Zwift snart för iPhone & iPad

Snart kommer Zwift även bli tillgängligt för iPad och iPhone. Som man kan se på Youtube-klippet nedan är appen redan i en pre beta-version och beräknas komma i publik beta i september. Hittills har plattformen för online social cykling inomhus funnits för PC och Mac och krävt ganska kraftfulla datorer för att kunna hantera grafiken. Det känns som en naturlig fortsättning för Zwift och kommer göra det enklare på många sätt för fler att kunna börja använda programmet för sin inomhusträning.

Inför sådana här stora förändringar är jag personligen mest orolig för tillgängligheten. Jag behöver hjälp idag med att starta och avsluta mina aktiviteter i Zwift och skulle givetvis vilja ha möjligheten att vara helt självgående. Annars så stiger kanske inte pulsen för mig när det gäller just detta. Som min situation är nu är jag helt nöjd med att köra det på dator. Men skulle datorn gå sönder kanske jag inte skulle lägga ut dom pengarna för en dyr gaming-dator utan istället gå över på surfplatta eller smartphone. Och givetvis hoppas jag att man lyssnat på lilla mig och kanske någon annan där ute i världen som önskar att man inte glömmer bort tillgängligheten.

Mest av allt längtar jag ändå efter en löparmodul i Zwift och i nästa steg även en modul för inomhusrodd vilket inte är allt för långsökt. Kanske är denna release då löparmodulen äntligen kommer?!

Andra bloggar om: , , , , ,

Löparpremiär utomhus 2016

Intressant med utomhuspremiär i slutet av augusti, men det har bara blivit så. Det har varit mycket fokus på cyklingen under vårens tävlingssäsong och jag har inte tjatat på mina ledsagare om att springa utomhus. Inomhusträningen har fungerat så bra för mig så jag tror till och med att jag råkat bli lite bekväm på den fronten.

Det är egentligen inte svårt att planera med någon annan. Man ska bara bestämma tid och plats och löparväskan ska packas och tas med. Om man av någon anledning skulle tappat lusten just det tillfället och hoppa över träningen, drabbar det plötsligt någon annan som planerat och förberett för den gemensamma träningen. Det är helt enkelt enklare att göra det själv och hemma.

Jag förstår nu på ett kanske lite annat sätt varför jag haft så svårt att hitta piloter till min träning inom cyklingen. Det logistiska måste vara näst intill perfekt och dessutom känslomässigt stämma just den dagen för att det inte ska upplevas som något extra besvär. Har man bara sig själv att tänka på är det helt annorlunda.

Insikten känns lite konstig, men ändå skön på något vis. Sedan är det ju synd att det fortfarande är svårt att hitta piloter till tävlingstillfällena men det är kanske enklare att jobba vidare på just det.

Men visst är det något visst med att både cykla och springa på riktigt utomhus som lite krydda på den rätt statiska inomhusträningen. Känns riktig mark under fötterna. Ibland asfalt, ibland grus, möta andra löpare, riktig vind och känna riktiga dofter från staden.

Idag blev det ett tidigt pass före jobbet redan kl07. Perfekt temperatur och redan många pendlare och morgonpigga människor ute på sin träningsrunda. Ett ganska lugnt tempo och puls och andning kändes bra. Ikväll känns det i benen att det var lite andra muskler som fick jobba och jag kommer helt säkert ha en helvetisk träningsvärk imorgon. Dels springer man på ett annat sätt på ett mer dynamiskt underlag än ett löpband. Man kompenserar för små gropar, kanter och riktningsbyten. Dessutom, när man inte ser exakt hur underlaget är, får kanske det jag kallar för ”balansmusklerna” jobba lite mer.

Men det kändes skönt och blir säkert fler turer. Springa kan man ju göra långt fram på hösten innan det blir för kallt.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from Johanneshov, Stockholm, 12 100, SE.

Ett bra återhämtningspass

Bild: Cykelbild från Zwift

Några i familjen har dragits med en jobbig förkylning flera veckor nu, men det verkade som om jag skulle klara mig. Och kanske hade jag gjort det också om jag inte samtidigt börjat jobba efter semestern och träffade fler sjuklingar. För i tisdags var det kört. Efter ett ganska lugnt pass klv jag av cykeln och kunde bokstavligen känna när förkylningen slog till. Då var det halsont, feber, hosta och snor i 4 dagar.

Igår började det lätta och idag kändes det väldigt bra. Ett lätt tryck i öronen som nu går att kompensera bort och ingen klen känsla i kroppen längre. Ändå var målet att ta det lugnt och bara ”rulla” några varv på den lätta, platta banan i Zwift för att låta benen gå och få svettas lite. Det där med att ta det lugnt är väl en sanning med modifikation. Jag trycker på nästan som vanligt tills kroppen säger ifrån.

Efter förutsättningarna blev det ett långt och bra pass. 1:43 timmar 62km. Pulsen låg i genomsnitt på 154bpm vilket är i mitten av mitt lågintensiva segment. Trots den något längre distansen snittade jag på 210 watt i effekt vilket gjorde mig mest glad.

