Upplägget börjar kanske kännas tjatigt för läsaren. Den sjunde deltävlingen på den tuffa banan i Richmond. Richmond är tråkig att köra solo i men jag måste motvilligt medge att den är roligare för racing just för att den är lite tuff de sista 4 kilometrarna med väldigt mycket uppför.
Idag startade jag som vanligt i B-gruppen men presterade inom gränserna för C-gruppen. Med 219 watt i medeleffekt blev det ungefär 3,0 watt per kilo. Men som jag skrivit tidigare så kör jag vidare i B-klassen för att inte riskera att bli diskad om jag skulle prestera bättre framöver. För mig är racen bara som väldigt bra och tuffa träningspass. Den här hösten finns inga möjligheter att ta några bra placeringar.
Jag hängde med det jag tror var B-gruppen nästan hela första varvet, men tappade dom när motluten började komma. Då fick jag ligga en hel del själv. På andra varvet kom ett stort gäng C-åkare ikapp mig och dom höll jag mig med hela vägen in i mål.
Som vanligt väldigt plågsamt och enormt skönt efteråt. Men jag är helt klart i en djup svacka prestations- och motivationsmässigt. Det hänger helt klart ihop med tankarna kring vad jag ska ta vägen i mitt tränande. Även om inomhuscyklingen fortfarande är väldigt roligt och det jag tänker som min framtid, så är nog det faktum att drömmen om att komma vidare inom utomhuscyklingen är död som drar ner mig just nu. Jag känner att jag borde sälja tandemcyklarna och lägga pengarna på inomhuscyklingen istället då jag tror jag nått vägs ände inom tandemsporten.
men nu kommer en lång, kall vinter med mycket tid för inomhuscykling tid att fundera över det.