stänga av och som tur var funkade kollegans telefon ända in i mål och jag blev taggad i den aktiviteten istället.

Jag måste helt klart se över mitt extrabatteri alternativt göra slag i sak och be Egge bygga en anslutning för USB till navdynamon :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Posted from Sodertalje, Stockholm County, Sweden.

Fredagsmys eller fitness?

Är man riktigt normal, när man väljer ett tufft träningspass en fredagskväll efter jobbet istället för att åka hem och sätta sig i soffan framför en juste film med chips och Cola? Det ena mår man bra av och det andra är direkt dåligt och då är det klart man väljer det som är bra, i alla lägen?

Idag var det Egges och min tur att cykla Södertälje-rundan som skapades i förra veckan. Det blev andra 6-milsrundan för min del och hans första riktigt långa tur men för mig kändes det knappast som rutin ännu.

Det blev en kort vätskepåfyllning på MC Donalds i Södertälje innan vi vände hem igen. Samma fenomen som förra gången, att snittpulsen sjönk på vägen hem men benen kändes olidligt trötta när vi närmade oss Älvsjö igen :) Men trots ett drickastopp i södertälje blev det några minuters bättre resultat denna gången.

En tjej vi mötte på väg ner som frågade oss om vägen några kilometer från Södertälje, hann vi ikapp igen flera mil norrut på väg hem igen och passerade henne. Det kändes faktiskt rätt ok för egot :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Posted from .

Det börjar likna ett gym hemma

Våren 2010 skaffade jag ett löpband för att jag upplevde det som svårt och bökigt att gå på ett vanligt gym. Det var svårt att hitta ett som var lättorienterat, som tog emot ledarhund, inte spelade för hög musik och som var någorlunda på vägen till och från arbetet för att det över huvud taget skulle bli av.

Löpbandet tar förvisso mycket plats hemma men sedan dess har jag sprungit 634KM och merparten av dem det senaste året. Det är kalorier jag inte skulle ha bränt annars.

På min förra arbetsplats hade jag tillgång till ett gym i samma hus, som man dessutom bokade helt själv och fick vara där i 2-timmarspass, helt ensam i ett fullutrustat gym, det var perfekt! Löpningen skötte jag fortfarande hemma men tillgången till framför allt hantlar och skivstång och olika bänkar var perfekt.

Det har jag saknat väldigt mycket. Jag har därför kompletterat utrustningen hemma med skivstång, hantelstänger och 40KG viktplattor som ska utökas med tiden. Visst det tar lite plats hem nu har jag allt jag behöver förutom en situps-bänk som jag definitivt inte har utrymme för :) Men nu kommer jag komma långt och ett golv är gott nog för både situps och armhävningar.

Det svåra blir nu att hålla kontinuiteten och försöka dra när på ätandet av allt onyttigt.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Posted from .

Första lite längre cykelturen del II

När tremilsrundorna börjar kännas tråkiga är det dags att öka :) Och har också skaffat mig en till cykelpartner för att ytterligare öka möjligheterna att röra på sig och man kan säga att jag har tur. Egge som jag cyklar med bor ett stenkast från mitt jobb och är just nu föräldrarledig och min nya cykelpartner är en kollega på jobbet. Men så är det ju viktigt att det är enkelt att sätta igång för att träningen inte ska bli liggande.

Idag sa vi mest på skämt, ”vi åker till Södertälje” men så blev det. Snart låg vi och trampade ner längs gamla Södertäljevägen eller som den väl heter, Stockholmsvägen och den bjöd på väldigt varierad terräng med både uppför och en hel del nedför och de uppför som finns var inte så mördande långa utan helt lagom.

Nere i Södertälje vände vi hem igen. Snittpulsen sjönk på vägen hem så just kroppen kändes helt OK men benen var ganska trötta vid återkomsten till jobbet. Det som är lite glädjande är att det är den här typen av rundor som behövs nu för att bli riktigt slut. 2 timmar och 36 minuters cykling!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Posted from Sodertalje, Stockholm County, Sweden.

Första lite längre cykelturen

Nu har vi kommit igång bra med träningen och har varit riktigt duktiga under en månad och det har blivit flera en-mils och två-milsrundor sedan vi körde vår första lite längre strecka i början av maj.

