Jag försöker ständigt få kontakt med fler duktiga cyklister att träna och tävla med. Snart känns det som om jag provat allt och det börjar faktiskt kännas lite tungt. Jag har provat med att annonsera både på min privata och offentliga Facebook-sida, i två stora cykelgrupper på Facebook och Stockholms största cykelklubb Fredrikshofs Facebookgrupp. Vidare har jag försökt annonsera i ett av nätets största cykelforum och i forumet hos min lokala cykelklubb CK Falken som jag tränade lite med förra året. Alla dessa försök har sammanlagt lett till absolut ingenting.
I april i år frågade jag Huddingehallen där jag tränat spinning under vintersäsongen om jag fick sätta upp ett anslag på sporthallens anslagstavla och dörr till spinningsalen. Det var OK och jag kände mig mer än hoppfull. Nu skulle jag nå träningsintresserade och i och med spinningen också antagligen en del cyklister som tränar under vintern. Om anslaget sågs av 100 personer tänkte jag att det måste göra åtminstone en eller två intresserade. Men veckorna och månaderna gick och ingen som helst respons.
Sedan kom sommaren med mina skador då jag inte cyklade så mycket. Jag tog kontakt med en gammal ungdomsvän som jag såg på Facebook träna väldigt intensivt inför Ironman Kalmar och frågade honom om han själv eller om han kände någon som kunde vara intresserad av att träna på lite högre nivå. Det gav 2 tänkbara elitcyklister vilket gjorde mig hoppfull. Men då vi ännu inte lyckats få kontakt vet jag inte om även det spåret bara tar tid att få ihop eller om det runnit ut i sanden.
Idag var jag nere hos min lokala cykelbutik Sportson för att montera ny kassett inför helgens två motionslopp. Jag tog med mig mitt anslag på vinst och förlust och frågade om jag kunde få sätta upp det i butiken. Svaret var positivt och nu står anslaget uppe vid ett litet podium nära kassan där folk brukar stå och hänga och prata. En lämplig plats tänker jag, kanske ännu bättre än allt annat. Jag blir också lite extra hoppfull när en av säljarna säger att i en spinningsal är det långt ifrån säkert att man når ”riktiga cyklister” och det kanske ligger något i det.
Nu är säsongen snart slut om det inte blir en lång mild höst men det ska bli intressant att låta detta sitta uppe ett tag och se vad det ger. Jag har också sedan tidigare fått löfte om att sätta upp samma anslag hos Cyklotekets alla Stockholmsbutiker.
Ger detta ingenting vet jag inte alls hur jag ska gå vidare. Jag har haft svårt med motivationen efter sommarens paus i träningen och en stor del av det beror på möjligheterna till träning. Även om jag har min trainer och mitt löpband så känns det ändå ganska tungt att det verkar vara så svårt att hitta intresserade piloter. Jag vill träna utomhus på riktiga vägar så länge det går så klart, men även för min satsning känns det svårt. Om jag ska ha någon chans att nå landslaget som är mitt högsta mål just nu, krävs piloter med liknande vilja och mål. Mitt mål att komma till Paralympics 2016 känns inte längre så realistiskt måste jag erkänna. Inte om det ska vara så här pass svårt.
Samtidigt, som någon uttryckte det så är konkurrensen bland icke funktionsnedsatta cyklister oerhörd. Att nå landslag eller OS där är näst intill omöjligt. Främst för att urvalet är många flera och konkurrensen vansinnigt hård. Då kan man mycket hellre bli pilot och nå paracykellandslaget och Paralympics och nå framgång och ära på det viset även som pilot. Nu är inte motståndet så lätt heller varken nationellt eller internationellt, men antalet cyklister betydligt färre och därmed statistiskt lättare att nå hög nivå.
Så det ska bli spännande att se vad som händer framöver.
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning, Tävling, Motion, Landslag, Paralympics, Funktionsnedsättning[/tags]