Så var det då 2025 och som vanligt känns nyåret lite överdrivet. Vi firade i lugn och ro med barn och barnbarn med god mat och i mjukisbyxor typ. :)
Däremot har lilla Pepsi haft en ganska jobbig nyårsvecka. Vi upptäckte i somras under ett av barnens studentfirande att han var vansinnigt rädd för ballonger. Först förstod vi inte varför han strök längs väggarna här hemma plötsligt men insåg snart att det hade med ballongerna att göra. Ingen ballong hann smälla i hans närhet, det räckte med den blotta existensen.
Givetvis togs alla ballonger bort och på kommande barnkalas hanterades det på ett bra sätt. Något måste ha hänt under hans uppväxt och det är väl lätt att tänka sig att något barn tyckt det varit roligt att kasta ballonger åt hunden som lika självklart fångar och biter i den som en boll. Om en ballong då exploderar i hundens mun är det lätt att förstå att det var väldigt obehagligt.
Här börjar pangandet flera dagar före nyår och det märktes direkt att Pepsi mådde mycket dåligt. Han började springa och gömma sig på konstiga ställen här hemma, inne på badrummet bland annat. Under våra promenader ute utsattes vi aldrig för något alldeles i närheten, men det räckte med poffar på mycket långt avstånd för att han skulle bli stel, börja skaka och flåsa och streta hemåt som besatt.
Det är givetvis svårt att lösa när man bor centralt som vi gör. Promenaderna har fått hållas till ett minimum. Långa promenader på tidiga förmiddagar då skjutglada tonåringar ännu inte vaknat och under eftermiddagar och kvällar så har det fått bli minutlånga svängar runt huset för att inte råka exponera oss ännu mer.
Allt eskalerade givetvis igår och nådde sin kulmen vid tolvslaget. Vi hade ingenstans att ta vägen s det var bara att göra det bästa av situationen. En lång promenad på ett par timmar före lunch och vi hade tur. Med bara någon kilometer kvar hem hördes första smällen. Inte så nära men tillräckligt tydligt. Pepsi jobbade på koncentrerat men den vanligtvis nästan uppåtstående höga svansen hängde mellan benen och sista hundra metrarna hem flämtade han.
Hemma försökte vi ljudisolera ett av rummen med täcken, kuddar och filtar och en hundkorg under husses skrivbord. Men vår lägenhet har fönster i tre väderstreck så det finns liksom inget bra ”inre hörn” långt från fönster.
Så från kl19 och framåt hade han det jobbigt. Det var ganska tyst faktiskt efter 21:30 när antagligen alla barnfamiljer smällt av sitt och gått in.
Allt kulminerade givetvis vid tolvslaget. Jag bäddade i en hall som är belägen så mitt i lägenheten som bara är möjligt, stängde alla dörrar och rummen som vette ut mot fönstren fyllde jag med hög musik från 23:30.
En hund lurar man inte så lätt. Antagligen hör de smällarna genom musiken ändå och om inte annat gör väl hela upplägget situationen onaturlig.
Tack och lov upphörde det värsta framåt 00:30 och runt kl01 var det nästan tyst och vi kunde gå och lägga oss.
Någon gång mitt i natten hade någon den dåliga smaken att bränna av en fyrverkerilåda utanför. Då kom hunden farande upp i sängen och tryckte in sig hos husse vilket han givetvis fick. Där låg. Han och skakade en stund ihoprullad i mina knäveck men till slut tystnade allt och efter en stund slappnade han av.
Idag när vi gick årets första promenad var det tyst ute. Pepsi jobbade bra i snösörjan men svansen hängde orörlig rakt ner. Jag som tycker så mycket om hans kaxiga svans som viftar i 45° uppåt, högre och tuffare än alla andra. Jag kan bara hoppas att svansen reser sig snart igen. Kanske är det bara alla stinkande rester och krutlukten som ligger kvar som gör honom rädd. Den doften lär han så klart förknippa med smällare.
Så ett par dagar till max lilla Pepsi, sen blir allt som vanligt igen.
Slutligen den ständiga frågan, fyrverkerier eller ej?
Jag har alltid gillat fyrverkerier men numera känner jag mig ganska färdig med det. Så dåligt som djuren mår och inte minst, så dåliga vi människor är, så många som blir skadade eller skjuter mot andra och allt stök varje år, så skulle jag inte ha något emot ett absolut jävla förbud. Skit samma om det skulle döda en stor industri som skulle få minimera till att möjligen göra fyrverkerier för speciella ändamål.
Kommer det att hända? Knappast! vi vet att det är farligt, vet att djur och människor tar skada, ändå är vi inte berädda att offra något. Likaså med klimatet och bilen. Vi vet att det håller på att gå åt skogen med klimatet. Ändå hävdar vi vår rätt att kunna ta bilen överallt och när sm helst. Panta burkar, bara åka och titta på en blomma etc. Vi är inte beredda att offra delar av vår egen bekvämlighet. det är en av människans sämsta egenskaper och det som kommer driva oss i fördärvet.