Feb 102016
 

2016-02-10_1829483

2016-02-10_1829122

2016-02-10_1653301_clean

2016-02-10_1619100

Sedan min premiär på Zwift dagen före julafton så har jag nu cyklat 1283km inomhus på trainer. Hittills har det blivit 38 timmar och 20 minuters total cykeltid. Jag har inte räknat efter, men jag tror inte jag kommit upp i den distansen sammanlagt inomhus sedan jag skaffade min trainer i december 2013. Det är ganska fascinerande. Det beror på att jag äntligen lyckats ställa om min inställning till att inte känna det som om all träning är helt värdelös och bortkastad om det inte har funnits piloter och träningsmöjligheter utomhus. Det tog sin tid att acceptera den begränsningen för mig. Men framför allt är det för att jag hittade Zwift vilket min kompis Thomas var högst bidragande till.

Vid första inloggningen på Zwift fick man välja en av två utmaningar; ”Ride California” och ”Climb Mt. Everest”, Då hade jag dålig koll på vad det innebar, men att cykla upp för Everest 8848 meter lät jobbigt och att cykla i Kalifornien lät varmare och plattare, det var så jag tänkte. Sedan förstod jag att den ena utmaningen bara handlade om att på de tillgängliga banorna samla kilometrar, 1283km och i det andra falet att samla höjdmeter motsvarande Mount Everest, 8848 meter. Nu cyklar man inte i Kalifornien, men det framgick inte om sträckan 1283km motsvarar Kalifornien på längden, bredden eller runt.

Idag avslutades utmaningen och jag har cyklat mina första 128 mil inomhus med Zwift. Det har varit den mest inspirerande inomhusträning jag upplevt tror jag.

Helgen som kommer kör jag SM på bana i Falun och efter det fortsätter både lång- och kortdistansträningen. Jag kommer åter börja med löpningen inomhus för att förbereda mig inför utespringarsäsongen och även träna ren bol-, arm- och benstyrka. Det är två månader kvar till första långa distansen utomhus så det är fortfarande gott om tid men mycket kvar att göra.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Feb 052016
 

Den 14:e maj går årets upplaga av Skandisloppet med start och mål i Uppsala. Jag är nu anmäld för tredje året i rad. Pilot i år blir ”MP” som jag även körde med förra året tillsammans med Thomas och Patrick på singelcyklar.

Förra året var grymt roligt lopp. Dels kändes korppen i form och dels var det vackert väder och ingen vind att tala om. Hela upplevelsen kändes lätt och jag hoppas att det blir bra väder även i år. Jag skäms inte för att säga att jag är en ”solskenscyklist” som inte ser någon direkt tjusning i dåliga eller väder- och temperaturmässigt tuffa förhållanden.

I år kommer det krävas lite mer att komma i bra form. Vid den här tiden förra året var ajg i bättre form än nu, men det ser jag bara som en utmaning att komma i form tills dess och det är ändå 3½ månad kvar, så det är än så länge ganska gott om tid. Mina 6–7kg jag definitivt vill gå ner bör inte vara några problem och träningen inne flyter på bra nu i och med Zwift. Jag tror och hoppas att jag inte längre kommer vara lika ledsen och frustrerad över att jag mestadels kommer vara hänvisad till inomhusträning. Tvärtom ska jag försöka glädjas åt de tillfällen då det blir riktigt rull ute på vägarna.

Jag gillar Skandisloppet både på grund av bansträckningen och allt runt omkring. Att det både finns en matdepå och även bjuds mat efter målgång och dessutom rejält käk.

Förra året lär det ha varit 3000 anmälda cyklister totalt. Jag hoppas det blir ännu fler i år. Om det är kanske 1000–1500 som kör den långa banan, blir det periodvis ganska glest med andra cyklister att hänga med eller jaga. På det viset gillar jag Vätternrundan bättre då man sällan ligger ensam några längre stunder.

Så, nu är det bara att ösa på med träningen och även så småning om börja nöta lite långdistanspass. Solen skiner in genom mitt fönster idag och det inger verkligen längtan efter våren.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Feb 032016
 

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Idag kom beslut från Diskrimineringsombudsmannen gällande min anmälan om diskriminering mot Friskis&Svettis i Stockholm. Ärendet har pågått ett tag och det har varit flera möjligheter att lämna kommentarer och Diskrimineringsombudsmannen var dessutom på ett platsbesök i mitten av december. Det fick mig att börja hoppas att denna gång skulle sluta på annat sätt än det brukar då det i mina fall avslutats ganska direkt.

Men idag kom alltså avslutet. Jag är inte förvånad, arg eller besviken. Det var väldigt väntat.

Jag tolkar beslutet som grundar sig på den lagstiftning som finns, att det inte går att kräva tillgänglighet i samhället på lika villkor vilket faktiskt är det man skriver.

Någon liten förändring åstadkom jag ändå. Nu får besökare med ledarhund träna på Friskis&Svettis samtliga anläggningar och hunden ska kunna förvaras i något utrymme. Det är fortfarande oklart om detta även gäller den anläggning jag egentligen krävde att få träna på, där man både hade hundredd personal och väldigt allergiska besökare. Men det har redan gått ett halvår sedan detta inleddes och jag har som vanligt fått lösa mina behov på annat sätt under tiden. Nu före sommaren känns det inte meningsfullt att utreda om detta verkligen fungerar i praktiken.

Jag tror jag här och nu vågar ge ett löfte: detta blev min sista DO-anmälan vad gäller ledarhundar och tillgänglighet. Det känns helt meningslöst att slösa energi på även om det som i detta fall kan ge något positivt även om det bara känns som eftergifter från Friskis&Svettis och inte en tydlig markering från samhället. Någon ny lagstiftning där ledarhundsförare omfattas lär vi inte få under överskådlig tid. Hela samhällets syn och invanda ”kunskap” om allergi lär förhindra sådant.

Det är ändå tänkvärt att jag utan problem kan besöka vårdcentraler, tandläkare och dom stora sjukhusen med min hund utan att allergiker faller döda ner som käglor omkring mig. Men på en restaurang eller träningsanläggning går det inte. Där löper jag stor risk att ta död på eller skrämma bort halva min omgivning och samhällets samtliga näringsidkare i dessa branscher skulle bli utan kunder på grund av förare med ledarhund.

När kunskapen och synen på allergi ändras och när det inte är så överdrivet och så mycket skrämselpropaganda, kanske det kan bli en förbättring.

Slutligen vill jag ändå skicka en massa positiva tankar till alla er företagare och institutioner av olika slag som inte begränsar människor i samhället. Men träna, det får jag fortsätta göra hemma. Det är dessutom gratis. :)

Beslut 2016-02-03 Sida 1 (3) Ärende ANM 2015/1845 handling 24 Handläggare Maria Stensson Anmälare Joakim Nömell joakim@nomell.se Anmäld Friskis och Svettis Gåvtegatan 22 Box 6347 102 35 Stockholm Beslut Diskrimineringsombudsmannen (DO) avslutar ärendet. Anmälan ombudsmannen Joakim Nömell har anmält Friskis & Svettis Stockholm för diskriminering som har samband med funktionsnedsättning. Utredningen Vad Joakim Nömell gör gällande

