Idag var det dags för Roslagsvåren, 134km med start och mål i Upplands Väsby. Jag, Thomas och Patrick körde premiären i höstas under Roslagshösten 2012. Då körde jag och Thomas på min gamla touring-tandem.
I år blir det på min nya Canondale-racer och det gick bättre och var klart roligare. Min touringcykel väger kanske inte speciellt mycket mer än den nya, men med sina 26-tumshjul, 42mm däck, MTB-drev och vanliga pedaler så var det lite annorlunda så klart.
Vi startade lugnt och hoppade över första depån för att istället stanna vid ca 4 mil där vi fyllde på med lite energi och sträckte benen. Målet var sedan att stanna vid 8-milsdepån eftersom vi minns en lång, seg uppförslutning runt 7 mil som vi kämpade en hel del med under höstens lopp.
När vi väl passerat 7 mil och jag inte tyckte mig känna någon direkt backe, var jag tvungen att fråga Thomas vart backen var. Thomas tittar då bakåt och konstaterar att vi nog redan klarat av den. Det var en positiv överraskning och bra kvitto på både cykel och att man själv antagligen blivit ganska mycket bättre sedan senast.
När vi nådde depån vid 8 mil kände vi oss så fräscha att vi bestämde oss för att rulla vidare mot varmkorven vid 10-milsdepån. Där blev stoppet lite för långt på grund av korvkön innan vi tog oss ann slutstriden på 3,4 mil.
Med ca 2 mil kvar ökade vi tempot rejält och körde om alla vi såg. Det var grymt kul och kroppen kändes bra.
Vi körde 30 minuter snabbare i år jämfört med förra året vilket får ses som klart godkänt. Nu har man fått lite mer erfarenhet inför Vätternrundan i sommar.
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Träning[/tags]