Igår kväll var så äntligen dags för konsert på Nalen i Stockholm. På scen 80-talsbandet Lustans lakejerW. Deras turné började redan i höstas då den första skivan, ”Uppdrag I Geneve” firade 35 år. Planen var att gå och se om dom på Nalen redan då, men den konserten blev slutsåld. När det sattes in en extrakonsert var jag och kompisen lite snabbare och fick biljetter.
När bandet entrade scenen och drog igång med första låten gick det som rysningar längs ryggraden och jag kände mig alldeles knäsvag. Musik kan framkalla så otroligt starka känslor hos mig och eftersom jag har en stark fallenhet för nostalgi, blev detta en optimal kombo.
Ibland blir det så starkt att man kan minnas platser, människor och till och med samtalsämnen från olika situationer. Jag kan till och med ofta framkalla exakt hur jag mådde och kände mig då. Det blir som att kastas raka vägen tillbaka och det känns hur äkta som helst. Jag tog ofta till musiken för att hantera olika saker när det hände starka saker i livet så nästan varje låt på dessa skivor har sin egen historia.
Ljudet var perfekt och bandet är grymt bra live, ännu bättre än på album. I mitt tycke hamnade vi lite långt bak och hade för min del kunnat avancera lite längre fram. Publiken i dom bakre regionerna var lite segare än dom längre fram och det var inte lika många som sjöng med där.
Kvällen hade aldrig behövt ta slut. Nu spelade bandet ganska många låtar mer än den tänkta skivan så det blev verkligen valuta för pengarna. Men mot slutet sa Johan Kinde att vi ses i höst igen. Om det var ett allvarligt löfte att även fira nästa skiva vet jag inte, men hoppas kan man ju alltid.
[tags]Musik, Konsert, Nalen, Lustans Lakejer[/tags]