I maj förra året, körde jag och två till ett så kallat ”brevet-lopp”, Barkarby – Rettvik tur och retur, en sträcka på 600km. Man kan väl säga att det var en erfarenhet att cykla 36 timmar i streck utan sömn. Dessutom hade vi en massa motgångar då en av deltagarna bröt efter 20 mil och vi hade ständiga problem med punkteringar, sönderskurna däck på grund av grovt grus och en kedja som ständigt gick av och som vi till slut fick kappa länk för länk tills vi inte längre kunde nyttja alla växlarna.
Natten var mest intressant. Vi vände i Rettvik någon gång mitt i natten någon gång och förutom kedjekrångel och en liten felkörning så hade jag svårt att hålla mig vaken på sadeln. Samtidigt doftade det fantastiskt, var väldigt stilla, bruset från små bäckar längs vägen och skönt när det blev morgon och solen äntligen började värma. Men jag som har problem med att ständigt frysa, led lite där en period.
Men vi tog oss i mål även om det var på håret för den utsatta tiden som vi under normala omständigheter borde ha klarat med råge. Nu var det minutrar till godo, men vi klarade det.
Idag, sent om sider och efter lite påminnelser, kom äntligen medaljen för den genomförda prestationen och det är inte utan att man känner att man behöver den. :)
Kommer jag göra om liknande lopp igen? Ja det är inte otänkbart. Vi hade ganska mycket otur den gången, bland annat vägvalet som inte var bra för tandem. Att missförstånd sedan uppstått så att vi hade fel reservdelar med oss, sånt händer. Att däcken skars sönder på det grova gruset var inget vi kunde gjort något åt annat än kört en annan väg. Men helt säkert har man lärt sig något av det. Dock vill jag att vädret är gynnsamt eftersom jag hatar att frysa. ;) Men jag skulle nog vilja prova en sådan distans igen för att få en revansch på den urusla tiden vi hade senast. Vi får se om det blir av.
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Träning[/tags]