Idag blev det en tre mil lång rund arunt Älvsjö, Huddinge, Vårby. De kortare streckor vi kört hittills började kännas för lätta och korta ganska snabbt. Men en mil på runt 24 minuter och 2 mil på runt 55 minuter kändes som om man inte hann bli riktigt trött och återhämtade sig oförskämt fort :)

Men nu kändes det att det bet lite efter över en timmes cykling och ganska mycket backar. Och vi har ju vårt lite försiktiga mål att trampa åtminstone Halvvättern nästa år så det är dags att börja utöka rundorna lite :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Posted from .

Köpa nytt pulsband del II

I flera år har jag använt pulsband när jag löptränar med Nike+-utrustning. Men en sensor i skorna, en fjärrkontroll på armen, pulsband runt bröstkorgen och en mottagare på iPod Nano får jag ständigt information i öronen om distans, tid och puls samt genomsnittspuls. Det har fungerat oerhört bra och har varit väldigt exakt trots att den mäter steglängd och inte använder GPS om man löptränar inomhus. Mina länsta distanser har hittills varit 7,5KM och på den långa streckan har iPod och löpbandets distans enbart diffat med något 20-tal meter, upp till 100 meter om jag varit trött och haft ojämn steglängd.

Pulsen har varit en oerhört bra faktor där jag tycker att jag kan se att jag förbättrar mig och inte bara på tider. genomsnittspulsen sjunker, det tar längre tid att komma upp i puls och det går fortare innan pulsen sjunker igen.

Förutom Nike+ använder jag RunKeeper där jag även matar in min löpträning inomhus. RunKeeper fungerar inte inomhus med givare men väl utomhus med GPS och även med andra aktiviteter än löpning och jag använder den för både gång, cykling, crosstraining och simning.

I den nya version av Runkeeper-appen som kom nyligen finns äntligen stöd för pulsband vilket jag väntat mycket länge på! För oss med iPhone 4S så är det dock inte helt enkelt visar det sig. Det enda pulsband RunKeeper hade oficiellt stöd för fungerade inte med just 4S.

Så idag har jag varit på Runners Store och köpt ett Polar H7 Heart Rate Sensor.

Kruxet är att RunKeeper inte hittar H7-pulsbandet utan vidare. Det tog lite sökning på nätet för att finna att man tvungen att först använda en annan app för att para bandet med telefonen och sedan låta RunKeeper söka efter bandet. Då fungerar det! Tyvärr får jag göra denna process varje gång jag ska ansluta för att det ska fungera bra. Men nu när man vet hur man gör så går det ganska fort och smidigt.

Så nu kan jag fortsätta med utomhusträningen och ha lika bra koll på min kropp som tidigare!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Ny cykelsäsong

Sedan vi flyttade för 2 år sedan har tandemcykeln mest stått i källaren, med trasig växelförare och slitna bromsar och ingen har haft lust och ork att lämna in den på lagning. Det största problemet har väl egentligen varit att jag haft svårt att hitta någon cykelpartner som velat cykla längre och oftare än de korta turer här hemma som vi gjorde.

Men i vår lämnade vi in cykeln på service och fick allt fixat och den blev som ny igen. Jag och Egge började prata om halvvättern som jag tyckte vi skulle cykla i sommar, medan Egge var mer realistisk och pratade om 2013.

Idag cyklade vi hur som helst cykeln från Handen till Älvsjö för att ha den närmare både där jag jobbar och där Egge bor. Det blev den första långturen jag någonsin gjort tror jag, sedan jag cyklade på Gotland i mellanstadiet och inte ens då tror jag vi cyklade så långt i ett streck.

Med lite felkörning blev det allt som allt 2,7 mil och tog lite drygt 1 timme och 20 minuter. benen kändes som träpinnar vid framkomsten och tröttheten var enorm! Jag som ändå löptränar en del trodde detta skulle blivit en lätt match, men vid cykling används helt andra muskler visade det sig och de behöver tränas mer :)

Men i övrigt gick cykelturen bra nästan utan missöden. Vi var tvungna att stanna till på Sportson i Handen för att pumpa hjul och justera sadelhöjd och då drog jag av en bult. Men som vi befann oss på en cykelaffär var det lätt avhjälpt och färden kunde fortsätta vidare.