Vad Friskis & Svettls gör gällande Friskis & Svettis har uppgett i huvudsak följande. Enligt föreningens regler ska pälsdjur inte vistas på träningsytoma då det skulle kunna utgöra en risk för medlemmar med allergi. Friskis och Svettis har emellertid upplyst Joakim Nömell om att alla medlemmar som har behov av det är välkomna att ta med sig en ledsagare utan extra kostnad. Joakim Nömell har också erbjudits att träna på Friskis & Svettis anläggning på S:t Eriksbron samt på anläggningen i LindhageiL LedaAunden skulle där kunna vila i ett anslutande utrymme under den tid som Joakun Nömell tränar. Att den möjligheten inte har erbjudits på Friskis & Svettis Kungsholmen beror på att en medarbetare är hundrädd. Under utredningens gång har Friskis &Svettis uppgett till DO att föreningen nu har fattat ett beslut som innebär att ledarhundar ska få vänta i ett personalrum eller i ett konferensrum på alla Fnskis & Svettis anläggningar i Stockholm under tiden som ledarhundsföraren tränar. Detta beslut har föreningen gått ut med internt. Friskis & Svettis har också uppgett att personalen eller de instruktörer som arbetar ideellt i verksamheten har möjlighet att efter överenskommelse ledsaga Joakim i lokalen, beroende på vilken tid han vill träna och förutsatt att han är beredd att vänta ibland. Rättslig reglering Diskrimineringslagen (2008:567), DL, förbjuder diskriminering vid

person med en funktionsnedsättning ska kunna få del av den aktuella verksamheten i sig, inte att det måste ske på exakt det sätt som är möjligt för andra. Av kriteriet att situationen ska vara jämförbar följer dock att skillnaderna inte bör få vara större än vad som är sakligt påkallat Av förarbetena framgår också att skäligheten av vidtagna åtgärder ska avgöras efter en helhetsbedömning i varje enskilt fall. Då det saknas krav på tillgänglighet i speciallagstiftning kan det för de flesta verksamheter endast bli aktuellt att genomföra enklare åtgärder. Som exempel på sådaaa åtgärder nämns stöd och personlig service, information och kommunikation samt vissa åtgärder i fråga om den fysiska miljön. Enligt Friskis & Svettis har föreningen nyligen fattat ett beslut som innebär att alla ledarhundsförare ska erbjudas möjlighet att låta hunden vänta i ett anslutande utrymme till träningsytoma när de tränar på någon av anläggningarna i Stockhohn. Personen kan sedan träna med ledsagare utan extra kostnad. Viss möjlighet till ledsagning kan också efter överenskommelse erbjudas av personalen eller de ideella instruktörerna. Under förutsättning att Joakim Nömell erbjuds ett visst sådant personligt stöd torde kravet på enklare åtgärder för tillgänglighet vara uppfyllt DO finner därför imte skäl att fortsätta utredningen utan avslutar ärendet. Beslut i detta ärende har fattats av Rickard Appelberg efter föredragning och förslag från Maria Stensson. Detta beslut går inte att överklaga. En enskild person som vill driva sitt ärende vidare kan väcka talan i tingsrätt.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Feb 022016
 

2016-02-02_2022241_clean

2016-02-02_1948220

Ikväll gjorde jag ett nytt försök med ett 30km tempo på Watopias så kallade Figure 8-bana. Den består av ett ganska flackt parti i början och kuperad mot slutet, men den är väl så jobbig kan jag försäkra.

Idag kom min medelkraft precis över 200 watt och även om den största skillnaden från förra gången sitter i huvudet, kändes det riktigt bra.

Jag har ändå en bit kvar till samma form som jag var i förra våren då jag snittade 230–240w under tempoloppen på samma distans. Då låg hastigheten runt 40km/h och nu runt 35km/h. Men det är ganska gott om tid kvar tills utesäsongen börjar så lite till ska jag hinna ta igen.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Jan 312016
 

Bild: Zwift-cyklist från sidan vid vägkanten

Bild: Zwift-cyklist längs banan Figure 8 i Watopia

Efter en lång helg ute på jobb med stillasittande och alldeles för mycket god mat, så kändes det verkligen skönt att kunna träna igen. Målsättningen var först ett längre pass, men jag ändrade till till ett normalt pass på cirka en timme istället. Det kändes mer lagom en söndagskväll vid den här tiden.

Idag var det banan på Watopia som stod på schemat. Jag gillar den av någon anledning bättre än rutten i Richmond. Kanske är det för att det händer mer rent akustiskt på banan i Watopia. I Richmond passerar man bara tre sträckor med kullersten, medan man i Watopia passerar både under vatten, förbi vägarbeten, grusvägar och både broar och tunnlar. Det blir helt enkelt mer stimulerande. Sedan gillar jag den nya rutten i Watopia som omfattar båda banorna vilket ger 30km per varv och en flack del och en mer kuperad del.

Idag kände jag mig väldigt taggad och det kändes också direkt i benen. Jag hade höjt sadeln lite och försökte aktivt tänka på ”tryck och dra”-tekniken hela tiden.

Den sista kuperade milen kändes tung. En brant uppförsbacke i tre etapper på runt 3 minuter bet bra i låren, men den var bra för att få utlopp för det som måste ut.

Vid målgång kände jag som ofta att jag kunnat ta i lite mer. Ändå blev jag riktigt glad efteråt när jag tittade på mina data. Äntligen är jag nästan uppe i en medeleffekt på 200 watt igen och det var ganska länge sen. Jag tror att sadelhöjningen gjorde sitt till självklart, men även benen kändes bra idag. Med min viktkurva händer inte så mycket, det går i vart fall inte åt rätt håll så det krävs mer skärpning. Men jag kostar ändå på mig att känna mig grymt nöjd idag. Snart är jag över 200 watt i medeleffekt och snart en bra bit över förhoppningsvis så det kan börja bli som gamla tider igen.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Jan 312016
 

Helgen har jag spenderat hos Synskadades Riksförbund Öst i Linköping där man haft en intensivkurs för Mac-användare med synnedsättning. En grupp på 6 deltagare som hade vissa förkunskaper på lite olika nivå och som ville lära sig mer.

Det blev min första lite större grupp med Mac-användare, så det kändes som en liten utmaning, men det gick riktigt bra och jag hade god hjälp av framför allt en seende och duktig Mac-användare som kunde gå runt lite och hjälpa till om någon körde fast.

Lördagen pågick mellan 09–18 med avbrott för lunch, så det blev en ganska tuff dag för deltagarna. Det blir mycket information och många kommandon på en gång att memorera. Även jag var lättvaggad igår kväll.

Idag körde vi från 09–13 och avslutade. Vi hann under helgen gå igenom grunderna i Mac OS X med VoiceOver, hantera mappar och filer samt gå igenom standardapplikationer så som ordbehandlaren, epostprogram samt webläsare.

Deltagarna verkar väldigt nöjda och det är jag också. Alla lyckades behålla fokus trots de långa dagarna med mycket information.

Nu ska det bli skönt att sätta sig på tåget och åka hem.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from .

Jan 282016
 

Bild: Joakim Nömell vid tandemcykel

Nu har Svenska Cykelförbundets Paracykelgren presenterat 2016 års tävlingsplanering för Swe Cup Paracykel 2016.

  • 13-feb Velodrom SM, Falun
  • 30-apr SMACK Tempot, Sigtuna
  • 07-maj Göteborgsgirot, Göteborg
  • 28-maj Hisingen Runt, Göteborg
  • 03-jun Arlanda TT, Arlanda
  • 04-jun Scania Tempot, Södertälje
  • 22-jun SM, Västerås
  • 06-aug Värnamo Tempo, Värnamo
  • 03-sep Sista Chansen, Ramnäs
  • 10-sep Mölnlyckegirot, Mölnlycke

Det är lite oklart om Göteborgsgirot och Hissingen Runt är tävlingar eller bara motionslopp. Utan dessa är det i så fall 8 deltävlingar mot förra årets 6.

Jag har kastat ut en förfrågan bland mina kompisar och piloter om de är intresserade att köra någon eller några deltävlingar och i så fall vilka. Men det blir så klart inte alla. Det är kostsamt att resa och bo, så jag tror det kommer bli fokus på de mer närbelägna tävlingarna.

Den enda tävling som är klar tills är SM på bana på Velodromen i Falun den 13:e februari. Där blir vi tre deltagare och grengruppen har ordnat 3 piloter på hög nivå för att tävlingen ska bli så rättvis som möjligt. Som jag skrivit tidigare, är min form usel, så jag ställer mest upp för att det ska kunna bli ett SM över huvud taget och för att det är kul så klart. :) Men jag kommer inte gräma mig så mycket när jag får storspö. :)

Men det evenemanget är lite sinnebilden för sportens baksida. Resa från Stockholm till Falun och tillbaka ger ungefär 6 timmars restid. Själva tävlingen kommer ta mindre än 1 minut och 20 sekunder när vi cyklar 1000 meter, 5 varv på Velodromen. Sedan är det över. :)

SMACK-tempot är också en närbelägen tävling och en jag gärna kör om någon pilot vill. Det är en jobbig bana och klimatet vid den tidpunkten är fortfarande inte så varmt oftast.

