Ikväll var jag och familjen och några andra Mot Alla Odds-deltagare inbjudna till ett öppet möte hos Drug Addicts Anonymous för att lyssna på Rickard Forshälls ”lifestory”. Bland de övriga deltagarna var det Sonia Elvstål, Maria Lindholm och Arkan Palani som kunde komma och jag hade min fru, äldsta dotter och son med mig.
Kvällen började med en middag på en restaurang på söder dit ett 20-tal gäster var bjudna och middagen kändes det som om vi stressade oss lite igenom helt i onödan skulle det visa sig. För när vi ätit klart och stod ute på gatan fanns gott om tid tills mötet började.
Vi styrde stegen mot Mariatorget där vi drack kaffe, pratade och fotograferade en hel massa.
När det var dags gick vi en kort promenad till DAAs lokal alldeles i närheten och vi samlades inne i lokalen där mötet inleddes med information om DAA samt en presentation av samtliga närvarande.
”Hej jag heter Kalle och är narkoman”
”Hej Kalle.”
”Hej jag heter Lisa och är narkoman”
”Hej Lisa.”
”Hej jag heter Joakim och är vän till Rickard”
”Hej Joakim”
Alla nya besökare fick en varm applåd och stämningen kändes verkligen varm och välkomnande ända in i hjärtat.
När det var dags för Rickard att berätta sin historia gjorde han det med allvar och med inslag av sin vanliga humor som det gick fort att lära sig älska där nere i Nicaragua. Eller, jag fastnade för honom och den redan när vi sågs på vår casting där i augusti.
Rickards historia handlar om hur man som ung och utanför lätt hamnar i fel sällskap och hur det ena leder till det andra som sedan leder till 20 år av missbruk, kriminalitet och fängelsestraff. Jag tror han sa att han gått igenom 5 behandlingar, 4 av dem utan att lyckas bli av med sitt destruktiva liv.
Så långt kanske Rickards historia inte skiljer sig från som så många andras liknande öden. Det är resten av historien som sprider så mycket ljus i ett annars så kompakt mörker. Han bestämmer sig slutligen för att avsluta sitt kriminella och missbrukande liv och börjar studera till ingenjör inom spårtrafik och kort efter avslutade studier får jobb som någon sorts arbetsledare.
Första månaden på nya jobbet är han ute på en arbetsplats, står med ena foten på järnvägsrälsen och får foten överkörd av ett backande arbetsfordon. Foten måste amputeras och ersättas med protes.
Det är väl i det här läget man står inför ett vägskäl, att skita i allt och börja knarka, supa och stjäla igen, eller lära sig gå på protes och inom ett år både springa midnattsloppet och åka Vasaloppet och sedan hamna i SVTs realityserie Mot Alla Odds i de Nicaraguanska djunglerna och bergen! Att trots att ödet, gud, eller vad man väljer att tro på, visar sig lite kinkig mot en som försöker, resa sig upp igen och se det positiva i livet, kräver en Rickard Forshälls envishet, styrka och livsvilja.
Jag kan inte sluta fascineras av den människans och vännens historia och kan själv finna enormt mycket styrka i den!
Ungefär så slutade hans berättelse. Resten av mötet var ordet fritt. Man fick säga vad man hette och kände och det var väldigt känslosamt att höra allt ifrån denna solskenshistoria till människor som sa att de var där för att hitta styrka, ork och kraft att fortsätta, att livet just nu var skit och botten. Man fick bara en sådan enorm lust att krama om och hjälpa alla. Där fanns alla sorter, från de som nu hade jobb och ett ordnat liv och lämnat missbruket bakom sig till de som just strävade för att hålla näsan ovanför vattenytan. Där fanns säkert Kalle som gjorde inbrott och Lisa som sålde sin kropp för att få sitt missbruk att gå runt och ändå alla med samma vilja att ta sig upp.
Kvällen slutade med en lite rolig händelse. Rickard skulle köra oss hem i sin cab som stod parkerad utanför en polisstation på söder. Innan vi for iväg ville jag bli fotograferad vid förarplatsen. Jag antar att vi kändes igen av en polispatrull som stannade till och tittade när jag satte mig i bilen. De stod länge kvar och tittade och flinade när vi fotograferade. Jag hade kunnat betala mycket för att få veta vad de tänkte. ”Blinda killen från Mot Alla Odds, vad fan, ska han köra cab nu också?”
Denna kväll skulle jag kunna säga många ord om hur det känns och vad jag tänker. Istället tillägnar jag alla Kalle och Lisor en låt, ”Vackra Människor” från albumet ”Sånger Under Eken” med Sanna Carlstedt och jag vill tacka vännen Rickard för att du gav oss denna kväll!
http://open.spotify.com/track/6lkFd8xwfstGJy3AfRO0gr
Håll koll på bloggen och gå gärna in och gilla min Facebook-sida.
SVT – Mot Alla Odds officiella hemsida
[tags]TV, SVT, Sveriges Television, Reality-TV, Realityserie, Dokumentär, Media, Mot Alla Odds, Funktionsnedsättning, Funktionshinder, Handikapp, Handikappade, Synskadade, Rörelsehindrade, Döv, Döva, Teckenspråk, Handalfabetet, Amputerad, Amputerade, Tillgänglighet, Utmaning, Äventyr, Sydamerika, Nicaragua, Regnskog, Djungel, Stilla havet, Atlanten, DAA, Droger, Alkohol, Narkotika, Missbruk, Kriminell, Kriminalitet[/tags]
Nu blev jag tårögd, fasiken va fint skrivet Vännen, verkligen :))
Puss på dig!!!