Tänk vad lite hår kan ställa till med

Bild: Garmin Vector-pedaler i kartong
Bild: Garmin Vector-pedaler i kartong

Under den den senaste tävlingen hände plötsligt något märkligt. Min effekt jag presterade sjönk plötsligt och jag förmådde 25% mindre än vanligt. Det gick så dåligt att jag som brukar hålla mig bland dom 20 bästa i B-gruppen, hamnade långt bak i C-gruppen och medlemmar i mitt team undrade vad som hände. Det gjorde jag också. Det kändes verkligen inte perfekt i kroppen, men så dåligt borde det inte ha varit.

Eftersom jag är så van att förlita mig på tekniken som dessutom visat sig vara väldigt stabil, började jag felsöka. Jag bytte batteri och kalibrerade om effektmätaren flera gånger, men ingen förbättring. Jag började tro att något hänt i kroppen.

Efter några dagars funderande monterade jag av mina effektpedaler för att montera dom på nytt. Då upptäckte jag en stor mängd av mitt eget hår som snurrat in sig i pedalspindlarna. När jag började repa upp hårstrå efter hårstrå, visade det sig vara en rätt stor mängd.

När allt var bortplockat monterade och kalibrerade jag pedalerna på nytt och vips började jag känna igen mig igen. Nu har jag inte skruvat isär pedalerna helt för att se om det trängt in ytterligare smuts i pedalen som påverkar effekten, men det får bli ett senare projekt.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Konsert: Lustans Lakejer

Igår kväll var så äntligen dags för konsert på Nalen i Stockholm. På scen 80-talsbandet Lustans lakejerW. Deras turné började redan i höstas då den första skivan, ”Uppdrag I Geneve” firade 35 år. Planen var att gå och se om dom på Nalen redan då, men den konserten blev slutsåld. När det sattes in en extrakonsert var jag och kompisen lite snabbare och fick biljetter.

När bandet entrade scenen och drog igång med första låten gick det som rysningar längs ryggraden och jag kände mig alldeles knäsvag. Musik kan framkalla så otroligt starka känslor hos mig och eftersom jag har en stark fallenhet för nostalgi, blev detta en optimal kombo.

Ibland blir det så starkt att man kan minnas platser, människor och till och med samtalsämnen från olika situationer. Jag kan till och med ofta framkalla exakt hur jag mådde och kände mig då. Det blir som att kastas raka vägen tillbaka och det känns hur äkta som helst. Jag tog ofta till musiken för att hantera olika saker när det hände starka saker i livet så nästan varje låt på dessa skivor har sin egen historia.

Ljudet var perfekt och bandet är grymt bra live, ännu bättre än på album. I mitt tycke hamnade vi lite långt bak och hade för min del kunnat avancera lite längre fram. Publiken i dom bakre regionerna var lite segare än dom längre fram och det var inte lika många som sjöng med där.

Kvällen hade aldrig behövt ta slut. Nu spelade bandet ganska många låtar mer än den tänkta skivan så det blev verkligen valuta för pengarna. Men mot slutet sa Johan Kinde att vi ses i höst igen. Om det var ett allvarligt löfte att även fira nästa skiva vet jag inte, men hoppas kan man ju alltid.

Andra bloggar om: , , ,

Det fanns ingenting att ge

Ikväll deltog jag i SZR Race Series andra deltävling online på Zwift. Jag väljer att inte ens sätta en rubrik som antyder att det var en tävling för jag kunde lika gärna ha brutit och fått ”DNF”, det hade kanske varit snyggare. Nu valde jag ändå att rulla i mål.

Redan uppvärmningen på 18km i lugnt tempo kändes konstig. Ungefär 160 watt i medeleffekt och svetten började lacka. Även om jag har som målsättning att köra lugnt under uppvärmningen med några korta rus för att få upp pulsen, har jag inte lyckats hamna under 200 watt i medeleffekt dom senaste månaderna tror jag. Men nu blev jag förvånad när jag såg resultatet.

När starten gick hängde jag nog med i början. Låg puls, bra andning och OK tryck i benen och en plats i något jag tror var andra tätklungan. Men det varade inte många kilometer. Det var inte bara det att jag började bli trött, jag tog helt slut.

Vad som hände vet jag inte. När min fru refererade min effekt, trodde jag först det var fel på effektmätaren. Men jag provade i några backar och några växlar jag vet att jag brukar klara lätt, men det gick inte. Jag förstod snart att det var mig det var fel på.

Jag insåg att det liksom inte var någon idé. Åkare i C-gruppen började köra om mig och jag hade tappat min klunga för länge sen och hur jag än försökte och ville, gick det inte att trycka mer. Det var bara att lägga av och låta benen gå runt.

Vad som hände vet jag inte. Ca 195 watt i medeleffekt var så uselt och konstigt att jag inte ens vet hur jag ska tolka resultatet. Ingen påtaglig förkylning eller feber. Bara trött i kroppen och svag. Så säkert är jag inte helt frisk på något vis. Samtidigt kan säkert näringsintaget ha spelat roll. Igår skulle jag ha deltagit i en sen tävling kl21. När jag kom hem från jobbet vid 17-tiden stöp jag i säng och var borta 2 timmar och det blev således ingen riktig middag. Idag blev det en slarvig lunch och grötintaget idag ett par timmar innan kvällens tävling var nog försent för att göra någon nytta för dagens prestationer.

Nu är ju dessa tävlingar bara på lek så det är ingen skada skedd, men det var nästan lite kusligt hur orkeslös man kan bli bara helt plötsligt och tappa över 50 watt i medeleffekt. Visst, första milen försökte jag hålla upp effekten, men när jag gav upp och rullade dom sista 2 milen försökte jag inte ens få upp effekten, rädd att göra ont värre.

Så nu är det bara att bita ihop, vila och ladda om. Jag ska köra några försiktiga rundor resten av veckan och helgen mest för att låta hjärtat öka takten lite, men det blir inga tunga pass förrän det här känns bättre. Ny tävling nästa onsdag.

Här är aktiviteten på Strava:

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Mot nya utmaningar

Efter 5 år på Stockholms Syncentral, sånär som på en vecka, är det dags för nya utmaningar. Den 31:a januari blir min sista dag här på Syncentralen.

Min nya arbetsplats blir KommSyn Stockholm. Jag kommer även fortsättningsvis arbeta med synhjälpmedel men nu med mera inriktning mot förskrivare än patienter.

Idag blev det känt för de övriga i mitt team och därmed OK att skriva om även om det varit klart sedan dagen före jul.

Det har varit 5 jädrans bra år och det har inte varit tråkigt eller svårt att gå till jobbet en enda dag. Arbetet har känts viktigt och inspirerande och jag har fått träffa så otroligt många sköna människor.

Beslutet om att leta mig vidare fattades i och med att Stockholms Syncentral nu övergår i privat regi och passande nog söktes folk på en arbetsplats jag mer än gärna kan tänka mig att arbeta på.

Jag säger ingenting om hur det kommer att bli efter verksamhetsövergången, det vet jag lika lite om som alla andra. En del konkreta försämringar i anställningsavtalet bidrog i hög grad, men i övrigt kändes det mer som en bra läge att göra något annat och utvecklas. Jag har skrivit det förr i ämnet, för våra patienter eller brukares del, tror jag inte det innebär någon försämring att verksamheten övergår i privat regi. Förändring, absolut och det finns utvecklingsområden som i alla verksamheter.

För mig innebär det tillbaka till Älvsjö och samma adress som syncentralen lämnade för ganska exakt två år sedan. Något sämre väg till jobbet rent restekniskt och klart bättre områden för rstning av hunden. Det innebär att jag åter få dela rum. Det har jag gjort större delen av mitt arbetsliv så det har jag inget större problem med. Men att ha haft ett eget, stort och rymligt rum dom senaste två åren med plats för arbete, fika och utbildning, har känts väldigt lyxigt och praktiskt.

Och som alltid när man byter jobb, man kommer sakna gamla kollegor och det blir pirrigt att lära känna nya och att lära sig känna igen namn och röster igen. Hittar i lokalerna gör jag så klart redan.

Nu återstår bara ett fåtal patientbesök för att avsluta och om någon dryg vecka, städa rummet och packa ihop. Det känns rätt konstigt och spännande. :)

Andra bloggar om: , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Träningsplanering 2017

Träningsåret börjar stenhårt. Zwift inledde året med en marknadsföringskampanj där man dessa två första veckor lottar ut ett antal trainers från olika tillverkare och allt man behöver göra är att delta i något event i form av en gruppcykling eller race varje dag för att vara med i utlottningen. Självklart taggar jag till på vinstchans även om jag aldrig vunnit något i hela mitt liv. :)

Förra året blev det omkring 8100km på cykel, roddmaskin och löpband. I år har jag ökat det målet till 10000km. Av dom blir merparten även i år inomhusträning. Det motsvarar en plan på 5 pass i veckan a 40km per pass. Hitills har jag klarat av 391km vilket gör att jag ligger lite före planeringen och Zwifts marknadsföringskampanj har nog bidragit till att kilometrarna flugit iväg.

Det börjar bli dags att planera vilka motionslopp och tävlingar jag ska delta i ute på dom riktiga vägarna i år. Paracykel Cup 2017 är inte presenterad ännu, men sägs bli ungefär samma antalet deltävlingar som förra året då det var 7st. Jag inledde samtal med en ny pilot tidigare i höstas och i så fall planerar jag att delta i åtminstone några av dessa deltävlingar. Det är en kostnadsfråga då det blir långt och dyrt att resa om jag ska delta i alla med resa, kost & logi och startavgifter för mig och min pilot. Så privatekonomin medger bara dom viktigase tävlingarna.

Sedan är det som alltid en fråga om att ha någon tillräckligt duktig pilot att köra med. Jag initierade ett samarbete tidigare i höst som vi får se vart det leder när vi kan börja rulla våra första provrundor framåt vårkanten.

Motionsloppen blir säkert desamma som tidigare år där åtminstone Halvvättern och Vätternrundan är spikad. I övrigt får väder och intresserade piloter avgöra vilka av dom andra traditionella loppen vi kör, så som Skandisloppet, Roslagsloppen, Sthlm Bike och Velothon Stockholm.

Men jag tror mitt huvudsakliga år kommer ske i den virtuella, digitala världen. Och året har verkligen dragit igång stenhårt på ett roligt sätt och jag ser fram emot säsongen.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Årskrönika 2016

Det har redan gått ett år sedan sist och tiden går väldigt fort. Det har varit ett ganska lugnt och bra år.

Arbetslivet

Min arbetsplats, Stockholms Syncentral har i år lagts ut på anbud och därefter sålts till privat ägare. Övergången sker i mars nästa år, om bara två månader. Självklart har det varit mycket funderingar och spekulationer kring hur allt kommer bli. Förändringar kan vara svårt och särskilt när man inte har en aning om vad som väntar. Det vet vi inte nu heller. Förändringar lär det bli, och för våra klienter tror jag inte nödvändigtvis att det måste bli en försämring. Det enda man vet är att antalet besök ska öka och att utbudet av hjälpmedel inte förändras och det bör innebära en ökad tillgänglighet.

Dagen före julafton skulle all personal lämna in en blankett med ett ja eller nej till verksamhetsövergången. Det har jag också självklart gjort.

Träningen

Träningsåret 2016 har varit det mest fantastiska någonsin. Tack vare Zwift har inomhusträning som förr var så svårt och otroligt tråkigt, nu blivit roligt, praktiskt och effektivt. 6000 cyklade kilometer inomhus och bara ca 2000km utomhus säger en del. Dagen före julafton skrev jag en hyllning till Zwift på årsdagen då jag började använda detta fantastiska verktyg.

Under våren fick jag dessutom en sponsor i form av Concept Träningsredskap AB som hjälper mig med en Concept2 roddmaskin vilket i allra högsta grad bidrog till SM-guld både inomhus på bana och utomhus på landsväg i år. Jag anar att det inte är så lätt att få sponsring som privatperson och särskilt inte inom paraidorott och därför är jag extra glad och tacksam och hoppas på ett fortsatt bra samarbete under 2017.

Rodden som träningsform hittade jag på allvar tidigt i år. Jag led fortfarande av sviterna efter en vurpa under ett motionslopp där jag bröt nyckelben och skadade en axel och trots att det hade gått nästan två år sedan olyckan, hade jag fortfarande svårt att sitta längre stunder på cykeln innan värken slog till.

Rodden blev en utmärkt och skonsam träningsform och bara efter några månader var all värk och orörlighet som bortblåst.

Vidare är jag beroende av tillgängliga träningsmaskiner, både att använda och att lagra data från träningspass för senare analys och jämförelser. Concept2 roddmaskin kan kopplas till en smartphone och ge kontinuerlig information om tid, distans, puls, fart etc via tal.

Förutom att träningen gjort mig starkare och bättre, gör den mig kort sagt lyckligare. Perioderna av nedstämdhet på grund av min funktionsnedsättning blir påtagligt kortare och glesare. Känns det ruttet en dag efter jobbet, räcker det med ett hårt träningspass för att både den fysiska och mentala värmen ska sprida sig i kroppen och dom negativa tankarna löser upp sig som knutar på ett rep.

Förhoppningar inför 2017

Så klart nya idrottsliga framgångar och utveckling. Det kanske inte blir någon premiär i Stockholm Marathon 2017, men träningen inför det hoppas jag ska inledas. Drömmen om att få åka i dom svenska färgerna utomlands inom cyklingen lever kvar även om det tyvärr krävs lite mer än min vilja och egna fysiska förmåga just när det gäller grenen tandem.

Jag tror och hoppas att arbetsåret 2017 ska bli bra och jag känner mig ganska lugn på det området. Det kommer bli bra med något nytt.

Nyårsfirandet

I år blir det traditionsenligt firande med vänner på gångavstånd hemifrån. Det brukar vara lugnt och väldigt fritt från krav och istället bara en trevlig kväll. Ikväll är två av våra ungdomar på annat håll och det känns så klart konstigt.

Med det återstår det bara att sätta punkt för sista gången det här året. Vi ses på andra sidan tolvslaget! :)

[tags]Nyår, Nyårsfirande, 2016, 2017[/tags

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Julaftonsträning

Kan man börja julaftonen på ett bättre sätt än ett hårt träningspass? I dessa dagar stämmer verkligen inte kredit och debit på kalorikontot och det gör träningen ännu viktigare.

Idag gick det bra. 30km kuperad bana på drygt 48 minuter med en genomsnittseffekt på 250 watt. Det kändes lika bra i kroppen som i samvetet även om jag nu snart ska träffa släkten och inta en lite för stor mängd mat. :)

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Ett år med Zwift

Under hösten 2015 hade jag givit upp. I mitt liv har jag hamnat i några få riktigt djupa svackor som orsakats av min synnedsättning. Jag har alltid begränsats på olika sätt i det jag vill göra, men bara två saker drog mig riktigt långt ner mot botten. Det ena var när det blev för jobbigt att äga båt. Båtar och havet är och har alltid varit väldigt viktigt för mig. Men efter drygt 10 års kämpande gav jag upp.

Sommaren 2015 dog min stora dröm att bli elitcyklist inom parasporten och jag trodde att jag aldrig mer skulle tänka tanken att tävla och vinna igen. Jag kände mig motarbetad från vissa håll och just klassen tandem kändes svår att få helt rättvis på grund av att det inte bara räckte med min egen träning, jag var också tvungen att hitta en partner, en pilot som var minst lika bra och beredd att satsa minst lika mycket.

Utan att göra historien allt för lång eftersom jag skrivit om detta många gånger tidigare, hade jag verkligen provat allt jag kunde komma på när det gällde att hitta piloter. Sverige kryllade av duktiga cyklister i en sport som växte explotionsartat, men otroligt få var beredda att cykla tandem och ingen på en högre nivå med längre satsning. Annonseringar på internet, i sporthallar och cykelbutiker och via kontakter ledde totalt sett till ingenting.

I augusti 2015 skrev jag ett sorts farväl till cykelsporten. Jag var tömd på energi och lust och jag hade ingen kreativitet kvar. Under den hösten 2015 rullade inte varken inne- eller utecykeln många mil. Det måste ändå sägas att mina vänner ställde upp och tränade och körde dom motionslopp jag ville köra och det var och är jag tacksam för. Men ingen av dom kunde eller hade tiden att satsa fullt ut. Min dröm och mitt sikte stod inställt på Paralympics i Rio 2016 och när jag förstod att jag aldrig skulle komma dit sänkte sig mörkret.

Mörkret drabbade som alltid ganska mycket av ens lust till även andra saker. Mycket började kännas meningslöst när allt jag ville ta mig för krävde insatser av andra. Vad kunde jag annat göra på egen hand än att lägga mig ner och läsa böcker resten av mina dagar?

När jag är som längst ner börjar det oftast hända grejer. En känsla av ”så här kan vi ju inte ha det” började gro inom mig igen. Cykeln och löpbandet som mestadels stod stilla fick sig en ”klapp” i förbifarten och jag visste att jag egentligen ville men inte förmådde.

Dagen före julafton, för precis ett år sedan satt jag och velade. Zwift, ett högupplöst videospel, vad skulle jag med det till? Jag hade redan videobaserade träningsprogram till min cykeltrainer, men dom var utan ljud och gav mig således ingen inspiration eftersom jag inte såg bilderna från vägarna i Italien, Frankrike eller Spanien som rullade förbi i realistisk fart när jag trampade.

Eller skulle jag prova Zwift trots allt? Jag satt ju bara här i soffan och tyckte synd om mig själv, så vad kunde det spela för roll? Jag hade hört att det skulle finnas ljud och när jag började läsa på nätet blev glöden en gnista som tändes till en eld. ”Du hör om någon cyklar förbi dig på carbonhjul”, ”du hör om du cyklar på asfalt, en träbro eller kullersten”.

Första datorn jag installerade på var en bärbar PC. Efter lång tids nedladdning fick jag med min frus hjälp igång programmet hela vägen till det var dags att börja cykla. Jag hörde ljud, men skärmen var tom, för gammal dator. Min Mac monterades vid cykeln och processen började om och efter ytterligare väntan fungerade allt.

Jag skrev om min premiärcykling på Zwift och det blev nog ganska sakligt, men jag var totalt uppslukad. Det var ”kärlek vid första ögonkastet” och det krävdes inte många minuter förrän jag insåg att min döda dröm just fått nytt liv.

Det var knappa två månader kvar till bancykel-SM på Velodromen i falun. Jag var mycket tveksam om jag skulle delta över huvud taget. Men jag lyckades skrapa ihop 120km på den korta tid som återstod och allt tack vare Zwift. Efter en hemsk svacka var det chockerande att stå högst upp på prispallen med nytt liv och ny inspiration i kroppen. Jag kände helt ärligt ända in i märgen att det verkligen inte spelade någon roll om jag skulle få en enda mil ute på riktiga vägar, jag hade hittat en träningsform som förändrat allt.

I slutet på juni stod jag där igen, högst upp på prispallen efter seger i SM 2016 utomhus på landsväg. Den segern var dock på grund av ett 20 sekunders tidsstraff för ett annat team så att vi istället vann med en sekunds marginal vilket gjorde att den segern kanske inte kändes helt perfekt, men ändå seger.

I skrivandets stund har jag cyklat 6301km inomhus och förändringen bara fortsätter. Idag saknar jag inte ens cyklingen utomhus. Jag gör det gärna om någon av mina piloter vill och om vädret är perfekt eftersom jag är skeptisk mot att både frysa och bli skitig. Jag kommer ändå vara redo när det är dags att tävla eller starta i något av dom kommande motionsloppen.

Zwift har i dagarna släppt en försmak av deras löparmodul så att det numera också går att springa i den virtuella världen på löpbandet hemma. Springa ute är trevligt om vädret och ledsagningen stämmer, men att springa inne är inte längre några som helst problem.

I april i år inledde jag ett samarbete med Concept Träningsredskap AB som ställde upp för min satsning och placerade en roddmaskin i mitt hemmagym. Den går förvisso ännu inte att koppla till Zwift för att ro runt öarna eller längs Themsen i London i den virtuella världen, men det är säkert en tidsfråga och tills dess är även detta ett redskap som förändrar mina förutsättningar i grunden.

Så när jag nu sitter här ett år senare är det med ett ”fånigt” leende på läpparna och uppdaterade mål för 2017. Svårigheten med piloter har inte förändrats även om kontakter tagits som förhoppningsvis kan leda någon vart nästa år.

Nu är mitt nya bekymmer ett löpband som efter 7 års trogen tjänst drar sina sista andetag. Som situationen ser ut, finns inga möjligheter till nyinköp och att gå på gym för att springa är inget alternativ. Det är något som måste lösa sig på något sätt. Ett av mina mål är att springa Stockholm Marathon något av dom kommande åren. Löparmodulen i Zwift kommer vara minst lika beroendeframkallande som cyklingen har blivit och det är bara en kort tidsfråga innan det är samma typ av upplägg med online tävlingar, säkert också i duathlon. Det är så otroligt fascinerande att jag kan delta på samma sätt och villkor som alla andra.

Jag hoppas att Zwift utvecklas på ett bra sätt och åt rätt håll och bibehåller så mycket verklighetsbasering som möligt med små inslag av dataspel som idag.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Julledig 2016

Som alla vet ligger julen rätt uselt till, på en lördag i år. Man måste ta ganska många dagar ledigt för att få sammanhängande semester över jul och nyår fram till 13-helgen. Även om jag borde vara rädd om mina sparade semesterdagar inför den planerade verksamhetsövergången så känner jag ett starkt ehov av en paus.

Som när man är kissnödig på väg hem, blir det värre ju närmare man kommer toaletten. Så har det känts dom senaste veckorna. Helgerna har känts behagliga men kortare ju närmare julledigheten jag kommit och väckarklockan har blivit allt svårare att vakna till.

Så nu släckte jag och stängde kontoret för i år. Förutom det nödvändiga i att fira jul, ska jag bara sova länge, äta frukost långsamt, gå ute länge om det är fint väder, mindre länge om det är dåligt väder, titta på lättsam barnfilm och träna en massa.

Julaftonen blir några timmar med släkten och nyårsafton blir med vänner, så det är som det ska.

Arbetsplatsen ser jag igen 2017, ett arbetsår som kan bli intressant.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Zwift SZR ITT Race

B

Ikväll var det dags för tävling igen. Denna gång ett fristående TT-race. TT, eller ”time trial” är ett race där man inte får ta draghjälp av övriga cyklister i en klunga. Ute i ”verkligheten” startar man med någon minuts mellanrum och det är inte tillåtet att ligga nära bakom någon annat än en kort begränsad tid vid omkörning, just för att inte dra nytta av dragkraften bakom en annan cyklist.

I Zwift är det löst på teknisk väg. Alla startar samtidigt och man kan ligga i stora klungor, men draghjälpen, eller ”draft” som det heter är avstängd när man använder TT-cykeln. Då är det bara ens egen effekt som räknas och draghjälpen av andra cyklister är endast mental.

Kvällens lopp gick på Watopia flat, tre varv på en dryga 10km lång bana utan några direkta utmanande backar. Det var cirka 150 startande. Själv kände jag mig ganska OK i kroppen trots en lite irriterad hals, så jag väntade mig inga egna underverk.

Starten gick och jag tyckte som vanligt att jag hängde med bra på första varvet som jag klarade av på 14:34 minuter. Andra varvet gick långsammare på 15:07 minuter och tredje och sista varvet gick ytterligare några sekunder långsammare och slutade på 15:11.

Den totala tiden för mig blev 45:35 minuter, 7 minuter efter vinnaren i A-gruppen. I min B-grupp räckte tiden till en 12:e plats vilket jag är grymt nöjd med.

För min del var detta sista tävlingen för i år, men under jul och nyår blir det så klart en massa träning, både löpning, rodd och cykel. Ser fram emot när en ny serie drar igång nästa år.

Resultaten kan man se här.

Andra bloggar om: , , , , , ,

ild: Skärmbild från Zwift

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Löpning i Zwift del II

Idag körde jag mitt fjärde löppass i Zwift sedan smyglanseringen för precis en vecka sedan. I och med att Zwift för iOS släpptes officiellt, öppnades öven löparmodulen som en dold funktion eller ett så kallat ”easteregg” för dom mest fanatiska. Löparmodulen är inte färdig på långa vägar och man vill nog inte släppa det för publikt i nuläget.

Rent upplevelsemässigt springer man på samma sträckor som cyklisterna kör. Tanken är nog att man ska fortsätta med det delvis, men i huvudsak springa i skog och mark hellre än kilometerlånga vägar som är OK när man cyklar men blir lätt tråkiga när man springer. Jag har läst att man inte vill att löparna ska påverkas negativt mentalt av alla cyklister som swishar förbi i hög fart så att man som löpare känner sig långsam och att när man springer längs en smalare väg eller stig gör det att känslan blir att man är snabbare när omgivningen passerar tätare inpå än. Det stämmer helt säkert.

Snart blir det dessutom fler löpare. Intresset, trots att funktionen är dold, växer snabbt så vitt jag kan bedöma. Skulle det finnas löparspår nu, skulle motivationen tryga eftersom man skulle bli för ensam utan att se en själ i närheten. Då är det bättre att tills vidare springa bland cyklisterna.

Vidare har löparmodulen inte fått någon egen ljudupplevelse. Det hörs inga löparljud från springande fötter. Snarare låter det som om jag själv cyklar väldigt långsamt med hjul mot vägbana i ungefär 10km/h. Det ska komma, men man har fokus på annat just nu. I dagarna fick vi se bilder från en ny bana på Watopia där man cyklar på en vulkan. Den lär lanseras snart så det är säkert mycket fokus på det.

Jag är ändå glad att man inte plågade oss löparintresserade med att vänta längre. Jag kan leva med att upplevelsen inte är färdig ännu.

Vidare har det ännu inte skapts några segment, utmärkelser eller utmaningar för löpare. Även det är sådant som kommer och löparavatarerna har fortfarande cykelkläder och man får plocka av sin avatar cykelhjälmen för att se lite mera löparaktig ut. Det finns heller ännu inga kvinnliga avatarer.

Rent tekniskt har inget av mina 4 löparpass avslutats korrekt så det är tydligt att det är lite beta eller pre-release-stadie. Ett av passen slutade med att batteriet i min pulsmätare tog slut och därmed tappades kontakten med fotsensorn och det kan man inte gärna anklaga Zwift för. Däremot slutade inte min avatar att springa när det hände. Den fortsatte i det senast uppmätta tempot på 10,5km/h istället för att stanna som cyklisten skulle ha gjort om data från sensorerna slutade komma.

En annan brist är att Strava ännu inte skapat en kategori för virtuell löpning vilket gör att det blir både det ena och det andra av uppladdade aktiviteter. Ibland dyker dom upp som cykling och går inte alltid att ändra till löpning. I och med att kartan är i en obebyggd miljö, stämmer därför inte heller höjdkurvorna innan Strava ordnar en sådan kategori.

Men den enda och starkaste känslan är fortfarande ren lycka över att löpning äntligen ändå är tillgängligt. Sedan dom första ryktena om löpning i Zwift började cirkulera i juni i år, har jag väntat, längtat och sett fram emot detta som besatt. Jag visste att det skulle förändra mitt liv lika mycket som inom cyklingen. Springa är en passion som behövt en motivation när den nästan enbart kan genomföras inomhus. Ett trasigt löpband som verkar vara inne på sista versen om det inte snart nog får service, gör också att det känns jobbigt. I synnerhet som att gå på gym är i princip omöjligt för mig och att köpa ett nytt löpband i dagsläget är uteslutet.

Så jag smörjer, servar och klappar om mitt trogna gamla löpband från 2010 och hoppas det ska hålla ännu en stund.

Run on!

Andra bloggar om: , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Zwift Specialized Tripple-play mission

Bild: Zwift from Watopia

Bild: Zwift from London

Bild: Zwift from Richmond

December månad bjöd på ett nytt uppdrag i Zwift, ”Specialized Tripple-Play Mission”. Uppdraget går ut på att cykla 50km på valfri bana i alla tre ”världarna” som finns i Zwift; den virtuella världen Watopia, London och Richmond. Gör man det har man chansen att vinna en riktig cykel från Specialized, en 2016 års modell Ruby eller Roubaix. Riktigt vad det är för skillnad på dom två modellerna vet jag inte, men lovar att jag tar reda på det OM jag skulle vinna. Givetvis har man större chans att vinna om man kör alla tre streckorna. Då får man en ”lott” per strecka man kör.

Jag satte igång med utmaningen direkt och den
4:e december körde jag den platta banan och en knapp vecka senare, den

den 10:e december
körde jag i London och slutligen nu idag den

14:e december
avslutade jag uppdraget med att köra i Richmond.

Egentligen hade jag inte tänkt köra ikväll eftersom vi haft julbord med jobbet i eftermiddag och jag kände mig rätt uppstoppad vid hemkomsten, men samtidigt ganska taggad att ta tag i förbränningen överflödet. Richmond är dessutom en mindre populär bana och vär bara aktiv två dagar denna månad, 14:e och 28:e december. Så det passade bra att köra den idag och därmed ha den biten avklarad.

Egentligen var det den 12:e och sista deltävlingen i SZR Race Series, även den på Richmond-banan, men jag kände mig inte i form för att ge precis allt just den här kvällen. Så jag valde att köra på egen hand lite senare på kvällen istället.

Resten av månaden ska jag givetvis cykla en massa. Men jag vill också köra mer löpning nu när den modulen äntligen är tillgänglig och jag kommer även köra en del rodd för att få ordning även på överkroppen lite mer. Känns extra inspirerande nu när jag kan importera mina pass till Strava.

Mätt, belåten och något mindre uppsvullen och framför allt nyduschad, ska det bli väldigt skönt att sova. Trots rätt sen träning tror jag inte det kommer bli något som helst problem. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Träningsvärk från helvetet

Igår kom äntligen den efterlängtade löparmodulen i Zwift och jag sprang mitt första pass. Jag har sprungit lite utomhus i år, kanske 10–15 pass. Det har varit i makligt 6:30-tempo och det har inte varit speciellt jobbigt.

Men har inte tagit ett steg på löpbandet sedan mars i år. När jag sprang i Zwift igår var den kortaste banan 10km och jag förstod att jag skulle springa hela milen utan att bryta av på mitten. Jag känner mig själv dessutom tillräckligt väl för att veta att det inte finns något mellanläge. Att ta det lugnt kan jag inte stava till om jag inte absolut måste.

Dottern satt bredvid med Zwift på iPaden i knät och syntolkade. Jag ville se om min avatar sprang lika fort som jag på bandet och det mesta verkade stämma bra förutom höjdmetrarna som visade galna värden. Men farten var i det närmaste identisk med den som bandet visade. Jag sprang som jag brukar och klarade också 10,8km på lite drygt 57 minuter. Det blir milen på runt 52 minuter vilket jag är mer än nöjd med för att ha haft ett så långt uppehåll i just löpningen. Nu har jag ju cyklat väldigt mycket och ägnat mig åt roddträning, men det är inte riktigt samma muskelgrupper och löpning är välidgt mycket mer intensivt.

Med någon kilometer kvar kände jag att det skulle bli en tuff tid ett par dagar efteråt redan då. Låren värkte och innan jag ens klivit av bandet kände jag av träningsvärken.

Idag har jag mycket svårt att gå. Upp och ned för trappor är värst. Jag får gå i sidled med båda händerna på trappräcket som stöd. Att böja sig och ta på och av skorna är en ren plåga och har jag väl hamnat på golvet för att leka med minstingen, tar det sin tid att resa sig igen.

Det är skön värk, men det värsta är att suget att springa mer är mycket starkt. Imorgon blir det kanske lite cykling för att röra på benen, men någon löpning blir det inte än på ett par dagar. Men jag vet också att det värsta nu är över. Nu gäller det att inte bli för ivrig så att jag springer på mig inflammation i benhinnor som jag brukar lyckas med. :)

Andra bloggar om: , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Importera roddpass till Strava

Tack vare min sponsor Concept Träningsredskap har jag förmånen att ha en Concept2 roddmaskin. Det är en fantastiskt bra träningsform för alla och i synnerhet om man har en synnedsättning eller någon form av fysisk funktionsnedsättning.

Allt har fungerat väldigt väl förutom en sak, jag är beroende av att logga mina träningspass. Concept2 har också sin egen loggbok som klarar detta, men bristen är och har varit, att den inte kan exportera data till något standardformat för att föra över till andra populära träningstjänster på nätet, som i mitt fall Strava och Garmin Connect. Det var varit sanslöst frustrerande. Det kan låta konstigt för en som inte tränar på hög nivå, att ett pass kan kännas meningslöst om det inte går att spara på ett bra sätt. Det finns ett talesätt som heter ”if it’s not on Strava, it didn’t happen” och det är allt för sant. Jag brukar berätta om den gång jag skulle löpträna efter jobbet och glömde träningsklockan hemma. Det gick helt enkelt inte att genomföra passet utan den. :)

Jag har letat efter ett sätt att få över mina roddpass, men det enda jag egentligen hittat är andra roddare som frågat efter samma sak. Både jag och andra har kontaktat både Concept2 och Stravas support och fått svar i stil med att det kanske kommer, men använd tredjepartslösningar.

Inte förrän här om veckan hittade jag en sådan tredjepartslösning. Ett scriptbaserat verktyg som verkade kunna göra precis det jag ville och lite till. När jag försökte installera verktyget på min server, radade problemen upp sig i form av olika moduler som saknades. Rättade jag till ett fel, dök det genast upp ett nytt.

Till slut tröttnade jag och kontaktade utvecklaren och bönade och bad lite, frågade om hjälp med mina problem och om dom inte hade en färdig websida för konvertering och export. Jag hade inte hittat någon sådan trots ganska frenetiskt letande.

Svaret kom ganska bums. Man verkar ha blivit intresserad av felet jag får och tipsade samtidigt om att verktyget fanns på en sida, fritt att använda.

När jag surfade in på rowsandall.com där verktyget används, löste sig alla mina problem direkt. Här kunde jag snabbt registrera mig, koppla mig till min Concept2 loggbok och mitt konto hos Strava. Sedan var det bara att importera allt från Concept2 och exportera det på olika sätt, till fil eller direkt till Strava.

I skrivandets stund är jag i full gång med att ladda upp och namnge mina aktivteter och känslan i kroppen kan bara liknas vid ren lycka. Man kan tycka att jag är knäpp, men nu blev rodden faktiskt mycket roligare med ens.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Löpning i Zwift

Jag har sett fram emot det här så mycket så att det nästan är galet. :) Enda sedan i somras har man kunnat se tecken på att löpning i Zwift varit på gång. Det har postats aktiviteter på Strava och ibland har man kunnat se löpare bland cyklisterna. Jag har tjatat några gånger hos utvecklarna för att få vara med i tidig betatest utan resultat.

Igår lanserades iOS-versionen av Zwift och redan på kvällen bekräftade en anställd på Zwift att löparmodulen fanns med som ett dolt ”easter egg” någonstans i programmet, bara att leta. En av mina paracykelkompisar lyckades ändra till löpning utan att veta exakt hur man gjorde. Inatt fick jag hjälp med hur man slutligen gör och det var nära att jag väckte frun för att genast kunna testa.

Idag direkt efter frukost var det dags att inviga löpbandet. Jag har inte sprungit inomhus sedan i mars i år. Det har blivit en del utomuslöpning, men inomhus har inte gått att motivera mig till.

Så stod min avatar där slutligen, på startsträckan bland cyklister. Det var tydligt att funktionen inte ärhelt klar ännu eftersom min avatar fortfarande hade cykelhjälmen på sig, så den fick jag ta bort för stilens skull.

Allt som behövdes var ett pulsband och en stegsensor på skon och när löpbandet började rulla, började min avatar att röra på sig.

Tyvärr har jag sedan tidigare problem med mitt löpband som gör att det tvärstannar direkt när man börjar springa. Så håller det på ett par minuter tills det är varmt då det åter fungerar normalt. Problemet var det samma idag och därför var det lite svårt att komma igång. Men när det väl fungerade igen sprang jag.

Jag valde den platta banan på dryga 10km. Andra cyklister runt omkring mig verkade se mig eftersom jag fick en massa ”tumme upp”. Min löparavatar sprang snyggt och prydligt till höger om sidolinjen och cyklisterna passerade till vänster.

Eftersom ett löpband inte kan styras av en dator på samma sätt som en trainer, så varierar inte lutningen automatiskt när det kommer backar. Farten beräknas istället automatiskt efter hur brant lutningen är och man får kompensera för att hålla farten uppe. Så när det kom ett motlut sjönk farten något och ökade när det kom en utförsbacke. Men min kilometertid stämde väldigt bra med tidigare pass på löpbandet vilket var glädjande.

Det var lite jobbigt detta första pass på länge. Pulsen var jämn men lite hög, men framför allt kändes det i lår och muskelfästen mot slutet. Men sådant kommer snabbt att ordna till sig.

Jag kan inte säga annat än att jag är barnsligt förtjust och ser hur inomhuslöpningen kan bli rolig igen på samma sätt som inomhuscyklingen som var pest bara för något år sedan. Nu är det svårt att hålla vilodagarna.

Nu är det en väldigt tidig release av löpningen, men en brist var att man inte hörde några ljudeffekter av springande fötter under tiden. Miljöljuden runt omkring så som vattentunnlar, djur, och andra cyklister hördes och även cyklsiternas hjul mot träbroar eller kullerstensvägar. Men jag hade gärna hört löparljud också och kan bara hoppas att det kommer. Då blir det enklare för mig att framför allt veta att min avatar rör på sig och lättare att orientera mig längs banan. Men det är just nu det enda jag kan komma på. I övrigt är tillståndet närmast lyriskt!

Min aktivitet på Strava ser dock konstig ut utan totaltid, kilometertider, pulsinformation, höjdinformation och totalt antal kalorier. Förklaringen i ett forum är att Strava fortfarande jobbar på att införa virtuell löpning vilket man inte haft tidigare. Det är bara att hoppas att det ordnar sig inom kort eftersom jag blivit totalt beroende av att analysera mina prestationer.

Nu kommer nog ett par dagars gedigen träningsvärk men jag vet vad jag ska göra under julledigheten!

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Zwift för iOS är här!

Idag lanserades äntligen iOS-versionen av Zwift. Jag har haft förmånen att betatesta den en månad och det har verkligen fungerat näst intill perfekt. Några små buggar har jag fårtt vara med att rapportera.

Konceptet tror jag verkligen på. Det gör Zwift enklare att använda och mindre resurskrävande. För att köra det på en dator krävs ganska kraftfull processor och framför allt grafik medan det för iOS fungerar bra från och med iPhone SE, iPad Air och iPad Mini 2 och framåt. Jag har också hört sägas att det ska komma en version även för AppleTV vilket vore grymt praktiskt för dom som vill ha det på större skärm.

Problemet blir nu all träningsutrustning i form av trainers, kraftmätare, pulsmätare och kadensmätare. Sådan utrustning använder ofta ANT+ för att kommunicera medan iOS-enheter endast har stöd för Bluetooth Low Energy (BLE). Många nyare sensorer har stöd för både ANT+ och Bluetooth men har man en trainer eller kraftmätare som inte har det behöver det lösas.

När det gäller kraftsensorer finns utrustning som bryggar mellan ANT+ och Bluetooth. Jag skaffade själv en Viiiiva från 4iiii.com som är både ett pulsband och ANT+ till Bluetooth-brygga. Den tar emot ANT+-signalen från en kraftsensor, kadensmätare eller fotpodd och sänder den vidare till lyssnaren via Bluetooth.

När det gäller trainers är det lite mer komplicerat. En brygga som 4iiii Viiiiva kan bara sända information åt ett håll och en trainer behöver även kunna ta emot information för att ändra motstånd i backar. För att det ska fungera bra verkar det som om man behöver en trainer som har eget stöd för Bluetooth. Det har många nya enheter men kan vara en kostsam uppgradering om man har en gammal enhet.

Nu ska det bli spännande att se vart det här tar vägen och om iOS-versionen genererar fler medlemmar.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Zwift SZR Race Series 2016 deltävling #11

Bild: Skärmbild från Zwift

Ikväll var det dags för höstens näst sista deltävling i SZR Race Series. Det var min favoritbana, Watopia Flat, 42km platt och snabb bana och jag hade tänkt prestera idag.

Men så blev det inte. Jag hängde med bra på första varvet men blev sedan avhängd av den stora tätklungan. Jag hade i och för sig ingen förhoppning om att hänga med dom snabbaste ända in i mål, men det som hände i kroppen på varv 2 av 4 hade jag inte räknat med. Illamående, håll och kramp i benen och kraften i benen tog helt slut. Det kändes som sista milen på ett riktigt långt pass och sista varvet orkade jag inte ens försöka öka farten.

Man vill alltid hitta orsaker till varför det blir på ena eller andra sättet. Egentligen såg det inte så dåligt ut jämfört med förra veckan. 3,8 watt per kilo 95% av tiden och ett snitt på 272 watt på 20 minuter var väl inte så illa men jag tror att jag skapade det snittet på mitt första varv, för resten gick inte i den andan. :)

En förkylning som ännu inte helt lämnat kroppen kan säkert ha spelat in och sen hemkomst gjorde att jag bara hann trycka i mig snabb energi en stund innan starten. Dagen på jobbet gjorde också att jag kände mig allt annat än inspirerad inför starten.

Men det är bara att leva med, idag gick det inte som tänkt. Jag slog ändå mitt personbästa på 40km på denna banan med flera minuter och även om det bara resulterade i en 44:e plats i B-gruppen ska jag försöka vara nöjd, åtminstone lite. :)

Resultatlistorna från racet

Andra bloggar om: , , , , , ,

Zwift SZR Race Series 2016 deltävling #10

Bild: Zwift skärmbild

Ikväll gick den 10:e deltävlingen i SZR Race Series och banan för dagen var den näst tuffaste, Mountain Route. 31km och dryga 700 höjdmeter.

Ikväll kände jag mig hyfsat på gång och även om uppvärmningen blev lite snål kändes det bra när startsignalen gick. Det var över 300 anmälda till kvällens lopp vilket var någon sorts reckord, superkul!

Vi hade några kilometers flack terräng framför oss innan berget kom. Men när det väl kom gick det konstant uppför. Vi körde rutten så att vi fick den brantaste klättringen upp för berget och det kändes i benen men kändes bra. Ett bra tecken när man kör om dom flesta istället för att bli omkörd. :)

Väl uppe på toppen gick det nedför igen. Det var lite svårt att hålla kraften i benen även utför. Vi var en grupp på 3–4 stycken som hängde ihop i princip från övre delen av berget enda in i mål. Trots att det är virtuella människor man aldrig träffat, känns dom som ens riktiga kompisr och medtävlande och man känner igen allt fler namn vid dessa evenemang.

Spurten in i mål gick tungt. Det krampade i låren sista kilometern och jag hade svårt att hålla pulsen uppe. Jag försökte plocka en av mina medtävlande men kraften räckte inte till där på slutet.

Det kändes väldigt bra att rulla i mål och det kändes som om det idag borde kunna bli ett bra resultat. När listorna sedan blev klara visade det sig att jag kämpade mig till en 10:e plats i B-gruppen och tog därmed mitt första seriepoäng. Inte mycket, men en klar förbättring. Snart uppgraderar jag till A-gruppen och då börjar sliten om att kämpa sig upp från botten mot toppen igen. :)

Nu är det två deltävlingar kvar. En av dem, den sista kommer nog tyvärr inte gå att köra för mig om jag ska prioritera julbord med jobbet, men åtminstone en tävling till hinner jag med innan det blir jul- och nyårsuppehåll.

här finns den kompletta resultatlistan för kvällens event.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

”Everest” 50000 meter klättring slutfört

När jag började träna med Zwift för snart precis ett år sedan, hade jag inte full koll på hur allt fungerade. Då fanns två utmaningar att välja på, en distansutmaning och en höjdutmaning. Jag började med distansutmaningen och klarade av den ganska fort och tog sedan tag i höjdutmaningen.

I mars skrev jag att jag slutfört den. Cyklat 8848 höjdmeter motsvarande Mount Everest och då trodde jag att jag var klar. Jag förstod ganska snart att det bara var ett delmål. Hela utmaningen gick ut på att totalt cykla 50000 höjdmeter och att jag då bara klarat av lite knappt 20% av utmaningen.

Men jag lärde mig fort. Dock gick stora delar av våren ut på tempoträning inför tävlingssäsongen och jag samlade inte så måna höjdmeter genom att cykla uppe i bergen.

Först efter sommaren tog jag tag i det på allvar och under september till november har jag nog klarat av mer än hälften på den korta tiden.

Idag däremot, slutförde jag utmaningen när ”höjdmätaren” stannade på 50000 meter. Det skedde märkligt nog precis uppe på toppen på berget i Watopia. Jag kunde byta till den speciella cykel man låser upp då man klarar denna utmaning. Visst är den cool?!

Sedan starten har det tillkommit ytterligare en distansutmaning, ”Tour Italy” som går ut på att cykla 2000km för att låsa upp ytterligare en cykel. Det är bara distans som räknas så det är bara att nu sätta igång och cykla långt. Målet var att klara av dessa utmaningar före jul, men det kan bli tufft minst sagt. :)

Eftersom jag nu är på hittills högsta nivån, level 25 och bara har en utmaning kvar och alla utmärkelser är insamlade, så hoppas jag snart Zwift stoppar in nya utmaningar.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.