GP på Arlanda Testtrack som jag och Patrick körde förra året med stor framgång kör jag gärna igen. Vi vann den gången stort och Patrick var stark framför allt och också en mycket strategisk och tekniskt duktig GP-pilot visade det sig. Det var nog en av de roligare tävlingsformerna. Det gick ju inte så bra på nästa GP-lopp, Sista Chansen i Ramnäs. Arlanda var en roligare och plattare bana och betydligt snabbare tack vare att den var mycket bredare.

Annars får väl tillgången på intresserade piloter avgöra vilket som blir av.

En hel del motionslopp blir det så klart även i år, men i stort sett samma uppsättning som förra året. Mer om det i senare inlägg.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Jan 232016
 

Bild: Zwift-cyklist på banan i Richmond

Efter en veckas kraftig förkylning med feber och halsont började sjukdomen äntligen ge med sig och jag kände mig otroligt rastlös. Därför bestämde jag mig idag för att göra ett försök att ytterligare jaga bacillerna på flykten med lite träning i form av ett lugnt långpass. Det passade bra då jag behövde ca 7 mil för att komma upp i nästa level i Zwift.

Men det gick trögt idag. Även om jag kände mig tillräckligt frisk för att göra detta så fanns inge styrka och ork alls i benen. Det blev flera kortare pauser och mycket vattenpåfyllning och sista milen en tendens till illamående. Men jag tog mig igenom mina 7 mil och kom upp i level som gav mig ett par nya hjul i spelet på nivå 12. Jag har heller inte så mycket kvar på min utmaning att cykla 1283km runt Kalifornien och när den är avklarad, är det dags att samla höjdmeter istället.

Men det gick trögt idag som sagt. Låg medelhastighet och ett väldigt lågt kraftgenomsnitt, värden verkligen inte värda att skryta över. Men kanske gjorde det någon nytta. Imorgon blir det definitivt vilodag för att sedan ta nya tag på måndag eller tisdag.

Andra bloggar om: , , , , ,

Se fler bilder från Zwift!

Jan 202016
 

Den 13:e februari kör paracyklister SM i Velodrom för första gången i Sverige och jag ställer upp i klassen tandem. Det ska bli kul och intressant.

Vi blir tre i klassen för män på tandem och det ser ut som om vi kommer få tre riktigt duktiga elitcyklister som piloter. Mot mig har jag bland annat paracykellandslagets tandemcyklist, så någon förhoppning om förstaplats har jag inte. Medalj blir det ju oavsett. Jag ställer upp för att det ska bli kul och för att vi måste vara minst 3 startande från 2 olika klubbar för att det ska bli SM-status på vår klass.

jag är inte alls i form och dras fortfarande med ett antal kilon i övervikt efter min rejäla svacka i höst som det kommer ta ett tag att bli av med, både fysiskt och mentalt. Men distansen är kort, 1000 meter vilket blir 5 varv, så det blir verkligen kort och intensivt. :)

Här kan man läsa om min första erfarenhet av Velodromen från mitten av december förra året och nedan finns en videofilm från den premiären. Då kör jag och pilot Johan Landström 1000 meter i full fart. :)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Jan 182016
 

Jag brukar alltid skryta med att jag aldrig blir sjuk och blir jag det är det alltid på fritiden. Nu när nästan hela familjen hostar, snorar och har feber trodde jag att jag skulle klara mig även denna gång.

Men efter jobbet i fredags kände jag hur något kom krypande långt bak i kroppen. Det fick mig att avstå fredagens träningspass då jag ändå tränat dagen före. Men under lördagen var det en fullt utvecklad förkylning.

Rent allmänt gör helgerna mig lätt rastlös om man bara sitter. Då är träning en perfekt sysselsättning. Men när kroppen inte orkar och det dessutom kan vara farligt så är det väldigt tråkigt. Under helgen släppte även Zwift en uppdatering jag blev glad över och gärna skulle prova. Men det får anstå.

Nu är det bara att låta förkylningen rasa klart. Trots en hemsk natt med nästan ingen sömn går jag till jobbet idag. Det är mitt ”problem”, att jag aldrig tillåter mig att vara sjuk. Men det är bara kontorsarbete idag och inga klienter och dessutom skulle jag bli tokig av en dag i soffan till, så jag gör ett försök. Det värsta som kan hända är att jag får åka hem.

Andra bloggar om: , ,

Jan 152016
 

Bild: Zwift-cyklist med tempocykel och högprofilhjul vid vägkanten i Watopia

Igår lanserade Zwift en ny uppdatering. Idag avstår jag från träning och hoppas kunna prova under helgen istället.

Förutom lite bugfixar har man även infört betatest av Elites trådbundna trainers och en del annat som inte rör mig så mycket.

Det jag blev mest glad för är att man infört en ny rutt i Zwift. I dagsläget finns 2 banor, en lite mer kuperad och en plattare bana. Under cyklingen i Zwift kan man växla mellan banorna där dom korsar varandra, men det förutsätter att man ser när korsningarna kommer.

Nu har man infört en rutt som omfattar båda banorna som ska gå som i en åtta. Den nya banan ska enligt uppgift bli 29km lång och således ha varierande terräng.

Jag har inte haft något emot att snurra runt på ena eller andra banan. Av någon anledning har det inte blivit enformigt. Tidigare har ju öven funktionen ”surprise me” funnits vilket då har gjort att vägvalen slumpats fram och antagligen kan det bli både medsols och motsols. Men jag har velat ha bra koll på hur många varv jag kör för att det gjort det enklare för mig att räkna distansen utan att behöva titta på telefonen när man svettas floder. Så den rutten ska jag köra så fort jag hoppar upp på cykeln igen, vilket jag hoppas ska bli imorgon.

Andra bloggar om: , , ,

Jan 152016
 

Idag släpptes new wave-bandet LUstans LakejerW en ny singel, ”Begärets Dunkla Mål” från det kommande albumet ”Ett Halvt Sekel Av Sex”. Låten är en ny tolkning av en gammal låt från albumet ”Lustans Lakejer” som gavs ut 1981.

Först två exempel från Youtube hur den ursprungliga versionen lät. Först en live-version från TV-programmet Norrsken:

Underbart. Sedan albumversionen:

För mig som är ett stort fan till gruppen sedan 80-talet, har låten haft sin egen betydelse och framkallat sina egna speciella känslor. Men den versionen var känslan av äventyr, ungdom, agenter, lyx och flärd och inte minst spänning.

Nu är alltså ett nytt album på väg och idag släpptes den första singeln med en ny tolkning av den här låten. Jag blev helt fängslad när jag hörde det. Det var så fascinerande hur samma låt kunde framkalla helt ny tolkning och nya känslor. Både jag och Johan Kinde har blivit drygt 30 år äldre och det nya soundet på låten gav åtminstone mig en helt ny känsla av bitterljuva minnen från en spännande tid för länge sedan som på något vis summeras långt senare i livet, vilket det säkert också är även om texterna byggde på en fantasivärld. Samma känsla har jag fått av flera av Lustnas Lakejers nya alster.

Jag ser fram vansinnigt mycket mot det nya albumet och är väldigt nyfiken på vad det kommer innehålla och hur det kommer låta.

Så här låter den nya versionen. Lyssna och njut:

Andra bloggar om: , ,

Jan 132016
 

Bild: Zwift-cyklist med tempocykel och högprofilhjul vid vägkanten i Watopia

I lördags nådde jag level 10 på Zwift och då fick min Zwift-cyklist ett par Zipp 808 högprofilhjul. :) Sådana skulle jag verkligen vilja ha i verkligheten också, men kanske inte så lämpade för tandem med sina lite för få ekrar.

Så med dom nya hjulen monterade gav jag mig denna onsdag iväg på en 74km lång cykling runt Watopias ocean course på den virtuella ön Watopia. Virtuellt eller inte, svetten flödade rätt bra hemma i vardagsrummet och det var ganska jobbigt trots den flacka banprofilen.

