Städat båten

Idag har vi varit ute på marinan med familjen Pålsson. båten var äntligen framdragen på trailer och låg nu närmare vattenbrynet än på länge :)

Vi har redan bottenmålat så nu var det invändig rengöring som gällde. När vi började såg det ut som en smärre katastrof men redan efter dammsugningen såg det genast bättre ut igen. När stolar och klädsel var avtorkat var allt som vanligt igen. Efter det polerade vi och vaxade allt invändigt samt däcksytor och resultatet blev skitbra!

Men drevet kom inte på plats och traktorn som stod förspänd framför trailern så lovande hakades av och gav sig iväg på nya uppdrag. När vi lämnade stod båten kvar mitt på planen så det lär nog dröja lite till innan den är sjösatt. Men det är en bra början!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Tittar till båten del VII

Nu har vi varit ute på Rånö en vecka och jag tänkte att det kanske hade hänt saker ute på marinan. Men båten låg där den brukade och det var lika lång väg hem igen. I morgon ringer jag för att höra om det finns någon plan…

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Tittar till båten del VI

Nu har jag spenderat en lördagskväll på en sten invid en lansväg intill ett varv där min båt står, fortfarande inte åtgärdad. Trots överenskommelse och flera mail till dem kommer inga svar och inget händer. Var gång åker jag dit i hoppp om att denna väldigt långdragna historia ska få sitt slut. Var gång blir jag påmind om hur värdelös jag är! När jag väl är här och konstaterar det som tar 2 minuter att konstatera får jag sitta 50 minuter vid vägkanten och vänta på färdtjänstbil hem och med tanke på vart platsen är belägen är det alltid förseningar. Det känns som ett hån!

Nu återstår faktiskt bara att ringa och just det hade jag velat undvika. Och det blir ändå bara värre för var dag som går och för vart mail jag skickar som inte får något svar. Jag tycker kort sagt det är gräsligt jobbigt som det är och att ringa för att förnedra mig ännu mer känns just nu oöverstigligt.

Men så här kan det faktiskt inte hålla på längre! Varför de ignorerar mig så totalt vet jag inte. De vill att jag försvinner från varvet eftersom vi inte kunnat komma överens i den gamla historien med drevproblemen.

Men mitt drev ligger inlåst i deras verkstad och de ska montera det. De vet förbannat väl att jag inte heller kan göra det själv.

Men varför de drar ut på det förstår jag inte. Hade de vägrat montera det måste de ju ändå lämna ut det och åtminstone ställa det på en pall med ett ”varså god och försvinn!” På det här viset är det snart vinter igen.

Oron och tankarna gnager förstås, tänk om det inte finns något drev att montera? Tanken är orimlig, lika orimlig som att inget händer trots att vi är överens om att avsluta våra mellanhavanden så fort som möjligt.

Jag samlar styrka att på måndag morgon ringa och se vad det blir för bemötande.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Tittar till båten del V

Femte gången gillt tänkte jag och åkte ner för att se om båten var klar för sjösättning men akterspegeln gapade lika tom som innan. Vi befinner oss i mitten av juli och jag kan inte få båten i sjön. Jag kan inte montera drevet själv och känner ingen som kan och heller ingen med en kranbil i sitt sortiment som sedan kan sjösätta, ett verk på max en timme.

Om några dagar åker vi till Rånö men det får bli med skärgårdsbåt i år också som det verkar. Snart är sommaren så långt gången att det inte längre är någon mening att sjösätta för att använda och tiden för mig att hitta ett nytt varv eller sälja minskar snabbt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Vårrusta båten del V

Ikväll har jag, MP och Emilia varit ute och målat klart båten, med påfyllda bottenfärgsförråd och maskeringstejp. Allt gick bra till slut och även missödet med bottenfärgskladd över vattenlinjen togs bort. Jag blev grymt sugen på att pollera och vaxa båten också eftersom det är så roligt, ger direkt resultat och luktar så gott, men det blev en sen kväll och var lite svalt ute. Man vill ha mer tid och mer sol och värme.

