Det känns lite skumt när jämnåriga gifter sig =)

Som om man först då inser att man har blivit — eller borde ha blivit stor =) Det var väldigt fint i Solna kyrka och trevligt att träffa folk ute på gårdsplanen efterråt som man inte sett på ett tag. Brudparet for iväg i en bil mot flygfält och en väntande helikopter för vidare transport upp mot Uppsala där bröllopsfesten skulle äga rum. Det var lite tråkigt att det var så långt bort och på grund av barnpassning fick vi avstå festen. Annars hade det varit roligt att ”ge igen” eftersom Karin bidrog till att vår egen bröllopsfest blev så lyckad =) Nu väntar vi på hus och bebis =)

Andra bloggar om: Bröllop

Så var det då Egges tur att ”lämna ungdomen” bakom sig =) Vi gick alla och väntade på det =) Karin kysste sin groda och vips ska vi supa honom full =)

Dagen börjar med kidnappning på jobbet och gocart-åkning. Jag ansluter på Svejk på Östgötagatan — ett av både mina och Egges favorithak. Där äter vi deras berömda ost- & skinkschnitzel, mängder med god tjeckisk öl och dessutom får Egge en massa annat junk att dricka, bland annat nåt rävgift ingen annan vill smaka som vi nästan lyckas få i honom hela. Den var värkligen skitäcklig =) Därefter slutar kvällen för mig och de andra far vidare mot Gröna Lund.

Andra bloggar om: Svensexa

Idag vankas det 30-årsfest i huset och vi duschar, städar och lagar mat. Det blir inte så många gäster som det var tänkt. Det är alltid ett visst svinn tydligen. Men det blir enormt roligt!

Jag har nästan glömt hur jag lärde känna Greven. Det var i alla fall länge sedan nu och det måste ha börjat med dykningen. Jag tror jag fick tips av någon att ringa honom hemma uppe dom norrlänska skogarna. Han var den enda blinda som genomgått militär röjdykarutbildning och sedan en kortare tid arbetat som dykare. Det var nog så vi lärde känna varandra.

Sedan blev han Stockholmare och under mina mest intensiva krogår svingade vi många bägare pilsner, mestadels på Tre Remmare eller kvarterskrogarna runt Högalidsgatan där han bodde ett tag. Men framför allt var han min stora förebild och mycket bra lärde jag mig. Han var stark och självständig och han lärde mig att göra saker själv, att inte åka färdtjänst och delta i typiska handikappaktivteter utan göra det man själv helst ville. Ingenting var omöjligt. Det var nog mycket hans förtjänst att jag tog mig fram obehindrat i stan och när något gick snett våga fråga om hjälp.

Men när man ser tillbaka i backspegeln är det tur att jag inte tog efter allt även om jag stundtals varit mer påverkbar än jag önskat. Hans förmåga att vara direkt elak mot människor och enastående förmåga att utnyttja folks svagheter och trampa där det gör som ondast enkomst för att såra och sen — tror jag –njuta lite av det. Och en kvinnosyn som jag inte kan definiera men som varit speciell. Här om året kallade han min kära sambo för slampa av orsaker jag glömt och det kom han lindrigt undan.

Men allt det plus det som hände igår gjorde att bägaren till slut svämmade över och vi var flera som fick nog. Vi har haft som tradition att ha middagar, eller ”ungkarlsmiddagar” där jag deltar med dispens :). Mycket sprit, god mat och musik och fula ord, roliga historier och dåliga skämt, antagligen som det ska vara. Den där traditionen har inte varit oproblematisk. Vet inte hur jag ska säga, men det har vart mycket bråk och tjafs, personangrepp och trista anspelningar som vi fram tills nu konstigt nog ignorerat.

Men igår… Jag vet egentligen inte vad eller om ens något utlöste. Men helt plötsligt började han slita och dra i en inkopplad dators kablar. Och mycket ord var det väl innan det för nu fick festens värd nog och tyckte att nu får det fan vara slut på tramset. Då satte han igång och vifta med en ölflaska. Oklart om det var meningen att träffa någon — men det gjorde det.

Och här avgjordes nog slutligen en vänskap som med skiftande kvallitet varat i ungefär 10 år. Alternativet var att gå ut för egen maskin eller med poliseskort. Vi som blev kvar på festen var glada att han valde det förstnämnda. Ingen sprang efter ner i trappan och föröskte prata med honom eller be honom komma tillbaka och det kommer heller intehända i framtiden.

Festen fortsatte men samtalsämnet var såklart givet och inte alls lika uppsluppet längre. Man vill ju försöka förstå.. Särskilt jag som ställt upp i ur och sur. Jag vet inte hur många jobb och praktikplatser jag fixat åt honom, men det är så många att jag på sistone undrat var den där självständigheten och målvetenheten tagit vägen.

Så visst känns det trist denna dagen efter kvällen före men jag kan nog ärligt säga att jag inte sörjer min numera forne vän.

Andra bloggar om: Vänner

Hej dagboken. Glest med skrivandet nu på sistone. Men man vet ju aldrig vad man ska knappa in. Igår fick jag i alla fall en lite glad överraskning på telefon. Min gamla kurskamrat och dryckesbroder Hugge hörde av sig. Vi har inte hörts av på flera år nu. Jag vet egentligen inte varför det blir sådär ibland. Men det blir väl som en ond cirkel det där, man hör inte av sig för tystnaden talar sitt tydliga språk, fånigt va? Men vänskap är också ett förbannat knivigt kapitel. Jag återfan en kär väninna från förr men har förlorat henne igen. Båda går och väntar på att den andre ska höra av sig. Sedan har vi vännerna som bara hör av sig så fort man kan bidraga med något i form av hjälp. Min datoriserade läggning gör att så fort någons dator krånglar är det till mig man ringer, men annars är det tyst. Sånt kan få mig ledsen ibland. Men som sagt, igår blev jag glad och nästa fredag ska vi fira med en bärs efter jobbet (okejdå, tre eller fem kanske) =)

Jag och Maria var barnfria och bokade en kryssning med Egge och Karin.

Joche tog hundarna och mamma och pappa tog barnen. Vi lämnade dem på firman vid halv fyra-tiden och mötte Egge och Karin på Ropten/Mörbyperrongen på T-centralen. Vi åkte kommunalt ut mot Silja-terminalen och tjeckade in. Jag och Mia hade valt en Comodore-hytt av lite lyxigare slag, Egge och Karin en vanlig B-hytt men vi tjeckade alla in i specialkön. Tursamt nog fick vi hytter på samma våning. och väl ombord hittade vi dem ganska snabbt. Vår hytt var suverän, stort rymligt badrum, dubbelsäng, soffa, bord och två fotöljer. TV, video och barskåp vars innehåll ingick i hyttpriset. Men bäst av allt, en balkong med öppningsbara fönster ut mot havet. Vår hytt låg långt ör över på styrbordsidan. Där stod vi alla fyra och beskådade när Silja Serenade la ut från kaj vid 17-tiden. Då knackar det på dörren och Comodore-klass hyttvärdinna frågar om vi vill boka bord på någon av fartygets restaurranger, givetvis förtur före de ”vanliga passagerarna. Vi bokade bord för 4 på Maxim på däck. Vi
korkade upp flaskan med moserande vin som fanns i baren och skålade och vi hann även med varsin öl innan det var dags att göra oss i ordning inför middagen. Maria är gravid med vårt tredje barn så hon fick inte dricka något. Vi käkade en suverän middag bestående av Skagernröra, oxfillé och potatisgrattäng, kaffe och cognac. Efter restaurrangbesöket tog vi en snabbis i taxfree och handlade en platta pilsner och godis och gick upp till vår hytt igen och satte oss och softade en stund. Sedan skulle vi gå ner till Joes Place i aktern på däck 7 men Karin ville hellre sova så vid midnatt skildes vi åt och var och en gick till sitt. Morgonen därpå hade vi beställt frukostbricka på sängen som levererades straxt före klockan åtta, en lyx man får i Comodore-klass. Vi åt lite frukost, somnade om och vid 12-tiden åt vi lite till, duschade och gick upp. Egge och karin ville fortsätta sova så jag och Mia gick ut på rundvandring på båtens alla intressanta däck. När Egge och Karin släpat sig
ur sängen käkade vi lunch på ett fik på däck 7 som inte var någon höjdare. Därefter tog vi en mer rejäl tur i taxfreeshoppen och köpte både till oss själva och enligt beställning från Joche och Marias mamma. Sedan gick vi snabbt igenom övriga butiker för att eventuellt hitta några leksaker till barnen men det fanns inget roligt eller prisvärt. Efter en stunds degande och en pilsner i hytten åt vi middag på Captains grill på däck 7. Vi käkade kött och potatisgrattäng och drack några öl. Sedan hamnade vi på Atlantis längst fram i fören. Något jazzband lirade och vi tog ett par öl innan vi fortsatte framför TVn på hytten. Man kan diskutera det roliga i det i och för sig =) Kvällen slutade vid 11-tiden och vi somnade efter att ha bokat frukost på sängen nästa morgon. Den levererades vid åtta-tiden. 09.30 la båten till i Stockholm igen där välkomstkommitén bestående av farmor och längtande barn stod och väntade =) Vi tog vägen via kontoret i Solna för att hämta våra hundar hos
Joche och sedan for vi hemmåt.

Andra bloggar om: Kryssning, Silja, Silja Serenade, Hälsingfors

Så har vi skaffat vår första DVD-spelare och det ska såklart firas med sprit och kalas! Två filmer har vi skaffat, Scream och The Crow och en mängd pilsner — SKÅL!!!

Andra bloggar om: DVD, fest, invigning, The Crow, Scream