Bild: Zwift-cyklist på tempocykel längs vägen Bild: Joakim Nömell på cykeltrainer

Idag blev passet 2 timmar och 18 minuter. Det började då bli riktigt jobbigt och mitt mål att köra 10 mil även idag fick kortas av lite. Först blev jag besviken, men sedan gladdes jag ändå åt att tänka på att jag aldrig tidigare cyklat inomhus såhär länge förut och att det också var flera månader sedan jag cyklade distanspass över huvud taget. Just nu händer inte så mycket med mina värden. Pulsen sjunker förvisso och det är bra eftersom jag just nu i första hand vill bränna fett och öka konditionen. Senare kommer jag ta tag i intervallpassen mer och öva ren benstyrka.

Idag nådde jag level 11 och fick därmed ett ”Digital Camo Jersey Pack” vilket kanske inte var så upphetsande. :) Men om ytterligare 55 mils cykling får jag en ny cykel och ytterligare 150 mil senare får jag en Parlee ESX-cykel. Det är en bit kvar helt klart.

Som det verkar har man ingen fysisk fördel av dessa nya tillbehör vilket är mycket bra. Zwift är mer ett fitness-program i första hand och ett spel i andra hand och det är träningen som är det viktiga. Den enda skillnaden jag har kunnat läsa mig till, är om man har en racercykel eller en tempocykel. Har man en racercykel kan man ligga ”på rulle” efter andra cyklister och precis som i verkligheten ha stor fördel av det. Men har man tempocykel får man inte ligga nära bakom någon i verkligheten och givetvis inte heller i spelet. Då har man ingen sådan fördel av att ligga nära bakom andra cyklister. Logiskt och verklighetstroget.

Jag för min del som ändå inte ser att hålla mig bakom andra cyklister, kör på min tempocykel. Den ska i gengäld vara något snabbare än racercyklarna när man kör på egen hand. Hur mycket snabbare i procent framgår inte, men det verkar inte vara någon avgörande stor skillnad.

I Zwift finns i nuläget två utmaningar. Den ena går ut på att cykla en distans motsvarande runt Californien, ca 1200km. Den har jag valt och klarat av drygt hälften på. Därefter finns en Everest-utmaning där man ska klara av 8848 höjdmeter i total klättring. Jag tror att Zwift inom kort kommer släppa en ännu mer kuperad mtb-bana och då är det lämpligt att ta tag i den utmaningen.

Imorgon tror jag det är banan i Richmond som står på schemat och då blir det 3 varv = 5 mil.

Andra bloggar om: , , , , ,

Se fler bilder från Zwift!

Jan 112016
 

Bild: Joakim Nömell och ledarhunden Flinga vid restaurangbord

Idag kom en fortsättning från Diskrimineringsombudsmannen angående min anmälan mot Friskis&Svettis Kungsholmen. Två jurister från Diskrimineringsombudsmannen var på platsbesök hos Friskis i mitten av december och idag kom anteckningarna från detta möte. Dessa anteckningar kan läsas längre ner.

Jag ombads meddela om jag hade några kompletterande kommentarer på vad som framkom på detta möte. Jag känner mig mest trött och undrar varför jag gör det här när det ändå inte spelar någon roll.

I mitt tycke tydliggörs diskrimineringsgrunden ännu mer under detta möte. Det är en massa om och men kring min möjlighet att träna hos Friskis&Svettis. Hunden kan inte vara på träningsytorna och man skyller fortfarande på hundens välmående och eventuella allergiska besökare. Hunden ska läggas i ett konferensrum eller personalrum. Detta gör att det tar tid för mig att komma igång med träningen vid varje tillfälle och att avsluta träningen då hunden ska lämnas och hämtas och någon ska ha tid med detta. Man påpekar att beroende på belastning kan jag få vänta ospecifiserad tid.

Ledsagning av personal inne på anläggning kan man eventuellt erbjuda under vissa tider och under vissa förutsättningar. Jag kan alltså inte gå och träna när det passar mig, utan måste i så fall komma när så få andra som möjligt tränar. Här inskränks valmöjligheten ytterligare.

Vidare hänvisar man till att jag alltid kan boka en personlig tränare för ledsagning men detta innebär en extra kostnad, något som tydligare än något annat är diskriminering. Det ska alltså bli dyrare för mig att träna hos friskis&Svettis än för andra besökare.

Den anläggning som bara ligger knappt hundra meter från min arbetsplats hävdar man fortfarande är olämplig. Nu har man plötsligt ett konferensrum där hunden skulle kunna vara, men hänvisar till att anläggningen är otillgänglig på grund av många trappor. Jag vet inte om dom missat att jag är synskadad, inte rörelsehindrad? Men hur som helst så har jag varit på nämnda anläggning och kunde då bara identifiera en halvtrappa för att komma till löpbanden. Däremot, den anläggning man hänvisar till istället, har oerhört mycket fler trappor och är o allmänhet betydligt mer svårorienterad. Men helst vill man att jag tar mig ett par kilometer bort och tränar på en tedje anläggning där alla förutsättningar sägs vara optimala. Här är ytterligare en diskrimineringsgrund, jag kan inte gå och träna vart jag vill. jag måste ta mig längre bort och dessutom o okänd miljö för att få träna. Olägenheten med att lämna och hämta hunden kvarstår dock.

Man kan säkert tänka mer kring dessa anteckningar, bland annat hänvisningen till att man skulle förlora kunder om en ledarhund vistades i träningslokalen och att många skulle bli sjuka eftersom man konditionstränar och då kan man inte ha en hund i nära anslutning. Det som stör mig mest är att det är oå ovetenskapligt grundat. Jag kan lika gärna säga att dom kommer få mer kunder för att dom visar sin inställning till allas lika delaktighet, men vem ska veta vilken teori som är mest riktig?

Det måste ändå anses som positivt att Diskrimineringsombudsmannen ändå varit på ett platsbesök och att ärendet fortsätter än så länge. Det tolkar jag som att DO också anser att det finns något att utreda. Annars hade man lagt ner det tidigare som man gjorde med mitt andra ärende med min dotters skola. Det lades ner direkt utan minsta åtgärd. Däremot skulle det förvåna mig mycket om jag hade framgång i detta ärende. Oavsett är det bra att företag och föreningar får känna av att det ändå reageras och det kanske kan starta ett internt arbete och tänk som kanske kan leda något steg framåt. Ledarhundsförares totala frihet i samhället är nog en utopi.

Ärende 2015/1845 handling 19

Minnesanteckning från möte med Friskis & Svettis

Stockholm den 14 december 2015

Närvarande Ann-Katrin Norberg, operativ chef, Maria Lundgren,
områdeschef, Maria Stensson, jurist DO och Cecilia Asklöf,
jurist DO

Kommentar:
Ann-Catrine Norberg (stavningen). Maria Lundgren är tf Verksamhetschef (ej områdeschef)

Plats Friskis & Svettis Kungsholmen, S:t Eriksgatan 54

Maria Stensson redogör för bakgrunden i ärendet, Diskriminerings-ombudsmannens (DO) handläggning av anmälan och syftet med dagens möte.