Det var enormt roligt att cykla lite mer långfärd. det blir så mycket mer varierande istället för att bara cykla ett varv i närmiljön och jag tycker det är lite roligare när man cyklar i trafiken, genom orter, det känns liksom mer på riktigt :)

Nu får vi se om vi lyckas hålla det här vid liv bara. Det är väl det stora kruxet :)

Följ mig på RunKeeper!

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from .

Träningen räddade mig

Jag är inte någon riktig träningsfanatiker även om det stora delar av mitt liv funnits med som en del. Som tonåring var det långdistanslöpning och simning som var favoritgrenarna och det gick ganska bra för mig inom handikappidrotten där ett tag. Men som så ofta annars kom andra intressen i vägen och jag slutade under många år med löpträningen.

Att den kom tillbaka i mitt liv igen var på ett ganska märkligt och oväntat sätt. Men jag har ändå den att tacka för mycket. Jag brukar säga att den räddade mig från okänt elände som jag inte ens vill spekulera i hur det hade kunnat utveckla sig.
Året var 2003. Jag var ganska mitt uppe i livet. VI hade fått vårt tredje barn några år tidigare, jag hade jobb, trivdes där jag bodde. Visst fanns det saker i min barndom jag fortfarande drogs med men det kändes mer som skuggor som passerade i medvetandet, särskilt dåliga dagar. Man säger ju alltid att man måste bearbeta, annars kommer det tillbaka i vuxen ålder, men när jag ändrade mitt liv drastiskt mitt i tonåren tyckte jag att allt var löst och utagerat och det var bara att gå vidare.

Det började med vanlig vantrivsel på jobbet. Jag tog ett rejält kliv upp i karriärstegen, ett lite för stort kliv som jag inte riktigt klarade av. Men jag bet ihop och försökte ändå, eftersom det ändå var för sent att backa tillbaka. Jag minns tiden från åren i grundskolan kantade av mobbing och utanförskap, hur lättnaden spred sig i bröstet som en värme på fredagseftermidagarna och hur knuten åter knöt sig när klockan slog söndag och sedan hur det utvecklades till ett fysiskt illamående vissa dagar på väg till jobbet. Men jag överlevde tack vare en välutvecklad vana att smita undan de allra jobbigaste delarna.

En fredagskväll, jag tror det var i mitten av januari 2003, kändes det extra bra att åka hem. Det hade varit en riktigt jävlig vecka med en makalöst oförstående chef som antingen vägrade förstå eller med flit jävlades med mig. På kvällen var jag av någon anledning ensam hemma, familjen var borta på något annat och jag njöt av att få vara ensam i lägenheten, något som aldrig annars händer.

Det var så skönt där i TV-soffan. Jag tog ett glas rött mot min vana och la upp fötterna och verkligen njöt av en lång helg innan det var dags igen. Lättnaden verkligen kändes i hela kroppen.

Och det var just då i den stunden allt satte igång. Och det var väl just för att det var precis då, som jag var övertygad om att jag skulle dö! Något kändes plötsligt väldigt fel i kroppen. Jag kan fortfarande idag inte säga vad det var, men när jag reste mig upp kom yrseln och jag föll tillbaka i soffan igen. Då kände jag pulsen… Jag klockade mig själv till 165 slag i vilopuls och pulsen var ojämn. När den sjönk ner mot det normala 70 slag per minut, hoppade hjärtat över slag hela tiden.

Där i soffan började en resa som varade i över två år. Det som ständigt återkom till mig var att det måste vara fel på mig eftersom det hände just då där på fredagskvällen, när jag faktiskt kände mig lugn och harmonisk och lättad. Jag kunde inte då, och kanske inte helt nu heller, förstå att det var just därför det hände just då.

Resan började med läkarbesök på vårdcentralen där man behandlade mig ganska svalt. Det var ingen, tyckte jag, som tog mig på allvar. Jag var ju övertygad om att det var något allvarligt fel på mig. Varför kunde ingen bara förstå och göra något? Till slut genomförde man ett EKG efter att jag bytt husläkare och där sa man att jag var frisk som en nötkärna. Det gjorde mig bara än mer frustrerad att veta att jag skulle dö odiagnostiserad. Jag är glad så här efteråt att min husläkare då valde att remittera mig till Stockholm Heartcenter istället för att fortsätta försöka övertyga mig om att jag var frisk och att det bara var ”panikångest” och kroppen som sa ifrån. Jag vägrade tro att saker som hände i mitt huvud kunde styra hur hjärtat slog.

