Sep 302014
 

Bild: Joakim Nömell med kvinnlig åhörare Bild: Joakim Nömell med manlig åhörare

Tåget rullar norrut igen tillbaka mot Stockholm efter kvällens föreläsning på kulturhuset Pigalle i Nässjö. Jag mår inte så bra med en förkylning som river i mig med feber och halsont, men känner mig ändå nöjd med kvällen. Ett 15-tal åhörare kom för att lyssna och det var kanske lite mindre än jag förväntat mig men blev bra ändå. Det kan vara pirrigt att stå inför en stor församling, men svårare inför en liten församling av någon anledning.

Det blir sen hemkomst ikväll, runt 00:30 och säkert en halvtimme till innan huvudet vilar på kudden. Imorgon får vi se hur kroppen känns när jag vaknar.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,



Posted from .

 Posted by at 22:23  Tagged with:
Sep 302014
 

Jag sitter på tåget mot Nässjö där jag ska föreläsa på kulturhuset Pigalle om mitt äventyr i Mot Alla Odds. Det blir min första föreläsning för privatpersoner som kan köpa biljetter för att höra mig. Mer om det senare ikväll.

Idag rasar en begynnande förkylning i kroppen. Det värker i lederna och huden och jag har feber. Kanske extra känslig då, då små motgångar och nedrigheter känns extra påfrestande.

Jag var som vanligt sent ute för att boka ledsagning, men denna gång gick det bra. Jag fick ledsagning på 3 av 4 platser. Den sista ledsagningen som inte kunde utföras var vid hemkomsten till Stockholms Central ikväll vid 23:30-tiden, men då kan jag nog trassla mig ut till taxi själv och har ingen direkt tidspress på mig.

Idag stod jag på centralstationen nästan en timme före utsatt tid. Tyvärr var även ledsagaren ute i lika god tid och en halvtimme före avgång stod jag i situationen jag inte direkt uppskattar, att konversera en ledsagare. Man måste liksom, det blir så krystat och konstigt annars. Min känsla i kroppen och själen gjorde extra till att jag just idag hellre varit ifred.

Ganska snart glider diskussionen in på Jesus och jag tänker stilla ånej, inte nu igen…. Jag för ingen statistik naturligtvis, men det känns som om jag stått i den här situationen förut. Jag undrar vad det är för personal man använder för ledsagningsuppdrag, om det är fast anställda stationsvärdar och värdinnor eller om man ringer in frivilliga välgörare. Det senare skulle möjligen kunna förklara att det känns som om det ofta blir såhär.

Men visst, jag kan prata om Jesus och detta var inte påträngande eller tal om någon frälsning. Däremot blev det obekvämt när personen började varna mig för människorna som stod bredvid, helt vanliga affärspratande reklamkillar inför någon affärsresa. Jag började ana oråd och när ledsagaren sa att jag kunde känna mig lugn, för det fanns utrymme kvar, svarade jag att det var helt OK.

Plötsligt petar hon på den närmaste affärskillen och påtalar att jag står bredvid honom, att jag är blind och att han inte ska knuffa mig — något som över huvud taget inte varit nära. Affärskillen ber om ursäkt, jag säger att jag står stadigt, att jag klarar mig och skäms!

Jag vet aldrig hur jag ska göra i sådana här situationer. Jag känner att sådant här förstör så otroligt mycket och det gör fysiskt ont i kroppen när jag tänker på vad dessa människor får med sig för föreställning om ”blinda människor” i resten av sitt liv. Jag kanske är den första blinda dom någonsin stått i närheten av och blir då uppfostrade att röra sig försiktigt så den blinda inte ramlar. Den föreställningen får jag aldrig någon chans att ändra på.

Det finns naturligtvis en väldig välvilja och okunskap bakom ett sådant här handlande. Ledsagaren vill mig bara väl. Det som känns så trist är att det också någonstans avslöjar en människosyn som är osympatisk och skev. Samtidigt som ledsagaren säger att jag både är snygg och inte har något fel i huvudet utan bara ser dåligt, hanterar den mig som om jag vore just dum i huvudet.

Jag funderar ofta på vad som får många människor att bete sig så konstigt mot människor med funktionsnedsättningar. Jag kan bara tänka kring min egen funktionsnedsättning. Min teori är att just synen och hörseln är så otroligt viktiga sinnen för oss. Får man frågan vad man skulle offra, så handlar det alltid om synen eller hörseln, aldrig armen eller benet. Och människor väljer alltid hörseln. Synen vill man inte mista för död och pina. När jag då påtalar att när man inte ser kan man i alla fall kommunicera, verkar det ha en underordnad betydelse.

Jag tror ögonen är det mest viktiga för oss människor. Det styr allt grundläggande i kommunikation och möten. En blind människa kan inte ta efter kroppsspråk och rörelsemönster, allt måste läras in och avviker man det minsta så blir det såhär. Jag känner av det i arbetslivet och privatlivet, jämt och hela tiden. Oftast försöker jag ignorera det, men dagar som idag påverkar det mig otroligt mycket.

Det som gör mest ont är nog att det inte tycks finnas något motmedel, aldrig bli bättre. Ska han ha mjölk i kaffet? på fiket eller jag gör det där, det går fortare. Ta bara som exempel, en seende som spiller kaffe eller har en fläck på tröjan, det är sånt som händer. En cyklist som har olja på händerna, benen eller kladd från fingrar på ramen är inte konstigt. Om jag spiller kaffe, har en flcäk på tröjan eller tar med oljekladdiga fingrar på ramen på cykeln, så har det en helt annan innebörd.

Jag tror åter igen inte människor är onda, bara okunniga och obetänksamma. Vi har det där i oss. Hur mycket jag än bevisar att jag klarar olika saker fast på ett annat sätt ibland, räknas det ändå inte. I flera år har jag kämpat för att vara lika mycket värd i arbetslivet, men ändå alltid samma känsla av att misslyckas.

Sådana här tankar kan en relativt enkel incident med en klumpig ledsagare skapa och en samlad känsla av ilska och sorg och total hopplöshet. Snart ska jag föreläsa om hur otrolig jag och dom andra deltagarna i Mot Alla Odds är, med en känsla i kroppen att inte duga ändå och att det inte var gott nog för att leda till något mer. Vi får se hur det går :)

Andra bloggar om: , , , , , ,



Posted from .