Efteråt kändes det som om jag kunnat ta i mycket mer, men det var bra så idag. Då var ömheten i den jädrans rumpan ett betydligt större problem. :)

Imorgon efter jobbet är det dags igen och då är det London-banan som gäller. Uppskattar den nya banan väldigt mycket eftersom det är mycket platt att öva tempointervaller på och en saftig 4km lång backe att plåga musklerna med. :)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Testar online-coachning i Zwift

Bild: Zwift-cyklist i London

Det här med att bli coachad av en tränare online eller på distans har jag funderat på enda sedan jag skaffade min datorkopplade trainer. Någon som kunde skapa träningspass att följa och sedan titta på resultaten via nätet. Då skulle man kunna ha vilka avstånd som helst mellan atleten och tränaren.

När jag testade Zwift första gången och förstod vilken potential det hade inom cyklingen, tänkte jag direkt att det borde gå att använda till just detta då man kan se cyklister i realtid via nätet och få information om effekt och puls och följa träningspass i realtid.

Idag postade jag ett inlägg i en Facebook-grupp för svenska Zwift-cyklister och förklarade att jag har en synnedsättning och skulle vilja prova och se om coachning i realtid skulle vara användbart.

Det kom omgående flera positiva svar från medlemmar som gärna ville prova och redan ikväll skedde det första passet med en av medlemmarna.

Jag har två tankar och en ”baktanke” med det här. Den ena är att se om det går att instruera mig så att jag kan delta i de vanliga gruppcyklingarna där målet är att hålla ihop. Jag behöver då någon som kan tala om om jag behöver öka eller minska effekten och hur min position i gruppen är.

Den andra tanken som var grunden till allt, är om det går att ha en coach för träningspass och tävlingar i realtid. Någon som ser mina värden och andra tävlande och således kan pusha mig hårdare och längre.

Den så kallade ”baktanken” är mer en bonus, att få miljöbeskrivningar från dom olika världarna och rutterna i Zwift. Jag har själv stor nytta av ljuden men missar helt all fantastisk miljö och grafik i de hittills tre virtuella världarna Watopia, Richmond USA och London i England.

Ikväll skulle vi ta ett långsamt pass för att se om det gick att hålla ihop i gruppcykling. Vi loggade båda in och kopplade sedan upp oss via Skype för att kunna ha direktkontakt under hela passet. Det är lite häftigt att i sådana här sammanhang helt plötsligt börja prata med nya trevliga människor. :)

Vi trampade igång och banan för dagen blev London 8, ca 20km. Vi körde banan två varv i ganska lugn takt och Mikael som var min coach för dagen brukar även leda gruppcyklingar i Zwift. Under passet fokuserade Mikael på miljöbeskrivningar av gatorna i London och även lite olika sätt för mig att hålla ihop. I Zwift bygger allt på watt och vikt för att beräkna hastigheten på en cyklist. Det gäller att hålla en jämn effekt för att inte tappa eller flyga ifrån den eller dom man cyklar med. Vi provade också med de angivelser som finns i Zwift, hur många sekunder respektive meter före eller efter man befinner sig en annan cyklist.

Några ljudbuggar som jag misstänkt länge men inte kunnat testa hittade vi också och dom är numera rapporterade.

Det här första tillfället var kul och fungerade bra. Vi kan konstatera att det kan vara svårt att hålla jämn takt med en grupp och att utbytet kanske inte går upp mot insatsen riktigt. Samtidigt så skulle jag gärna vilja vara med och synas i dessa grupper någon gång då och då.

I det här testet var min coach även han på cykeln och behövde hålla koll på sig själv samtidigt som han själv trampade. Vi ska även testa att ha en coach sittande framför datorn med större möjligheter att hålla koll på mig och andra. Det blir mer en individuell insats och kanske tekniskt och praktiskt lättare att få till på ett bra sätt. Då skulle coachen mer fungera som en ”kartläsare” för en rallyförare.

Testandet fortsätter senare i veckan.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from .

Service av löpbandet del II

Tunturi T30 treadmilTunturi T30 treadmil display.jpeg

Det känns som om historien upprepar sig. Efter mitt förra försök att få service på mitt kära löpband var det aldrig någon som hörde av sig igen. Löpbandet fungerar fortfarande med samma symptom som tack och lov inte blivit värre. Jag bestämde mig ändå för att göra ett nytt försök inför höstens inneträning.

Förnyad kontakt med generalagenten som meddelar att den gamla servicepartnern inte längre är aktuell och jag får nummer till ett nytt företag. Det låter som något företag som jobbar med medicinsk utrustning och först tror jag också att jag hamnat fel. Telefonisten som svarar låter först helt oförstående när jag pratar om löpband men börjar sedan boka en hemservice. Jag meddelar att jag först vill ha ett kostnadsförslag och veta om reservdelar går att få tag på, så jag lovas att bli uppringd av någon.

Det blir jag också och jag har 2 frågor; en teknisk fråga och så mitt serviceärende. Svaret blir svävande, att reservdelar borde gå att få tag på men att det blir så dyrt så man rekommenderar inköp av nytt löpband. Jag talar om att jag inte riktigt har den ekonomin och att byta matta och eventuellt själva skivan mattan löper över knappast borde kosta i närheten av ett nytt löpband i samma klass.

Man lovar att kolla tillgången på reservdelar, priser samt svaret på min tekniska fråga och lovar att ringa upp inom kort. På något sätt känner jag på mig att det inte kommer ske. Samtalet avslutas mer eller mindre med innebörden att ett nytt är lika bra.

Tunturi, vad jag vet, är inget litet märke och välkänt i sammanhanget. Att ta reda på om det går att få tag på reservdelar kan väl inte vara så avancerat? Att sedan ge ett pris på vad det skulle kosta ska väl inte heller vara så svårt. Som tillägg skulle åtminstone jag som tekniker tycka att kunder med lite udda tekniska frågor skulle vara rätt kul att ta tag i och borde inte heller det vara så svårt. ”Har du läst manualen?”

Det verkar som om jag även fortsättningsvis får vara generös med infettning av mattan. Om jag någon gång får råd med ett nytt löpband, blir det i alla fall inte via dessa leverantörer och inte heller det här fabrikatet.

Andra bloggar om: , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.

100 pass med Zwift

Bild: Zwift avatar vid vägkanten

Idag har jag cyklat 100 pass med Zwift sedan mitt första pass dagen före julafton. Sedan dess har det blivit rätt många kilometer:

Totalt antal kilometer: 3857
Total tid: 114 timmar 42 minuter
Total höjdmeter: 35300

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Ride London

I torsdags lanserades den efterlängtade London-banan i Zwift. 20km nya vägar där man passerar Londons alla väsentliga sevärdheter. Dessutom har man löst det mycket snyggt då man tar en genväg via tunnelbanan ut en sväng på landet för lite klättring innan man återvänder via tunnelbanan tillbaka till stadskärnan igen.

Banan i London baseras på Prudential Ride London som gick av stapeln under helgen. I Zwift finns i nuläget 5 rutter att välja på i distanserna 5km till 173km.

För mig personligen var den nya uppdateringen också ett lyft då man utökat den akustiska delen av Zwift med en ännu bättre ljudbild. Man hör ljudet av trafik, människor, tunnelbanemiljön och väder. Eftersom det alltid regnar i London i verkligheten, måste det så klart även göra det i den virtuella världen. Då och då drabbas man av ösregn och till och med åska vilket är väldigt läckert.

Framöver kommer man växla mellan de tre befintliga miljöerna; den påhittade världen Watopia, Richmond och London. Jag ser fram emot ytterligare utbyggnad och så klart skulle jag uppskatta en löparmodul och även en roddmodul.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from .

Träningsfläkt

Bild: Fläkt framför cykel

Den här sommaren har varit varm och det är det värsta med inomhusträning. Svettas i floder och prestera sämre blir resultatet och den relativt lilla fläkt jag haft har inte alls räckt till.

Både förra sommaren och i år har jag jagat större fläkt som orkar skyffla mer luft, men det har mestadels funnits vanliga bordsfläktar i butikerna.

Till slut hjälpte mig min dotter att surfa fram detta monster till fläkt och det blev till att beställa via nätet och elektronikbutiken conrad.se.

Och idag kom den och invigdes vid dagens träningspass. Den gamla fläkten blåser ca 32 kubikmeter per minut och den nya klarar 130 kubikmeter. Så det är en riktig skillnad.

Det blev också skillnad vid
träningen. Klart mindre blöta kläder efteråt och klart svalare. Det var inte så farligt hårt tryck i luften, snarare ett bredare flöde med fläktens 60cm-galler jämfört med den gamla fläktens 45cm. Nackdelen blir att ljudnivån är ganska hög.

Men jag är nöjd med att äntligen ha hittat ett bra alternativ.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Roddutmaningar i augusti

Under våren var det mycket fokus på cyklingen fram till Vätternrundan och SM. Rodden har varit ett perfekt komplement till cyklingen. Jag har inte haft några känningar i ländryggen eller nacken och inte heller i handlederna som jag annars brukar få vid långdistanscykling.

Nu när cykelsäsongen för mig lustigt nog nästan är slut, med bara tre motionslopp och någon enstaka tävling kvar, blir det mer fokus på rodden och jag hoppas även få in mer löpning i träningen för att göra den perfekt allsidig.

Nu i augusti har Concept2 lagt ut två utmaningar. Den ena, Dog Days Challenge går ut på att man första veckan i augusti ska ro 10000 meter, andra 20000 meter, 30000 meter tredje veckan och slutligen 40000 meter fjärde veckan. Det ska inte vara något stort problem att genomföra. Priset blir ett nedladdningsbart diplom.

Den andra utmaningen är kanske lite tuffare att genomföra, Rowlympic challenge går samtidigt som OS i Rio. Utmaningen går ut på att ro sammanlagt 15 timmar mellan den 5:e och 18:e augusti. Det är lite drygt en timme per dag och kanske inte heller något oöverstigligt problem. Allt beror på om mina nybörjarhänder klarar sådan kontinuerlig rodd.

Men det är bara att hugga i så får vi se i slutet av augusti hur det gick. Det roliga är att jag har fått med mig nästan halva familjen på den första Dog Days-utmaningen. Trots att alla deltagare här kvalificerar till klassen för funktionsnedsatta, har vi valt att köra i den vanliga klassen.

