Sajten startade i sin nuvarande form 1999 och jag som mestadels skriver här heter Joakim Nömell, född Adolfsson i mars 1973. Jag är helt blind sedan födseln vilket gör att mycket av det jag skriver om handlar om ledarhundar, teknik för funktionshindrade, mitt stora intresse båtar och om min stora familj.
Innehållet i bloggen har kanske varierat lite från år till år beroende på vad som hänt i livet och vilka intressen jag haft. Det har hela tiden varit en balansgång när det gällt om vad jag kan och vill skriva. Inte för ytligt och tråkigt, och naturligtvis inte om det allra innersta privata.
Mitt bloggande befinner sig under ständig utveckling och kommer nog alltid göra det. En del av det äldsta materialet från tidernas begynnelse är fortfarande inte inlagt i mitt nya system vilket också är ett projekt.
Redan 1995 satte jag upp min första webdagbok. Det gjordes på en Linux-server på Stockholms Läns Landstings interna nätverk där jag jobbade som IT/PC-samordnare i ett av primärvårdsområdena i södra Stockholm.
Tanken med webdagboken var att informera mina ca 200 användare om vad som hände på IT-fronten i sjukvårdsdistriktet, men då många fortfarande var ovana vid den sortens kommunikationsform, övergick webdagboken allt mer till att bli min egen privata där jag skrev lite sporadiskt om vad jag gjorde och tänkte.
När mitt första barn föddes med en form av ögoncancer i november 1996 blev det ett naturligt men trevande steg att skriva om det och när webdagboken flyttade ut på det publika internet fick den delen också en del läsare.
År 2003 var det flera olika faktorer som bidrog till att jag i flera år hade problem med panikångest och ganska långvarig deppighet. En del av det skrivna materialet från den tiden ligger och väntar på att publiceras, eller på att jag ska bestämma mig för när jag är redo att publicera det.
Mina fyra barn växer och blir snabbt äldre och befinner sig snart i mellanrummet mellan barn och vuxen som ska skapa egna liv, all den oro och ibland skräck man känner för sina barn och den värld vi lever i.
Bloggen kommer aldrig sakna underlag. Förmodligen skriver jag mest för mig själv med ett visst hopp om att någon därute ändå läser och kan finna någon glädje eller nytta med det jag skriver.
Vill du komma i kontakt med mig kan du fylla i formuläret på sidan kontakta oss och eftersom jag är så gammal i gemet och fortfarande älskar gästböcker, blir jag glad för en hälsning i gästboken.