Sep 272014
 

Bild: Joakim Nömell i cykelkläder fikar i Nynäshamn

Idag körde jag och Egge en tur till Nynäshamn och tillbaka. En kraftig västlig vind som enligt väderprognosen skulle ligga runt 15 sekundmeter i byarna. Det kändes också när vi trampade söderut och över fälten där vinden fick riktig fart kändes det ordentligt.

På vägen ner höll vi ändå ganska god fart, ett snitt på 31,79km/h trots den hårda sidovinden. En kortare sträcka hade vi medvind och då blev det sådär stilla och tyst runt omkring förutom hjulens ljud mot vägbanan.

Nere i Nynäshamn var gästhamnen ganska ödslig. Några enstaka båtar ute och några få besökare på bageriet där vi slog oss ner i solen för att ta en kopp kaffe och bulle.

När vi gav oss av hemåt igen hoppades vi på lite medvind då vinden känts som om den ofta kom snett framifrån på vägen ner. Men det kändes inte som om vi hade någon nytta av den på hemvägen.Vinden kom från alla möjliga håll och vi kände båda i benen att vi jobbat ganska hårt på vägen ner och att det började dra lite i lårmusklerna. Ändå lyckades vi höja snittet till 32,23km/h med en futtig minut snabbare i tid. Det blev definitivt inget rekord för sträckan men väl ett bra träningspass.

Vädret var förutom blåsten, perfekt. Solen värmde fortfarande och det gick att både cykla och sitta i korta ärmar och ben. Det är nog en av årets sista helger man har den ynnesten.

Man kan se dagens tur till Nynäshamn och från Nynäshamn på en karta med alla fakta.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,



Posted from .

Sep 262014
 

Bild: Joakim Nömell föreläser på Almåsa Konferens

Ikväll har jag haft veckans andra föreläsning. Denna gång ute på Almåsa Konferens för en grupp funktionärer från Synskadades Riksförbund – SRF Östergötland. Om jag kände mig lite ringrostig vid gårdagens föreläsning hos KFUM så kändes det helt OK idag.

Det jag tycker är så fascinerande med att föreläsa om resan i Mot Alla Odds, är att den går att hålla ur så många perspektiv. Jag har föreläst för företag, idrottsutbildare, i kyrkliga sammanhang och inför olika grupper av människor med funktionsnedsättningar. Det finns alltid en vinkling som passar. Man kan prata om dom fysiska utmaningarna, svårigheterna att ge sig iväg sådär som helt blind, mod och rädsr eller grupp och samarbete.Ikväll blev det dessutom en vinkling med media och människosyn med anledning av att det inte blivit något mediautrymme egentligen för någon av oss och inget deltagande i nya produktioner. Mycket intressant att diskutera med andra som kan känna samma utanförskap.

För varje föreläsning lär jag mig något nytt och ikväll kändes det extra starkt som om mitt budskap förmedlades och togs emot.

Nästa vecka beger jag mig till Nässjö och håller en föreläsning inför privatpersoner. Det blir min första föreläsning där människor köper biljetter för att komma och lyssna. Det kan komma allt från 20 till väldigt många och det känns lite pirrigt.

Nu ska jag åka hem och göra fredag med den där trötta och tömda känslan i kroppen. En mental urladdning och tröttheten kommer krypande.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

 Posted by at 21:45  Tagged with:
Sep 262014
 

Bild: Joakim Nömell och Kristin Svensson står vid tandemcykel

Bild: Joakim Nömell och Kristin Svensson cyklar tandem

I våras träffade jag Kristin Svensson som är skribent på sajten happymtb.org. Under Roslagshösten 2013 lade jag märke till henne då hon filmades och det var lite uppståndelse som jag inte riktigt förstod då. Senare visade det sig att hon gjorde ett reportage om motionscykling. Jag tog då kontakt och undrade om hon var intresserad av att göra liknande för att belysa grenen paracykel.

I våras träffades vi och hon gjorde en intervju och vi gav oss även ut på en provtur för att hon skulle få prova på hur det var att cykla tandemcykel.

idag publicerades resultatet av vårt möte i en artikel på HappyMTB.org, Paracykling – att inte cykla är att gå för långt. En mycket bra artikel om mig och om paracykel i stort. Extra plus i kanten att det även kom med en liten efterlysning till flera piloter :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Sep 252014
 

Nu har det varit lugnt en tid vad gäller föreläsningar om mitt äventyr i Mot Alla Odds. Men nu inom loppet av några veckor har jag 4 inbokade föreläsningar. Nu idag senast hos KFUMs seniorer i Stockholm.

Det var 16 åhörare och kanske aningen nervöst då det var ganska länge sedan jag senast höll en föreläsning. Men jag kände så fort jag kopplade in projektorn till datorn och förberedde bildspelet, att detta inte är något problem. Ämnet ligger mig otroligt varmt om hjärtat och bygger på upplevelser som påverkat mig för livet. Kräver inga minnesregler att framkalla dom känslorna och minnena.

Att denna händelse på livets tidslinje berört mig djupt märks också när jag pratar om det. Vissa episoder får mig själv att rysa och behöva ta ett extra andetag för att hålla känslorna under kontroll. I början kändes det lite löjligt att det svider bakom ögonlocken när jag berättar om vissa händelser och personer. Nu blev jag bara glad över att det fortfarande finns så starkt inom mig.

Glad blev jag också över tacktalet jag fick från föreningens ordförande då det märktes tydligt att även andra var djupt rörda av min historia.

Imorgon kväll är det dags för nästa föreläsning. Det är spännande på ett annat sätt då det är inför synskadade SRF-medlemmar.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,



Posted from .

 Posted by at 17:35  Tagged with:
Sep 252014
 

Bild: Spelare för talböcker med skanner Bild: Baum Supervario Ultra punktdisplay

Idag var det dags för den årliga mässan arrangerad av en rad leverantörer inom området synhjälpmedel. Jag håller mig ganska uppdaterad om vad som händer bland datortekniska hjälpmedel men det är alltid givande att gå dit och titta och träffa folk.