Andra bloggar om: , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

24 av 24 avklarade achievements

I Zwift finns, förutom i nuläget 25 nivåer och 3 utmaningar, också 24 achievements (utmärkelser) man kan få genom att prestera olika saker i sin träning. Jag har idag just fått min 24:e och sista utmärkelse.

Det är en stor variation på hur stor ansträngning man måste lägga ner för att få de olika utmärkelserna. Vissa går bara ut på att titta på andra cyklister i 15 minuter, ge ett uppmuntrande ”ride on” till allt från 3 till 100 cyklister, att cykla 40km i streck och liknande. Andra ger mer blodsmak i munnen,,så som att hålla 500 watt i 10 sekunder, nå olika effektnivåer ända upp till 1500 watt, cykla minst 80km/h och 100km/h, träningspass 7 och 14 dagar i en följd etc.

Det var mina sista utmärkelser jag hade kvar. Jag har just avslutat den där man ska ha genomfört minst ett träningspass 7 och 14 dagar i streck samt den allra sista, att genomföra en workout bestående av något av dom befintliga träningsprogrammen.

Det är just det här som för mig och säkert andra är den stora drivkraften i Swift och det som gör att Swift påminner lite om ett dataspel. Man kommer till nya nivåer, låser upp virtuell utrustning och får utmärkelser. Hela tiden något att sträva efter och nya mål att jobba emot.

Det kommer helt säkert nya utmärkelser med tiden och jag har fortfarande 4 nivåer kvar och en halv klättringsutmaning och en hel distansutmaning kvar, något som kommer ta en bra bit av hösten att slutföra. Efter det hoppas jag verkligen att det har fyllts på med nya utmaningar. I dagarna kommer även en ny bana som går i London.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Inbrott i källarförråd del II

Bild: Tre elgitarrer på golv

I helgen upptäckte vi att vi haft påhälsning i vårt källarförråd. Man blir ju trött och irriterad men jag tänkte att det inte spelade någon roll eftersom vi bara har skit där nere.

Som en kall kåra längs ryggen slog mig insikten att alla mina tre elgitarrer förvarades där nere. Ja visst, ett idiotiskt ställe men det blev så på grund av platsbrist och i väntan på montering på väggen och inom familjen mot varandra stridande intressen kan man säga.

Vi konstaterade efter en extra kontroll att gitarrerna var borta, alla tre.

En Ibanez och en Washburn köpte jag under gymnasietiden samt en 12-strängad elgitarr jag köpte runt 1999 efter att ha blivit av med en 12-strängad akustisk gitarr. På den tiden var jag tokig i soundet från 12-strängat.

Ingen av dessa tre betingar säkert ett särskilt högt värde ekonomiskt men för mig betyder dom mycket och av just allt skit i förrådet så försvann så klart dessa tre och tröttheten och irritationen över människor som inte kan låta andras grejer vara, ersattes med blodsmak i munnen och diverse fantasier hur man kom på dom mitt i sitt arbete med att rota i ens förråd…

Idag ringde det på dörren. Det var fastighetsskötaren. Jag träffade honom här om dagen och vi pratade om inbrotten och just mina gitarrer. Nu frågade han om vad det var för gitarrer jag hade blivit av med. Jag redogjorde så klart för det och fick då beskedet att alla tre var upphittade! Dom stod undanställda i ett annat förråd, förmodligen för att hämtas upp senare. Gömda bakom ett antal kasserade kylskåp från en tidigare renovering. Av det fyndet kan fastighetsskötaren dra diverse slutsatser som jag hoppas leder någon vart.

Jag fick prompt tillbaka mina gitarrer och nu förvaras dom inte längre nere i källaren. Nu hoppas jag dom kommer upp på väggen snart. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Sommardagstur till Nynäshamn

Bild: Brygga och cykel i Nynäshamns gästhamn

Idag är det en sån där perfekt sommardag. 20 grader, sol, en lätt nordlig vind. Perfekt för lite utomhuscykling som omväxling.

Jag och ”MP” drog iväg vid 09:30 och siktet stod som vanligt inställt på Nynäshamn. Målet är perfekt och det går att köra ganska många olika vägar dit för att både variera distans och inte nöta samma gamla sträckor som alltid. Idag körde vi det vi kallar för ”innervägen” som går bland annat via Stora Vika. En ganska kuperad väg med korta upp- och nedförsbackar. Det blev en lite längre väg på nästan 6 mil och när vi susade upp för dom sista motluten in mot Nynäshamn kändes det i mina ben.

När vi rullade ner i gästhamnen slog alla underbara dofter och ljud emot än. Glass, nybakat, fisk från rökeriet och alla dom dofterna endast hav och båtar kan ge ifrån sig.

Vi slog oss som vanligt ner på bryggorna med kaffe och nybakad kardemummabulle och där är det inte svårt att bli sittande för länge. :)

När vi gav oss av hemåt igen valde vi ”utevägen” längs gamla Nynäsvägen hem. Den brukar vara rolig eftersom det går att köra ganska fort. Men inte idag. Jag kände direkt i dom första backarna att det skulle bli tungt på hemvägen. Det knep i låren och fanns inte mycket ork. Därtill hade vi motvind hela vägen hem. Jag tror vi gjorde vår sämsta tid på den distansen med nästan 15 minuter långsammare än våra normala tider.

