Zwift Diamondback mission 40km

Idag antog jag den första och lätta av två delutmaningar i Diamnondback Mission. Genom att cykla 40km och 180km har man chansen att vinna en Diamondback tempocykel och gör man båda utmaningarna ökar chanserna att vinna.

Idag tog jag alltså den första och korta distansen på 40km med avsikten att ta det som ett lugnt mängdpass. Medeleffekten slutade på strax under 200 watt och det var inte särskilt jobbigt. Ändå kunde jag vrida ur kläderna efteråt. Ibland är kroppen skum.

I veckan kommer det bli två race och en del löpning. Jag vet inte riktigt när jag ska ta tag i den betydligt jobbigare utmaningen att cykla 180km. Det blir ett pass på säkert över 6 timmar och att göra det på en trailer inomhus är i sig ingen lek. Men det får bli i slutet av oktober.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Zwift – SZR Autumn Race Series 2017 #4

Ikväll gick den fjärde deltävlingen i SZR Autumn Race Series 2017. 42km på Londons långa, platta bana.

Jag hade en del teknikstrul före start. Jag hade inte tänkt värma upp så länge eftersom jag inte gick in så hårt för något annat än ett bra träningspass idag. Men efter några hängningar och omstarter så blev uppvärmningstiden mindre än 5 minuter.

På startlinjen stod 653 cyklister denna gång, varav 207 i B-gruppen där jag körde. Det känns som någon sorts otroligt reckord, fantastiskt roligt att vår serie blivit så populär.

När racet väl rullade igång blev det just så hårt och plågsamt som förväntat. Jag tog det ändå lite lugnt för att orka hela vägen in i mål. Vi skulle köra tre varv på den platta banan och den innehåller inte mycket motlut. Vi som väger lite mindre har något svårare att hävda oss på de här platta banorna och det märktes också när jag körde om många i uppförsbackarna och blev direkt omkörd på platten igen. Samtidigt är dessa platta snabba banor också väldigt roliga på lite kortare distanser.

Jag ramlade snabbt ner och pendlade mellan plats 60 och 90.Mot slutet tryckte jag på så mycket jag förmådde och slutade på en 63:e plats. Jag är inte helt nöjd med min insats men det kan bara bli bättre.

Nästa vecka går racet på Watopias Figure 8 som är en av mina favoritbanor. Den rutten kan benen utan och innan och det hoppas jag ska hjälpa mig planera fördelning av uttaget lite bättre.

Här kan man se hela resultatlistan.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Zwift – SZR iTT Race 03/10/2017

Idag fick jag äntligen till höstens första tempolopp. Jag har tvingats avstå ett par tre lopp på grund av andra aktiviteter, men nu kände jag mig taggad. Förvisso har jag 8km löpning i benen från lunchtid idag och förväntade mig inga stordåd.

Loppet gick på London Classic-banan som är den kortaste och plattaste banan. Dryga 16km, fullt ös från start till mål. Man kan tycka att 16km och dom dryga 25 minuter loppet tog borde vara så svårt, men pulsen är snart hög och mjölksyran i benen ett faktum.

Jag rullade in på plats 22 och kände mig nöjd med det. Här kan man se aktiviteten från Strava:

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Zwift uppdatering 02/10/2017

Idag kom ytterligare en uppdatering och uppdateringar är alltid roligt. :) Även denna gång var det en relativt liten uppdatering med löfte om större saker som ska komma inom kort.

Störst i dagens uppdatering var nya funktioner i fjärrkontrollsappen ”Zwift Mobile Link”. Den minikarta man infört tidigare finns nu även i appen samt trådad chatfunktion. Jag blev glad när jag upptäckte att dom nya funktionerna, så klart förutom kartan, var tillgängliga för mig och hoppas det fortsätter när man inför fler funktioner. Min högsta önskan är att både kunna starta Zwift och välja bana och att avsluta en aktivitet, allt för att bli helt oberoende av hjälp från familjen och också för att det ska bli ett bra verktyg för andra med synnedsättning.

Liveplacering i events är nu möjligt att följa i realtid. Högst upp till höger i listan över cyklister i närheten, kan man under ett race eller event nu se din placering för stunden. Funktionen är i betastadiet än så länge. Zwift har ännu bara en väldigt enkel racingmodul vilket gör att all resultathantering fortfarande sköts av tredjepartsverktyg för att ta hänsyn till flera parametrar så som de som kör i fel klass, använder fel cykeltyp vid specifika tempolopp eller vinnare som kör med virtuell och därmed väldigt osäker effektmätning. Så den placering som visas på skärmen är helt säkert inte den exakta placering man slutar på när väl resultaten är sammanställda, men det ger en liten hint om hur man ligger och jag kan tänka mig att det kommer trigga väldigt mycket när man ser hur man ligger till i sin klass. Jag kommer får chansen att testa imorgon under veckans tempolopp.

En annan förbättring som jag personligen gläder mig mycket åt är att man inkluderat vägen upp till vulkanen i en av de färdiga rutterna. Tidigare var man tvungen att manuellt göra ett vägval för att komma dit vilket inte är tillgängligt för mig. Man kunde också komma dit via en rutt som omfattar alla tre stigningar, men den rutten är man kanske inte alltid upplagd för. Nu är vulkanen inkluderad i en i övrigt ganska flack rutt.

Sedan lades en ny mission till för oktober. ”DiamondBack mission” ger chansen att vinna en sådan cykel. Man behöver anta utmaningarna att cykla 40km eller 180km alternativt båda distanserna för ökad chans att vinna. Alltid kul med nya utmaningar och några långdistanspass behöver jag verkligen en morot för att genomföra. Och även om chansen är mikroskopisk att vinna en så fin tempocykel, så är det ändå inte helt omöjligt. :)

Uppdateringen innehöll annat smått och gått och vill man se hela listan kan man läsa här. Självklart ett upprepat löfte om att ny stor uppdatering väntas inom kort. Förväntningarna runt om är höga på uppdateringen, att den ska innehålla nya banor för löpare och cyklister, en replika av den miljö som Zwift en gång började i under sin utvecklingsfas som många som var med då längtar tillbaka till. Och självklart hoppas jag på flera sporter så som rodd runt öarna eller möjligheten att köra SkiErg uppe på dom snöklädda bergen. Allt detta kommer helt säkert inte på en gång. Vi får se vem som blir gladast när det väl händer.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Zwift- Bicycling Fall Classic 2017

Idag var det dags för Bicyling Fall Classic i Zwift, ett virtuellt Gran Fondo. 72km längs Watopias tuffaste bana, ”The Pretzel” som går över den vanliga backiga banan och bergen, både baklänges och framlänges. Det innebär en total höjdmeter på 1333 meter.

