Plastkortens dilemma

Det är för mig lite som Lars Winnerbäck sjunger: ”jag är så trött på alla mejl och koder”. För så är det verkligen. Det finns bara en sak i det här segmentet som suger mer, och det är alla dessa laddare till olika saker, kameran, mobilen, MP3-spelaren… =)!

Men i min plånbok bor en hel liten armé av plastkort, allt från tjocka riktiga kontokort till små laminerade papper. Och lite av det som finns i min plånbok kan nog reduceras ner lite. De tre VISA-korten skulle kunna bli två till exempel, men sen är det inte så mycket mer.

Ochnär IKEA delade upp sitt kort så att ett blev två — IKEA Handla och IKEA Family, höll jag på att få spel!

Förutom alla betal- och kreditkort, ID-kort, SL-kort och bensinkort finns ju alla dessa poäng- och medlemskort som gör mig galen. Två bra exempel är ICA och MedMera-korten. Man drar dom nästan tvångsmässigt i kassan och visst, man kanske tjänar en slant på rabattvaror, men i övrigt känns det mest som dom är till besvär och man får inget verkligt för ansträngningen att hålla reda på dem. Båda dessa ligger numera i min frus plånbok som är betydligt duktigare på det där.

Varje litet kort har sitt eget poäng- och rabattsystem och man lär sig aldrig hur dom ska användas för att man ska få någon högst eventuell utdelning. Det mest ironiska i allt mitt poängjagande, är att det enda stället jag känner att det händer något på, är det enda stället jag inte hr något plastkort. Här om dagen damp det ner en rabattkupong från Båtaccenten, butiken med stort B, bäst i alla kategorier. Visst, där handlade jag för en del pengar förra året, kanske 12–13000kr och fick drygt 1000kr att handla för. Och det är möjligt att summan av alla rabatter är liknande på exempelvis ICA och Coop men inte sparar man kassakvitton och slår ihop varje månad eller år för att se hur mycket man faktiskt sparar. Jag skulle hellre se det systemet att man får en rejäl bonus varje år istället att handla för. Då skulle man verkligen känna att man tjänade på det.

Men det läskigaste med allt detta, som dessutom har blivit en business av, är faran med att tappa sin plånbok med alla dessa mer eller mindre värdefulla plastkort. Många ojjar sig över säkerheten. Samma människor som antagligen mer förlitar sig på en underskrift på ett papper med ett ID-kort man sällan kontrollerar särskilt noga än en datasignerad betalning med ett E-legitimation från banken. De som ser faran i att ha allt i ett kort eller en enhet — till exempel mobilen, hur tänker man då? Jag ser en betydligt större fara i att förlora min plånbok med alla 10–15 plastkorten än att förlora ett kort. Hur ska jag minnas alla kort jag har och än värre, vart jag ska ringa för att spärra alla korten?

Men just detta har det som sagt blivit business av. Företag som erbjuder mot en liten avgift att registrera och hålla reda på alla dina kort och spärra dem åt dig om olyckan skulle vara framme. Jag blev uppringd av en sådan för några dagar sedan. Jag tror förvisso det var en av de större bankerna som låg bakom, men ändå? Dels ska informationen om mina kort hamna på fler ställen, dels ska jag komma ihåg att rapportera alla kort samt alla ändringar så att allt väl fungerar om det behövs! Och för att inte tala om risken för stöld av dessa enorma kortregister.

Och lösningen på allt detta vore enkel. Knyt alla våra rabatter och poängsystem till ett kort, betalkortet, ID-kortet eller varför inte mobilen — som är teknik som redan finns i andra länder. Då tror jag vi skulle få ett säkrare och väldigt mycket bekvämare liv. Och att knyta mycket till ett föremål går ju bra annars, vi bär runt på våra hemnycklar som i många fall döljer oändligt mycket värde och dom är vi vana att hålla hårt i.

Och när vi ändå är i farten, en laddare till allt, kameran, mobilen, MP3-spelaren… =)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Posted from .

3 reaktioner till “Plastkortens dilemma”

  1. Men än så länge har vi laddare för alla olika mobiler, MP3-spelare, iPhone, iPod, digitalkamera, digitala fotoramar, rakapparater mm mm.

    Då passar det bra att samla allt i Fisken från Laddakuten. Såg den i Dagens Industri förra veckan

    1. Ja jag såg att det var på gång och det var åtminstone ett steg i rätt riktning. USB är ju kanon men för klent för andra saker. Jag vill ha en ”UCP”, Universal Charge Port som laddar allt, allt som Benke räknade upp, + bärbara datorer och lite till. Kul att vi halkade från ämnet iofs men vad än mer störande är med laddare är att det aldrig står på dem vad de är till för. Står ju ofta något helt annat om det ens står ågot alls.

Lämna ett svar till benkeAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.