Det var ganska skönt att komma hem och lägga upp dom värkande benen på bordet och dricka en kopp kaffe till. Jag grämer mig inte så mycket över det dåliga resultatet. Det är min nionde träningsdag utan vila så det är kanske inte så märkligt att det gick som det gick. Dessutom var frukosten ganska skral och inte minst, ett ganska hårt träningspass precis före läggdags igår kväll som fortfarande kändes av i benen.

På fredag har jag förhoppningsvis klarat min utmaning att ha genomfört träningspass 14 dagar i följd och efter det ska kroppen få vila lite.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from .

Värkande hälsena

Antingen har jag överansträngt min hälsena i vänster ben i min träning, eller så har jag varit våldsam i sömnen. Igår körde jag ett mastodontpass på 2 timmar och 40 minuter. Avverkade 70km och klättrade dryga 1400 höjdmeter. När jag vaknade idag hade jag våldsamt ont i fästet mellan hälen och hälsenan och har haft ganska svårt att gå idag.

Värst har det varit efter stillasittande och när jag rör mig blir det klart bättre efter en stund. Jag har aldrig haft problem med vare sig knän eller fötter under mina aktiva år inom löpning och cykel. Någon enstaka period när jag övertränat har jag fått problem med inflammerade benhinnor.

Så nu blir det att ta det lite lugnt ett tag. Jag befinner mig just i min utmaning att genomföra ett träningspass per dag i 14 dagar i streck och har bara 6 dagar kvar tills den är slutförd. Jag har ingen plan på att avbryta och börja om på den, men däremot räcker det med att man kör någonting och det måste inte vara långt eller tufft.

När jag körde kvällens pass rullade jag en 9km lång rutt med lite lätta backar och lät mest benen gå runt. Märkligt och glädjande nog kände jag inte av hälsenan över huvud taget. Lite stapplande gång fram till cykeln kände jag lite oro för att det kanske inte var så bra ändå. Men när jag började trampa runt försvann värken och ersattes med värme och när jag klev av cykeln knappa 20 minuter senare hade jag inte längre några problem att gå.

Så några dagars lugn motion framöver så är jag nog på ”G” igen. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Inbrott i källarförråd

Idag när vi skulle hämta en resväska i källarförrådet upptäckte vi att vi haft ovälkommet besök. Någon har slagit upp dom båda hänglåsen och rotat runt ordentligt i förrådet. Även grannens förråd var uppbrutet. Vi har ännu inte hunnit / orkat gå igenom om något och i så fall vad som blivit stulet.

Det finns inte mycket av värde i källarförrådet. Kartonger med vinterkläder, gamla papper och böcker och liknande. En trasig stationär dator i originalkartong men jag blev så matt att jag inte ens orkade klättra in i röran för att se om dom orkat släpa med sig innehållet i kartongen. Dom skulle i så fall bli besvikna.

Så nu får väl några dagar av semestern gå åt att röja där nere i röran, något som ändå behövde göras men nu av annan anledning. Någon försäkring är inte mycket att bry sig om och att fastighetens skalskydd läcker som ett såll orkar jag knappt heller klaga på längre.

Andra bloggar om: , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Får vi snart se en löparmodul i Zwift?

I dagarna noterade en av Zwifts ambassadörer en annorlunda aktivitet på Strava. Det var en löpning utförd i den virtuella världen Watopia i träningsprogrammet Zwift. Aktiviteten postades av grundaren till Zwift.

Självklart satte spekulationerna igång och det ligger nära till hands att tro att den så populära sociala cykelträningstjänsten ska kompletteras med en löparmodul.

tekniskt är det säkert inte alls komplicerat att bygga på den funktionaliteten i Zwift. Att ersätta en cykelavatar med en löparavatar och kanske anpassa eller delvis skapa nya miljöer för löpning i den virtuella världen. Sedan använder man bara en helt vanlig trådlös stegsensor som skickar information om hur många steg per minut man tar och anger man sedan sin ungefärliga steglängd är det inget problem att beräkna fart och distans. Det skulle göra timmarna på löpbandet fantastiskt mycket roligare och jag skulle mer än med 100% säkerhet komma igång ordentligt med min löpträning igen.

Det som däremot inte går att simulera, är uppför- och nedförsbackar. På cykeln har man en trainer som automatiskt kan justera motståndet och göra det tyngre när det kommer en backe. Men löpbanden har vad jag vet inte kommit riktigt så långt ännu så att lutning och hastighet kan styras från en extern enhet så som en dator. Då får ansträngningen beräknas efter andra faktorer så som steg och puls för att simulera det istället. det blir inte exakt samma upplevelse som på cykeln men jisses vilket lyft!

Och för Zwift, för att gå från cykel till ett socialt träningsprogram för duathlon vore säkert ett bra drag för att locka ännu fler att använda tjänsten.

Inom några veckor lanseras en ny virtuell rutt i London. Kanske får vi se löparmodulen redan då eller så får vi vänta till hösten. Börjar man posta aktiviteter på Strava känns det nära och jag hatar att vänta! :)

Andra bloggar om: , , , ,

Semester 2016

Yes! Äntligen! Nu har jag stämplat ut för semester, 5, förhoppningsvis härliga veckor utan några andra planer än att sova ut, promenera mycket och givetvis ännu mera träning.

I år har familjen inga planer. Det blir dagsutflykter och vad som faller oss in med ”den enda” begränsningen att det inte får kosta mycket. Det här blir en fattig sommar men ledighet är gratis och det tänker jag njuta av. Jag känner mig väldigt säker på att jag inte kommer tänka på jobbet och jag ska inte oroa mig för framtiden.

Andra bloggar om: , , , ,

Strava förbättrar tillgängligheten

Bild: skärmdump från Strava för iPhone

Trots att jag älskar teknik och nya prylar och tjänster, upplever nog mina vänner att jag ibland är lite bakåtsträvare. Det tog ett tag innan jag skaffade Facebook och det tog ett tag innan jag började använda tränings-appen Strava. Ungefär jättemycket senare än alla mina vänner. Jag bet mig envist fast vid en äldre och lite sämre tjänst där jag blev allt mer ensam.

Fast det handlar inte om det dom tycks tro. Det beror oftast enbart på tillgänglighet. Det är liksom ingen idé att bli förtjust i något som jag inte kan använda. Och så var det med Strava inledningsvis. Men mina träningskompisar flydde den gamla tjänsten och tvingade mig över till Strava och jag ville också ha den utökade funktionalitet som Strava erbjöd.

Jag hankade mig fram tills alldeles nyligen. Hittade vägar runt problemen. Jag fick använda appen för vissa saker och hemsidan för andra och nådde till slut en fungerande lösning som jag gillar. Men för några veckor sedan tröttnade jag och skickade ett mail till Stravas support. Att det tog sådan tid innan jag gjorde det, berodde på att sådana mail brukar vara ganska lönlösa eftersom ingenting händer.

I mailet skrev jag att jag var en användare med synnedsättning som använder skärmläsare på smartphone och radade upp de tre saker som fungerade minst bra med Strava och som ändå var viktiga:

  • I listan med aktiviteter mina vänner genomfört kunde jag inte trycka på ”tumme upp”-knappen för att ge dom beröm. Jag var tvungen att öppna upp respektive aktivitet för att trycka på knappen.
  • När jag öppnade upp en aktivitet och tryckte ”tumme upp” blev den förvisso intryckt men jag fick ingen information om det. Jag kunde stänga aktiviteten och öppna den igen några minuter senare. Då kunde skärmläsaren indikera att jag hade tryckt på knappen.
  • Ett segment, en del av en sträcka där man kan tävla med sig själv eller andra kan man markera som ett favoritsegment för att hålla koll på sin placering. Jag kunde trycka på knappen men hade ingen aning om den var tryckt eller inte. Det var en knapp av typen ”av eller på” och det hände att jag tryckte på en knapp som redan var tryckt och så blev segmentet istället avmarkerat som favorit.

Det var de tre saker som störde mig mest. Det finns givetvis mer mindre saker som kan bli bättre, men det där var det jag skickade.

Svaret kom blxitsnabbt. Först med ett ”tack för informationen” och en kompensation eftersom jag just betalat för premiummedlemskap just för att få tillgång till utökade funktioner kring just detta med favoritsegment. Det var stort så. Vidare skrev man att man skulle vidarebefordra mina synpunkter till app-utvecklarna och just det har jag hört förr. :)

Någon dag senare kom ett nytt svar. App-utvecklarna hade redan identifierat problemet. Mer än så, man hade en tidsplan på att det skulle vara åtgärdat. Man beklagade att det inte skulle ske förrän vid en uppgradering i juli.

Nu är vi i juli och idag kom en ny version av Strava. Det stod ingenting om ”tillgänglighet” eller ”accessibility” i informationen om vad som var nytt, men det räckte med en snabb koll för att konstatera att ALLT jag framfört nu var åtgärdat. :)

Vår värld omkring oss håller kanske på att förändras lite. Tillgänglighet börjar bli mer känt och passerar mångs läppar allt oftare. Jag är bara en otålig själ som tycker det går för långsamt av den enkla anledningen att jag tills dess saker och ting åtgärdas, är utestängd eller kraftigt begränsad från sådant som andra tycker är roligt och nyttigt. Därför blir jag kanske extra, för andra obegripligt glad när det i sådana här ganska ovanliga fall går fort och lätt och där man möts av direkt förståelse. Jag har träffat många sådana genom mitt liv, ”riktiga” programmerare som ser ett problem som en utmaning som ska lösas och inte som ett hinder. Och jag älskar sådana människor i vilken situation ni än dyker upp! Sådant förändrar faktiskt livet för andra människor, i smått som detta, men även i stort som annat.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Sommarens träningsplanering

Bild: Joakim Nömell på cykel dricker yoghurt

Bild från Zwift

Första halvan av cykelsäsongen 2016 är avlarad och en bra vinter och vår som började med seger i bancykel-SM 2016 och avslutades med Halvvättern, Vätternrundan samt vinnare i klassen tandem under SM 2016. Jag kan egentligen inte känna mig nöjdare och som det brukar heta, ett bra kvitto att man är på rätt väg. Min träning började om runt årsskiftet efter en lång höst då jag totalt tappade riktningen och fokus i min träning. Det slutade med ett antal insikter och beslut som ännu så länge tagit mig ända hit. Med tanke på hur kort tid jag haft på mig att ladda om, måste jag vara nöjd. :)

Det känns konstigt. När sommaren och värmen kommer på allvar så är det mesta redan över för min del. Kompisarna försvinner på semestrar och motionsloppen tar en paus och jag som tandemcyklist blir mestadels hänvisad till inomhusträning på trainer och roddmaskin. Det var det som tog mig ner till botten förra sommaren. Att älska att var aute och cykla men inte få göra det annat än då och då är lite speciellt.¨

Jag har lyckats vända på sättet att tänka. Jag kan träna när jag vill, aldrig störd av vind, kyla och regn. Trainerträning är dessutom på många sätt väldigt effektivt. Hittills i år har jag cyklat drygt 3100km inomhus och ca 1100km utomhus och innan sommaren är slut kommer skillnaden ha ökat.

Nästa stora mål för min del blir höstens 3 återstående motionslopp Roslagshösten 133km, Sthlm Bike 42km samt Velothon Stockholm ca 160km. Jag och min pilot ”MP” har som ambition att genomföra det snabbaste motionsloppet hittills. Dom övriga två får vädret styra.

Med 4 av 8 passerade tävlingar i Swe Cup Paracykel 2016 varav jag deltagit i 3, blir det nog bara en tävling till för min del. Det beror i första hand på bristen på piloter som vill tävla och lite på kostnader. Jag har möjlighet att anmäla intresse för en internationell tävling i september, men även det måste nog avstås på grund av pilotbrist. Dock söker jag fortfarande.

Så nu nrä klockan visar 4 dagar kvar till semester så står siktet inställt på mer tempo-, intervall- och backträning för att omvandla ännu mer ”lyxhull” till arbetande muskler. Jag hoppas också att jag och ”MP” ska hinna öva lite ståteknik på tandem och lite mer detaljerad kommunikation som kan bli användbart för att hålla sig kvar i kllungor vilket kommer bli absolut nödvändigt under höstens Velothon Stockholm.

Nu när SM är över blir det också ännu mer fokus på rodd för att träna mage, rygg och armar förutom ben. Det blir dessutom en bra omväxling i träningen.

Hoppas på en varm och skön sommar med mycket regn mina inneträningsdagar. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Zwift Canyon Ultimate Pretzel Mission

Bild: Zwift screenshot

Zwift annonserade om en ”liten” utmaning för några veckor sedan. I samarbete med Canyon lottar man ut en riktig cykel, en Canyon SLX. För att vara med i utlottningen behövde man köra banan ”the Pretzel” som omfattar alla delsträckor på den virtuella ön Watopia, både medsols och motsols, dvs 2 varv. The Pretzel är totalt 72km och går två vändor uppe i deras nya bergsparti och innebär ca 1900 meters klättring totalt.

Jag som aldrig vinner någonting vid tävlingar och utlottningar har inte den minsta förhoppning om att vinna en så fin cykel. Men den skulle göra sig fint på min trainer. :) Däremot är det en extra sporrande anledning att köra ett av dom hårdaste passen jag någonsin gjort tror jag. Jag var tvungen att göra det idag eftersom utmaningen bara gäller till på söndag och i helgen blir det förmodligen utomhuscykling. Så det var idag eller inte alls.

Förra helgen körde jag Vätternrundan och i förrgår SM. Det kändes fortfarande i kroppen och någon vilodag till hade kanske inte skadat. Inser nu efteråt att en grötfrukost hade varit lägligt. Det kändes direkt första vändan upp på berget. Först gick det ganska bra men när jag skulle upp den sista biten över den snöklädda toppen sa benen helt enkelt tvärt ifrån. Jag behövde stanna flera gånger under den sista kilometern upp på berget vilket aldrig hänt förut. Det har inte gått fort, men stanna har jag inte behövt. Försökte jag stå upp för att få mer kraft bar inte benen mot slutet.

Efter 9km klättring bar det nedåt igen och det blev tid för vila. Därefter gick turen över den mer lätt kuperade delen av banan innan det efter ungefär 46km började bära uppåt igen. Andra turen upp på berget gick som tur var inte över den högsta snöklädda toppen men det var tungt så det räckte ändå. Stoppen blev något färre och kortare men jag var nära att ge upp ”bara” någon kilometer före den högsta punkten.

Sista 15km gick det nedåt och på den platta delen av banan men det fanns ingen kraft kvar. Jag orkade nett och jämt hålla 30km/h där jag annars brukar ligga närmare 40. Pulsen låg på under 145bpm och effekten under 150 watt men det fanns ingenting mer att ge. Bara att rulla sista biten i mål. Dom små, små backarna på den platta delen av banan sved i låren.

Målplinget däremot gjorde inte alls ont. :) Jag nästan ramlade av cykeln. Passet tog mig 2 timmar och 41 minuter plus 10 minuters vilotid och det var helt klart det jobbigaste jag genomfört på länge. Men jag gjorde det och känner mig rätt nöjd med det, även om det inte kommer dimpa ner någon Canyon SLX i brevlådan. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from .

Paracykel SM 2016

Bild: Prispall SM 2016 Paracykel tandem

Idag började SM 2016 i Västerås med strålande vackert väder med lite vind. Sm började bland annat med junior- och paracykel-klasserna.

Paracykel växer sakta i Sverige känns det som och idag tror jag det stod ett 15-tal totalt på startlinjen varav 4 tandemteam. När vi kollat in banan i förväg på Strava såg banan väldigt platt ut och med andra ord perfekt för tandem.

startfältet i tandem var inte att leka med. Förutom 4 av Sveriges bästa tävlande, stod också 4 av Sveriges bästa piloter med på startlinjen. Det är inte bara bra för tävlingsresultaten utan också oerhört bra för parasporten

Följande tandemteam startade:
* Louise Jannering & pilot Anna Svärdström
* Jag & pilot Marcus Juneholt
* Jörgen Gustavsson & pilot Fredrik Ericsson
* Henrik Rüffel & pilot Nils Penton

Grenen, eller ”disciplinen” kallas tempo. Den går ut på att varje cyklist startar med någon minuts mellanrum och kör 25km så fort som bara är möjligt och snabbast vinner. Eftersom det inte finns tillräckligt många tjejer för att bilda en damklass, tävlar damerna i samma klass som herrarna men får en tidsrabatt på ca 12,6% på sin tid.

Jag tycker tempo är en ”svår” gren och har aldrig tyckt att jag varit starkast i de explossiva grenarna. Jag har alltid tränat för längre distanser, både i löpning och cykel. Men nu sedan några år tillbaka är det mycket intervallträning för att bli bättre.

Vi startade först bland tandemteamen. Jag vet inte vem eller vad som avgör startordningen, men dom senaste tävlingarna har jag, i mitt tycke dragit nitlotten att starta först. Det är alltid bättre att jaga än att bli jagad. Åtminstone känslan är att jag presterar bättre av att jaga. Men ödet eller något system avgjorde det igen.

Vi startade på ramp och det har jag nog inte provat förut, men det gick utan problem och vi accellererade iväg. Banan var som sagt väldigt platt men motvinden på vägen ut starkare än vad jag hade förväntat mig. Det kan man också se på resultatet sedan, att vägen ut gick ungefär 2 minuter långsammare än hemvägen. Men vi snittade ändå över 40km/h fram till vändpunkten.

Kort efter vändning mötte vi nästa tandemteam Jörgen & Fredrik och även om det var svårt att avgöra så låg dom obehagligt nära i tid. Dom andra två teamen mötte vi senare men då var det för lång tid från vändning för att det i huvudet skulle gå att avgöra hur vi låg till. Och tjejernas tidsrabatt är inget man huvudräknar fram i det läget. :)

Det var bara att köra på in mot mål och det gick undan, 47km/h i snitt.

Sedan hände det saker. :) Team Jörgen & Fredrik gick i mål och slog oss med 19,9 sekunder och jag förberedde mig på en silverplats. Det var väldigt små marginaler. På grund av en felkörning av team Jörgen & Fredrik fick de tidstillägg på 20 sekunder av tävlingsledningen vilket gjorde mig & Marcus till segrare med 0,1 sekund, minsta möjliga marginal.

Efter omräkning kom team Louise & Anna på tredje plats endast 18 sekunder efter oss andra och en stund senare rullade team Henrik & Nils in på en fjärdeplats.

Det bör också för ordningens skull tilläggas, att det rådde oklarheter kring huruvida de tre andra teamen också körde fel precis som Jörgen & Fredrik, men tävlingsledningens beslut stod fast.

Så det blev guld för mig. Och visst, i tävling gäller regler och missöden sås om punktering eller liknande alla lika. Allt kan hända och det kan påverka placeringen. För mig är det givetvis roligt att vara svensk mästare, men guldet har en liten silverkant eftersom team Jörgen & Fredrik faktiskt slog oss prestationsmässigt.

Tävlingen slutade som tävlingar ska sluta, någon är glad, någon annan är besviken och själv hamnade jag någonstans däremellan dessa två känslor. Vi packade bilen, tog farväl av våra piloter och kompisar och far nu mot Stockholm igen.

Den viktiga delen av tävlingssäsongen är slut för min del. Det återstår ett par tävlingar som jag ska köra om jag har pilot samt tre inbokade motionslopp i form av Roslagshösten, Sthlm Bike och Velothon Stockholm i augusti och september. Det jag laddar och ser fram mest emot, är Velothon Stockholm då jag och min pilot Mattias ”MP” Pålsson har en stark ambition att köra bättre än förra året. Drömmen och målsättningen är att försöka köra in på runt 4 timmar, men det är mycket som ska stämma för att det ska vara realistiskt. Framför allt mer träning under sommaren och turen att lyckas hänga kvar i någon av de snabba klungorna. banan är stundtals lätt kuperad och det är i backarna vi lättast tappar singelcyklisterna och min pilot behöver känna sig mer säker på klungkörning och våga ligga närmre för att inte heller tappa draghjälpen. Men jag tror och vill att det ska gå. Vi får se. :)

Nu ska jag ändå njuta lite av segern idag. Den starkaste känslan är ändå hur fantastiskt startfältet varit. Den knappa marginalen mellan de 3 pallplatserna säger en del om den styrkan.

Ett stort tack till min pilot Marcus Juneholt och för dagens insats.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from .