Inga stora nyheter tycker jag att jag hittade detta år. På första bilden visas en ny spelare för talböcker vilket i sig inte är nytt. Just denna spelare är utrustad med kamera och OCR-program så att man ska kunna ta ett foot av en text och få den uppläst. Det gick inte att prova den där och då i trängseln. Det får bli ett senare tillfälle i lugn och ro, men min tro är att det fortfarande inte är någon revolutionerande produkt. Svårigheten för gravt synnedsatta är fortfarande att ta ett bra kort, rakt, på rätt avstånd, med hela objektet med i bilden och med rätt ljusförhållanden. Det kan bli ganska mycket trixande och försök innan det blir bra och då finns snabbare och mer tillförlitliga lösningar. Denna skiljer sig inget från det som redan finns i dagens smarta telefoner. Det känns bara som ännu en spelare för talböcker med en massa extra funktioner som i värsta fall kommer fungera halvdant. Konceptet gör mig inte så het och produkten i sig får jag testa i lugn och ro senare.

Den andra bilden visar en helt vanlig punktdisplay med inmatningstangenter för punktskrift. Inte heller det någon nyhet och denna kunde inte mer än vad andra kan direkt. Denna var väldigt tunn och lätt, påtagligt lättare än befintliga. Den hade inbyggd ordbehandlare för anteckningar vilket inte någon nyhet heller. Den hade även möjlighet att kommunicera med upp till 4 blåtandsenheter samtidigt och möjlighet att växla mellan dem. Just 4 samtidiga enheter kanske man aldrig har behov av, men en eller två telefoner och kanske en dator är inte omöjligt att man behöver.

Det var väl de produkter som fick min uppmärksamhet lite idag. Jag kan säkert ha missat något i trängseln. I övrigt var det trevligt att träffa gamla kollegor och konkurrenter från tiden då man jobbade på företagssidan.

Som alltid när man ser nya grejer blir man lite återhållsam i glädjen. Man vet att det tar otroligt lång tid för nya produkter att komma in i vårt sortiment och att man får ligga i lite för att motivera nya produkter som helst inte ska putta ut befintliga. Denna nya punktdisplay kan jag känna att jag vill ha in för en mer ordentlig test så att vi får något alternativ till de som vill ha en display till sin iPhone.

Andra bloggar om: , , ,



Posted from .

Sep 172014
 

Den årliga dagen D för alla Apple-fantaster har kommit och snart gått. Jag är en av alla miljoner som ikväll uppgraderat våra iPrylar till iOS 8 som bjöd på många stora förändringar. Som vanligt var trycket på Apples servrar hårt de första timmarna men kapaciteten måste vara enorm, för efter någon timmes försök lyckades vi starta uppgraderingen av tre prylar här hemma.

Familjedelning

En av de stora nyheter jag sett fram emot var familjedelning. Hittills har alla i familjen delat på ett Apple-konto till vilket mitt kontokort varit anslutet. Det har fungerat bra, inga stora köp av barnen olovandes Med nya familjedelningen kan alla ha sina egna Apple-konton med de fördelar det medför i form av egna kalendrar, adressböcker och bildströmmar men samtidigt möjlighet att dela det man vill med andra. Sedan kan man lägga till alla i sin familj med en person som ”samordnare”. När något av barnen
gör ett köp av appar, musik, film eller böcker, dyker en fråga upp hos samordnaren att godkänna eller avslå köpet. På så vis slipper man lämna ut lösenordet till det konto där ens kontokort är anslutet och riskera obehagliga överraskningar.

Men ikväll har jag läst på och provat en hel del och lite besviket konstaterar jag sakta att familjedelnin inte riktigt passar oss. Den stora fördelen med ett gemensamt konto är just bildströmen som framför allt vi vuxna använder. Alla bilder som tas med våra telefoner och surfplattor, läggs ut i bildströmmen och importeras automatiskt i familjens gemensamma mediadators fotoprogram för arkivering och sortering. Bildströmsbilder visas också som bildspel på vår AppleTV när den inte används. Med varsitt eget Apple-konto fungerar inte det lösningen längre. Alla enheter som vi fotograferar med måste manuellt synkas med datorns fotoprogram med jämna mellanrum för att få in bilderna.

En annan stor brist jag upptäckt med familjedelningen är att köp som görs inte registreras på samordnarens, dvs familjens huvudkonto, utan köpet registreras på det personliga konto där det gjorts. Så länge personen är med i familjedelningen blir även den personens köp tillgängliga via delning. Men köps musik, appa, böcker eller filmer, hamnar det inte i mediadatorns bibliotek där vi hittills samlat allt sådant för gemensamt bruk och backup och inte minst, för att göra tillgängligt för övriga mediautrustning i hemmet. Främst känns det här som en brist när det gäller musik och film. Inte heller lär det gå att importera i datorn manuellt då innehållet är köpt med ett annat Apple-konto än det som datorn använder.

Så just nu känns tankarna om att vi skulle kunna ha haft nytta av familjedelning ganska grusade och det ser ut som om vi får fortsätta ha ett gemensamt Apple-konto som huvudkonto för inköp, bilder, kalendrar och kontakter.

Handoff

En annan funktion jag tänker mig kunna ha lite nytta av är ”handoff”. Den går ut på att man kan påbörja en aktivitet på en enhet och slutföra den på en annan enhet. Sitter man och skriver ett mail eller dokument på telefonen eller surfplattan kan man lägga ifrån sig enheten och gå bort till datorn för att fortsätta arbetet där. Ringer telefonen eller om man behöver utföra ett telefonsamtal och telefonen ligger i ett annat rum, kan man använda sin dator eller surfplatta för att ringa eller besvara samtalet. På samma sätt ska det gå att sända SMS från exempelvis en iPad som normalt inte har stöd för det. Meddelandet skickas över till telefonen som i sin tur skickar det som SMS om inte Apples iMessage är tillgängligt.

Den här funktionen har jag bara lekt med som hastigast ikväll mellan en iPhone och en iPad, men störst glädje tror jag att jag kommer ha av det när den nya versionen av Mac OS X släpps vilken krävs för handoff-funktionen. Då får jag se om det bara är en cool funktion eller något man verkligen kan ha nytta av.

Buggar i tillgängligheten

Allt har inte gått att testa fullt ut då det finns gott om buggar som alltid i nya stora releaser. Många av dom är relaterade till tillgängligheten vilket får mig att tro att det inte funnits så värst många betatestare som jobbat just med detta. Det finns redan en gedigen lista med hittade buggar som rapporterats till Apple. De lär snart bli åtgärdade så vissa saker får man ge sig till tåls med att prova.