Ann-Katrin Norberg uppger att Friskis & Svettis i grunden är en medlemsägd förening. Alla medlemmar betalar 100 kr per år och har då rätt att rösta på
årsmötena. Friskis & Svettis består också av många separata föreningar. Friskis & Svettis Stockholm har en egen styrelse med ett dotterbolag. De lokala
föreningarna hyr sina lokaler av dotterbolaget. Det finns totalt 16 anläggningar i Stockholm, med fem områdeschefer. Varje områdeschef ansvarar för sitt
område och rapporterar till Ann-Katrin Norberg. Det finns också ett kansli med anställda som stöd för anläggningarna. Alla instruktörer och ledare är ideella
funktionärer, medan personalen i receptionen är anställda.
Maria Lundgren tillägger att de är vana att ta in medlemmarnas synpunkter och att de ofta agerar på medlemmarnas förslag. Hon betonar att de vill lösa
den uppkomna situationen så bra som möjligt.
Maria Stensson konstaterar att det är Friskis & Svettis Stockholm (Friskis & Svettis) som är den juridiska person som berörs av Joakim Nömells (Joakim)
anmälan.
Ann-Katrin Norberg berättar att det vid det senaste årsmötet gavs in ett par motioner angående Friskis & Svettis tillgänglighetsarbete. Motionerna bifölls
med tillägget att Friskis & Svettis skulle börja inventera enklare hinder. Nästa steg ska bli att åtgärda det föreningen kan och har råd att göra. Inventerings-fasen
ska vara klar innan nästa årsmöte i april 2016. Varje områdeschef är ansvarig för att en inventering görs på respektive anläggning.
Varje anläggning erbjuder numera möjligheten att få duscha enskilt. När nya anläggningar byggs följer man de krav som framgår av plan- och bygglagen. Friskis
& Svettis skulle däremot behöva vägleda sina medlemmar bättre på webben. Friskis & Svettis Kungsholmen är till exempel en dålig anläggning för synskadade,
eftersom den är ett lapptäcke av trappor och utrymmen. Detta borde framgå av webben.
Man har tidigare löst frågan om ledarhund lokalt på varje enhet. Nu har man bestämt att ledarhundar ska kunna vila i ett personalrum eller i ett konferensrum
på varje anläggning i Stockholm under tiden som föraren tränar. Detta har man gått ut med internt och gått igenom med personalen på personalmöten. I Friskis
& Svettis Kungsholmen ligger personalrummet lite längre bort från träningsytorna än på de övriga anläggningarna.
På fråga om Friskis & Svettis bemanning svarar Ann-Katrin Norberg att
Friskis & Svettis Kungsholmen är den största anläggningen de har. Där brukar
de ha 7-8 anställda i varje team. Det finns ett receptionistteam och de är i
praktiken låsta vid kassan. Om det finns två till tre personer i receptionen
samtidigt kan det dock hända att någon av dem kan gå ut i lokalen. Ideellt
verksamma funktionärer finns sporadiskt på träningsytorna. De brukar oftast
finnas på plats mellan kl. 17-20 på vardagar och därutöver på helger. Friskis &
Svettis försöker lägga ett schema för denna del av verksamheten, men det ser
väldigt olika ut beroende på när funktionärerna kan ställa upp. När de leder
träningspassen är de inte tillgängliga. Inte heller är de personliga tränarna
tillgängliga för att hjälpa synskadade, eftersom de är upptagna med sina
kunder.
Typewriter-kommentar

Typewriter-kommentar
Obs, teamet avser anläggningens totala personalgrupp, ca 1 – 3 personer jobbar samtidigt, är schemalagda, beroende på tid på dagen. Peaktid är 17 – 21
vardagar och frukost samt lunchtid.
På fråga av Maria Stensson uppges att lokalen städas varje kväll efter stängning.
Ann-Katrin Norberg säger att det finns möjlighet att ledsaga Joakim till spinninglokalen eller löpbanden, förutsatt att han kan vara beredd att vänta några
minuter. Hur länge han skulle behöva vänta beror på vid vilken tidpunkt han kommer. Det är som mest medlemmar på lunch och kvällar. Det är däremot värre
när det gäller att kunna hjälpa Joakim från löpbandet eller spinning-lokalen. Vad som helst kan hända som kräver personalens uppmärksamhet. Förutsättningarna
för att kunna hjälpa Joakim är som bäst dagtid mellan kl. 9-11 och kl. 13.30-15.30. Det finns inga funktionärer på plats då, men det är lugnare.
Om Joakim skulle vilja träna under en tidpunkt då det är mycket medlemmar och vara garanterad ledsagning på utsatt tid skulle man behöva schemalägga en
person som skulle tas från den personal som står i kassan. Schemaläggning av personal sker med sex veckors intervaller. Organisationen är därför inte särskilt
flexibel. Friskis & Svettis vågar inte lova att de kan ledsaga Joakim under dessa förhållanden.
Maria Lundgren tillägger att det alltid är möjligt för Joakim att boka en personlig tränare som då skulle kunna ledsaga honom till och från träningsytan,
men det innebär naturligtvis en högre kostnad för honom. Det kanske också
skulle vara möjligt att hitta en funktionär man kunde boka in på den tid Joakim önskar träna, men detta system skulle vara mer sårbart. Det här är en fråga
som bör lösas med hjälp av anställda.
Ann-Katrin Norberg säger att om det etableras ett visst mönster, med fasta träningstider för Joakim så skulle det antagligen lösa sig av sig självt med
hjälp av funktionärerna. Joakim är välkommen att ta kontakt med dem och prata om detta.
Maria Lundgren menar att det är möjligt att lösa detta i dialog med Joakim, förutsatt att Joakim har lite tålamod. Om han kan tänka sig att vänta några
minuter på att få hjälp så kan frågan nog lösas. Det finns också andra anläggningar, till exempel Lindhagen eller anläggningen vid S:t Eriksbron på andra
sidan gatan. Det är en mycket lugnare anläggning. Den har dock inga löpband och ingen spinningsal. På Lindhagen finns däremot allt. Lindhagen ligger ca
1,5 kilometer från Friskis & Svettis Kungsholmen.
Ann-Katrin Norberg uppger att det inte finns någon möjlighet att ta med sig en ledarhund in på träningsytorna. Det är en hård miljö och det känns ogästvänligt
för hunden, även om ledarhundar är tränade. Framförallt skulle nog de övriga som tränar reagera starkt på att det fanns pälsdjur i lokalen. Medlemmarna
betalar för att få tillgång till träningsytan. Det här är motstridiga intressen och frågan är svår att lösa.
Maria Lundgren säger att de har ständiga diskussioner om allergi i anslutning till parfymer, starka dofter m.m. Det finns ingen avskild del på träningsytorna
där en ledarhund kan vistas. Det är inte möjligt att stänga av en del av spinningsalen för en person. Spinning innebär hård konditionsträning. Om någon
då skulle vara allergisk mot pälsdjur kan det sluta väldigt illa. Friskis & Svettis måste i sådant fall meddela att det finns pälsdjur i lokalerna. Det
skulle i sin tur antagligen leda till att många medlemmar skulle välja att inte träna där.. Det skulle sannolikt uppstå diskussioner på medlemsstämmorna.

Friskis & Svettis kommer att ta hjälp av funktionshindersrörelsen när de utformar sina riktlinjer för tillgänglighet. Det här är en fråga där Friskis &
Svettis behöver hjälp.
Ann-Katrin Norberg och Maria Lundgren visar runt i lokalerna. Därvid framkommer bland annat följande. Spinningsalen har 30-35 cyklar som står mycket tätt.
Om det inte finns något pågående pass går det bra att gå in i salen och träna ensam. I närheten av spinningsalen och på samma våningsplan finns ett konferensrum
där Joakims ledarhund skulle kunna vistas medan han tränar. Eftersom det finns en dörr i anslutning till ytan så skulle Joakim inte behöva gå igenom hela
gymet, utan endast en mycket kort sträcka, med hunden för att komma dit. Löpbanden finns en trappa ner.
Under synen framkommer det att det finns en synskadad person som brukar träna på anläggningen. Hon har dock alltid en ledsagare med sig.
Mötet avslutas med att Maria Stensson förklarar den fortsatta handläggningen av ärendet.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Jan 102016
 

Bild: Joakim Nömell på cykel dricker yoghurt

Nu var det lite drygt tre veckor sedan jag registrerade mig på Zwift och det har verkligen förändrat saker för mig. Jag har redan utan problem och utan att ens anstränga mig cyklat 686km och redan nått level 10 i spelet. Idag körde jag min första riktigt långa distans sedan utesäsongen tog slut i september och längre än jag någonsin cyklat inomhus. Då blev det 10 mil, ett träningspass på 3 timmar och 11 minuter. Jag har lärt mig en massa om Zwift så klart. och det har också hunnit utvecklas en del sedan jag började.