Jag var lite ”rädd” för passet då jag inte kört så långa sessioner på länge och då det gått ganska dåligt för mig under de senaste racen, med kramp och illamående. Det hänger i sin tur ihop med alldeles för lite cykling dom senaste 2 månaderna.

Så målsättningen för idag var att ta det lugnt och metodiskt. Det var ingen tävling utan mer ett ”motionslopp”. Jg har nog bara kört The Pretzel en gång tidigare för ett drygt år sedan. Då tog det mig 2 timmar och 41 minuter att ta mig runt och inkluderade en del vilopauser upp för bergen. Det är som sagt en mycket fostrande rutt.

Den här gången ville jag ta mig runt utan pauser och helst utan att behöva bryta på grund av kramp och illamående.

Det började sådär med att jag blev stående i startfållan när starten gick i någon minut. Min wattmätare och trainer fungerade, men min avatar kom inte iväg direkt. Det berodde säkert på att det var närmare 600 anmälda och över 1000 inloggade och min dator är inte den modernaste.

Men efter en stund fick min cykel fart och jag rullade iväg. Jag bestämde mig för att inte jaga utan ta det i mitt tempo med enda målsättningen att gå i mål.

Första svängen upp för berget kändes lätt och jag fick tvinga mig att hålla igen. Ca en mil uppför är en bra bit och det tog mig idag ganska precis 40 minuter att nå toppen, 3 minuter sämre än mitt personbästa tror jag. Så jag kände mig ganska nöjd ändå. Men jag fick ligga på lilla klingan fram för att inte göra slut på benen.

Sedan väntade några mil utför och lätt kuperad terräng jämfört med bergen. Jag tog in på många iB-gruppen där jag startade och tryckte på lite extra på väg ner för berget där jag hann ifatt ett stort gäng.

När den femte milen närmade sig var det dags att klättra upp för berget igen, från baksidan denna gång. Man passerar inte den snöklädda toppen förbi radiotornet längs den vägen och den extra klättringen klarade jag mig bra utan kände jag.

Utför berget för sista gången gick bra och jag orkade fortfarande ställa mig upp och trycka på i dom små knixarna uppför. När jag kom ner för berget och hade ca 7km kvar till mål var det förvisso platt, men också lite mört i benen. Det blev ändå en liten slutspurt i mål där jag tävlade med en tysk, men efter att jag kört om honom med några hundra meter kvar till mål, tog låren slut och han tog mig på slutet. :)

Som sagt, i juli förra året rullade jag runt på 2:41 och idag blev det 2:18. En ganska rejäl förbättring och jag var ändå inte ”död” när jag klev av cykeln. Lite stumma ben och kläderna kunde vridas ur, men i övrigt kändes det bra. I min grupp där det kanske var 120–130 anmälda, rullade jag i mål på plats 51. Ett snitt på 214 watt och 22 minuters personlig förbättring känner jag mig mycket nöjd med och det blev ett ordentligt träningpass. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Zwift – SZR Autumn Race Series 2017 #3

Bild: Zwift race

Bild: Zwift race före start

Bild: Zwift race start

Bild: Zwift race

Bild: Zwift raceDagens Zwift SZR Race var den tredje deltävlingen och gick 2 varv på banan i Richmond, en förädiskt platt bana fram till slutet då det går konstant uppför hela vägen in i mål.

Mitt race idag kan även det sammanfattas som en usel prestation. ”Håll”, kramp och illamående. Och, utan att ge för mycket oönskade detaljer, med bara ett par kilometer kvar till mål fick jag ta en paus på ett par minuter och fick sedan mest för syns skull rulla i mål på en usel tid. Jag blev lite full i skratt i all förödelse när jag tänkte att det ändå är tur att man cyklar online mot andra hemma i vardagsrummet i sin ensamhet så att ingen ser vad som händer. :)

Första varvet gick bra, då blev det personligt reckord. Jag kände mig stark och hängde med en stor grupp. Jag snittade 237 watt med en puls på 165bpm. Målsättningen var just att ta det lite lugnare första varvet för at orka med motluten och framför allt andra varvet. Men det är allt för lätt att köra på när det känns bra.

Men när motluten kom på första varvet blev det inget reckord, men väl 265 watt i medeleffekt. Men jag kände mig onaturligt mör när jag påbörjade mitt andra varv. Det gick ganska fort innan det vart klart att jag inte skulle orka hålla i resten av loppet. Jag rullade ut på andra varvet utan ork i benen och jag kände mig rätt frustrerad. Sedan blev det bara värre och slutade som det gjorde. Andra varvet blev ca 4 minuter sämre än det första och 3 minuter av dessa berodde på min nödvändiga paus.

Ändå valde jag att rulla i mål på en 89:e plats av ca 105 startande i B-gruppen. Det är ganska långt ifrån vad jag presterade under förra hösten och våren.

Men det har blivit lite cykling dom senaste 2 månaderna till förmån för löpningen och det märks tydligt. Krampen och illamåendet kommer sig helt säkert av dålig kosthållning, särskilt den senaste veckan.

Det är bara att bita ihop och cykla mer. Förra hösten körde jag också många flera långa pass vilket jag har lite svårt at motivera mig till nu.

Här kan man se resultatlistan från dagens race. Riktigt kul race och tydligen reckord i antalet anmälda. 431 personer anmälda, 358 av dessa kom till start och 295 tog sig över mållinjen, riktigt grymt! Det märktes också på min dator som inte har optimal prestanda, att det laggade en hel del, särskilt vid start.

Nästa vecka är det dags igen för den fjärde deltävlingen.

Här är dagens race på Strava:

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Zwift – SZR Autumn Race Series 2017 #2

Bild: Zwift race

Seriens andra Race på Zwift, denna gång 4 varv på Watopias hilly-bana. Det är en bana jag borde köra oftare eftersom den är ganska plågsam trots sina korta varv på dryga 8km. Den är förvisso en del av min favoritbana ”Figure 8”.
Ikväll var tekniken med mig då jag bytte av wattmätare efter förra veckans katastrofresultat. Men jag hade ändå inga höga förväntningar på mig denna dag eftersom jag just kom hem från ett 8km löppass i ganska bra tempo. Men jag trodde kanske att jag skulle orka trycka på lite mer ikväll. :)

Racet började hårt som vanligt. Första varvet kände jag mig stark som alltid i början. Min bästa tid på 13:10 och en medeleffekt på 261 watt. Jag låg i en stor grupp, osäker på om det var en A- eller B-grupp.

Andra varvet blev genast tyngre. 14:29, 1:20 sämre än första varvet och bara 229 watt. Här fick jag krampkänning i låren och det gick tungt.

Tredje varvet började jag ”längta hem” ordentligt. 14:55 minuter och 218 watts medeleffekt och krampen utvecklades fint. Jag fick även kramp i vänster vadmuskel som började rycka okontrollerat. :)

Sista varvet handlade mer om att bara ta sig i mål. 15:04 minuter, nästan 2 minuter sämre än mitt första varv och en medeleffekt på 209 watt. Man kan säga att jag hade tagit slut helt. Vissa partier kunde jag bara trampa med ett ben eftersom vänster vad hade ”hälsat hem”. Pulsen sjönk från runt 165bpm till 159bpm.

Slutresultatet är kanske inget jag kommer känna mig nöjd med jämfört med vårvinterns prestationer. 232 watt i medeleffekt. 164bpm i medelpuls och 65% i zon 4 och resten i zon 3. Sammanfattningsvis kan väl säga att det åtminstone var ett gediget träningspass. Serien har bara börjat med 2 av 15 deltävlingar, så det finns tid till förbättring. Just idag har resultatlistan inte hunnit komma ut, men jag tror inte jag bryr mig om placeringen den här veckan heller. Plats 40-nånting förra veckan. Närmare slutet än toppen om man så säger.

Nya tag nästa vecka!

Här kan man se dagens race på Strava:

Andra bloggar om: , , , , ,

När man förlitar sig för mycket på tekniken istället för att lyssna på kroppen

Bild: Zwift-avatar på London-banan

Tekniken har alltid varit central i min träning inom simning, löpning, cykling och rodd. Att mäta träningspass och delmoment för att se förbättringar eller försämringar är ett måste för mig.

Samtidigt har jag tränat så mycket så att jag borde kunna säga när tekniken faktiskt inte funkar som den ska. Men då har jag istället tänkt att det är något fel på kroppen.

Det började för några veckor sedan med att min kraftkurva sjönk markant när jag cyklade. Det handlar helt enkelt om hur många watt jag får ur benen när jag trampar. Effekten mäts i mina pedaler eller i min trainer. Jag började göra tester mellan dessa båda men jag tror att jag gick vilse i testandet eftersom jag måste engagera familjen för att avläsa resultaten och ändra effektkälla etc och det är väl inte helt lätt med en familj som generellt är måttligt intresserad av att hjälpa till. När allt fungerar går det bra, men när jag behöver lägga ner lite tid på att undersöka saker, blir det svårare.

När det var race i onsdags slet jag som ett djur. Med tanke på hur kroppen kändes och hur svetten rann, borde det ha gått ganska bra. Givetvis krampade benen i backarna mot slutet, precis som dom ska göra, men när jag såg resultatet häpnade jag. 216 watt i medeleffekt och med hög puls. Jag tänkte att OK, hela familjen är mer eller mindre förkylda och snoriga och även om jag inte känner något speciellt så har jag väl en infektion i kroppen.

När jag körde igår igen slet jag kanske inte som under ett race, men det kändes bra och jag tryckte på som under ett bra tempopass. När jag sedan läste av resultatet började jag äntligen inse att sådär dåliga resultat är inte möjligt ens med en kännbar sjukdom i kroppen.

Jag har tidigare skruvat isär mina Garmin Vector-pedaler för att plocka ur mitt eget hår som snurrat in sig i pedalerna och då har effekten rättat till sig. Nu fanns inget hår insnurrat i spindeln vilket kändes konstigt. Men jag tog fram mitt andra par effektpedaler som jag normalt sett använder till mina piloter och körde ett nytt pass idag och se då började det hända saker. :)

Idag körde jag ett pass på London-banan och jag förstod direkt att problemet hade varit tekniken. De andra paret effektpedaler visade jämnare och högre effektvärden efter kalibrering och var inte lika fladdriga i effekten. Efter avslutat pass hade jag också plötsligt en medeleffekt på 228 watt och det stämde betydligt bättre med min fysiska insats.

Nu återstår bara problemet att försöka utröna vad som är fel med effektpedalerna. Förhoppningsvis räcker det med att ta isär dem helt och hållet och hitta hår och damm som inte syns utifrån. I värsta fall har dom gjort sitt och givetvis har garantitiden gått ut. Men ett problem i taget. :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Zwift uppdatering 14/09/2017

Bild: Zwift

Uppdateringar med nya finesser är alltid roligt. Även om inte denna uppdatering bjöd på något stort, fanns en hel del roliga saker.

Karta över Zwift har varit efterfrågat länge. Det har tillverkats av privatpersoner, både vanliga kartor och tjänster där man kan följa cyklisterna live på en karta i sin webbläsare. Nu har Zwift byggt in en minikarta i övre högra hörnet där man ser vart på aktuell bana alla är. Kartan visar samtliga inloggade på aktuell bana, nedtonade om de ägnar sig åt en annan sport än den man själv utför. Vidare visad även ens vänner och favoriter och i gruppcyklingar eller race visas även de 4 olika kategorierna för att det ska bli enklare att hålla reda på alla. Kartan går även att få i tre olika vyer.

En annan nyhet som jag gläds åt, är att löparmodulen kompletterats med achievements för olika prestationer, olika distanser, tider på distanser och totala distanser. Det gör löpningen ännu roligare.

I förra uppdateringen i augusti lade Zwift till en möjlighet att kalibrera stegsensorer vid löpning. Både jag och min fru som använder Garmin footpod fick aldrig till något bra resultat. Hastigheten i Zwift var påtagligt högre än den löpbandeet var inställd på. Jag började själv felsöka genom att ändra kalibreringsvärdena upp och ner, först lite i taget och sedan i allt större steg utan att märka någon som helst skillnad i hastighetsfelet.

Jag öppnade då ett ärende med supporten som först inte ville eller kunde se problemet. Jag skrev exakt vad jag hade för utrustning och vilka värden jag ändrat. Jag var nära att ge upp när det plötsligt kom ett mail där man kort sa att man återskapat felet och åtgärdat det till nästa uppdatering. Det var fel i hur kalibreringsvärdena lästes in löd det korta svaret.

Vid dagens uppdatering verkar det faktiskt som om allt fungerar. Jag har inte hunnit göra några lika djuplodande tester, men efter en kalibrering och omstart stämmer hastigheten mellan löpbandet och Zwift väldigt väl överens. Differensen är ett 30-tal meter på 5km vilket är klart godkänt.

Slutligen i dagens uppdatering lovade man att nya banor var att vänta inom kort. Man kan bara spekulera och hoppas att det betyder mer löparvänlig miljö istället för långa, raka cykelvägar. Men också givetvis nya sträckor att cykla på. Om det blir MTB-banor är kanske tveksamt, men det vore kul.

Själv hoppas jag fortfarande på att man ska lägga till rodd som sport. Att få ro runt öarna i den virtuella världen Watopia eller längs Themsen i London vore så fantastiskt häftigt. Men jag tror jag kommer få vänta ett bra tag till.

Här är hela listan med nyheter.

Andra bloggar om: , , , , ,

Zwift – SZR Autumn Race Series 2017 #1

Höstens första deltävling online med Zwift har körts idag på banan i Richmond, USA och det kändes tungt och gick uselt. Men jag körde och det är det viktigaste.

Det finns egentligen inga bortförklaringar; det är bara att titta i loggen så kan man se att det varit väldigt lite cykling den senaste månaden och mer fokus på löpning. Jag tyckte själv att jag har cyklat som bara den och att det var märkligt att det kändes som det gjorde idag, men loggen talar sitt tydliga och obönhörliga språk.

Idag orkade inte benen helt enkelt. Det första av två varv på banan gick ganska bra med personbästa, men andra varvet var nästan tre minuter långsammare och handlade bara om att släpa sig i mål. Det är som en ledsagare och PT jag springer med brukar säga, mängd och kontinuitet är allt.

Det här var första av 15 deltävlingar som pågår varje onsdag fram till jul, så jag har gott om tid på mig kan man säga. Nya tag nästa vecka. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Velothon Stockholm 2017

Inför årets upplaga av Velothon Stockholm hade jag som vanligt velat slå förra årets tid, förutsatt att väder- och vindförhållandena var gynnsamma. Men jag kände när det närmade sig start att planen kanske skulle få revideras. Jag och min pilot har inte fått till särskilt många träningspass tillsammans den här säsongen och ingen av oss har kört särskilt många träningspass med längre distanser.

För egen del som tränar till 99% inomhus, är det svårt att få till motivationen att sitta längre än 1,5 timmar på trainern. Sedan börjar den väldigt statiska miljön och sittställningen påverka.

Men Velothon Stockholm är ett av dom bättre loppen med ett fantastiskt arrangemang och en suveränt trevlig och varierande bana, så det är ändå alltid lika roligt att köra.

Klockan ringde 05:50 och det dröjde en stund innan jag förstod varför den ringde. Jag reste mig ur sängen inställd på att åka till jobbet och det tog några sekunder att ”vakna till” och inse att det var söndag och cykling. Och som vanligt inför sådana här händelser sover jag ganska oroligt, mest rädd att försova mig. Jag sover ryckigt under natten, men just när klockan ringer har jag alltid lyckats somna.

Allt var förberett för att minimera stress och risken att glömma något. Frukosten bestod av risgrynsgröt som är svår att få i sig i den mängden vid den tiden på morgonen. Sedan återstår bara att smörja benen med liniment och… ja… rumpan med lite Medevisalva, kontrollera att GPS, pulsband och hjälm är med.

Väl inne vid start har vi knappa 15 minuter på oss. Det är OK så länge allt flyter, men lite kort om tid annars. Men idag gick det bra. Vi hittar våra kompisar i startfållan och behöver inte stå så länge så att man hinner börja frysa. Det var inte ens kallt idag och jag tar av vindjackan innan vi rullar iväg.

Känslan är alltid densamma, god stämning och grupp efter grupp som rullar iväg. Snart är det vår tur att ligga där mitt i en stor grupp och rulla ut mot ett antal mil.

När starten går kommenterar vi någon som står vid vägen alldeles efter start för att laga punktering. Vi säger att det är surt att råka ut för redan nu. Bara några minuter senare längs Ringvägen får vi punktering på framhjulet, det är lite udda. Vi rullar åt sidan och en trevlig funktionär ansluter och hjälper oss lite. Nu är det vi som står här längs vägen bara någon kilometer från startfållan och grupp efter grupp rullar förbi tills det inte kommer några fler.

Jag har fått viss rutin på att byta slang men har bara en handpump. Men snart rullar vi på igen och då finns ingen bakom oss. Vi är helt sist iväg i hela Velothon Stockholm. Funktionärerna har till och med börjat släppa på trafik när vi kommer farande ner i Södra Länken. Behöver jag förklara hur det känns? :)

Det dröjer en liten stund innan vi kommer ikapp dom sista cyklisterna. Vi jagar på och passerar många även om det bitvis är svårt att köra fort på grund av vägarna och oordnade grupper av cyklister som fladdrar över vägbanan. Det är egentligen först när vi kommer till Brandbergen som det börjar bli glesare framför och vi kan börja köra lite mer fritt. Men då har jag nog dragit på mig lite mjölksyra och dessutom krampkänning i ena benet. En del i det är kanske att jag inte vilat dagarna innan loppet som jag borde. Men det blir säkert också ett stresspåslag när man vill jaga ikapp. Men 15 mil är en ganska lång sträcka att jaga på och även minutrar tar lång tid att jaga ikapp. Och nu är vi minst 10 minuter bakom vår grupp. Det kommer ta mil att ta igen.

Det är här vi drar ner ambitionsnivån. Vi måste orka hela loppet och vi är inte tillräckligt tränade för att ligga och köra fullt solo i flera timmar. Så här långt bak finns inga grupper att köra med då vi fortfarande passerar dom som ligger i ett lägre tempo. Ett tag lägger vi oss bakom grupper som kör runt 30km/h för att vila oss lite, men så fort det blir platt och fritt så blir det för långsamt för oss och vi ligger ensamma igen.

Vi ligger ensamma större delen av vägen ner till Nynäshamn och slås av att alla stora grupper är borta. Vi passerar mest enstaka cyklister eller mindre grupper. Dom andra ligger fortfarande för långt fram.

Vi tar korta pauser på varje depå vid Årsta Havsbad och inne i Nynäshamn för att sträcka på benen och fylla på vatten.

När vi vänder i Nynäshamn och är på väg hemåt igen blir terrängen mer kuperad en stund genom Stora Vika och Sorunda. Ett par rejäla backar som vi känner att vi får kämpa med idag. Jag minns förra året då vi gled upp för samma backar med en knappt märkbar pulsökning, så skillnaden är stor i år.

Vid den näst sista depån vid ca 12 mil hittar vi Patrick från vårt gäng som släppt dom övriga och vi rullar vidare tillsammans. Nu blir det lite lättare och aningen plattare igen, men också kroppen började svara bättre. Krampen i ena benet försvann och pulsen låg stabilt även i motluten. Det var så jag hade velat känna från start.

I Handen stod våra familjer och skrek på oss och sen var det bara att slita dom sista 20 kilometrarna in mot mål. Sträckan in till stan är både knixig och guppig av dålig asfalt. Vi tog ett sista kort depåstopp i Länna.

Liljeholmsbron, Hornsgatan och slutsporten längs Ringvägen i mål kändes bra. Vi rullade i mål på 5:04 officiell tidtagning och det kanske jag inte är helt nöjd med. Men efter förutsättningarna ett bra träningspass. Det blev som vanligt kaffe, kycklingsoppa och vila i gräset en stund innan vi på lite vingliga och stela ben tog oss upp och iväg till pendeltåget.

Vädret var perfekt, funktionärerna glada och trevliga och ungdomarna som hjälpte till i depåerna var väldigt glada och taggade. Särskilt i Älta, Brandbergen, Nynäshamn och Handen var det mycket folk ute men så klart även på andra ställen. Dom skulle bara förstå hur roligt och peppande det är med det stöden.

Jag ger åter igen Velothon ett stort minus för att det inte fanns kaffe i depåerna. Godis, banan, sportdryck och chokladbollar, men man är aldrig så kaffesugen som när det inte finns något. Och dom släta solbullarna hör liksom till på något vis. Men kaffet är viktigt tycker jag, både för värmen och koffeinet. Lite mer pyssel att hålla kaffe klart, det inser jag, men det har andra klarat.

Annars finns verkligen ingenting att klaga på. En underbar bana med stor variation både profil och miljö. Orter och landsväg, platt och kuperat och en lagom distans. Varje delsträcka hinner inte bli tråkig som det kan bli p en del andra lopp där man ser staden 2 sekunder och sedan försvinner ut i ingenting ett antal timmar och kan cykla flera mil på en och samma väg, dessutom utan att se en enda cyklist varken bakom sig eller framför sig. Här kunde det också långa stunder bli tomt och man hamnade i ”ingenting” och man undrade vart alla människor tog vägen. Men ett par tusen cyklister fyller inte en sträcka på 15 mil.

Slutligen vill jag bara säga något kort om hat. Alltså det näthat som förekom både före och under loppet i sociala medier gör mig både förvånad och ledsen. Jag har åter igen valt att inte alls lägga mig i. Ingen kan vinna en sådan strid bland tangentbordskrigare och det är nog klart som vatten att merparten inte skulle uttrycka sig så i verkliga möten. Bakom datorn kan man skriva vad som helst utan eftertanke eller minsta ödmjukhet. Och jag kan bara hoppas att dom som drev det så frenetiskt, att ni verkligen har ett bättre liv än vad det ser ut för. Sett er framför datorn och läs igenom det ni skrev och fundera över proportioner och om den energi man lägger ner på att ondgöra sig över sånt här, kanske kunde läggas på något lite bättre. Exempelvis ta cykeln en sväng? ;)

Och jag älskar verkligen alla er som istället gick ut och ropade, hejade, klappade, bankade i saker, blåste i instrument, poppade musik och slog på tamburiner. Nynäshamn vann min tävling för bästa stöd igen tätt följd av de andra orterna som istället för att vara bittra, valde att ha kul tillsammans med oss com cyklade. För vi hade verkligen skitkul mer er! :)

Vi ses nästa år!

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Sthlm Bike 2017

Klockan ringer 05:00 och som vanligt sådana här dagar, har jag sovit ganska oroligt, rädd att försova mig. Så jag vaknar och flyger ur sängen klarvaken. Jag känner mig inte ens trött längre.

Det blir ingen frukost idag. Frukost får vi vid målgång och loppet kommer ändå bli av det lite lugnare slaget och inte så förfärligt långt så jag kommer orka köra på reserverna.

Alla kläder ligger framlagda i rätt ordning. Bara att smörja in benen med liniment eftersom det inte längre är högsommarvärme ute såhär tidigt. Alla förberedelser och lukten av linimentet får nästan kroppen att gå igång, pulsen stiga och svetten att börja rinna. :)

05:40 kommer min pilot ”MP”. Vi pumpar rätt tryck i däcken och promenerar den korta vägen till pendeltåget. Förvånansvärt många som ska ut och resa såhär dags men ingen cyklist i sikte ännu. På Stockholm Södra kliver vi av och där stöter vi på dom första deltagarna. Vi rullar ner till start och för en gångs skull är vi ute i väldigt god tid med över en halvtimme till start. Området är än så länge ganska tomt på folk, men fler tillkommer hela tiden. Jag hälsar på min chef som ska rulla med sitt kompisgäng och sedan går vi fram och ställer oss i den svarta, snabba gruppen längst fram och inväntar våra kompisar.

Thomas, Patrick och Patrizia ansluter och vi är redo. Patrick och Patrizia ska köra på sina nya MTB, bara den en prestation ett sånt här lopp. Dom kommer inte riktigt hålla vårt tempo.

Starten går och vi rullar iväg. Jag skriver ofta om den här känslan när starten går, hjul mot asfalt, växlar som rasslar, glada människor runt omkring och staden luktar fantastiskt och är så tyst en sådan här tidig söndagsmorgon. För mig är det så häftigt att få cykla i stan som alltid annars utomhus bara rullar på landsvägar och idag dessutom i en biltom stad på avstängda vägar för oss cyklister.

Färden går över Djurgården upp mot Gärdet och Frihamnen. Vi rullar förbi dom flesta men ute på Djurgården får vi vårt klassiska kedjehopp där kedjan fastnar innanför kransarna och det tar en stund att få ordning på. Det är ett problem tandem dras med verkar det som. Många av dom vi passerat rullar förbi igen. Men vi är snart igång igen och kör på lite.

Vid Stora Skuggan är banans första depå och vi stannar för en kaffe och chokladboll. Fikastoppet blir lite längre än vad jag egentligen gillar, men jag fryser inte, det är ingen tidtagning och staden inbjuder inte till allt för snabbkörning. Vi träffar Patrick och Patrizia igen innan vi rullar vidare upp mot Bergshamra och vändningen vid Ulriksdals slott.

En av mina favoriter längs banan är nog när vi får trycka på längs en helt avstängd Sveavägen. Det går undan och är som gjort för lek och att jaga varandra. I år tar Thomas oss fram till första rödljuset trots trasig bakväxelvajer, men jag skyller på att jag inte riktigt var taggad idag och inte riktigt hade klart för mig hur jakten såg ut. :)

Färden går vidare runt Kungsholmen, över Västerbron och Söder Mälarstrand för att sedan ta en sväng upp över Södermalm innan slutspurten. Det blir inte så mycket spurt på grund av korsningar och lite dålig asfalt.

Vi gick i mål på 1:51 med en rulltid på 1:39. Således ungefär 12 minuters stopp med kedjetrassel och fika. Det kändes väldigt långsamt, men ändå visade det sig att det var 3 minuter snabbare än förra året. Huvudsaken är att man åtminstone försöker förbättra sig själv hela tiden. Så jag är nöjd.

Frukostserveringen flöt på bra och bestod av kaffe, yougurt, fralla och lattedryck. Jag blev också intervjuad av Sthlm Bike och nu är det dags att rulla hem.

Sammanfattningsvis; ett kanontrevligt lopp olikt många andra. En lagom distans som passar dom flesta oavsett ambition och en otrolig miljö. Stockholms cykelbanor har ju en del att önska på sina ställen med dålig asfalt med kanter och gropar som inte är optimalt för carbonhjul i högre farter.

I år startade ungefär 1500 och det blir fler och fler varje år. Jag kan verkligen rekommendera det här.

Här kan man se dagens aktivitet:

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from .

Orutin och haveri

Idag var det ett perfekt cykelväder med lagom temperatur runt 16 grader och nästan ingen vind. Jag och ”MP” bestämde att ta en sväng för att förbereda oss inför dom kommande motionsloppen Sthlm Bike och Velothon Stockholm dom två kommande helgerna.

I mitt fall har det bara funnits möjlighet till inomhusträning efter att cykeln hängdes upp efter Vätternrundan. Det har blivit en hel del timmar på trainer ändå, men inomhus är det svårt att motivera sig till pass längre än 1½ timme.

Vi rullade Gamla Nynäsvägen söderut i god fart. När vi nådde hamnen hade vi ett snitt på 33km/h trots att vi fick köra lugnt genom stadskärnan på grund av all trängsel. Det är här orutinen kom in i bilden. När vi for hemifrån hade jag glömt ladda cykeldatorn, men tänker att 28% på en Garmin Edge 810 med 12–15 timmars batteritid borde räcka dit och hem. Men när vi kom fram visade batteriindikatorn 5%. Antagligen hade den legat lite för länge och tappade ström fortare än normalt. Det var inte att tänka på att det skulle räcka även hem.

Men kaffet var gott och bullen var välförtjänt där i solen på bryggan i gästhamnen. Trots att man känner att dagarna blivit svalare dröjer sig sommardofterna och känslan kvar. Det luktar nyrökt fisk, nybakat, hav och båtavgaser, då är livet bra gott. :)

På hemvägen tänker jag mig att telefonen får logga turen. Det innebär att det inte blir någon loggning av puls vilket stör mig. Jag konstaterar dessutom att även telefonens batteri är på upphällningen, märkligt nog lika mycket som cykeldatorn när vi åkte hemifrån, 28%. :P Men även det borde räcka.

Vi tar innevägen genom Stora Vika och Sorunda hemåt för lite backträning. Det är den väg Velothon Stockholm kommer gå. Det känns rejält i låren trots all träning. Det är i och för sig allt för lätt att köra mer tempoträning hemma istället för tung backträning som jag ägnade mig mer åt i höstas.

Vi får ett kedjehopp och efter det rasslar det skumt på vissa växlar. Jag tänker att det behövs en justering sen. Vi fyller på vatten vid en hembygdsgård och rullar vidare.

Med ca en mil kvar händer det. Vi bromsar in inför korsningen för att svänga ut från Skogs Ekebyvägen ut på Nynäsvägen. Farten v därför hyfsat låg. Plötsligt rasslar det i ekrarna och hjulet låser sig. Vi kanar en bit men håller oss på rätt köl utan att gå omkull.

Växelförare och kedja har gått in i bakhjulet och trasslat in sig i ekrarna. Vi konstaterar snabbt att det är färdigcyklat för idag. Värre än så, vi får inte ens till det så att bakhjulet kan rulla.

Alternativen är inte många, att traska närmaste vägen till pendeltågsstationen i Västerhaninge då det inte finns någon i närheten som kan plocka upp oss. Så bärande på bakdelen av cykeln går vi norrut i våra cykelskor. Tack och lov valde jag MTB-skorna idag. Det hade inte varit kul att gå ca 3km med landsvägsklossar.

En mack på vägen får förse oss med en stödkorv och dricka och till slut når vi tåget och kan åka sista biten hem. Det var en ny erfarenhet. Tursamt nog har jag alla delar hemma och bakhjulet verkar inte ha tagit skada. Men ett besvärligt slut på en trevlig tur.

Och här kom orutinen in igen. När vi tvingades att stanna tog jag fram telefonen för att spara min aktivitet. Innan jag ens hann låsa upp telefonen stängdes den av på grund av svagt batteri. :) Tursamt nog fanns den kvar när jag åter laddade telefonen vid hemkomsten.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Anmäld till Velothon Stockholm 2017

Den 10:e september är det dags för höstens andra motionslopp, Velothon Stockholm. Det blir min trejde gång och det här är ett av mina favoritlopp.

Starten går i år vid Zinkensdams IP och färden går sedan söderut mot Nynäshamn för att sedan vända tillbaka. En total sträcka på 160km. Banan är välbekant och ganska lämplig för tandem. Extra trevlig då den även går genom bebyggt område med lite åskådare längs vägarna vilket är trevligt. Blir det även i år bara fint väder, blir det hur bra som helst.

Även i år kör jag med ”MP” som pilot och målet är som alltid att vara bättre än förra året. Jag för min del känner mig ganska redo trots att jag inte haft möjlighet till en enda kilometers cykling utomhus sedan Vätternrundan i mitten av juni. Däremot har jag varit flitig på trainern och det har blivit en hel del utomhuslöpning.

Jag vet inte exakt hur min pilot känner sig, men jag är inte så orolig. Eftersom vi bara tidvis kan hänga med spontanklungor längs vägen men oftast får ligga själva, hänger väldigt mycket på väder och vind. Förra året hade vi en snittfart på 33km/h och med bara 10 minuters stopp längs banan, trots problem med pyspunka sista två milen.

Så är det inte bara för blåsigt så tror jag vi fixar det i år och om vi har tur hittar vi ännu fler grupper att hänga med.

Ser fram emot evenemanget. :)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Anmäld till Sthlm Bike 2017

Nu är jag, lite sent om sider anmäld till Sthlm Bike 2017. Ett 50km långt lopp med start vid Kungliga slottet på Norrbro och mål i Kungsträdgården där det serveras frukost.

Jag kör detta supertrevliga lopp för fjärde året i rad. I år blir det dock inte dubbla motionlopp på samma dag så som vi gjorde 2014 och 2015. Främsta anledningen är att det inte går två motionslopp i Stockholm denna dag, men jag tror att jag provat den modellen färdigt. Roligt och utmanande men lite väl stressigt upplägg dessa år. Nu är höstens traditionella motionslopp uppdelade på tre helger i rad istället så kan man njuta av dem i lugn och ro.

Sthlm Bike är speciellt eftersom det går i innerstad med omnejd. Det är väldigt unikt att kunna cykla på nästan bilfria gator en tidig morgon, i förhoppningsvis vackert väder. Det är ingen tidtagning och ingen medaljutdelning, alla är välkomna och alla kör i sin takt och njutning är det primära.

Sthlm Bike sponsrar även i år 30 startplatser för ledsagare och medcyklistertill deltagare med någon form av funktionsnedsättning. Exempelvis piloter till tandemcyklister eller medcyklister till handcyklister som kan behöva assistans runt banan. En möjlighet för alla att delta på sina vilkor, det tycker jag är värt respekt.

Starten går den 3:e september kl07:00 och pilot blir även i år ”MP”.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Posted from Haninge Municipality, Stockholm County, Sweden.

Zwift uppdatering 4/8/2017

Bild: Zwift-cyklist i London

Bild: Zwift-löpare i London

Idag kom äntligen en ny uppdatering till Zwift. Den hade jag sett fram emot även om den inte innehöll så mycket nytt. Men ett par spännande nya funktioner jag gläder mig åt.

Redan förra uppdateringen innehöll en förbättring för löparmodulen som fortfarande befinner sig i någon sorts beta-stadie. Det kom en möjlighet att kalibrera stegsensorn så att löparens hastighet i Zwift bättre ska stämma överens med den hastighet man har på sitt löpband. Kalibreringen är enkel, man anger en hastighet som man ska springa i i 60 sekunder, sedan är det klart. Den här funktionen gör att det kommer bli mer rättvisande värden.

Dagens uppdatering gjorde först och främst löparmodulen officiell. Nu kom det upp valknappar för cykling och löpning. Tidigare har man behövt klicka i ett osynligt fält på skärmen för att byta till löpning. Men nu anser man tydligen att funktionen ska gå live. Det känns riktigt roligt. Därtill kom dom första 10 nivåerna för löpning med möjlighet att låsa upp olika typer av virtuell utrustning så som pannband, skor etc. Cyklingen har idag 25 nivåer.

En annan stor nyhet idag, var möjligheten att ytterligare anpassa sin avatar och att även detta nu omfattar även löpning. Tidigare fick löparen ha cykelkläder på sig och man fick manuellt ta bort cykelhjälmen. Nu har löparen mer typiska löparkläder och cykelhjälmen åker automatiskt av när man byter sport. Man kunde få en del roliga kommentarer från andra som var online; ”varför har löparen cykelhjälm, haha”.

En ytterligare förbättring jag kan dra nytta av, är möjligheten att kalibrera min trainer inne i Zwift istället för att använda tillverkarens iPhone-app just för detta. Man behöver inte kalibrera trainern så ofta, men det kommer bli smidigt att kunna göra det i samma miljö.

Vidare utlovade man nya banor inom kort vilket jag ser fram emot. Jag kan tro att ett löparspår är nära förestående. Dom långa cykelsträckorna är lite tråkiga att springa.

Nu längtar jag ännu mer efter en roddmodul. Tidigare i vår nämnde faktiskt VDn för Zwift i en intervju att det var nästa steg eftersom det finns maskiner som redan kan sända den data som krävs och just en sådan maskin råkar stå i mitt träningsrum. Förstå vilken komplett träningsapplikation det kan bli!

Just nu är det inte så mycket inomhuscykling för mig. Det har varit mycket utomhuslöpning och det ska jag fortsätta med så länge det är väder för det. Det är nästan för varmt att sitta inne och slita och jag har känt vid de senaste passen illamående och orkeslöshet. Fläkt och öppna fönster hjälper inte. Det är varmt att springa ute också men det ger svalka på ett annat sätt och eftermiddagar och kvällar är det svalare.

Men snart kommer hösten och vintern och då blir det mycket inomhusträning igen och förhoppningsvis snart ännu fler spännande uppdateringar.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Ett litet bakslag

Jag kände mig så nöjd efter gårdagens löppass då jag sprang min längsta och bästa distans någonsin. Jag hade känt av ena lårmuskeln, tendens till problem med benhinnorna på ena vaden och värk i en häl, men som vanligt försvann all värk efter någon kilometers löpning och jag hade inte mer besvär av det.

Idag ville jag genomföra en längre distans igen i ett lugnare tempo. Jag borde kanske lyssnat på kroppen lite bättre och vilat. Grundregeln att inte öka mer än 10% per vecka hade jag brutit redan innan dagens pass.

Efter dagens 12,8km runt Kungsholmen och Långholmen kändes det inte alls lika bra längre. Värk i båda hälarna och ömmande muskelfäste över ena knät i höger lår gjorde sig väl påmind.

På vingliga ben tog jag mig hem idag och inser att jag får cykla ett par dagar och ta det lugnt med löpningen och verkligen hoppas att det inte blir långdraget. Läser man på om HälsporreW kan läkningen ta allt från tre månader upp till 1,5 år om man har otur.

Jag har aldrig haft problem med hälar förut så jag hoppas på att det är tillfälligt och på grund av dom längre distanserna och hastiga ökningen av både distans och tid som gör det och att det ger med sig fort.

Imorgon blir det vilodag och sedan får det bli lite cykling i helgen.

[tags]Löpning, Träning, Hälsporre]/tags]

Ett löppass när det är som bäst

Kvällens löppass var ett sånt där perfekt pass där allt bara stämde och det kändes som om jag skulle orka springa hur långt och länge som helst.

Målet för kvällen var ett lite längre distanspass. Det längsta jag sprungit någonsin är 13km vid ett tillfälle, annars har passen legat mellan 8km och 10km. Temperaturen ute var perfekt, runt 18° och svag vind. Målet var att ligga runt 5:50 minuter per kilometer men farten ökade genast till runt 5:30 i genomsnitt. Efter 10km löpning var pulsen fortfarande låg och jag och min ledsagare kunde hålla i princip normal samtalston.

Först på den 13:e kilometern började jag känna hur ansträngningen ökade och även hur lårmusklerna började kännas, men det var långt ifrån jobbigt. Sista kilometern gick ännu fortare. Ändå handlade det mest om det jag kallar för ”toaeffekten”, det där med att man blir mer och mer kissnödig ju närmare en toa man kommer. På samma sätt ökade tröttheten oproportionerligt sista kilometern i och med vetskapen att det snart var över.

Inte så lite nöjd med min insats tryckte jag på stopp på klockan. 14,8km på 1;20:38 med en genomsnittsfart på 5:26 minuter per kilometer. Ännu mer förvånad blev jag av att titta på min pulskurva. 161 slag i genomsnitt och max på 172bpm. Det gör att jag sprungit bara lite i överkant på min pulszon 3 vilket känns helt otroligt!

Tränar man blir man bättre, så enkelt är det. Och i samband med att jag försöker få kontroll på mitt matintag så kan jag verkligen se att det ger resultat. Det ger också resultat inom cyklingen naturligtvis. När jag sprungit några pass och sedan sätter mig på cykeln, märker jag en tydlig skillnad i prestation.

Jag är verkligen glad över mina två numera stadiga ledsagare som gör att det är lätt att få löpträning utomhus istället för löpband. Snart kommer tiden med kyla, väta och halka då jag hellre håller mig inomhus.

här kan man se min aktivitet på Strava.

Andra bloggar om: ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Semester 2017

Det är dags för semester! Fem långa, sköna och lugna veckor. Mot slutet började jag som vanligt känna att det blev svårt att gå upp i tid och dom sista dagarna fanns väldigt lite att göra.

Jag känner att det är hög tid för lite vila samtidigt som det känns väldigt bra på jobbfronten. Jag tänker när jag går ut genom dörren för sista gången på en dryg månad, att jag haft ett jädra flyt det här året. Nytt jobb i alldeles rätt ögonblick, nya fantastiska kollegor, en bra chef och arbetsuppgifter som passar mig bra i livet nu. Jag trodde kanske det skulle bli för administrativt, men det känns bara bra.

Men semester behöver man ändå ibland. Ingenting speciellt är bokat. Vi ska bara vara hemma med undantag för dagsutflykter. Annars blir det sova lite längre, äta frukost långsamt, träna och vila och njuta av värmen. :)

Andra bloggar om: , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Invigning av Citybanan

Egentligen skedde invigningen av detta fantastiska projekt igår med pompa och ståt, men jag valde att viga in Citybanan på första resdagen då tågen rullar för allra första gången genom den nya, 6km långa tunneln från S´ödermalm till Tomteboda.

Bygget har pågått ett antal år nu och jag har besökt bygget i olika omgångar, allt ifrån när det bara var en tunnel med sprängsten och arbetmaskiner till färdiga perronger. I våras avslutades visningarna för min del med Stockholm Tunnel Run där vi fick springa igenom en av servicetunnlarna före förseglingen av dessa.

Jag har faktiskt sett fram emot den här dagen. Pendeltåg och tunnelbana har legat vitt åtskilda på Stockholms Centralstation, det har varit långt att gå med mycket trängsel. Nu blir det klart lättare när de båda färdmedlen är i nära anslutning till varandra.

Det blir en liten spännande känsla när vi rullar ut från Södra Station och tågvärdinnan meddelar att vi nu rullar igenom den nya tunneln och mot den nya stationen Stockholm City. Tåget går långsamt och det är helt klart nya ljud utifrån än vad jag är van vid.

Första stoppet blir att utforska nya Stockholm City. Där har jag bara varit innan spåren var lagda och platsen där rulltrapporna skulle gå uppåt, bara var branta backar som slutade i en vägg högt, högt där uppe. Allt luktade då berg, blöt betong och damm. Nu var det rent och fint och luktade nytt.

Först öppnas tågets dörrar och kort efter öppnas glasdörrarna utanför på perrongen. När tåget stängt sina dörrar igen, ljuder en varningssignal och glasdörrarna åker igen och man knappt hör när tåget lämnar stationen.

Ljudnivån är helt annorlunda. Nu är det förvisso väldigt lite folk på grund av semestrar, men glasväggarna bidrar verkligen till en underbar akustik.

Det här med perrongväggar är nog det som gör mest intryck på mig. Som vi har önskat oss detta i Stockholms tunnelbana och pendeltåg, både för säkerheten, ljudnivån och klimatmiljön. Nu har vi äntligen fått våra två första stationer med sådana väggar och det är verkligen ett lyft.

Dagens besök på Stockholm City blir inte så långt. Vi går upp i några av uppgångarna för att se vart man hamnar. Att komma direkt upp i tunnelbanenätet kommer göra underverk i rusningstrafik tror jag.

Eftersom stationen ligger 45 meter under jord, är det bara rulltrappor och hissar upp. Det kommer göra att vi med ledarhund givetvis här hänvisade till hissarna som jag hoppas både ska få förbli hela och rena så att min hund slipper kliva runt i massa gammalt piss och annat mänskligt avskräde man annars tvingas till i kollektivtrafiken. Just nu är hissarna givetvis rena.

Färden går vidare mot Stockholm Odenplan, en ny station som ska ersätta Karlbergs station. Här har jag varit på två visningar efter att stationen blivit färdigställd. Vi provar uppgången mot tunnelbanan. Även här finns dom nya perrongväggarna monterade.

Min vän Joche har också besökt den nya stationen Stockholm City och haft lite synpunkter på tillgängligheten. Jag kan skriva under på några av punkterna och ändå känna mig nöjd med att man ändå nått mycket längre och en mycket högre standard med dom nya stationerna. Varför man gjort taktila markeringar i golvet framför alla nya dörrar på Stockholm Odenplan men bara satt vita plattor framför dörrarna på Stockholm City kan jag inte förstå. Man borde göra lika naturligtvis. Det skulle det göra det lättare för någon med vit käpp att hitta dörrarna innan dom öppnats. Sedan kan man tycka att hissarna kanske är lite få och kanske knepiga att hitta i början. Men med allt sammantaget, ledstråk, punktmarkerade hissknappar, pipande glasdörrar och väl placerade högtalare för utrop gör att jag ändå tycker att tillgängligheten fått en stor plats. Allt kan alltid bli bättre samtidigt som det är mycket som ska vägas in. Jag vet också att hur tillgängligt vi än bygger det, kommer det ändå finnas klagomål och dom som inte utnyttjar kollektivtrafiken.

Under semestern ska jag åka in igen och utforska mer de olika uppgångarna och alternativen så att man lätt hittar. Men det kommer ta sin tid. :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from Västerås, Västmanland, 721 69, SE.