Sammanfattning

Mycket mer finns att säga om nyheterna i iOS 8, men som vanligt anser jag att det finns spaltmeter om det i andra bloggar och artiklar. Dessa är mina första intryck efter bara några timmars användning och mer kommer säkert upptäckas vart efter, men framför allt blir det att vänta på en första version där man fixar dom allvarligaste buggarna. Nu känns det mest som om jag var tvungen att uppgradera för att ha koll då detta är en stor del av mitt dagliga arbete.

Nu ser jag närmast fram emot släppet av iPhone 6 och 6+ för att se om det kan vara något och så klart Apple Watch i början på nästa år.

Andra bloggar om: , , , , ,



Posted from .

Sep 162014
 

Under motionsloppen Sthlm Bike 2014 och Roslagshösten 2014 följde en reporter från taltidningen Läns- och riksnytt med mig och mina kamrater för att göra ett reportage om vår lilla utmaning att köra två motionslopp på samma dag.

Idag publicerades inslaget och jag är riktigt nöjd med det. Jag tycker typen av inslag kryddade tidningen ganska ordentligt och jag hoppas dom vill göra liknande om mig och andra i framtiden. Jag har redan kul idéer :)

Inslaget kan höras i spelaren nedan.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,



Posted from .

Sep 092014
 

Bild: iPhone 6 & iPhone 6+

Ikväll var det så dags för Apples stora event, efterlängtat av många :) Den senaste tiden har det som vanligt cirkulerat rykten och bilder och som vanligt visade sig några vara sanna.

Nya iPhone-modeller var självklart. Det släpps två nya modeller, iPhone 6 och iPhone 6+. Det är många nyheter i dessa båda modeller och eftersom nätet nu kryllar av information om detta tänkte jag inte skriva så mycket om det. Den nya 64-bitars A8-processorn och de två nya skärmstorlekarna samt kamera med optisk bildstabilisering i plusmodellen är väl det viktigaste. Det kan bli mycket positivt för användare med synnedsättning att få en lite större skärm att arbeta på. Om tillgänglighetsalternativen för de med lättare synnedsättning blir bättre i iOS 8 så kan det bli ett stort lyft.

Bild: Apple Watch

Kvällens höjdpunkt var också Apple Watch. Det har spekulerats några år nu om och när Apple ska släppa en smart klocka och nu kom den alltså. Alla dess funktioner kan man läsa om på länken. Precis som befintliga liknande smarta klockor känns denna som en rolig leksak som man säkert kan hitta något nyttigt användningsområde med. En snabb överblick utan att ta upp telefonen är väl det mest självklara tillsammans med fitness-delen.

Den stora frågan för mig är nu om även denna klocka kommer vara bestyckad med skärmläsaren VoiceOver. Bland oss med synedsättning råder tvivel på det och man undrar hur det skulle fungera att sköta VoiceOver. Som jag ser det finns inget stort problem med det. Apple har sedan 2009 och iPhone 3GS haft VoiceOver med i alla sina produkter, till och med Apple TV och iPod Nano och som jag ser det finns inga tekniska problem att fortsätta med det i Apple Watch. Därtill vore det ett oroande steg om man inte gjorde även denna produkt tillgänglig.

Klockan lanseras i början på nästa år och tills motsatsen bevisas kommer jag ta det för självklart att även Apple Watch kommer vara tillgänglig för användare med synnedsättning.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Continue reading »

Posted from .

Sep 072014
 

Den här dagen har varit lite speciell, med två motionslopp på cykel på samma dag. Dagen började med Sthlm Bike 2014 med startskott kl07 i morse. Direkt efter målgång lastade vi oss i bilen och for upp till Upplands Väsby för start i Roslagshösten 2014.

Vi hade förberett en del genom att kommunicera med arrangören Fredrikshof som var mycket tillmötesgående och hjälpsamma med vår sena ankomst och släppte in oss trots avspärrning för trafik medan starter pågick. Vi fick till och med speakerkommentarer om våra dubbla motionslopp när vi parkerade.

Cyklarna lastades fort ur. Det andra tandemekipaget från Västerås hämtade lånecykeln vi haft med oss och skyndade sig att montera pedaler och justera sadlar och montera vattenflaskor. Samtidigt som förberedelserna pågick för fullt intervjuades jag av journalisten från taltidningen Läns- och Riksnytt som följde mig denna dag om hur det kändes och liknande.

När vi parkerade fanns fortfarande ganska många kvar som väntade på start, men när vi var klara med våra förberedelser var vi sist iväg. Vi svängde ut på vägarna och ökade snabbt farten. Jag var fast besluten att göra personligt rekord på detta lopp som låg någonstans runt 4:25 timmar från förra året. Det var redan det en ganska bra tid som nu måste kapas rejält.

I vår lilla klunga var vi 2 tandemekipage och 2 singelcyklister som jagade fram längs landsvägen. Åter igen spred sig det där lyckoruset i kroppen. Ljudet från hjulen, vinden mot ansiktet, farten, ljudet från klungans synkade växlar och allas positiva glädje över att äntligen vara på väg.

Journalisten som följde mig fick skjuts av en gammal skolkamrat till mig. Egentligen skulle hhon bara kört journalisttjejen till en mötespunkt och sedan tillbaka igen, men hon hängde med hela tiden. Vid 37km ungefär gjorde journalisten en intervju i farten och om ljudet blir bra kan det låta fantastiskt häftigt sen :)

Vid 7 mil ungefär, med en mil kvar till depåstopp, kändes det inte bra i kroppen. Det drog lite i låren och kroppen kändes plötsligt trött och lite tung. Jag kände att jag druckit för lite och vid kontroll hade jag bara druckit en knapp flaska under 2 timmars ganska hård körning. Jag drack fort en liter under kilometrarna som återstod till 8-milsdepån.

Vid depån mötte journalisten från taltidningen och ställde lite frågor. Jag minns faktiskt inte vilka och vad jag svarade. Bullen i munnen bara växte och benen skakade okontrollerat medan jag försökte återställa vätska och näring i rasande takt samtidigt som jag försökte låta hurtig :)

Redan när vi rullade ur depån ca 15 minuter senare kändes det bättre. Stoppet hade varit betydligt kortare utan intervju men det känns som om det är värt det då det kan bli ett bra repotage.

Förra hösten när vi lämnade samma depå började det gå riktigt tungt. Därför hade jag den känslan i huvudet när vi kom till första uppförsbacken. Faktiskt blev jag positivt förvånad när jag och min pilot låg först och fick hålla igen för att inte tappa våra klungkamrater. Efter en vansinnigt härlig utför kom vi till min favoritväg, krokig och kuperad med korta backar upp och ner. Det kändes helt OK att köra och plötsligt for vi förbi 10-milsdepån utan att stanna för varmkorv.

Nu var det bara 3,4 mil kvar och det kändes ganska lätt. Mot slutet hittade vi en klunga som vi vilade bakom en stund innan vi spurtade när det var ungefär 5km kvar. En vurpa på upploppet precis framför oss gjorde att vår klungkamrat Patrick kunde rycka förbi och trots ansträngningar lyckades vi inte plocka honom innan mållinjen :) I vårt gäng kom vi in som god tvåa :)

Vid målet stod journalisttjejen och min klasskamrat och tog emot oss. Det blev slutfrågor innan intervjuandet var klart och inte heller nu minns jag vad som frågades och vad jag svarade :) Jag tror jag var ganska trött :)

Det som händer efter målgång är trevligt och hör till. Vi dricker kaffe, energidryck, äter en korv, ett par bullar, packar cyklar och sedan är det kramar och hejdå. Sedan rullar vi ut från området och styr söderut igen. Journalisttjejen släpper vi av hemma som tack för en lång dag.

Hur det känns? Jag är hur nöjd som helst! Med tanke på utebliven träning hela sommaren och bara några veckors träning så slog vi ändå vårt personbästa. Vädret var givetvis gynnsamt och vår lilla klunga var kanon. Alla fick små dippar lite då och då och det är i dessa stunder man finner styrka i varandra.

Nog för att jag känner mig trött såhär efteråt, men återhämtningen känns redan i kroppen. Jag kanske inte skulle vilja cykla 13 mil till precis just nu, men efter kort vila finns mer att ge och det tar jag som en bra måttstock.

Det här var det sista motionsloppet för i år. Det troliga är att det inte blir så värst mycket mer utomhuscykling för mig i år. Det blir till att börja köra på trainer och löpbandet.

Ändå finns ett mål till för hösten. Hela gänget är bjudna till Gotland för att delta i ett terränglopp med rullstolar, benproteser och kryckor. Det blir sista helgen i oktober och tills dess behöver jag fortsätta förbättra min kondis och framför allt träna upp min högra axel. Smärtan och värken känns allt mindre, men musklerna är väldigt svaga efter lång tids obrukbarhet.

Nu väntar en dusch och powernap ;)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,



Posted from Upplands Väsby, Stockholm County, Sweden.

Sep 072014
 

IMG_1957.JPG

IMG_1956.JPG

IMG_1955.JPG

04:40, väckarklockan ringer men jag är redan klarvaken och undrar varför jag gör det här och varför det dessutom känns helt OK? :) En spänd förväntan och lyckokänsla i kroppen. Risgrynsgröt är jobbig att värma i mikrovågsugnen. Antingen är den kall i mitten och kokhet ytterst och skvätter ner hela mikron, eller så blir allt för varmt och smakar konstigt. Just den här morgonen nöjer jag jag mig med att gröten inte är helt genomvarm. Jag är egentligen inte hungrig men äter för att jag vet att jag kommer att behöva det :)

På med cykelkläderna. Det ska vara varmt idag men jag vill inte frysa på morgonen. Så ddet blir långa, löstagbara benvärmare, linne närmast kroppen, en långärmad tröja för att skydda armarna och sedan cykeltröjan. När allt är på blir jag som vanligt kissnödig och det är bara att skala av sig allt igen och börja om :)

När jag slår mig ner i MPs bil är lyckokänslan kvar. En otrolig dimma som gör vägarna våta men det känns skönt att Stockholm kommer visa sig från sin perfekta sida idag. En sådan här utmaning som väntar idag hade inte varit lika nådig i dåligt väder. Då hade det varit en större utmaning för psyket snarare än det fysiska.

När vi parkerar nära Sjöhistoriska museet där starten ska gå är min pilot sen. OK, just då svor jag lite över hans morgontrötta sista minutenvana men han blev snabbt förlåten trots ankomst en kvart före start ungefär :) Egentligen var det ingen större brådska, men min cykel fanns i hans bil och någon kamera hann jag inte montera.

När vi sedan rullade mot start blev det inte särskilt många minuters väntan. Vi stod långt fram i den snabba gruppen och kom snabbt och lätt iväg. Det blir alltid lite trångt i början med en massa omkörningar.

När vi susade ut över Djurgården var kroppen full av kärlek och lycka. Hjulens sus mot vägbanan, växlarnas knattrande och mängder av cyklister runt omkring. Frihet var det ord jag tänkte mest på. Jag kände mig stark men ödmjuk, dagen hade bara börjat :)

Vårat mål var att köra loppet på max 1:30 för att få tidsplanen att hålla ihop. Det lyckades vi med så när som på 10 minuter. Samtidigt inbjuder inte miljön till några vansinniga farter med korsningar, trafikljus och andra cyklister.

När vi rullade i mål i Kungsträdgården mötte den journalist från taltidningen Läns– och Riksnytt som skulle följa mig hela dagen. Det blev lite frågor om hur det hade gått och hur det hade känts innan vi bjöds på frukost som var priset i målgången :)

Efter lite råddande har vi lastat cyklar och oss själva i bilen igen och far nu norrut mot Upplands Väsby och nästa utmaning, Roslagshösten 2014!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

IMG_1959.JPG

Posted from Stockholm, Stockholm County, Sweden.

Sep 062014
 

Imorgon kör jag, min pilot och några vänner dubbla motionslopp. Kl07 på morgonen startar Sthlm Bike 2014, ett 42km långt motionslopp på nästan bilfria gator i Stockholm. När det är avklarat, far vi med vindens fart upp till Upplands Väsby där Roslagshösten 2014 startar från kl09:30, ett 135km långt lopp uppe i Roslagen.