I spelet finns två ”världar” man cyklar i och det är beroende på veckodag i vilken man hamnar i. Den virtuella miljön Watopia och en skapad kopia av en sträcka i staden Richmond i Verginia, USA. Watopia är helt påhittad miljö. Inledningsvis fanns bara en bana på ön Watopia, men dagen före nyår lanserade man ytterligare en bana på ön och möjlighet att välja väg så att man kan växla mellan dom olika banorna. Den ena är något mer kuperad och den andra ganska platt och går längs med och delvis även under havets yta. Där ska man kunna se skeppsvrak och hajar och man cyklar som i en undervattenstunnel. Man har också utvecklat ljudbilden något vilket jag är mycket glad över. Bara det att man passerar ett tivoli på ena banan och en byggarbetsplats på den andra och när man kör i undervattenstunneln, hör man ljudet av valar som passerar från höger till vänster och man hör när man cyklar ner under vattenytan och upp ovan jord igen.

Zwift är fortfarande svårt att förklara för någon som dels inte är cyklist och dels inte provat Zwift. Det låter bara konstigt och de jag försökt förklara för får en konstig överseende ton i rösten. Bland bitna Zwift-cyklister känns det nästan som en religion.

Det häftiga är att det anordnas online tävlingar och träningspass i grupp precis som under utesäsongen i cykelklubbarna. Här om dagen arrangerades det första inofficiella svenska mästerskapet online på Zwift och jag känner mig säker på att detta kommer bli mycket stort. Rekordet på antalet cyklister online samtidigt som jag sett har varit drygt 1000 och det är en fascinerande tanke och känsla att så många på så olika ställen i världen samtidigt sitter och trampar och tittar på sina skärmar. Man kan se varandras position, namn, nationalitet och prestation och givetvis också skicka glada tillrop så som ”ride on”, ”hammertime”, ”bring it!” och liknande.

Jag tror jag vågar påstå att min inställning och förutsättning till träning på egen hand förändrats i grunden. Jag har redan skrivit om att jag håller på att ändra mitt fokus för att försöka tänka mindre på piloter och mer på mig själv. Jakten på piloter och slitet kring att få med piloter på diverse tävlingar har kostat mycket energi och framför allt fått mig att känna mig tjatig och väldigt beroende av andra. När det inte gått så har det resulterat i en känsla av total brist på lust att fortsätta. Det kostade mig 8kg extra och en enorm förlorad upptränad kondition som jag nu får jobba tillbaka.

Med Zwift känner jag mig ganska säker på att jag åtminstone inte totalt kommer misströsta om jag blir sittande inomhus även när solen skiner i vår. På Zwift blir det väldigt konkret att jag inte är den enda som sitter inne och tränar och det tror jag inte heller jag kommer vara under utesäsongen. Många säger sig sitta inne för att vara mindre beroende av väder och för att tiden ska räcka till.

Så jag ser ljust på framtiden träningsmässigt. Dock har jag inga mål direkt inför säsongen 2016. Sådant kan förändras om förutsättningarna förändras.

Här följer lite information om dagens 10-milscykling. Det häftigaste är nog ändå att det faktiskt på kartan ser ut som jag varit i Richmond och cyklat. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Se fler bilder från Zwift!

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Dec 312015
 

Då har det gått ytterligare ett helt år sedan jag skrev senast.

Arbetsåret 2015

Arbetsåret 2015 har varit mestadels roligt. Givetvis förekommer fortfarande negativa inslag som känns jobbiga men det har jag bestämt att inte skriva så mycket om.

I februari flyttade verksamheten från Långbro i Älvsjö till Fleminggatan på Kungsholmen. Det var en flytt som diskuterats länge, men när den väl beslutades gick det fort. Att flytta kändes inspirerande. Som alltid innebär en förändring för- och nackdelar. Den tydligaste nackdelen blev miljön för rastning av min ledarhund. Det blev bökigt och ett klart mindre och sämre utbud jämfört med kilometerlånga gångvägar och skogspartier i Älvsjö.

Fördelarna blev fler. Jag fick eget kontor. Ett stort och rymligt kontor med plats för utbildning med 4–5 deltagare. Dom senaste 15 åren har jag antingen suttit i kontorslandskap eller delat rum så lyxkänslan var stor och påtaglig och sättet att arbeta blev helt annorlunda och väldigt mycket smidigare och mer effektivt. Vidare blev min resväg bättre med pendeltåg raka vägen istället för pendeltåg och bussbyten.

Flytten i stort gick väldigt smidigt och vi kom in fort i verksamheten trots att stadsmiljön kring vår verksamhet är minst sagt rörig. Stockholms värsta korsning kallas korsningen Fleminggatan och S:T Eriksgatan där vi sitter och de mängder av färdtjänstfordon som behöver hämta och lämna passagerare här har det inte lätt. Ändå har det flutit på över förväntan.

Familjen

Självklart är det största under året vårt tillskott. Lilla Theodor föddes den 9:e april och är nu snart 9 månader. Det var ingen större omställning med ett femte barn i familjen. Det är nog som man säger, den stora skillnaden är från 1 till 2 barn. 3, 4 eller 5 innebär bara fler rum och mer leksaker. :)

Inget solsken utan lite regn. En tonåring i familjen som gör ”lite konstiga” val i livet och dom senaste två åren har tagit på krafterna. Jag har skrivit en del under åren i kategorin Barn och jag tänkte inte skriva så mycket mer om det. Vi har i alla fall lärt oss något avgörande; så speciellt mycket hjälp och stöd finns inte att få ens när man ber om det.

Cykelåret 2015

Självklart har det varit mycket cykling i år. Hela våren var fylld av olika tävlingar och motionslopp. En av de händelser som var ny, var när gänget från Mot Alla Odds åter bjöds ut till Gotland för att en helg i april delta i Nordic Classic Weekend på Gotland. Jag och min pilot Jan Jensen deltog i cykelloppet som var ett motionslopp på 18 mil och övriga deltog i löpningen. Niclas Rodhborn körde rullstol, Pax sprang och Titti och Nina körde så kallad Race Runner.

Att cykla på Gotland var en rolig upplevelse även om jag inte var i toppform. Jag ska inte bara skylla på bristen på vätskedepåer längs den 18 mil långa banan även om det helt klart bidrog. Men det var ändå roligt och vi hängde med en ganska snabb klunga dom första 5 milen men fick sedan ligga och nöta ensamma. Det var lite synd.

Den stora utmaningen 2015

Det andra stora som skedde under året var min och två vänners utmaning Sverigetempot Ultra. Vi skulle försöka oss på att cykla från Riksgränsen i norr till Smygehuk i söder, en sträcka på 2100km. Detta skulle vi försöka klara på under 4 dygn, 96 timmar.

När vi började planera för detta ett år tidigare, handlade mina största tvivel om hur jag skulle få tillräcklig träning. Sedan jag började cykla på allvar hösten 2012 har min största utmaning varit att hitta piloter att cykla med. Det har i princip varit omöjligt och all min träning har i princip varit hänvisad till egen träning inomhus på löpband och träningscykel. det var otroligt svårt att hålla motivationen uppe. Under hela våren 2015 fram till Vätternrundan var dom många motionsloppen min stora räddning, men efter vätternrundan i mitten av juni stod jag helt utan träningspartner igen den sista och viktiga månaden fram till start i vårt galna äventyr. Samtidigt misströstade jag något otroligt. Här satt jag på min träningscykel medan solen sken och mina två vänner var ute och cyklade när dom ville och det passade dom.

När vi startade måndagen den 20:e juli var ändå min målsättning att göra mitt bästa och att tänka positivt. Att det skulle bli en helvetes utmaning, både mentalt och fysiskt förstod jag nog. Men både det fysiska och mentala var emot mig redan från början. Vi hade svårt att hålla samma takt med vår medcyklist som körde på egen cykel som hamnade långt bakom och en följebil som hade svårt att serva två ekipage som inte höll ihop. Det var både frustrerande och man undrade hur detta skulle funka framöver.

Redan efter ca 40 mil när vi närmade oss polcirkeln fick jag mina klassiska problem med rumpan. Den gjorde i sin tur att jag försökte kompensera sittställning och då spred sig värken upp i ryggen, axlarna, nacken och armarna.

Några mil utanför Arvidsjaur avbröt vi försöket. Jag skulle väl ljuga om jag sa att det inte kändes bra att byta till torra, varma, vanliga kläder, äta frukost på ett hotell och sedan sätta sig i bilen och åka hemåt. Det var givetvis ett misslyckande som till största del berodde på mig, men det kändes som ett bra beslut. Men besvikelsen var också givetvis stor. Även om vi fick otroligt lite uppmärksamhet i media, så fick vi ändå sponsorer i form av följebil och samtliga reservdelar och en hel del mat och godis. Det kanske inte är så troligt att dom skulle sponsra oss i något liknande framöver.

Alla förberedelser och etappbeskrivningar och efterföljande tankar kan man läsa om under taggen Stultra2015.

Satsningen att bli elitcyklist

Beslutet att avbryta mitt försök att bli elitcyklist hängde givetvis ihop med misslyckandet i Sverigetempot Ultra. Men framför allt insåg jag att det just nu var omöjligt. Att prestera ensam går inte när man cyklar tandem. Man behöver en pilot som är beredd att satsa lika mycket och göra samma resa och det hade jag ingen. Några av mina vänner var väldigt hjälpsamma och entusiastiska men hade ingen möjlighet att bidra på den nivån som krävdes.

Visst känner jag viss sorg för det. Jag hade gärna tävlat utomlands och den nästan omöjliga drömmen att nå Paralympics i Rio var högst pulshöjande. Jag ska väl inte säga att jag aldrig mer kommer att försöka, men det ska till speciella förutsättningar för att jag ska börja hoppas igen.

Jag har under dessa tre år som gått verkligen försökt allt. Annonserat i cykelbutiker, sporthallar, flera stora nätforum och cykelklubbars Facebook-sidor. Jag har till och med kontaktat brandförsvaret i området där jag bor då jag hade en tanke om att brandmän skulle kunna vara extra lämpliga då dom tränar mycket, en del på arbetstid och har en som jag tror, speciell teamkänsla och vilja att hjälpa till.

Men det har sammantaget inte resulterat i något som ens varit i närheten av det jag hoppats på och behövt.

Dock är jag fortfarande djupt tacksam för att mina nära vänner ställer upp för motionslopp och träning när det går.

Träningen och motivationen

Hela hösten var det väldigt tungt. Givetvis bidrog familjesituationen ganska mycket, men jag förmådde mig bara att äta och inte träna. Det gav 8kg extra på vågen och allt jag jobbat upp var förstört. Men jag sket väl i det. Jag tog en kokosboll till och sjönk ner i soffan.

Men som ofta med mig sluter sig det totala mörkret en stund, men sen börjar viljan att komma tillbaka. Magen som hängde över byxkanten och cykeln som bara stod där var för sorgligt. Så jag började träna igen.

Ett viktigt beslut, eller en viktig inställningsförändring hade sakta format sig inom mig. Jag har hela tiden tränat med utgångspunkt från att det ska finnas piloter att träna med vilket ju är en förutsättning för att nå dit jag ville nå. Det gjorde det nästan omöjligt att träna på egen hand då tankarna hur frågan om piloter skulle lösas upptog allt mer energi.

Nu hade jag bestämt mig för att träna för mig själv utan att tänka så mycket på piloter. Dyker det upp någon vid viktiga evenemang så gör det och då är jag mer redo. Men om jag inte har någon att cykla med på våren eller sommaren när solen skiner och alla andra cyklister är ute och njuter, så ska jag träna vidare på det sätt jag kan. Jag är ganska bra på att dagdrömma så mitt vardagsrum får förvandlas till OS-arenan i Rio eller soldränkta berg i Italien och Frankrike..

Nu har jag hittat ytterligare en stark drivkraft i min träning i form av ett datorprogram, men det skriver jag mer om i separat inlägg.

Sociala medier

Samtidigt som seglen fladdrade och flaggan slokade under hösten hände en massa saker inom mig. Jag tappade intresset, hade svårt att se meningen med min blogg och min ganska virtuella umgängeskrets på Facebook. Texterna jag skriver här i bloggen får sällan någon respons i form av kommentarer och känslan av ensamhet blev påtaglig. Svårt att förklara, men jag kunde ju se hur ganska många läste men aldrig lämnade något spår efter sig. Alltså var det jag skrev meningslöst. Min blogg är stundtals ganska bred och jag tyckte att något borde ge någon sorts återkoppling på det jag skrev, men för det mesta var allt jämt tyst. Det spelade ingen roll om jag skrev om träning eller delade med mig av mina känslor och erfarenheter kring tonåringar och föräldrarskap.

I början av december slutade jag publicera saker på Facebook. Jag hade börjat längta mycket efter verkliga vänner och besök och blev så otroligt trött på gillamarkeringar och ”styrkekramar”. Det var inte det jag behövde. Telefonen var tyst och ingen bjöd in sig på fika. Jag kände och känner ingen bitterhet över det. Det är så det har blivit och jag har själv varit med att bidra till det. Det kändes tvärt om ganska skönt att sluta lämna ut sig utan att få någon riktig respons tillbaka. Och än så länge består den känslan av att jag klarar mig bra utan.

Just ensamheten var något jag funderade mycket över och fortfarande funderar över. När man mest sitter hemma med sin familj på helgerna och bara har träning som intresse och jobbar hela veckorna, telefonen är tyst, ingen ringer och jag ringer inte heller någon. Det skapar en viss sorts känsla av ensamhet. Men att sitta så här och skriva rakt ut i cyberrymden om allt mellan himmel och jord är på något vis värre. Jag såg en diskussion här om dagen huruvida man skulle eller inte skulle ”lämna ut sig” på Facebook och inte skriva hur man verkligen mår. Dom flesta i den diskussionen tyckte inte man skulle skriva om dåliga och tråkiga saker. Och den här tävlingen om vem som verkar ha det mest spännande livet, fika med vänner och göra en massa saker vill jag åtminstone inte just nu delta i. Det får mig att känna mig oändligt mer ensam.

Förhoppningar inför 2016

Det känns lite sorgligt att säga att jag inte hoppas på något speciellt inför och har inga planer för 2016. Intresset för den här bloggen och min Facebook är allt jämt ganska minimalt, så den som vill veta får söka upp mig på riktigt. Nu när det finns saker jag inte längre vill dela här i bloggen, så blir det nog allt för ytligt. Ingen bryr sig om min träning förutom jag själv.

Men jag ska försöka jobba mig upp ur den svacka jag hamnat i och delvis är kvar i. En del saker jag inte styr över får jag bara hoppas ordnar sig.

Jag har också beslutat att sluta kriga på jobbet för det som jag upplever som orättvisor. Om dom som inte gillar mig bara låter mig vara ifred så kommer det bli bra. Det gäller naturligtvis både jobb och privatlivet.

Nyårsfirande 2015/2016

Nu är det i alla fall dags att dra på sig skjorta och finbyxor och gå över till vänner och äta gott och kanske panga lite fyrverkerier. Jag kan inte lova att och i så fall när jag skriver igen. Kanske om en vecka, månader eller aldrig. Vi får se.

Andra bloggar om: , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Dec 232015
 

Bild: Joakim Nömell på cykel dricker yoghurt

Namnet Zwift har passerat flyktigt de senaste månaderna. Jag har inte uppfattat det som något för mig. Men i söndags kom det på tal igen när en kompis var förbi och fikade och han frågade om jag provat. Då satte jag mig ner och läste lite mer noga vad det handlade om.

Jag märker nu när jag ska försöka, att det är svårt att förklara vad Zwift är. Först fokuserade jag mest på ett högupplöst videospel online där man cyklar med andra i en virtuell miljö. Nu inser jag mer och mer att det i första hand är ett socialt träningsprogram med inslag av spel.

det var det här med videospel som gjorde att jag inte intresserat mig för det. Men vart efter jag läste så blev jag allt mer nyfiken. Och nu bestämde jag mig för att installera och testa och det tog två sekunder för mig att bli helt lycklig och salig!

