Joakim Nömell på nätet!
Idag var jag och Magnus vid Svinninge marina och tittade på Galadriel. Jag har ju fått ett pris och ska bara titta på båten mer ordentligt först innan vi accepterar budet. Just nu ligger snön och båten sitter fast i isen och ägaren vill tömma båten först så det dröjer nog lite innan jag kan komma in och titta.
Men vi tittade på båten utvändigt och jag som inte sett den på ett tag behövde en uppfräschning av minnet. Den här båten skulle vara perfekt!!!
Jag har kikat runt ett tag på navtex-mottagare och nu blir det en Furuno NX300D.
Mange stod med dykarskolan på båtmässan i Göteborg så jag bad honom rusa över till Furunos monter där jag bokat en mottagare som han köpte till mässpris. Inte så fel. Idag åkte jag över till honom och hämtade den. Monterade givetvis upp den här hemma för att se om och hur det fungerade. Var fjärde timme piper den för nya inkommande meddelanden =) Med navtex-mottagaren kan man få väder och andra navigationsvarningar i en display i båten, inte fel.
Idag har jag pratat med Uffe som bestämt sig för att sälja sin båt inför flytten söderut. Jag har fått ett bud som jag kommer att acceptera om allt ser ut som jag föreställer mig och minns det.
Nu var det ett bra tag sedan jag såg båten senast men vi ska åka ut och titta så fort vädret blir något varmare och han hunnit plocka ur båten som just nu liknar en byggarbetsplats.
Man kan nog säga att jag är väldigt lycklig! Den här båten och typen har jag trånat efter enda sedan Uffe själv köpte den sommaren 1999 och nu kanske den snart blir min!
Det är med sorg vi nu sålt Monami. Men när en kompis deklarerat försäljning av sin båt som han haft sedan -99, bestämde vi oss. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag bad redan då när han själv var stolt nybliven ägare att få bli kontaktad först vid en eventuell framtida försäljning. Hästgård och flytt från skärgården blev öppningen.
Efter alla år till sjöss har man äntligen dokumenterad kompetens. Jag har suttit i kajaker och optemistjolle sedan man kunde krypa, seglat triss och catamaran, lärt sig navigera både inomskärs och över stora hav. Det var inte mycket nytt på den kursen, men en bra lärare med både stora mått av humor och kompetens. Det som kanske var mest lärorikt var praktikpasset som genomfördes med en om möjligt ännu trögare båt än min egen, med roder och rak axel. Det är lite av en konst att lägga till och avgå med en sådan båt. Ändå känns stämpeln i den lilla boken helt OK =)
Jag har ju inte skrivit så ofta här men idag genomgick jag femte navigationslektionen på kursen jag fördriver hösten med. Första delen var lätt, det mesta kunde man sen tidigare, men nu börjar det minsann bli svårare =) Lanternor, ljus och signalering =) Ett litet kapitel för sig. Men roligt och till våren är man en utmärkt skärgårdsskeppare och ska — om det går och man orkar — gå vidare till kustskeppare.
Nu börjar det minsann bli kallt ute och tankarna börjar dras mot torrläggning och vintertäckning av båten. Konstigt, men det är inte lika roligt som vårarbetet, är det inte märkligt =)? Vi ska nog försöka sälja båten till förmån för en mindre plastbåt, kanske en ruffad snipa eller ruffad sportbåt. Träarbetet vi har nu är inte min starka sida eller intresse. Vi får se frammåt våren.
Jag och Mattias tog en tur till västra Muskö och Erngrens båtvarv för att betala för den slutgiltiga lösningen på mitt förra båtprojekt Svalan. Den skulle äntligen eldas upp efter att ha stått och ruttnat än mer på sin blivande begravningsplats. Vi la till och utförde vårt ärende, vattnade hunden Teodor och la ut igen. En bit utanför ankrade vi, drack kaffe och utförde årets sista bad. Ingen av oss kände efter först utan modigt slängde oss ut i det blå och det var INTE varmt längre.
Jag och Magnus ses efter jobbet, packar båten full med mat och dryck. Vi har bestämt att ta en helg bara vi. Till och med inne i vår vik går det små gäss på vågtopparna och det blåser rejält. Vi ställer i de nyinköpta batterierna då de gamla verkar ha givit upp. Monami ligger långt in med båtar på ömse sidor och en stor segelbåt snett akter ut som ser dyr ut. Vinden suger tak i det lättdrivande skrovet och vi får bära av mot segelbåten medans vi långsamt backar ut. Min dävert fastnar nästan i segelbåtens mantåg. Det är med en lättnadens suck vi kommer ut på fritt vatten och kan vända förstäven mot söder, ut ur viken, rakt mot vinden och Nynäshamn. Mysingen är upprörd men det känns ändå helt ok. Solen skiner trots den hårda vinden. Min Labrador och Magnus New Foundländare ligger på durken i aktern och ser faktiskt ut att njuta. Vi sätter kurs mot Nynäs några få distans bort för att fylla bensin. Jag slår på dator och GPS för att visa Magnus digital navigering som han aldrig provat förut. Han är
inbiten papperskortsnavigatör vilket i och för sig inte är fel. Men motvilligt tittar han allt mer frekvent på skärmen som uppdateras efter vår förflyttning och börjar muttra motvilligt gillande. MEN med ett finger i sjökortet bredvid =) Inne i Nynäshamn hackar min Volvo B23:a som den gör till och från. Jag har funderat på att be nån hjälpa mig justera de dubbla förgasarna eftersom den verkar gå för fett. Vi tar oss hostande och hackande in till bensinbryggan och fyller 50 liter. Jag gillar inte riktigt hackandet men på väg ut blir det något bättre när vi ökar farten. Fast särskilt fort går inte att köra, 10–12 knop med vågorna snett framifrån om styrbord med kurs på Furuklubbarna mellan Nåttarö och Rånö. Monami går förbaskat fint i den grova sjön. Vi tittar på klockan och ringer Rånökällan, restaurrang på östra Rånö och bokar bord. Vi får pressa Monami lite för att hinna över Mysingen i tid. Begränsningen är hundarnas mälbefinnande och datorn som står löst på instrumentpanelen. Men när vi väl
passerat fyren Östra Röko lugnar havet ner sig och väl igenom Furuklubbarna är det lugnt i skydd bakom öar och skär. Vi viker av norrut mot Ärnviken där vi lägger till och stiger i land. Rånö är sedan dess min idyll. Jag bara tokälskar både den och restaurrangen. På väg upp rastar vi våra hundar och allt luktar bara hav, gräs, skog och häst och en svag doft av mat långt borta. På restaurrangen äter och dricker vi gott. Mot senare timme flyttar vi in i restaurrangbyggnaden för kylans skull och vi är garanterat sist från lokalen. Vi sitter kvar länge medans personalen lugnt plockar undan, diskar och förbereder för natten men serverar både kaffe och öl och på våra oroliga frågor försäkrar att så länge de ändå är kvar är vi mer än välkomna att stanna. När det är dags att gå frågar vi om vi kan ligga kvar vid bryggan över natten eller om det finns något bättre närbeläget. Vi har ändå fått i oss ett antal pilsner. Personalen råder oss att korsa passagen mellan Ålö och Rånö och ankra där, det är en
färd på 1½ minut. Vi ankrar vid en häll och släpper hundarna som mer än gärna springer och badar av sig. Vi diggade msuik och drack pilsner och pratade om livet. Dagen efter när vi skulle avgå ville inte motorn särskilt mycket längre. Vi tog oss tillbaka till restaurrangens brygga för att meka. Det visade sig bara vara dåligt åtdragna tändstift som jag måste dragit dåligt efter senaste bytet. Knotan gick åter som en klocka och vi tuffade uppåt längs ostsidan av Rånö, passerade Ryssundet och åkte upp till macken på Utö där vi köpte glass och gick en sväng med våra fyrbentingar. Sedan tog vi Mysingen i ett svep hem igen, tillbaka till allvaret.
Andra bloggar om: Rånö, Rånö Källan, Dalarö, utö, Muskö
Jag, Maria, barnen och kompisen och kollegan Egge gav oss iväg med sallad och kaffetermos en kort sväng ner till Bedarön utanför Nynäshamn. Där la vi oss i en liten vik och badade och åt. Det kändes att sommaren led mot sitt slut men vattnet var fortfarande rejält varmt. Jag och Egge simmade ut till en fågelö som vi tyckte låg ett 100-tal meter ut men väl iväg mot vågorna visade det sig såklart vara längre. Tillbaka till båten gick betydligt lättare men då var jag trött =)
Idag har det varit en spännande dag minst sagt :) Jag och MP har kört båt för första gången själva. MP har aldrig navigerat förut men har studerat lite på egen hand med hjälp av papperssjökort, utskrifter från nätet och sjökort på dator.
Min båt Monami har legat hos mina föräldrar på Muskö en tid eftersom vi varit där och sovit i båten. Men idag bestämde vi oss för att köra hem den till marinan igen och packade sjökort, dator, bränsle och fika och åkte ut.
När vi tankat och kopplat in dator och fått igång de digitala sjökorten gav vi oss av. Det gick jättebra och tack vare de digitala sjökorten i datorn var det lättare att hänga med i papperssjökorten som träning så här i början.
När vi kom fram till marinan gick även tilläggningen bra även om vi gled in lite på sned och inte sådär perfekt och rakt som man skulle önska men det blåste inte och gick sakta och fint så det gick bra ändå.
Jag antar att det var spänningen av att vara MPs första båttur som gjorde att vi helt glömde av både bad och fika så det fick vi ta på marinan istället.
![[Bild på Monami]](/bilder/batliv/loggbok/monami.jpg)
Vår nyinköpta Boghammar Weekend Cabine sjösätts. Allt gick bra.. ja nåja, när vi skulle lägga henne på sin plats som var osedvanligt dumt placerad bland bojar, bryggor och småbåtar, backade vi in i en boj med propellern. Man ska inte ha gamla tröga roderbåtar med rak axel på sådana platser. Vi ska be om en ny och bättre plats. Men motorn gick bra och hon toppade ca 22 knop och vi hoppas på en underbar sommar.
En stor klump i halsen och sten från bröstet har försvunnit. Idag vid 13-tiden sjösattes vår båt Monami och allt gick bra.
Med ett gurgel gled hon av släpet ner i det vårsvala vattnet och ingen av mina mardrömmar om forsande vatten eller annat besannades som tur var. Trots att vi provkört motorn för några helger sen, var hon lite seg att få igång, men när väl frosten hade spottats ur gick hon som en klocka. Jag ägnade dagen åt att pula i båten med allt som ska göras och det är en hel del. Dessa dagar beklagar man att man har ett jobb man måste gå till. En liten provtur hann vi med också, helt underbart och en riktig försmak om vad som komma skall. Men eftersom vi inte känner båten så väl, saknade sjökort just då och inte hade någon direkt koll på hur mycket bränsle vi bar på, så blev det bara en kort provtur och sedan in till hamn igen. Klockan var dessutom ganska mycket och mörkret är ju inte en sjömans bästa vän direkt. Men nu är det gjort och bara resten kvar. En hel del arbete, men förhoppningsvis mycket kul också =)
Ja det kan man verkligen säga. Runt påsk var det strålande väder. Nu är det lite kallare igen men det finns ändå hopp om livet. Som du säkert läst på vår ”Senast nytt”-sida har idag min ledarhund Teodor återvänt hem från Hundskolan. Arbetet med att få båten vårrustad är i full gång och vi har vårstartat motorn, bytt bensinfilter, slangar och allt sådant som behövdes och motron gick som en klocka. Nästa helg ska vi tillsammans med några goda vänner utför allt målningsarbete som behövs göras, såväl botten, som taket i ruffen och överbyggnaden utvändigt behöver snyggas till lite. Det är tur att vi har vänner som både vill och verkar ha lust att hjälpa till =) Det går så mycket fortare då. På återhörande.
Hej igen gott folk. Jag måste medge att jag inte är speciellt bra på att hålla det här vid liv. Nåja, nu är i alla fall vårens första båtmässa avklarad i Älvsjö för någon vecka sedan. Jag var givetvis där och botaniserade runt bland miljonklassbåtar. Men mest föll mitt intresse i tillbehörshallarna där det fanns ett enormt rikligt utbud av både tekniska och praktiska tillbehör. Jag är ju på jakt efter värmare, kylskåp och lite annat till min båt som behöver bytas ut eller kompletteras med. I måndags var jag vid båten och började inventera behovet inför våren och det gav en hel del inspiration.
Äntligen är båten hemkörd och på plats på marinan där den ska vila över vintern. Jag har just varit där och sett till att hon mår bra =)
Nu är vi hemkomna. Resten av barnen och andra hunden är upphämtade hos respektive passning och vi är ganska trötta i huvudena men kroppen som suttit still är piggare. Nu ska vi försöka frakta vår nya båt till varvet på Muskö där vi har vårt landställe. Där ska hon få ligga och vänta på att bli vårrustad.
Hej igen. Resan gick bra och nu är vi på Frånö Hotell i Kramfors. Ett jättemysigt hotell i gammal stil med bara 8–10 rum och en urtrevlig föreståndarinna. Här känner man att man skulle kunna bo längre. Resan upp gick bra förutom en felkörning på två mil på glashala vägar mitt i natten vid Höga kusten. Men när vi så småning om kröp ner i våra nybäddade sängar vid halv två inatt var det lilla missödet förlåtet =) Nu är vi dessutom ägare till en fin gammal båt från 1962. Vi fann en besiktningsman till slut, bara två mil från objektet som dessutom glad i hågen med kort varsel ställde upp. Han fick givetvis rikligt med drix och beröm. Klicka på ”Båtliv” i navigationen till vänster så får du se lite mer om vad det är för båt. Vi har dessutom hunnit vara på hundskolan på ett kort studiebesök och klappat chäfer- och Labradorvalpar och tittat i hundstallarna och boxarna och undersökningsrum och allt. Ätit middag på inhemsk pizzeria som var klart godkänd förutom att de inte tog kort.. Nu ska vi slappa och sova.
Idag skrev vi under köpekontraktet för Monami, en Boghammar Weekend Cabine från 1962. Jag, min sambo och vår yngsta dotter Emilia, min bror Mattias och hans flickvän hyrde en bil och tog en semester och styrde norrut. Målet var Kramfors där båten fanns. Vi bodde på ett litet trevligt hotell och skämde bort oss med middagar, studiebesök på Hundskolan i Solefteå och andra trevligheter. Vi fick i sista stund kontakt med en besiktningsman som bodde i närheten och som var villig att hjälpa oss för en överkomlig penning. Vis av tidigare båtinnehav ville jag att det skulle bli bra. Monami fick rimligt många och väntade anmärkningar men inget som avstyrde köpet. Det var undermåligt brandskydd, slarvigt dragen el och gasol, slitna bränsleslangar och annat småttigt lätt fixat. Motorn var en helt ny Volvo AQ171C, 16 ventiler och 171hk. Mahognyöverbyggnaden skulle kräva en del förfinande underhållsarbete men aluminiumskrovet var fint. Det enda som var slitet där var hjärtstocken som var angripen av rost och skulle behöva åtgärdas i framtiden. Det kändes nästan OK på hemvägen eftersom man bara fick båtnycklar med sig hem. Nu återstod att ordna trailler hem innan våren.
Hej igen. Nu är det fredag och vi ska sätta oss i bilen för att fara norrut och titta på båten vi vill köpa. Allt är lite nervöst och vi har inte hittat någon besiktningsman som kan hjälpa oss kontrollera båten kondition. Båten är i aluminium så en besiktning av kunnig person är att föredra. Vi fortsätter vårt letande på väg upp så får vi se. Jag, Maria, Emilia, Mattias och Maria ska snart avverka 110 mil tur och retur. Kaffetermosen är fylld och färdgodis nedpackat.