Det blir ett tajt schema imorgon som jag hoppas vi kan hålla. För att ytterligare komplicera till upplägget kommer en journalist följa mig under mina båda motionslopp och möta upp längs banan. Där finns inte så stora marginaler att spela på så allt måste fungera :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,



Posted from .

Sep 052014
 

Jag försöker ständigt få kontakt med fler duktiga cyklister att träna och tävla med. Snart känns det som om jag provat allt och det börjar faktiskt kännas lite tungt. Jag har provat med att annonsera både på min privata och offentliga Facebook-sida, i två stora cykelgrupper på Facebook och Stockholms största cykelklubb Fredrikshofs Facebookgrupp. Vidare har jag försökt annonsera i ett av nätets största cykelforum och i forumet hos min lokala cykelklubb CK Falken som jag tränade lite med förra året. Alla dessa försök har sammanlagt lett till absolut ingenting.

I april i år frågade jag Huddingehallen där jag tränat spinning under vintersäsongen om jag fick sätta upp ett anslag på sporthallens anslagstavla och dörr till spinningsalen. Det var OK och jag kände mig mer än hoppfull. Nu skulle jag nå träningsintresserade och i och med spinningen också antagligen en del cyklister som tränar under vintern. Om anslaget sågs av 100 personer tänkte jag att det måste göra åtminstone en eller två intresserade. Men veckorna och månaderna gick och ingen som helst respons.

Sedan kom sommaren med mina skador då jag inte cyklade så mycket. Jag tog kontakt med en gammal ungdomsvän som jag såg på Facebook träna väldigt intensivt inför Ironman Kalmar och frågade honom om han själv eller om han kände någon som kunde vara intresserad av att träna på lite högre nivå. Det gav 2 tänkbara elitcyklister vilket gjorde mig hoppfull. Men då vi ännu inte lyckats få kontakt vet jag inte om även det spåret bara tar tid att få ihop eller om det runnit ut i sanden.

Idag var jag nere hos min lokala cykelbutik Sportson för att montera ny kassett inför helgens två motionslopp. Jag tog med mig mitt anslag på vinst och förlust och frågade om jag kunde få sätta upp det i butiken. Svaret var positivt och nu står anslaget uppe vid ett litet podium nära kassan där folk brukar stå och hänga och prata. En lämplig plats tänker jag, kanske ännu bättre än allt annat. Jag blir också lite extra hoppfull när en av säljarna säger att i en spinningsal är det långt ifrån säkert att man når ”riktiga cyklister” och det kanske ligger något i det.

Nu är säsongen snart slut om det inte blir en lång mild höst men det ska bli intressant att låta detta sitta uppe ett tag och se vad det ger. Jag har också sedan tidigare fått löfte om att sätta upp samma anslag hos Cyklotekets alla Stockholmsbutiker.

Ger detta ingenting vet jag inte alls hur jag ska gå vidare. Jag har haft svårt med motivationen efter sommarens paus i träningen och en stor del av det beror på möjligheterna till träning. Även om jag har min trainer och mitt löpband så känns det ändå ganska tungt att det verkar vara så svårt att hitta intresserade piloter. Jag vill träna utomhus på riktiga vägar så länge det går så klart, men även för min satsning känns det svårt. Om jag ska ha någon chans att nå landslaget som är mitt högsta mål just nu, krävs piloter med liknande vilja och mål. Mitt mål att komma till Paralympics 2016 känns inte längre så realistiskt måste jag erkänna. Inte om det ska vara så här pass svårt.

Samtidigt, som någon uttryckte det så är konkurrensen bland icke funktionsnedsatta cyklister oerhörd. Att nå landslag eller OS där är näst intill omöjligt. Främst för att urvalet är många flera och konkurrensen vansinnigt hård. Då kan man mycket hellre bli pilot och nå paracykellandslaget och Paralympics och nå framgång och ära på det viset även som pilot. Nu är inte motståndet så lätt heller varken nationellt eller internationellt, men antalet cyklister betydligt färre och därmed statistiskt lättare att nå hög nivå.

Så det ska bli spännande att se vad som händer framöver.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,



Posted from .

Sep 032014
 

Nu blev tävlingssäsongen för mig inte alls vad jag tänkte mig. Det blev bara tre tävlingar i våras innan det tog stopp i och med en vurpa där jag bröt nyckelben och skadade en axel och kort efter det en inflammerad blindtarm som ledde till operation och efterföljande komplikationer.

Senast jag tävlade var i maj.

Nu har det varit säsongsavslutning och jag ställer mest upp på kul för att se hur jag återhämtat mig. Ändå är jag i ett väldigt tidigt skede av rehabiliteringen. Sedan ville jag och min pilot så klart se hur cykeln kändes under sådana förhållanden.

Vädret var strålande varmt och ett 80-tal cyklister anmälde sig till denna sista träningstävling i klubben. Banan var 16km, lätt kuperad och kurvig sades det.

Jag har alltid sedan jag var aktiv inom friidrotten varit nervös inför start. Det är lätt att le lite åt att man har samma känsla nu, 41 år gammal och står där på startlinjen. Det är ett tydligt tecken på att ålder bara är en siffra och att vi ändå är dom samma inuti :) Idag kändes det dock bättre än vid det första tempot vi körde i september 2013 då illamåendet både före och efter start var påtagligt :)

Det kändes under uppvärmningsrundan att det skulle rulla på ganska bra och det gjorde det också. Banan var mycket riktigt kurvig och med mindre backar upp och ner och den kändes ganska rolig. Trots farten vi höll och bra tryck i benen så märktes det att jag inte kunnat träna så länge. Musklerna kroknade ganska fort i backarna.

Vid vändningen hade vi ett bra snitt på över 38km/h och halvvägs tillbaka insåg vi att ett snitt på 40km/h låg inom räckhåll. Två lite tyngre backar där vi råkade ha för låg kadens förstörde den möjligheten men vi rullade över mållinjen med snittet 39,45km/h!

När vi rullade någon kilometer för att trampa ur mjölksyran ur benen kändes det riktigt, riktigt bra! Ett snitt på över 40km/h hade suttit bra som avslutning på säsongen, men detta var ändå ett kvitto på att min kropp är på gång tillbaka och att nya utrustningen bidrar. Återhämtningen gick också fort och vi orkade till och med spurta lite på väg tillbaka till fika och prisutdelningen :) Där fick jag även silvermedalj som tvåa i den totala poängen för säsongen :)

Nu packar vi cykel i bilen igen och inte så lite nöjda och glada styr hemåt. Nu kan träningen för nästa säsong börja och på andra sidan vintern vill jag komma tillbaka ännu starkare och ännu bättre. Nästa säsong väntar många spännande utmaningar och en mer avancerad tävlingssäsong.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,



Posted from Lindholmsvägen 247, 186 94 Vallentuna, Sverige.