Nu är det bara montering av drevet kvar och på den fronten har fortfarande inget hänt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Vårrusta båten del IV

Idag var jag och MP nere vid båten för att bottenmåla den. Men det var inte mycket som gick bra… Bottenfärg som stänkte på skrovet, färgen tog slut med knappt halva båten kvar, fel färg så den får en skön rosa ton och slutligen satt fortfarande inget drev på plats. Det är tydligt att högre makter vill dra ut på lidandet så långt det bara går…

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Tittar till båten del IV

Ikväll var jag förbi båten för fjärde gången för att se om man plockat fram och monterat drevet och för fjärde gången blev det lika lång väg hem. Nu har jag bara en vecka kvar innan vi åker bort en vecka och därefter var det tänkt att båten skulle med ut i skärgården.

Just nu känner jag mig bara trött och less och hela historien börjar kännas tjatig. Hade jag haft en annan ekonomi hade jag gjort som förra gången, tagit in extern hjälp för drevmontering och transport. Som det är nu tar jag mig knappt dit själv för att konstatera att inget hänt och sedan sitta på en sten vid en landsväg och vänta för att färdtjänsten har en framkörning på 50 minuter på sådana avlägsna platser.

Nu känns det helt klart som hög tid för att göra klart, sjösätta och sälja så det går att sätta punkt för det här intresset där så mycket energi går till spillo och omvandlas till besvikelse, frustration och faktiskt sorg över otillräcklighet.

Vi får se när det blir så dags om någon vill köpa en Windy 22DC i något sånär OK skick.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Tittar till båten del III

Idag åkte jag och Frans för att hämta lite styrketräningsutrustning hos en kollega och ”på vägen” åkte vi för att se om något hänt ute vid båten. I mitten av juni skulle varvet fullfölja sitt åttagande för att jag skulle kunna flytta mig därifrån men allt såg ut som vanligt och inget drev fanns monterat och det börjar bli dyrt att åka fram och tillbaka.

Nu närmar sig semestern på Rånö med stormsteg och vi har väl nästan bestämt att försöka ta med båten dit ut i år, dels för att köra packning och lite folk och framför allt för att kunna göra små dagsutflykter om vädret tillåter. Framför allt finns en massa dötid som jag inte klarar av att spendera i en solstol på stranden. Bättre då att ta med sig utrustning så man kan tvätta och vaxa båten invändigt, slipa och olja trädetaljer och bara njuta av lukten av båt, så länge det nu är möjligt.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Tittar till båten del II

Idag tog jag och kompisen Frans en tur ut till båten för att se om något hänt. Helgens ihärdiga regnväder förhindrar ändå bottenmålning, tvätt och vaxning men jag ville inte att det skulle hänga på mig att båten inte är redo att flyttas.

Avtalet i vintras var att så fort båten blev åtkomlig, skulle varvet montera drevet och därefter skulle jag försvinna därifrån. Men ännu satt inget drev på plats och runt om båten var det i det närmaste tomt.

Det är både bra och dåligt. Det ger mig lite mer tid att leta efter en möjlig lösning att ha kvar den och vänta på fint väder och ledig tid för att tvätta, vaxa och måla. Det dåliga är väl att inte veta och att tiden och försommaren bara går utan att något händer.

Så kommande vecka blir det nog att kontakta varvet för att höra hur vi ska ha det egentligen.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Tittar till båten

Idag firade jag nationaldagen med ett snabbt besök ute vid båten för att se om varvet ännu monterat på något drev. Senast vi hade kontakt var överenskommelsen att så fort båten blev tillgänglig för flytt skulle drevet monteras och jag leta efter annan båtplats. Jag har förvisso inte hunnit städa, vaxa eller bottenmåla, men den är avtäckt och provkörd och hjälpligt redo för ett nytt öde vilket det än bliva månde…

Jag hade tänkt ta helgen till tvätt och målning om vädret tillåter men ändå se så att det inte blir jag som sinkar flyttprocessen.

Men allt såg ut som vanligt och inget drev satt på plats. Påsen med ny bälg hängde där jag lämnat den. Det var på sätt och vis bra, för då får jag några dagar till på mig. Hade drevet blivit monterat så hade jag fått mer bråttom.Tt

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Vårrusta båten del III

Idag har vi återvänt till båten, rustade till tänderna med slangar, kopplingar och nytt bränsle. Jag lyckas med min kamrats hjälp hitta en närbelägen vattenpost och en lång vattenslang så att vi kan fylla oljefattet med färskvatten för kylning. Jag monterade nya bränsleslangen, batteri och sugslang för kylvatten medan min kamrat tankade i ett 30-tal liter bränsle.

Det tog någon minuts nötande för att motorn skulle suga fram nytt bränsle, fylla vattenavskiljare och bränslefilter, därefter gick den igång direkt! Mullret av 5,7-liters V8 fyllde nejden och den var en hjuvlig musik blandad med fågelsång och vågskvalp från havet intill!

Motorn fick gå ca 20 minuter och då hade den kommit upp i lite temperatur samt sugit i sig ca 200 liter färskvatten och tunnan var tom. Det var nog för mig för att konstatera att allt gick och lät normalt och allt var tätt och helt. Jag fyllde på en skvätt olja, men mest för att bli av med en slatt i en dunk. Både olja och oljefilter ska ändå bytas sen när båten är i sjön så den kan köras rejält varm.

Nu återstår bara en ganska ordentlig städinsats av båten utvändigt och invändigt. Vaxningen från förra året gjorde den fortfarande blank och fin i skrovet men resten var en katastrof :) Jag känner mig lite ledsen för mitt slitna kapell och lite misshandlade kapellbågar som jag eller en framtida ägare måste åtgärda. Kapellet måste ganska akut få några sömmar lagade vilket hade varit bra att fixa under vinterhalvåret… :)

Idag var det ännu mindre båtar runt min båt men fortfarande satt inte drevet på plats. Det är varvets åttagande innan jag kan flytta på mig och stressen att komma på vart och hur ökar. Tillfällig båtplats går alltid att fixa men ska jag ha kvar båten måste en bra permanent sommar- och vinterlösning uppenbara sig, annars närmar sig mitt båtägande sitt slut.

Man kan säga att det känns ganska tungt, ganska mycket tyngre än mycket annat. Detta är mitt absolut största intresse och hur ersätter man ett sådant och med vad? Att tvingas erkänna sig besegrad är inte någon skön känsla. Att andra säger ”ja men det här med båt är ändå inget bra om man inte ser” är ensak, men att känna samma sak själv förvärrar det hela.

Under hösten letade jag efter ett passande garage att kunna ha båten i. Jag vet inte vad jag förväntade mig egentligen. Något stort och bra som rymmer en 22 fots motorbåt, tillgång till el och vatten som ligger tillgängligt och samtidigt inte kostar 10000kr i månaden?

Just nu känns min egenskap att aldrig ge upp som en svaghet. Istället för att lägga ner förhoppningarna och letandet fortsätter jag leta efter lösningar. Hade man varit gjord av pengar hade jag kunnat köpa mig både hjälp med underhåll och förvaring och frakt för att kompensera det jag inte kan för att jag inte ser, men så ser det ju inte riktigt ut.

Och tänker jag att, ok jag säljer båten, så dyker genast argumentet upp att, jag kan ju alltid köpa en mindre båt. Kan inte bara någon be mig att ge upp, säga åt mig att ägna mig åt mina datorer och sådant som jag möjligen klarar av istället? ”Vill du åka båt, ta för helvete Waxholmsbåten!” Ändå önskar jag så det värker, att någon ska ringa och säga ”du hej, jag har ett stort kallgarage som bara står, det kan du få hyra till en rimlig peng” och så vore stora problem lösta.

Snart är det helg igen. Då ska jag ut igen för att påbörja städningen. Jag såg att fukten gjort att några luckor också behöver lackas om. Sitter drevet på plats då så är det dags. Men om jag tvingas sälja båten, lovar jag att tanka den full, 120 liter och sen ska här köras båt tills den bara går på ångorna. Just det tror jag blir lätt att hitta medhjälpare till :)

Slutligen vill jag avsluta denna lite vemodiga text med att ändå tacka mina vänner som ställer upp. Särskilt Frans som funnits med sedan barndomen som skjutsat, bockat kapellbågar, burit virke, snickrat, åkt med mig runt till butiker och letat tillbehör! Jag har förvisso fått äran att hjälpa ganska mycket tillbaka, men mestadels fått återgälda med middagar, pilsner och en tankad bil.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Vårrusta båten del II

Idag fortsatte arbetet med båten. Täckställningen är nedplockad och vi tog idag med kapellet ut för att montera det, samt sugslang och 200-liters oljefat för att provköra motorn. Det blev dock ett kort nöje… Det visade isg att någon under vintern skurit av bränsleslangen i motorrummet och sugit ur all bränsle. Det blir således ingen provkörning idag, utan ny slang och kopplingar måste införskaffas.

Man blir ganska trött! Åter igen fick jag hjälp av min kamrat som körde ut mig och alla grejer vilket aldrig hade gått i en färdtjänsttaxi. Väl här hade jag i och för sig inte ens hittat min båt på grund av placeringen, men på grund av att varvet ligger så långt ut, måste färdtjänst beställas en timme i förväg. Förvisso fint väder idag, men här hade jag blivit sittande annars utan att kunna uträtta något.

Nu blev det bara att montera kapellet och vända hem igen för att återvända med nya tillbehör…

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Vårrusta båten del I

Lite senare än man borde var det så dags att täcka av båten. Jag har inte varit här sedan jag och en kompis vintertäckte båten i slutet av november. Det var nog den bästa täckställning vi någonsin byggd för allt stod kvar som det skulle och varken ställning eller täckning hade tagit skada av vintern.

Det tar alltid lite tid att bygga ställning men det gick betydligt fortare att skruva ner den och vi försökte behålla takstolar intakta så det ska bli lätt att sätta ihop dem nästa gång.

Om det nu blir någon nästa gång… Jag vet att jag sagt flera år i rad att jag inte ska ha båt och 2010 hade jag dessutom båten ute på annons. Inte för att jag egentligen ville sälja båten, den som är mitt absolut största intresse, utan för att det är så förbannat krångligt att ha båt och inte se. Jag brukar ta mig över de flesta hinder i vardagen, men ibland känns det som om allt för mycket bygger på andras hjälp och välvilja för att jag ska kunna utöva mitt intresse och det fungerar ju inte alltid.

Det är så många kriterier som ska uppfyllas för att det ska fungera bra för mig att ha båt. Jag ska ha en bra sommarplats, en brygga det är lätt att hitta till, nära till el och vatten och helst en långskeppsplats så att det är lätt för mig att lasta i hund och prylar. Jag behöver en bra vinterplats så att jag kan hitta till båten även på land, nära till el och vatten utan att jag ska behöva treva mig runt och slå halvt ihjäl mig på en rörig marina. Allra helst skulle jag behöva kunna förvara båten inomhus eller under tak för att slippa hjälp med att frakta material och bygga täckställning. Och slutligen skulle allt detta behöva vara billigt och lätt att ta sig till med kommunala färdmedel eller färdtjänst.

Mycket av detta har jag haft på en marina i Nynäshamnstrakten tills det skar sig slutgiltigt i slutet av förra året. Då gick diskussionerna på grund för alltid som det verkar. Allt började med den långdragna historien ”Motor- eller drevproblem där jag ansåg att deras service orsakade att mitt drev gick sönder på grund av att det kom in vatten i oljan och det sedan tog sådan tid för dem att titta på det så jag till slut tröttnade och bad en extern verkstad hämta båten och åtgärda problemen.

Tre år har gått sedan dess och nu har det resulterat i att vi inte kan komma överens och jag måste flytta på båten så fort den kommer fram och blir tillgänglig. Oklart vart och hur.

Idag låg inte många båtar kvar runt min båt så det var hög tid att förbereda för flytten. Vi packade ihop ställningen men får fortsätta i morgon eftersom kapellet inte fick plats i bilen. Tur man har bra vänner!

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Söker ny båtplats

Jag har börjat söka efter ny båtplats till nästa säsong. Just nu vet jag inte om jag söker ett nytt båtvarv eller om jag söker en lokal att tills vidare förvara båten i. Jag kände tydligt för några veckor sedan när vi täckte båten för vintern att det hade varit suveränt skönt att slippa hela den biten och att kunna pyssla med båten även vintertid. Ett sådant garage eller lokal skulle behöva vara minst 7 x 3 meter med en hög port på säkert 2,5 meter minst. Ingen lätt match att få tag på en sådan lokal som dessutom ligger inom rimligt avstånd och till ett rimligt pris.

Men det finns ganska gott om tid att leta innan det är vår igen och båtarna skottas fram. Under tiden ska också jag försöka ordna en enkel båtkärra.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Vintertäckning

Den här helgen har jag och kompisen Frans ägnat åt att vintertäcka båten. Ny presenning och ny täckställning som blev riktigt bra, den bästa vi någonsin presterat. Båten ligger på land för andra året i rad och jag har övervägt att sälja den men har försökt undvika det så långt det varit möjligt.

Just idag har det regnat ett väldigt lätt duggregn, vilket ju bara det är ovanligt så här sent i november. Men igår när vi började bygga ställningen var det sol och vackert väder och mer vårkänsla än höstkänsla. Vid den här tiden förra året låg snön redan djup.

men nu är det klart, kapell och batterier hemtagna för förvaring och översyn över vintern.

Andra bloggar om: , , , , ,

Förberedelser för vintertäckning

Idag var tanken att vi skulle bygga ny täckställning till båten inför vintern, men så blev det inte riktigt. Vi kom iväg för sent och att handla reglar och beslag på byggvaruhus tar alltid längre tid än man tror. Slutligen föll det på att de beslag vi behövde inte fanns i tillräcklig mängd och fick skjuta på själva byggandet en vecka. Jag brukar använda 70×45-reglar och väldigt smidiga balkskor för att sammanfoga dem. Åsbeslag heter visst varianten man använder i toppen. Det gör byggandet klart mycket enklare.

Nu finns allt på plats förutom några sådana beslag som ska levereras under veckan så kan vi förhoppningsvis bygga till nästa helg.

Andra bloggar om: , , , ,

Vårrusta båten

En vacker solig söndag ute vid marinan för att börja vårrusta båten. Polera och vaxa är ett mycket tacksamt arbete och luktar otroligt gott!

Lunchen intogs i all sin enkelhet nere på bryggorna och trots att vi inte var här på hela förra säsongen kändes allt otroligt bra och välbekant.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Sjön ”suger”

Här kommer ett lätt uppgivet inlägg som har en svag touch av ”tycka synd om mig själv”. Men det får bli min motvikt till alla andra glättiga och tråkiga inlägg om teknik och vardag i den här bloggen. Det är svårt att balansera sig, inte för ytligt, inte för personligt och djupt, för vem bryr sig? I det här inlägget struntar jag i allt sånt! I det följande ska jag bara spy galla över hur hemskt pissigt jag mår och hur urusel jag känner mig och bara skylla på mitt jävla funktionshinder, synen!

Nu var det länge sedan något hände i loggboken. Senast var när vi fattat beslutet att sälja båten. Hela förra säsongen blev den kvar på land, bland annat på grund av vår misslyckade husaffär.

Men det var inte bara det. Allt började vid sjösättningen våren 2009 när vi upptäckte ett missljud vid första turen för året. Det var inget vackert ljud och jag var så klart orolig att min korta tid med båten skulle kosta mig en ny maskin.

Sedan fortsatte det. Jag bad min marina att ta upp båten och undersöka om något gått snett efter monteringen av drevet. Både jag och andra tyckte att ljudet kom långt bak ifrån och således måste vara drevet. Och jag som varit kund i nästan tio år och haft bra relation med dem och fått god specialhjälp på grund av min synskada tyckte att det där går fort. Det är en liten båt och ett snabbt jobb att montera av drevet för att se om något låg löst.

Men tiden gick och inget hände och midsommar närmade sig. Visst var det högsäsong men nog tyckte jag att de kunde hittat någon liten lucka under de veckor som gick. Men båten låg allt jämt kvar vid sin plats och kluckade.

Jag ledsnade och ringde ett välrenomerat företag som hette Regal Service och som låg i västra Stockholm. De kom på en gång och hämtade båten till marinans irritation.

Några dagar gick och svaret kom. Skramlandet kom från en del som låg löst i bälgen, inga konstigheter men bara att montera. Vad värre var, var att marinan slarvat vid vinterservicen, tätat en söndergängad iljepåfyllningsbult med flera packningar vilket ju är helt galet. Det hade givetvis fyllt hela växelhuset med vatten och pinjong-drevet hade skurit. Jag fick då valet att renovera eller köpa ett nytt begagnat underhus och jag valde det senare.

En båtreparation som kändes väldigt onödig kostade mig 40.000kr den sommaren. Jag har fortfarande inte nått någon överenskommelse med min marina som givetvis inte vill ta på sig något ansvar. Just att laga en sådan viktig bult med flera packningar istället för att gänga om eller byta kåpa som skulle ha kostat 1500-2000kr tyckte jag kanske var ganska självklart klantigt. Hade de bara tagit upp båten direkt och kollat vart skramlet kom ifrån istället för att stå och fundera över möjliga orsaker så hade det löst sig kanske. men då hade vattnet i oljan inte upptäckts och drevet hade brakat någonstans ute på sjön och felet hade inte blivit lika lätt att härleda. Nu kom ju drevet direkt från service.

Men det blev en härlig sommar med många förbrända litrar bensin och jag älskade verkligen vår nya båt. Däremot började jag för första gången på riktigt ifrågasätta om jag som synskadad verkligen skulle ha båt följande vinter. Normalt sätt när båten togs upp, lades den på platser som var lätta för mig som inte såg att hitta till. Nära vatten och el för att jag själv skulle kunna klara av underhållet. Mina kompisar var ganska på att åka ut när solen sken, men när vintern närmade sig fick jag klara mig själv.

Plötsligt lades båten otillgängligt så att jag inte hade en chans att hitta den och definitivt inget el och vatten. Efter alla år av välsmorda förbindelser började detta krångla just detta år, mycket märkligt. Jag fick inte båten täckt den vintern och när våren kom fick jag ett lakoniskt mail från marinan där det stod ”du bör titta till din båt, kapellet har rasat och den är full med vatten”.

När jag fick skjuts av en kompis ut visade det sig att kapell och bågar så klart inte klarat av vintern och snöns tyngd. Flera bågar var knäckta men kapellet varhelt. Jag lämnade då in kapellbågarna på en firma där jag bor som lovade att göra nya. När jag åter fick skjuts att hämtade dem litade jag på att allt bara var att sätta ihop. Jagpoängterade och frågade flera gånger om allt nu passar, och det skulle det så klart göra.

när jag kom ut till båten visade det sig att bara halva jobbet var gjort. Beslag saknades och det var olika dimentioner på nya och gamla bågar och inget passade ihop! Efter mycket pyssel och kompisens hjälp fick vi ihop det så pass att bågarna stod hyfsat.

Men båten låg kvar på land och hösten närmade sig och det var då jag beslutade att den skulle säljas. Jag satte också ut en annons på Blocket och fick ett par intressenter. Jag bad då marinan att montera drevet och sjösätta så att spekulanterna kunde få provköra. Vidare frågade jag åter igen om hur vi skulle lösa våra mellanhavanden. Men inget drev monterades och båten blev kvar på land och då gick försäljningen om intet.

Sedan upprepade sig allt, hösten och vintern kom och ingen hjälp kunde jag få av varken släkt eller vänner att täcka båten på rätt sätt. Och som vintern 2010/2011 gick till historien som en sträng, lång vinter med mycket snö, var resultatet givet. Idag körde samma kompis mig ut till marinan som hjälpte mig med trasiga kapellbågar förra året och samma syn väntade. Knäckta och vridna båar, båten fylld med mycket vatten och därtill var båten flyttad till ett ännu mer otillgängligt ställe på varvet, längst in, längst bort dit jag garanterat slagit ihjäl mig om jag försökt ta mig dit på egen hand. Förresten hade jag aldrig hittat den eftersom min seende medhjälpare hade en god stund innan han hittade båten. Han var ju med förra året och visste vart den låg då.

Tursamt nog var det inte så mycket vatten i så något vitalt skadats förutom kontrolboxen till ett urgammalt Silva ekolod som drunknat. När båten var pumpad monterade vi åter ner bågarna och kapellet som tursamt nog inte var skadat och nu får vi se hur jag ska lösa det. Kompletta nya bågar är inget jag just nu har råd med.

Därtill kommer resten. Om nu båten ska rustas för att säljas eller om vi ska behålla den, kan jag i alla fall inte göra något av det själv längre. Och jag har funderat mycket på vad det är ”för fel” på mig nu för tiden. Förr kändes allt mycket lättare. visst var jag beroende av seende vänner för att köra och hjälp av min fru för att måla, men resten skötte jag själv. Jag fick god service genom att få bryggplatser som var lätta för mig att hitta och samma med vinterförvaring. Nu fungerar plötsligt ingenting och jag är beroende av hjälp med allt som rör båten. Och jag hatar att vara beroende och till last för vänner som tydligt signalerar att de inte har riktigt tid eller lust. De har ju egna familjer och egna liv liksom!

Men nu måste något göras. Bågarna är hemkörda av en vän som alltid ställer upp när han kan känns det som. men det kommer kräva mycket mer, många turer dit ut för att provköra maskin inför sommaren, bära vatten, tvätta, måla, montera eventuellt nya kapellbågar… Men som det är nu har jag inte en chans att ta mig fram till båten själv och den oförmågan har redan kostat mig två uppsättningar kapellbågar och en massa merarbete i rengöring och länsning. Det var bara en jädra tur att inget mer blivit skadat denna gången, så som dränkt elektronik eller motor. Men så här kan det inte pågå. Men det värsta är att det är ganska långt kvar tills den är säljbar, om nu någon vill ha en törstig V8 i dessa tider med vansinniga bensinpriser =).

Och detta har nog på ett nytt och större sätt krossat min självkänsla, det är kanske det värsta. Jag har alltid vetat och fått höra att båtar är en väldigt udda och olämplig hobby för sådana som inte ser. Men som jag brukar säga, jag kan ju inte rå för att båtar och havet är mitt allt! Men samtidigt är jag för fattig för att köpa alla tjänster runt båtförvaring och skötsel av motor etc. Placering inomhus vintertid hade varit optimalt för mig och hade sparat mycket av det här arbetet. Ingen täckning på vintrarna, förmodligen tillgång till el och kanske vatten och så vidare.

Så kanske måste jag inse trots allt att båtar inte är någon bra hobby för en som inte ser och inte är miljonär? Kanske är det talbok som är det enda lämpliga tidsfördrivet?

Men som sagt, det är något fel på mig. En del människor säger sig känna att de är födda fel, på fel plats, som fel kön, med fel föräldrar. Jag kan känna likadant. Allt jag gillar och det enda jag tycker om är fel för mig. Jag älskar foto — hur fan kan man göra det? Jag kan inte ens säga att jag kommer ihåg en enda bild i hjärnan från de år jag såg? Jag äslar båtar — det har vi ju redan konstaterat inte heller funkar. Jag gillar datorer — så fort skärmläsaren och talsyntesen dör är jag rökt. Jag kan inte installera en ny dator och behöver ofta hjälp när hjälpmedlen spårar ur om man ska hårddra det lite.