Där på kliniken i city ombads jag att byta till träningskläder och hoppa upp på en träningscykel. Jag tyckte det hela var så löjligt och att det inte hade med saken att göra. Men jag trampade på, svättades och hade nästan kul och glömde allt elände för en stund.

Nog för att läkaren som sedan kom in för att berätta om resultatet nog var något av det mest opedagogiska och flummiga jag träffat någon gång, men när han gått sin väg hummande och jag bad sköterskan berätta vad han sa, svarade hon: ”du är frisk, inget fel på ditt EKG. Möjligen lite högt blodtryck och grymt otränad.” Sedan pratade vi en del om vardagsmotion och hon rekommenderade mig att börja träna och sa att mycket av det jag kände skulle lösa sig då. Och hade det varit fel på mig hade jag dött nu, för inte hade jag väl känt minsta besvär av hjärtat under det ganska tunga cykelpasset? Det väckte en tanke som stannade för alltid och skulle bli min största bot!

Det tog flera år av kurator- och psykologsamtal för att åtminstone börja reda i en massa trådar. Jag som tyckte livet var frid och fröjd i vuxen ålder, kunde ändå tydligen rada upp en massa svåra gamla saker. Jag insåg att jag kanske borde fått ur mig en hel del av det där klart mycket tidigare.

Panikångestattackerna varade under ett drygt år men avtog allt mer. Jag vågade bevisa för mig själv att det faktiskt inte var något riktigt fel på mig. Tvärt om fick den fysiska utmattningen efter ett träningspass kroppen att må bättre och tankarna mer strukturerade.

Sedan 2006 tränar jag regelbundet igen och det är åter långdistanslöpning och långdistanssimning som är favoriterna. Jag är ganska lat och kan göra uppehåll någon eller några veckor tills vågen och samvetet gör mig sur och då sätter jag igång igen. Jag önskar jag kunde sätta mig över förmågan att avstå träna de dagar ursäkterna varför man inte ska träna just idag ställer sig på rad. För när jag väl springer mår jag sjukt bra!

2009 investerade jag i ett löpband hem. Det är svårt att gå på gym själv som synskadad och ledsagning eller gymmande vänner som bor bra till har jag inte. Det är nog den allra bästa investeringen jag gjort på mycket länge. Snart ska jag ta steget och leta efter någon att springa med på riktigt, utomhus. Jag behöver både träna balansen det innebär att springa utan stöd av ett löpband och känslan av att springa utomhus och inte bara på ett stillastående löpband med musik i öronen och det enda vinddraget är från de öppna fönstren.

Ibland ler jag lite åt den tiden fastän det egentligen inte var det minsta roligt. Jag tänker, att jag skulle fylla 30 år nästan på dagen och begreppet ”30-årskris” gör sig påmint.Kanske är det något som vänder där och då trots att det förhoppningsvis inte är mitt i livet ännu. Samtidigt läste jag i Jan Guillous bok ”Madame Terror” att människan lustigt nog tänker mer på döden när den är långt borta. Tänker på något som är så obegripligt skrämmande och ogreppbart, så är det kanske inte så konstigt att kroppen krampar i panik? Men jag anser nu, såhär nio år senare att jag hittat det enkla och simpla svaret på frågan om meningen med mitt liv. Det enda som betyder något och går vidare är barnen. Inte mycket av det jag gör eller de prylar jag skaffar, lär sätta några djupare spår i framtiden. Lustigt nog känner jag mig helt lugn med det svaret och undrar om man inte borde skaffa fler barn? ;) I övrigt borde vitsen vara att sprida så mycket glädje till sig själv, ens nära och kära och alla andra man möter.

Jag har ett nästan oöverstigligt mål med min löpträning under 2012. I skrivandets stund har jag ungefär 480KM kvar att springa innan jag når totalt 1000KM sedan jag började löpträna och mäta min träning 2009. Nästan lika mycket på ett år som jag gjort under totalt två år, men då har jag varit ganska lat långa perioder.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Köpa nytt pulsband

Idag var jag tvungen att besöka Runners Store för att köpa ett nytt Nike+ pulsband. Mitt gamla jag haft nu i över två år har gjort sitt.

När batteriet nu tog slut efter två års träning, skulle jag byta batteri. en lucka på baksidan av pulsmätaren skulle skruvas upp med ett mynt eller liknande men luckan hade fastnat och myntet vred sönder spåret men locket satt kvar som berg.

Till slut var det bara att inse att det var förstört och jag får köpa ett nytt. Priset, 596kr var klart överkomligt men kändes fånigt enbart på grund av ett batteribyte som annars skulle ha kostat 50kr.

Nu har jag dock ett nytt och det fungerar bra. Pulsen har blivit en viktig faktor för att se om jag gör konditionsmässiga framsteg och jag kan tydligt och lätt se om jag kan prestera mer eller om jag bör ta det lugnt. Jag kan se att min snittpuls ständigt förbättras vilket åtminstone jag tolkar som att kroppen blir bättre och bättre även om tiderna kanske inte förbättras så markant på mina löprundor. Kort sagt, skulle inte klara mig utan pulsband när jag väl skaffat ett :) För mig som inte ser är inte heller pulsmätningen i löpbandets display tillgänglig. Att kontinuerligt få puls, tid och distans uppläst i öronen via min iPod Nano när jag springer är ovärderligt!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Skorna håller koll på min träning del III

I februari förra året blev jag så lycklig när jag skaffat mina NikePlus-skor som jag kopplade till min iPhone 3GS så att jag kunde se hur fort jag sprang och hur långt och sedan få det loggat och få statistik på min löpning vilket man kan läsa om här.

Enda sedan dess har jag tillryggalagt
km
löpbandet som jag skaffade i samma veva. Om man som jag inte ser displayen på löpbandet var nog detta ett av de coolaste hjälpmedel jag hittat på länge och löpbandet kändes som en bra investering eftersom det inte är så lätt att gå på gym själv när man inte ser.

Några motgångar dök upp under året. Under våren bestämde jag mig för att betatesta mjukvaran i iPhone och i den vevan slutade dels mitt ”remote watch”-armband jag använde som fjärrkontroll till musiken och röstfeedbacken man kunde få om sin löpning. Något hände i IOS som gjorde att fjärrkontrollen slutade fungera på nästan ett halvår.

Nästa motgång kom när iPhone 4 kom ut på marknaden. Vi som hade en lång träningshistorik i våra telefoner, tappade allt vid telefonbytet trots att man återskapade telefonen från en backup. Jag noterade många erfarna löpare på nätet som inte blev glada och det kan man ju förstå när all träningshistorik bara var spårlöst borta. Visst fanns den kvar på Nikes hemsida men inte lika snabbt och lätt tillgängligt som i telefonen.

Men under hösten började fjärrkontrollen Remote Watch åter fungera med iPhone. Från Apples sida sa man bara att remote Watch inte stöds av iPhone, utan bara av iPod Nano. Trots detta fanns valet för fjärrkontroll i den fasta mjukvaran för iPhone.

Under sommaren lanserade man ett pulsband från Polar som skulle fungera med Nike+-serien. Under hösten väntade jag ivrigt på att det skulle ges stöd för även det i iPhone, men det hände inte.

Däremot lanserade Apple iPod Nano 6:e generationen som var utrustad med skärmläsaren VoiceOver som gjorde det möjligt för mig att använda den. Och pulsinformationen kändes så intressant att jag övergav min iPhone som löppartner till för mån för en iPod Nano istället.

Och till denna fungerar så klart både sensorn i skorna, remote Watch armbandet och pulsbandet Polar Wearlink+ utan problem. Jag tycker inte Nike+-programmet är lika bra som det i iPhone men fördelen med pulsinformationen överväger.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Ny iPod Nano

Apple iPod Nano 6G
Apple iPod Nano 6G
Jag har skaffat mig en iPod Nano 16GB rosa, snyggt va?!

I denna sjette generations iPod Nano finns numera VoiceOver tillgängligt vilket gör att man kan styra iPoden helt som synskadad med svenskt tal och allt. Jag skaffade också ett armband för att kunna ha den som armbandsklocka. Får se om det är praktiskt.

Denna maskin skaffade jag främst för att den har fullt stöd för alla Nike+-prylar som jag använder när jag springer. Det pulsband som lanserades i somras/höstas fungerar inte med Nike+-appen i iPhone. Men med Nano går det utmärkt.

För mer info, se inläggsserien Skorna håller koll på min träning.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Posted from .

Skorna håller koll på min träning del II

Idag har jag varit inne på Runners Store på Vasagatan i Stockholm och köpt ett Polar Wearlink+ pulsband. Det lanserades i somras för att fungera med Nike+-serien och förhoppningen var att det förutom att det skulle fungera med iPod Nano från Apple, också skulle fungera med iPhone. Men så skedde inte tyvärr. Trots att Nike+-programvaran finns i den fasta mjukvaran till iPhone så finns där ännu inget stöd för pulsband.

Men jag skaffade det ändå eftersom det fungerar ihop med mitt löpband så att pulsen visas i displayen. Löpbandets inbyggda pulsgivare i handtagen visar väldigt konstiga resultat, antagligen för att jag håller fel.

Men jag inväntar ännu en version av IOS för att se om det dyker upp och under tiden sparar jag pengar till en ny iPod Nano som lär komma med skärmläsaren VoiceOver. Annars har jag väldigt svårt att sköta den och då är det så klart ingen mening.

Pulsbandet spänner man runt brösten straxt ovanför där revbenen slutar. På baksidan av bandet finns två områden som hamnar ungefär på vardera sida av bröstkorgen som man ska fukta innan användning. Antagligen så det blir elektrisk kontakt mellan hud och bandet. Mitt på bandet sätter man sedan ditt själva pulsmätaren som fästs på bandet med två tryckknappar. Den sänder på standardfrekvensen för löpband så den ska fungera med de flesta träningsredskap som kan ta emot data från trådlösa givare.

Och efter att ha provat ikväll visar den betydligt mer tillförlitligt och jämnt resultat men det är fortfarande inte tillgängligt för mig.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Träningen del II

Vi är väl många som rätt ofta skaffar nya, tekniska prylar enligt principerna att ”det går” och att ”grejerna skapar behovet”. Men ibland är det verkligen tvärt om, det finns ett stort behov som en teknisk pryl verkligen löser!

Själv harvade jag i gymmet hela våren 2009 på löpband och i cross-trainer och visst gjorde det skillnad. Min vikt sjönk genast, min råstyrka och konditionen blev bättre och för att inte tala om självkänslan! Men det fanns ett problem redan då, och det var att kunna hålla koll på mina resultat för att se om man förbättrades och gjorde framsteg, eller att ett träningspass dagarna efter öl, chips och Coca Cola faktiskt gjorde betydligt sämre prestationer!

Jag försökte logga manuellt i min kalender men det blev lite si och så med det. Det bidrog till stor del att jag tappade inspirationen under hösten och tappade i stort sett allt jag jobbat upp och sådant påverkar ju motivationen att komma igång igen. Visst försökte jag, men det gick trögt.

Men när jag köpte mina Nike+-skor, var det verkligen just en sådan pryl som vände allt totalt till det bättre! Det blev plötsligt kul, givande och inspirerande att springa igen! Att räkna sekunder och se hur det för varje gång blev bättre tider och hur det för varje gång kändes lättare och bättre i kroppen. Alla värden sparas nu i min iPhone och under ett pågående träningspass får jag löpande för varje kilometer röstbaserad information om tid och genomsnittlig tid per kilometer.

Och för mig är detta helt avgörande, jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att jag inte skulle vara lika duktig om denna inspirationskälla inte fanns!

Nu har jag loggat 10 mils löpning sedan februari i år! På skärmdumparna ovan kan man se hur ett pågående träningspass ser ut och lite urval från mina resultat.

Följ mina strävanden på My.Nike.com/joakimnomell och Runkeeper.com/user/joakimnomell!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Träningen

Efter en alldeles för slö höst så har jag äntligen kommit igång igen med både löpträningen och simningen igen och det känns otroligt bra. Sedan jag nitiskt börjat logga min löpning när jag skaffade mina digitala skor har det bara gått framåt. Jag har förbättrat min kilometertid streckorna 3–5KM med mer än en minut och har ökat min snitthastighet från 8KM per timme till hela 13KM per timme och sedan 23:e februari när jag började logga löpningen har jag sprungit 43,75KM och om allt går vägen har jag sprungit ytterligare 50KM före den 18:e april. fortfarande vandrar vikten lite upp och ned och jag har inte riktigt lyckats skärpa mig när det gäller det onödiga ätandet vilket skulle göra resultatet ännu bättre.

Mitt stora mål är 1 mil under 50 minuter före midsommar, vi får se hur det går =)

Följ mina strävanden på My.Nike.com/joakimnomell och Runkeeper.com/user/joakimnomell!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Skaffat löpband

Nu är förvisso kampen om gymmet över och även vi som jobbar på företag i huset där jag har kontoret, får numera utnyttja gymmet utan restriktioner. Det är en seger efter flera års diskussioner. Men jag har ändå känt att ett eget löpband skulle varit trevligt och att vi är flera här som skulle utnyttja det.

Jag har försökt läsa på lite och utbudet verkar vara enormt. Men till slut bestämde vi oss och valde butik och märke. Det står numera under trappan i matrummet och nästan alla har invigt bandet. Själv sprang jag mina första 3km på det idag och det kändes kanonbra!

Jag tror att det är en god investering. Själv kan jag ju inte bara ge mig ut och springa i skog och mark och kan heller inte springa på vanliga gym utan hjälp hur som helst. Att ha ett gym nära jobbet i stan hjälper inte så mycket om man sitter på helgen och känner hur det kliar i benen. Nu ska jag jobba hårt på mina två mål — att springa 30km före den 25/3 och att springa 5 lopp med en kilometertid under 5 minuter. Det är ett tag kvar tack och lov!

Sedan har jag kompletterat med en ny våg från Withings.com. Förutom att det såklart är en vanlig våg, skickar den trådlöst upp information om vikt, kön, längd etc till mitt konto där det skapas en viktkurva. Förutom att mina Nike-skor loggar min träningsdata på löpbandet, sparar jag dessutom all data om aktiviteter så som långa promenader, simning och löpning i programmet RunKeeper. RunKeeper får tillgång till min viktinformation och beräknar därigenom min kaloriförbränning vid löpning, gång och simning och så småning om även cykelturer.

All den här tekniken kan förefalla nördig och visst är den det! Jag älskar när saker pratar med varandra och kan utbyta information. Att väga mig och få upp vikten i min iPhone och se tränder är underbart. Men tekniken är dessutom nyttig för mig. Nike-skorna loggar min distans och tid, perfekt eftersom jag inte själv kan läsa av displayen på löpbandet och detsamma med vägning.

I år till skilnad från förra året, har jag seriösa mål inför sommaren 2010. Att kunna springa en mil på runt 50 minuter blir nästa mål och det ska vara klart till midsommar. Ett annat mål är att plocka bort minst 5kg, helst 8–10kg, även det före midsommar. Vi får se om det lyckas. Och tekniken får vara hur nördig den vill, bara den hjälper mig hela vägen dit =)

Följ mina strävanden på My.Nike.com/joakimnomell och Runkeeper.com/user/joakimnomell!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

Ny våg: Wiscale från withings.com

Idag har jag fått hem en ny våg som jag beställde här om veckan, en digital våg från withings.com. Vågen heter Wiscale och är en digital våg som man konfigurerar för att ansluta till sitt trådlösa nätverk. Därefter skapar man ett konto på withings.com och kopplar vågen till detta. Alla vägningar skickas upp till kontot och lagras där och kan presenteras i snygga grafer och kurvor och man kan även ta del av det i sin iPhone-app!

Det var lite pyssel att få igång vågen och ansluta den och koppla den till kontot men när det väl var gjort fungerar allt bra. Vågen kan hantera flera användare och känner själv av vem som ställer sig på vågen. Man ska väga sig barfota för att vågen ska kunna mäta fettmassa etc och då känner den också av vem som står på vågen.

Nu har vi vägt in oss alla i familjen och angivit kön och längd.

Det som är riktigt smidigt med den här vågen är att den dessutom går att ansluta till mitt RunKeeper-konto. Varje gång jag väger mig uppdateras vikten på RunKeeper och beräkningen av kaloriåtgång vid olika aktiviteter blir så exakt det bara går.

Är man extra nördig kan man få vågen att varje vecka eller månad publicera vägningarna på Facebook och Twitter. Jag har aktiverat det på kul ett tag men tror inte det kommer vara igång särskilt länge :) Intresset för andra vad jag väger är nog ganska måttligt :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .