Det tredje tillfället för nyfikna att prova på att cykla tandem bjöd på regn och rusk och 13°. Endast en deltagare, en kille i 12-årsåldern och hans pappa trotsade vädret, väldigt tufft måste jag säga :) För egen del störde inte regnet. Tvärt om kan jag tycka det är lite mysigt att fräsa fram på våta vägbanor med en konstant dusch av vatten och smuts över ryggen :) Det här med stänkskärmar är fegt :)
Det blev en tur på ca 1,7 mil i Spånga norr om Stockholm i ganska lugnt tempo. När vi återvände och lastade cykeln på bilen igen var jag våt inpå bara kroppen, men det är först när man slutar röra på sig som ruggigheten och kölden kommer krypande. Men eftersom jag älskar att cykla stör det mig verkligen inte alls.
Det som är ett problem sådana här tillfällen är att mina fingrar kan domna av kylan. Då tappar jag känseln i fingertopparna och det kan ta någon timme innan känseln återvänder. Varför det är så vet jag inte riktigt. Det har alltid varit så och möjligen är det sviter från åren med dykning året runt och det slarvades ganska ordentligt med handskar ibland. Men får man bara komma hem och klä av sig våta kläder och sluta händerna kring en varm kopp te så är snart allt glömt och förlåtet :)
Imorgon står löpning utomhus på schemat oavsett väder. Jobba på dagen och en föreläsning på kvällen så jag får se om schemat håller :)
Dagens lilla cykeltur kan du se här.
[tags]Cykel, Cykling, SCF, Svenska Cykelförbundet, Tandemcykel, Synskadade, Funktionsnedsättning[/tags]