När jag var yngre, försökte jag pyssla med modellflyg — öhh, ja, vad ska man säga? En annan stor hobby är amatörradio, men jag hinner inte ens packa upp radion förrän jag behöver hjälp med attprogrammera den, mäta på antenner eller ta mina grejer och gå ut i skogen för att köra lite kortvåg. Då behövs bil och ledsagning.

Allt det här är väl många synskadades vardag men i smått som stort. Alla små hinder som att handla eller hitta på nya platser etc, lär man sig passera. Men ibland blir det för mycket och man tappar all driv och allt gammalt positivt ”go”. ”Du är så cool för du gör det du känner för, ser inga hinder eller problem, löser dem” säger folk. Och visst, ibland känner man sig stark och odödlig. Men nu, känner jag mig bara trött, ledsen och väldigt, väldigt misslyckad. Och framför allt, totalt utan idéer till en fortsättning i båtfrågan. Det blir kanske till att sälja en egentligen ganska fin båt som plockepin och dumpa priset bara för att bli av med problemet och sedan ligga och sura över båtlånet ett antal år framöver.

Amen!

Ett stort tack till vännen Frans

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Sälja båten

Idag har vi verkställt ett ganska tungt beslut, att sälja vår båt. Och den här gången är inte målet att skaffa en ny. Anledningen är bara att vi just nu inte kommer ha råd att ha den kvar under rådande omständigheter. När vi sålde vårt hus gick det inget vidare och för att täcka förlusten var vi tvungna att ta stöd av vår bank. Men då var vi inte längre storkund i form av husägare utan degraderades til vanliga privatkunder och vilkoren var plötsligt därefter.

Jag har försökt finna lösningar, men som det ser ut nu finns inga möjligheter att ha båten kvar. Enda lösningen är att snubbla på en fet väska med pengar eller för en gångs skull ta en trisslott och vinna något stort och fint. Men jag tror jag förbrukat min tur för både det här året och ett par år framöver.

Och visst känns dt sorgligt och trist. Den här båten hade jag velat ha kvar en stund och båtar är ett av mina stora intressen. Trots att jag behövt hjälp för att köra båten så har det känts värdefullt.

I år har båten inte ens kommit sjön. Husaffär och flytt har legat i vägen och nu är säsongen för långt gången så det inte är någon idé längre.

Men nu ska den säljas och kanske ordnar sig allt framöver och då finns nya båtar att köpa. Annonsen hittar man här.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from .

Båtmässan 2010

Idag var det dags för det årliga besöket på Allt För Sjön 2010. I år kändes det inte så inspirerande att gå runt där. Dels hade det väl inte hänt så väldigt mycket och dels gör väl den sena vintern att det kändes långt kvar till våren. Men mest handlade det nog om att det är en promenad i drömmarnas värld bland miljonbåtarna. Man vet liksom att man aldrig kommer kunna köpa någon. Att gå runt då och då och titta och drömma lite är roligt OK men varje år kan kanske kännas lite mycket.

I år passerade vi bara favoriterna Anytec, Targa, Windy och Volvo Pentas och tittade inte ens efter Nord West Cruising Yachts på vår väg genom hallarna.

Det enda som kändes nytt i år var en husbåt från Bomarine. 36 kvadratmeter boyta och väldigt mycket IKEA-känsla med marin touch och compact living. 2 sovrum, rymlig toalett med dusch och kök och stor däcksyta med styrplats. Båten var utrustad med 2 utombordsmotorer på 30hk och gjorde mellan 5–7 knop. En klart intressant lösning.

Sedan var ombord på en av Sjöräddningssällskapets båtar som var klart imponnerande.

Här kommer lite bilder…

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .