Idag var det dags för anställningsintervju och det var på många sätt en grym känsla. Senast jag var på anställningsintervju var 2008. Inte heller den gången sökte jag nytt jobb aktivt utan fick veta av en gammal kollega att de sökte nytt folk. Den gången kändes företaget i kombination med min kompetens inte alls rätt och det var ett ömsesidigt ”nej tack”. Jag kände ingen besvikelse den gången eftersom det inte var något seriöst försök att byta jobb.
Men den här gången känns det annorlunda. Platsen känns verkligen helt rätt och jag har ofta tänkt under de år de varit min kund, att om jag ska jobba någonstans i framtiden så vore det där! Ofta tycker jag det är problem att plocka fram egna styrkor, varför just jag vore som klippt och skuren för just det här jobbet. Men denna gång kände jag mig helt ärlig och uppriktig och fullkomligt tillfreds när jag marknadsförde mig själv. Det var en skön känsla som gav en kick faktiskt, samtidigt som jag vet att besvikelsen skulle bli enorm om det blev ett negativt besked.
Jag är faktiskt riktigt nöjd med min CV som jag skickade in i helgen. Lite stolt att för första gången äga en och framöver är det bara att fylla på och hålla den uppdaterad. Intervjun kändes också bra. De tre som intervjuade mig var alla bekanta välkända ansikten och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Bra för att de vet vem jag är och förhoppningsvis vad jag går för efter många års affärsrelationer. Kanske dåligt för att man tenderar att bli lite för familjär och kanske tappa skärpa och vaksamhet när man ska svara på frågor.
Egentligen borde jag kanske läst på lite innan intervjun, just om intervjuteknik vid anställningsintervjuer. Det borde inte vara svårt att hitta bra sådan information på nätet. Men jag var lat och bekväm och förlitade mig på att jag skulle klara det.
Egentligen kan jag bara se nu så här minutrarna efteråt att jag nog gick i en klassisk fälla. På frågan om varför jag ville byta jobb, spenderade jag för mycket energi på att svara på varför jag ville lämna mitt nuvarande arbete. När frågan förtydligades, varför jag ville jobba just där, kändes det som en liten kalldusch och jag fick skärpa mig och svara även om jag hade svårt att byta spår. Men jag tyckte att jag spenderat stora delar av intervjun till att förklara varför jag vore så bra för dem och tyckte det var samma sak :)
Men nu är det över och nu återstår bara kontroll av referenspersoner om man gör sådant nu för tiden och sedan får vi väl se vad svaret blir!