Aug 272014
 

IMG_1935-0.JPG IMG_1934-0.JPG

Nu börjar det äntligen bli lite ordning i cykelförrådet. Det är inte så stort, så några tandemcyklar som står lutade mot varandra begränsar snabbt rörligheten och möjligheterna att serva och laga punkteringar på ett bra sätt.

Jag har hittat bra upphängningsanordningar för tak och vägg. Cyklar som inte ska användas för tillfället kan hissas upp i taket och cykel man vill utföra service på kan hängas upp en bit på väggen.

Resultatet blev riktigt bra och jag känner mig supernöjd!

Andra bloggar om: , , ,



Posted from .

Aug 272014
 

Bild: Ledarhunden Flinga ligger i en soffa

Plötsligt, mitt på köksgolvet efter middagsstöket faller ledarhunden Flinga ihop. Flyktinstinkten drabbar henne och hon försöker springa iväg men kroppen lyder inte och benen bär inte. Min fru lyckas fånga henne för att hon inte ska slå sig mot inredningen.

I vardagsrummet blir hon liggande på golvet, ihopdragen med alla tassarna spretande åt olika håll, klorna utspända och ögonen vidöppna. Hela kroppen skakar och andningen är ansträngd. Jag håller hennes huvud i händerna, hon tittar på mig och undrar antagligen vad som händer, precis som jag..

inuti känner jag paniken komma krypande. Första tanken var ett getingstick men skakningarna och krampen tyder på något annat och hon är så stel och orörlig. Utåt vet jag att lugnet behövs. Hos mig ska hon känna trygghet och visshet att allt ordnar sig.

Efter ett par minuter klingar anfallet av. Hon är lite stel och haltar på ena bakbenet en stund men straxt är hon sitt vanliga jag igen. Kanske lite trött, och lite senare skulle det visa sig otroligt kissnödig när vi kom ut.

Ett par förvirrade samtal försöker jag ringa, bland annat till ledarhundsverksamhetens veterinär på Synskadades Riksförbund utan att få något svar. Ett par hundinstruktörer söker jag också utan framgång men samlar mig sen. En sökning på Google ger ett troligt svar. Symptomen liknade bra mycket ett epileptiskt anfall. Jag har aldrig varit med om det trots mina 5 tjänstehundar. Ändå verkar det inte helt ovanligt. Anfallen kan även bero på andra saker. Nu verkar hon må bra igen och är samma glada spralliga hund.

Det var riktigt otäckt. Jag reagerade med fördröjd verkan. Först lät det som om hon krumbuktade efter någon tappad matrest. Sedan kom tanken om getingstick när jag förstod att något var fel. Så fort jag tog i henne blev det fullt klart att det var något annat.

Var djurägare förstår säkert känslan. Närheten till en bra tjänstehund som betyder så mycket utöver det gör det ännu svårare. Flinga har bott hos oss i tre år i år och förutom att hon är en väldigt bra tjänstehund, var det en ren lyckoträff rent personkemiskt. Trots att hon är Labrador som normalt älskar alla, är husse viktigast för Flinga. När andra hundar får mat nere i köket eller kopplas för att gå ut och husse dröjer sig kvar lite på övervåningen, sitter hon där och troget väntar. Om någon ute på stan vill hälsa på henne är det intressant en kort stund. Sedan vänder hon åter uppmärksamheten mot sin husse som gärna får klia och klappa. Jag har ofta tänkt att hon är mer som en Schäfer i sitt beteende än en Labrador.

Nu får jag hoppas att hon bara drabbats av något tillfälligt och mår bra i fortsättningen. Men undersökas måste det.

Uppdaterad 2014-08-28

Samtal med ledarhundsverksamhetens veterinär gav inget jag inte redan läst mig till. Jag har förstått att epilepsi är svårdiagnostiserat. Det enda vi kan göra är att göra en vanlig hälsoundersökning för att se så hon inte har någon infektion i kroppen. Om anfall inträffar igen kan man försöka filma det för att underlätta för en veterinär. Jag hoppas jag någonsin behöver uppleva det igen…

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,



Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Aug 242014
 

För snart ett år sedan lanserade Apple version 7 av operativsystemet iOS för sina mobila plattformar iPhone, iPad och iPod Touch. Det var många bra nyeter som jag välkomnade.

Men tyvärr kom besvikelsen ganska fort. Jag skrev ett inlägg i september 2013, 48 timmar med iOS 7 där jag beskrev ganska bra problematiken. Under året som gått har det släppts några uppdateringar för att rätta till fel och det har till slut även omvänt min negativa inställning till iOS 7, bara någon månad innan det är dags för iOS 8.

Året med iOS 7 på min arbetstelefon, en iPhone 4S har talat sitt tydliga språk. Jag har alltid valt min privata telefon, en iPhone 5 med iOS 6 när jag ska använda några appar och bara använt min arbetstelefon när jag varit tvungen. Problemen har varit många, med anslutning av punktdisplayer och trådlösa tangentbord och trögheten i iPhone 4S med VoiceOver igång vid inmatning av text har varit otroligt störande.

Men i dagarna började det bli ett problem på allvar att stanna kvar i iOS 6 i min privata telefon. 17 av mina installerade appar hade slutat utvecklas för iOS 6 och några av dom viktigaste krånglade dessutom otroligt mycket. När jag testkörde dom på min iOS 7-telefon fungerade dom perfekt. Apparna använder jag så mycket så en uppgradering till slut blev nödvändig.

Och igår gjorde jag det… Jag satt med fingret länge på uppgraderingsknappen med ångestkänslor i kroppen. Uppgraderade jag och det blev problem skulle jag aldrig kunna backa tillbaka. Det var egentligen det nära stundande släppet av iOS 8 som avgjorde.

Nu sitter jag bara och känner mig väldigt lycklig :) Allt fungerar perfekt. Dom krånglande apparna uppgraderade sig efter uppdateringen och fungerar nu perfekt vilket kommer underlätta bland annat loggningen av min träning. Felen som fanns när iOS 7 släpptes har naturligtvis arbetats bort och den seghet som förekommer i min iPhone 4S finns över huvud taget inte i min iPhone 5. Det är naturligtvis en mer kraftfull telefon. Det märks tydligt vid inmatning av text på pekskärmens tangentbord. På min gamla iPhone 4S blir det en liten fördröjning från det att jag lägger fingret på tangentbordet till dess att aktuell bokstav läses upp och man måste flytta fingret och skriva mycket långsamt för att det inte ska bli mycket fel.

På iPhone 5 finns inte alls den segheten och inmatningen av text kan jag nästan uppleva som snabbare och säkrare än i iOS 6.

Kalenderns månadsvy har man också rättat till under året så att vald dags möten visas i ett litet område under månadsvyn. På iPhone 4S blir detta område väldigt litet på grund av att telefonens skärm är mindre. Men på iPhone 5 blir det normalstort och rymmer ett par möten. Just nu önskar jag att jag uppgraderat min iPhone 5 i september förra året och istället låtit min iPhone 4S fortsätta köra iOS 6.

Nu väntar snart iOS 8 som även den bjuder på många nyheter när den presenterades i början på sommaren. Jag är inte med i betatestandet och har heller inte hört något om hur det går. Det enda man sagt är att det nu ska gå att installera tangentbord från tredjepart vilket kommer glädja dom som haft svårt att se det nuvarande allt för vita tangentbordet. Man kan också hoppas att Apple fått in tillräckligt med synpunkter för att själva stoppa in mer inställningar för människor med lättare synnedsättning.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , ,



Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Aug 242014
 

Det skulle ha blivit cykling igår egentligen men vädret var lite lynnigt och kunde inte riktigt bestämma sig för om det skulle vara sol eller regn. När vi väl bestämt oss för att inte starta i regn och avvakta till idag istället, kom givetvis solen fram :)

Men det är inte så dumt med vilodagar också och igår kändes kroppen lite mör efter fredagens sväng till Nynäshamn.

Vägen ner var liksom i fredags väldigt blåsig och nästan rak motvind hela vägen och det var också ganska svalt i vinden för mig som valt köra med korta ärmar och ben. Det är inte bara fysiskt jobbigt att trampa i motvind. Hörseln blir ganska utslagen och man får vara lite vaken med balansen i dom kraftiga kastvindarna. Jag som inte ser tycker det också är svårt att bedöma hastigheten.

Väl framme i gästhamnen i Nynäshamn var det klassisk fika med kaffe och bulle en liten stund innan det blev för svalt i vinden med dom blöta kläderna. Dags att sitta upp igen.

Vägen hem gick undan. Den jobbiga motvinden på väg ner förvandlades till härlig medvind och känslan av att flyga fram hur lätt som helst. Det går också att ösa på mer utan att behöva hushålla med resurserna på samma sätt som man gör på väg ut. Man vill helst orka hem också :) Efter en timmes körning känns kroppen också ordentligt uppvärmd och pulsen jämnare. Idag låg snittet på samma som i fredags men klart lägre maximal puls. Jag hade alltså kunnat jobba lite hårdare ;)

Min ambition tidigare idag var att komplettera med ett löppass senare ikväll. Nu känns det som om vi får se hur det blir med just det ;)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,



Posted from .

Aug 222014
 

Om lite drygt två veckor kör jag och Thomas två motionslopp samma dag, Sthlm Bike 2014 och Roslagshösten 2014. 42km + 134km under samma dag. Egentligen är det bara en dryg Halvvättern eller motsvarande Skandisloppet 2014 som vi körde i våras.

Men det var då och formen är inte som då längre. Så vi ville inviga nya cykeln tillsammans och få ett litet träningspass. Turen Handen – Nynäshamn fram och tillbaka är min favorit i närområdet. Det är väldigt fina vägar och sträckan är lagom, ganska precis 8 mil tur och retur. Sträckan går att bygga ut ganska mycket om man vill köra längre och under goda förhållanden är den snabb och rolig. På sistone har vi börjat köra från Handen ner genom Tungelsta innan vi går ut på Gamla Nynäsvägen för att få lite variation med lite kurvor och backar så det inte blir enbart rakt fram.

Turen dit gick tungt med säkert 10 sekunders motvind i byarna. Det kändes som man slet men inte kom någon vart. Efter 1:17 med ett snitt på dryga 30km/h blev dock belöningen kaffe, macka och kall dryck nere i gästhamnen. Min genomsnittspuls låg på 158bpm och en maxpuls på 175bpm vilket fortfarande är lite högt tror jag.

Det var svalt nere i gästhamnen och när man suttit stilla en stund började vi båda frysa. Våra GPSer visade olika genomsnittstemperatur, min visade 14° och Thomas visade 18° så det är oklart om vilken temperatur det egentligen var och varför den diffade så. Men kaffet svalnade ganska fort.

Vägen hem var roligare. Stark vind i ryggen är klart bättre än framifrån och skillnaden är otrolig. Det kändes som att segla fram och de första 3 milen gick lätt. Den sista milen började kännas i benen. De första 2 milen körde vi på ganska precis 30 minuter vilket ger ett snitt på runt 40km/h.

När vi nådde målet och äntligen rullade in på torget hemma igen, hade vi kapat tiden med runt 8 minuter och ett hastighetssnitt på 34km/h. Där ser man vad lite vind kan göra för skillnad :) Pulsen låg fortfarande på ett snitt på 159bpm och max 175bpm vilket åtminstone tyder på att jag jobbar ganska jämnt.

Jag tycker dom nya högprofilhjulen sköter sig alldeles perfekt. Känslan är helt klart att det rullar bättre och accelerationen är betydligt snabbare. Kroppen kändes trött och det är också ett gott tecken. Det är inget vidare att komma hem ifrån en runda och känna att man skulle kanske ge sig ut och löpträna en mil eller två :) Jag måste bli duktigare på mat och att dricka. Svetten smakade alldeles för salt. Jag vet inte om det är något vetenskapligt tecken på för låg vätskebalans, men jag använder det som riktmärke.

Nu blir det middag och vila och jag känner faktiskt att sängen är ganska lockande redan nu :)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,



Posted from .

%d bloggare gillar detta: