Sthlm Bike 2016

Efter en tid med kyla och höstkänsla i augusti och senast igår ösregn hela dagen, kändes det bra att vakna till en väderleksprognos som lovade sol och klarblå himmel och temperaturer över 20°. Klockan ringde 05:00 imorse och 05:45 lastade vi cyklar på ”MP’s” bil och for mot Älvsjö för att möta upp våra kompisar. Det var lite ruggigt innan solen började värma så där tidigt på morgonen.

Straxt före halv sju rullade vi från Älvsjö in mot Stockholm och Kungliga slottet och redan då kändes temperaturen behaglig. Jag körde i korta ben och armvärmare. Vi nådde starten vid slottet ca 10 i sju och det var bara att ställa sig i den främre delen av startfållan. Jag träffade ett annat tandemteam och vi såg även ett par handcyklister.

Vi hade inte direkt lagt upp någon strategi annat än att försöka hålla ihop. En i vårt gäng på 5 cyklister var dock ordentligt förkyld och borde kanske stannat i sängen.

Starten gick och vi rullade ner på Strandvägen och ut mot Djurgården. Jag och min pilot Thomas följda av ”MP” hamnade snabbt långt före och vi hade bestämt att återsamlas i första depån vid Stora Skuggan. Det gick undan och vi måste ha legat bland dom 10–15 första och kroppen kändes stark. Jag blev lite sugen på att försöka hålla oss nära ledningen, men vi hade bestämt att försöka hålla ihop. I första depån blev det kaffe och där blev vi också stående en stund medan vi inväntade övriga två och lät dom hämta andan och fika lite innan vi rullade vidare. Nu hade jag släppt tanken på att komma in bland dom första. Men vädret var kanon och det gjorde verkligen ingenting. Sthlm Bike är ingen tävling utan ett motionslopp även om jag tävlar med allt och alla och främst mig själv. :)

I höjd med Norrtull passerade vi ett lömskt ställe med en trottoarkant mitt i en högfartssträcka. Vi fick genomslagspunktering och blev stående vid vägkanten en stund för att byta slang. Patrick i vår grupp fick även äran att hjälpa en tjej som råkade ut för samma sak medan vi stod där. Så det blev en liten punkafest i liten skala. Klart irriterande. :)

Vi rullade vidare utan missöden och nu lämnade vi dom två bakom oss som på grund av sjukdom inte orkade hålla vårt tempo. Envis som synden kämpade sjuklingen ändå vidare. :)

Resten av sträckan gick utan problem och en bilfri Sveavägen är alltid lika fascinerande. Det är då man nästan blir lite radikal miljöpartist och önskar att all biltrafik inom tullarna förbjöds. På Norrmälarstrand gick det fort och vi ligger i skrivandets stund på plats 1 på sträckans topplista. Vägarna över söder och tillbaka mot Kungsträdgården flöt på bra men där sjunker farten när det blir mer korsningar.

Vi nådde Kungsträdgården och intog frukost i solen. De övriga 2 i vår grupp kom inte så långt efter när vi fortfarande stod i frukostkön.

Rent tekniskt var turen inget sensationellt även om jag fick många personliga rekord på delsträckor, så kallade segment och som sagt även lyckades hamna på topplistan på ett av dom. Totala rullhastigheten blev ändå bara 28,8km/h. Det jag är mest nöjd med är att min medeleffekt hamnade på 203 watt och jag vet inte om jag haft en medeleffekt över 200 watt någonsin under ett motionslopp. Jag hade kunnat prestera ännu mer om vi bestämt oss för det och den känslan är väldigt trevlig. Ett bra kvitto på att man utvecklas sakta men säkert. Jag blir nyfiken på att se hur det sett ut om vi verkligen gått in för att komma in bland dom första. Punkteringen hade ändå förstört den möjligheten där det gick åt ca 10 minuter.

Så sammanfattningen av dagen; kanonväder och ett fantastiskt motionslopp. Det känns otroligt att kunna cykla såhär i vår huvudstad en gång om året och att så många hade anmält sig. Mina pendlande kompisar som cyklar i stan varje dag tycker väl jag är lite knäpp, men för mig som uteslutande cyklar på långsträckta landsvägar tycker det är jättehäftigt att få cykla i en nästan bilfri huvudstad på dom gatorna man i vanliga fall går och trängs med andra. Jag älskar stämningen, alla dofterna, alla ljuden av olika hjul mot vägbanan, glatt prat och klickande växlar. Jag får ett lyckorus i kroppen som är svårt att beskriva. Mina intryck är nog ganska annorlunda jämfört med andras.

Nu är utesäsongen snart slut. Nästa helg kör jag och mina kompisar det lika häftiga Velothon Stockholm på 155km. Några träningsturer ute blir det säkert om september och oktober fortsätter vara fina månader, men annars är det dags att ladda inför nästa säsong med tävlingar och motionslopp. Och Sthlm Bike kommer jag att köra igen och kan verkligen varmt rekommendera. Det är lagom långt för dom allra flesta och väldigt trevligt med sin avslutande rejäla frukost utomhus mitt i vår storstad.

[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Stockholm, Träning, Sthlm Bike[/tags]