Rent tekniskt har man en dator, en så kallad ”trainer” och en cykel. Trainern kopplas till datorn och datorn styr motståndet när man cyklar. När det går uppför är det tungt och när det är platt eller går nedför är det lätt. Hastigheten, kraften, pulsen och andra värden loggas i datorn. Så långt inget nytt.

Zwift har tagit det hela till en ny nivå. Man har skapat en virtuell miljö man cyklar i och man cyklar online med hundratals andra.

När man först registrerar sig för sin 14 dagars provperiod börjar man på nivå 1. Man får en standardcykel utrustad med standardhjul samt möjlighet att välja om ens avatar (gubbe i spelet) ska ha hjälm, glasögon etc. Sedan är det bara att börja trampa på sin riktiga cykel. Ens spelfigur börjar då genast också röra på sig och man cyklar runt i den virtuella miljön på ön Watopia. Vart efter man cyklar kommer man upp i nästa level och varje nivå låser upp nya tillbehör så som cyklar, hjul, kläder etc.

Det som bara tog mig en runda på Watopia-ön att fastna var att det både är ljud och bild. Man hör cykelhjulen mot marken, man hör andra cyklister passera, ljudet av hjul när man kör över en sträcka med kullersten eller en gammal träbro och man hör när man passerar ett tivoli. Därtill hörs diverse fågelsång och ljud av exotiska djur.

Själva träningen skiljer sig inte så mycket från det datorprogram jag hittills använt till min trainer. Då har en film rullat på skärmen från Italien eller Spanien och när vägen går uppför på skärmen blir det tyngre att trampa. Filmerna har spelats in i en verklig miljö och man kan se människor och bilar som passerar vilket helt säkert är ganska stimulerande när man ser. Men för mig har det inte funnits något ljud vilket har gjort att jag varit tvungen att använda musik som inspiration.

Nu kanske dessa cykelljud i Zwift inte alltid är helt realistiska, men jag blev ändå helt fångad. Att samtidigt träna väldigt hårt och ha möjlighet att avancera i ett online dataspel stimulerar otroligt mycket.

Att detta program dessutom går att köra både på PC och Mac är helt unikt i cykelvärlden. Alla program jag hittills läst om har varit PC-baserade och inte speciellt bra. Programmet är väldigt krävande vad gäller grafiken och för det har jag inte heller någon PC som klarar kraven.

Nu har jag inlett min 14 dagars provperiod. Den visade sig vara lite snål då man får prova i 14 dagar eller max 50km. Det kanske räcker för att veta om man vill fortsätta. Därefter kostar det 10$ per månad och ingen bindningstid.

Jag lär nog skriva mer i ämnet inom kort.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

Dec 162015
 

Idag kom svar från Diskrimineringsombudsmannen angående vår anmälan om diskriminering mot Fredrika Bremer-gymnasierna. Ärendet läggs ner utan någon fördjupande undersökning. Man anger egentligen ingen anledning annat än att man får in många ärenden per år och att man väljer dom som är strategiskt viktiga. Så kommunal särbehandling av elever med funktionsnedsättning anses inte som strategiskt viktiga.

Andra bloggar om: , , ,

Dec 132015
 

Idag var jag och Thomas på Velodromen i Falun på kurs i bancykling för att bli godkända för att träna och tävla på Velodrom. Det har varit på planeringsstadiet ett tag hos Projekt Paracykel och nu gick det att genomföra.

Jag har bara varit på Velodromen en gång tidigare, under deltävling 3 i Swe Cup Paracykel 2015 när jag och min pilot körde där. Då var det utomhus på vargbana. Vi var inne och tittade på Velodromen den gången och fascinerades över att det över huvud taget gick att cykla på en sådan.

Velodromen är bygd i en gammal industrilokal. Varje varv är ca 200 meter och lutningen i kurvorna runt 45° om jag minns rätt. Det är sådär när man inte ser, jag kan förstå rent intellektuellt att det är en väldigt stor lutning, men det var först när jag rent fysiskt gick till en av kurvorna och kände efter som jag förstod hur brant det var. Det gick liksom inte att gå upp om man hade velat försöka det. ”Lyckligtvis” gjorde jag det efter att vi cyklat. :)

Dagen började med en teoretisk genomgång av en av instruktörerna. Sedan fick alla välja ut en cykel och ställa in den efter sina egna behov. Sedan samlades alla nere på banan för att påbörja utbildningen. Vi var två tandemcyklister som delade på en cykel och en erfaren pilot.

Vi rullade iväg och jag kom snabbt in i känslan. Eller rättare sagt så märkte jag ingen större skillnad jämfört med tidigare inomhuscyklingar på vanliga lätt doserade löparbanor. Det gick fort, över 40km /h ibland och det enda jag kände av var centrifugalkraften. Det gick inte att få en känsla av att vi låg högt upp, ca 5 meter upp på en bana som lutade väldigt kraftigt. Åter igen, rent intellektuellt kunde jag förstå att det lutade med tanke just på centrifugalkraften och om lutningen inte funnits där så hade vi kanat av banan i kurvorna.

Min paracykelkolega berättade tidigare att han mådde illa i början, men något sådant kände jag inte av annat än om jag valde att titta åt ett annat håll vilket man sittande bak på tandemcykel kan göra om man vill. :) Då kom karusellkänslan och ett visst illamående.

Jag och den andra tandemcyklisten körde var annan gång ett antal turer på banan. Bland annat provade vi att köra 1000 meter vilket är en vanlig tävlingsdistans. Det blir 5 varv i aktuell Velodrom och ungefär med 14 sekunder per varv vilket ger en dryg minuts körning i hård fart. Det var roligt.

Sista stunden körde jag och Thomas tillsammans när han var klar med sin del av utbildningen. Vi var vid det laget båda ganska trötta men måste ju hinna prova köra ihop åtminstone en gång. Thomas verkade inte tycka det var någon avgörande skillnad med tandem annat än det vanliga att man är lite längre och segare på grund av tyngden i accelerationen.

Nu är vi båda godkända för att köra på Velodrom. Tråkigt nog finns bara en Velodrom i Sverige och inte alldeles nära hemma, men nog vore det roligt att få till några träningar här nästa år och kanske blir Velodrom inomhus en tävlingsform för oss paracyklister nästa år.

Här följer en video över våra 5 varv i full fart. Pilot är Johan Landström.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Nov 302015
 

Idag har jag lämnat in ytterligare en anmälan om diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen – DO. Denna gång handlar det om Fredrika Bremer-gymnasierna här i Haninge där min dotter varit elev på Barn och Fritidsprogrammet med pedagogisk inriktning.

När hon började första året hösten 2012 fick alla elever en dator, en Apple MacBook Air med 13-tumsskärm. Efter avslutade studier fick man möjlighet att köpa sin dator till ett restvärde på 2500kr.

Eftersom min dotter har en svår synnedsättning, sökte skolan extra pengar hos kommunens utbildningsförvaltning och fick också det för inköp av en dator med större skärm då det var utanför det vanliga valet av dator. Datorn krånglade mycket på grund av värmeproblem och inför sista terminen bytte man datorn mot en ny. Även för denna dator fick man pengar från kommunen för att täcka dom extra kostnaderna.

När min dotter sedan tar studenten vill skolan antingen ha tillbaka datorn eller så får hon lösa ut den till restvärdet 20000kr eftersom den fortfarande är så ny. Det har förekommit att andra klasskamrater fått byta sina datorer under sista läsåret men ändå haft möjlighet att köpa ut dom till samma låga restvärde. Men den möjligheten får alltså inte min dotter, trots att skolan fått ersättning för den extra kostnaden. Vår anmälan handlar om att hon inte fått samma möjligheter och förutsättningar som andra elever till följd av sin funktionsnedsättning.

Det ska bli intressant att se hur DO bedömer en sådan här sak. Efter sommaren lämnade jag in ett klagomål till kommunens jurist på Utbildningsförvaltningen men svaret blev att man bedömde att skolan gjort rätt.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

%d bloggare gillar detta: