Vi är ganska många som läst och gripits av de människoöden som beskrivits i Mia Erikssons och liza Marklunds böcker Gömda och Asyl samt Mias egen bok ”Mias hemlighet”. Vi har läst och förfasats över hur det kan gå till i det svenska samhället med förföljelse och misshandel och myndigheters passivitet. Jag läste samtliga böcker från pärm till pärm och oavsett vad som komma skall så kan det hända, det tvivlar jag inte en sekund på. Så är det ofta i vårt samhälle, någon eller några måste dö för att ett missförhållande ska upptäckas och eventuellt åtgärdas. Ibland räcker det med inte ens med att människor dör.
Men i en kommande bok av Monica Antonsson — ”Mia – Sanningen om Gömda” ska hon framföra bevis på att historien i många och ganska avgörande stycken är felaktig och ganska ordentligt förvrängd och tillspetsad. I boken framkommer bland annat att Mia inte har haft den skolkompetens eller yrkesliv som beskrivs i böckerna, att Anders inte alls är en norrlänsk trygghet utan en lite mer våldsbenägen man från Chile och att ”mannen med de svarta ögonen” inte alls är någon kvinnomisshandlare och barnmisshandlare utan en far som berövats kontakten på sin dotter. Är allt detta sant återstår att se om boken är trovärdig och verkligen framför bevis.
Och om det är så är det inte bara djupt omoraliskt att spela på våra känslor, få oss att köpa böckerna och betala hennes nya liv där hon tydligen är ekonomiskt oberoende av bokframgångarna. Det är också djupt olyckligt för alla de kvinnor som verkligen har problem. Det kommer sänka trovärdigheten för framtida historier och få oss att känna att det bara är ytterligare en lyckosökare eller i vart fall en som kraftigt överdriver sitt öde. vidare är det en ganska trist situation för oss män som gärna alla framställs som våldtäktsmän och kvinnoförtryckare. Det finns det tillräckligt av sådana män utan att behöva skapa fler. Och är det så förstår jag att Piratförlaget är djupt oroade.
Tills vidare väntar jag med att utrycka mig dömande om Mia och Liza och bara hoppas att allt detta är fel.
Se TV-inslag om boken Emma – Mias dotter i Nyhetsmorgon från augusti 2008.
[tags]Monica Antonsson, Mia Eriksson, Maria Eriksson, Liza Marklund, Kerstin Weigls, Piratförlaget, Gömda, Asyl, Mias hemlighet, Emma Mias dotter, Mias systrar, Mia sanningen om Gömda, Trossen, Paradiset, Kvinnomisshandel, Misshandel, Förföljelse, Boktips, Böcker[/tags]
Hej. Samma här. När man först läste böckerna blev man upprörd. Jag kan inte ens i efterhand påstå att jag blev misstänksam då även om man känner sig lätt lurad nu. Dock tyckte jag att det var oerhört konstigt att sådana saker trots vår flathet i Sverige kunde hända. En sak jag då reagerade på var männen ute på gatan med blottade vapen och ”polisen kunde inget göra”. Åtminstone det är jag rätt övertygad om att polisen skulle utrett ganska ordentligt. det var det jag reagerade mest på.
Det är möjligt att Liza blev en aning förd bakom ljuset men jag vet inte om jag tror på det riktigt. Kan inte bestämma mig. Å tredje sidan kan jag tycka att en författare med journalistens kompetens som hon ändå har, bör man kanske kolla lite om man skriver en ”sann historia” och sätter sitt namn på den. Men att veta att mycket är båg och utgå från att det inte kommer fram är också dumdristigt. Så jag vet inte riktigt vad jag tror och tycker om just hennes roll i det här.
När jag först läste Gömda gick” blodtrycket i topp”.När jag lugnat ner mig och läste boken igen med lite mer kritiska ögon så upptäckte jag flera direkta felaktigheter.Jag läste alla böckerna allt efter som dom kom ut och tvivlen växte sig bara större tyckte det var lite konstigt att Liza Marklund låtit sig manipuleras
av” Mia Ericsson” Men ju fler historierna ju mindre trovärdiga blev dom ett under att ”Mia” fick azyl i USA
Liza Marklund är inte ensam om att ha manipulerats av ”Mia” hon är i gott sällskap .
Tragiskt ifall Gömda och Asyl även till viss del skulle vara påhittade. Ska bli spännande att följa detta den närmaste tiden.