Söndagspass 100km

2016-02-28_1243590

2016-02-28_1327591_clean

Igår blev jag faktiskt ganska trött på mig själv. Jag ogillar mello väldigt skarpt men en av mina svagheter är chips och dipp. Och så blev det igår. Jag borde gjort som förra lördagen, och tränat istället.

Så idag blev det ett extra långt pass som självbestraffning. Målet var att köra 160km för att få den så kallade ”imperial century” för distansen 100 miles. Den så kallade ”metric century” för 100km tog jag för några veckor sedan. Idag kom jag dock upp på trainern lite försent så det blev tidsnöd för att köra 160km eller 100 miles.

Att motivera mig till så långa pass inomhuscykling har varit stört omöjligt tidigare. 8 mil har jag cyklat som längst tidigare och det var näst intill oöverkomligt långt. När jag körde 10 mil senast var det inte längre något problem med motivationen även om kroppen tog helt slut den gången. Allt är Zwifts förtjänst.

Min träning ska mestadels fokusera på tempo och intervalträning eftersom det är det mina tävlingar under säsongen främst kommer handla om. Distansträning behövs givetvis också för dom många motionslopp som är planerade under året. Och nu ville jag köra länge och lite lugnare för att bränna fett snarare än träna tröskelvärden.

Idag var det den virtuella världen Watopia som gällde på Zwift. Jag valde den långa ”Figure 8”-banan på 30km. Den är förvisso bitvis ganska kuperad, men att snurra runt på 10km-varv kändes inte så kul och dessutom är den rutten aningen platt och inte så värst utmanande längre.

Tanken var att min kära fru skulle ordna en virtuell depå vid 10 mil bestående av obligatorisk kaffe och bulle. Men när jag cyklat 9 mil tvingades jag avstå utmaningen 160km för att inte missa en middagsbjudning. När jag hade en mil kvar pressade jag på ganska mycket, så när jag rullade i mål var jag ganska trött, men utan den sista milens spurt hade jag helt klart orkat 2 varv och 6 mil till.

Nu blev det målgångskaffe och bulle istället och kaffe och bulle smakar faktiskt väldigt gott i sådana lägen.

Senast jag körde 100km var den 9:e januari och då hade jag inte kommit så värst långt i min träning efter mitt uppehåll. Nedan följer en liten jämförelse. Nu är det förvisso två olika banor och jag har inte exakt koll på hur stora höjdskillnaderna är mellan dom två banorna. för att få en mer exakt jämförelse bör jag så klart köra samma bana vilket jag ska göra framöver mest på kul.

Men eftersom tid, watt och puls är det som är avgörande kan man ändå se framstegen. Första gången var jag döende efteråt, denna gången kändes det mycket bättre.

”Jämförelse”
Datum Tid Medelfart Maxfart Medelpuls Maxpuls Medelkraft Maxkraft Maxkraft 20 min
2016-01-09 3:11 31.5km/h 69.4km/h 145 163 167 watt 529 watt 189 watt
2016-02-28 2:50 36.4km/h 74.8km/h 146 165 210 watt 806 watt 223 watt

Tittar man på pulsen ser man att jag hade ungefär samma medel- och maxpuls men presterar nu så otroligt mycket bättre.

Planen är att göra ett nytt försök med 160km på onsdag.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Första roddpasset och 30km cykel

Bild: Statistik från pass i roddmaskin

Efter en vurpa under SMACK-rundan 2014 har jag haft problem med min axel och därmed problem med styrketräning. Nu efter snart två år börjar det bli bättre, men vissa dagar är det fortfarande svårt att sträcka armarna över huvudet och bakåt. Det blir som en ond cyrkel, att träna gör ont och att inte träna bygger inte upp muskulaturen igen. Och alla som cyklar vet att det inte bara är benen som jobbar. Man behöver också en bra styrka i överkroppen, främst mage och rygg för att ha en bra sittställning.

Nu har jag hittat en träningsform som är helt smärtfri och som jag tror kommer vara en grymt bra träningsform som komplement till cyklingen och löpningen. I rodd använder man både ben, mage, rygg, bröstmuskler och armar samt axlar. Det känns som en väldigt komplett träningsform jämförbar med simning. Simningen faller på för långt avstånd till en tillgänglig simhall och det får inte vara för komplicerat att komma till och från sin träning, då blir det inte av.

Rodd har jag alltid gillat, från när jag var barn och man rodde på riktigt. Roddmaskin har jag använt förut och tycker inte alls det är tråkigt. När jag nu dessutom hittat en tillgänglig roddmaskin som dessutom verkar vara standard på många gym, blev det ännu roligare. Maskinerna från Concept2 kan kopplas med kabel eller trådlöst, beroende på modell, till en smartphone med Android eller iOS och träningen loggas i en app. I appen finns möjligheten att få feedback med röst regelbundet som läser upp bland annat tid, distans, tempo, roddtag och puls. När träningspasset är avslutat läses en sammanfattning upp och man kan därefter spara passett i sin loggbok. En stor brist är dock att man inte kan exportera passet till det träningsverktyg man använder.

Efter att ha beställt nödvändig kabel var det så idag dags för ett första provpass för att se om tekniken fungerade och om det även fungerade för kroppen. Jag och äldsta dottern tog oss ner till Friskis&Svettis i Haninge där det finns flera kompatibla roddmaskiner.

tekniken fungerade. Jag fick hjälp av dottern att ansluta mitt pulsband trådlöst till roddmaskinen och därefter anslöt jag kabeln till min iPhone. Denna första gång krävdes en uppdatering av mjukvaran till kabelanslutningen, men sedan fungerade allt perfekt. röståtergivningen stod inställd på var 30:e sekund vilket kanske var lite i tätaste laget, så det blir glesare nästa gång.

När jag väl kom igång blev det ett pass på 4km. Det fanns ingen instruktör i närheten och jag letade heller inte upp någon som kunde kontrollera min teknik, men det kändes helt rätt. Vid det här första passet tog jag i måttligt för att inte göra mig illa och mest känna efter hur rygg och framför allt axel reagerade. Förutom att det var tungt och ovant, kändes det grymt bra. Detta första pass blev alltså 4084 meter på tiden 18:32 med ett medel på 33 årtag per minut. Det räckte för att bli trött och för att ryggen skulle få jobba lite.

Jag känner mig oerhört nöjd med den här träningsformen. Det kommer däremot inte fungera att gå på gym tillräckligt regelbundet. Det kräver ledsagare och det kan jag inte få tillräckligt ofta. Gymmet hemma ligger för långt bort för att det ska vara rimligt att jag tar mig dit och gymmet vid min arbetsplats som ligger betydligt närmare, vill inte ta emot mig med min ledarhund. Enda rimliga lösningen är att försöka få till denna träningsform hemma. Det skulle vara en perfekt metod för att få bort degen runt armar, axlar, rygg- och bröstmuskler igen och kanske kan smärtan och stelheten i axeln jobbas bort.

Väl hemma igen kände jag mig inte tillräckligt trött. Efter en kortare paus gjorde jag mig klar för ptt pass på cykeln med Zwift igen. Målet var ett tempopass på 30km och det kändes tungt och långsamt. Benen kändes trots det korta roddpasset, lite möra och nedre delen av ryggmusklerna som fått sin en chock av den nya träningen, kändes lätt ömma. Men jag körde på ändå, dock utan att ta i allt vad jag orkade. När jag cyklat 30km hade jag gott kunnat cykla ett varv till för att få ihop 40km, men avslutade främst på grund av middagstid.

När jag klev av cykeln och skulle analysera passet, var jag övertygad om att det inte gått så bra idag. Därför blev det en bra överraskning när det trots allt gick som ett lagom hårt pass. Genomsnittspulsen på 149 slag per minut visade att det inte alls varit så tungt som det kändes. På den flacka banan jag valde för dagen höll jag en medelfart på 38,1km/h vilket var förvånande positivt och medelkraften på 221 watt överraskade mig mest.

Det fanns en tid för bara några veckor sedan, då jag kämpade men aldrig kom över 200 watt i medeleffekt. Nu vet jag inte riktigt om jag skulle klara att hålla mig under 200 watt ens om jag skulle vilja. Den effekten utan att ens köra slut på mig själv på en relativt flack bana känns perfekt.

Imorgon går Zwift över till banan i Richmond och den är mer kuperad. Då blir det ett lite tuffare pass på 2 eller 3 varv för att se vad som händer.

Det går allt åt rätt håll. Om ganska precis två månader går den första tävlingen utomhus och jag är väldigt nyfiken på hur jag och min pilot, vem det nu blir, kommer att prestera då. Fortsätter det i den här takten kommer det bli ett bra år.

Här kommer statistik från cykelpasset:

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Posted from .

Dagen efter-lyrisk, då presterar man!

2016-02-02_2022241_clean

2016-02-02_1948220

I söndags tog jag en vilopaus efter SM i helgen. Det är märkligt hur seg man kan vara i benen efter en så kort men intensiv körning. Men jag njuter fortfarande i fulla drag och det är fortfarande svårt att smälta. :)

Men i måndags var det dags för ett träningspass i Zwift igen. Jag bestämde mig för ett lite hårdare pass och valde en av mina favoritrutter, Watopia Figure 8 som är precis 3 mil och ganska kuperad ungefär till hälften. Men variationen känns rolig.

Och det kändes bra från början. 30km är inte så långt och det går att köra ganska hårt från början. Ändå valde jag att använda den första knappa milen som ändå är förhållandevis flack för uppvärmning. Trots att det var uppvärmning gick det ändå undan och benen svarade bra.

Efteråt när det var dags att analysera data var det närmast en positiv chock över resultatet. Från att ha legat runt 33–34km/h hade jag plötsligt ökat mitt snitt till 37,7km/h. Medelpulsen låg på 161bpm vilket är ganska normalt för mig under det trycket.

Det som ändå chockade mig mest var min medelkraft som jag den senaste tiden lyckats arbeta upp till runt 200 watt i medeleffekt, steg nu till 230 watt i medeleffekt och maximal medelkraft per 20 minuter steg till 242 watt. När jag tränar i Zwift får jag inte ut all data jag vill ur mina Garmin Vector, så någon normaliserad effekt får jag inte fram och inte heller någon cyklingsdynamik för att se hur min fördelning av kraften är runt pedalvarvet.

Här är måndagens träningspass:

Igår gjorde jag om ungefär samma pass på 30km men flack bana, 223 watt i medeleffekt men då självklart med högre medelhastighet på grund av den plattare banan. Idag var det åter dags och jag körde Watopia flat 4 varv vilket gav ganska exakt 40km på tiden 1:05. Medelhastigheten blev åter hög, 38,0km/h och med en medeleffekt på 212 watt. Jag kände mig inte på något sätt slut i kroppen även om backarna började bita.

Jag har förvisso långt kvar till eliten i Zwift. Jag såg att man i A-grupperna körde 6 mil på Figure 8-rutten på 1:05 ungefär vilket i runda slänger måste bli medelfart på runt 50–55km/h och någonstans runt 5 watt per kilo i medeleffekt. Det är något att sträva efter. ;)

Det här blev ett så stort framsteg även om det fortfarande är en bra bit kvar till min nivå våren 2014 och 2015, men nu känner jag mig lugn för att jag kommer hinna långt innan det är dags för dom första motionsloppen och tävlingarna.

Här är dagens aktivitetsstatistik:

Andra bloggar om: , , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

”Ride California” 1283km slutfört

2016-02-10_1829483

2016-02-10_1829122

2016-02-10_1653301_clean

2016-02-10_1619100

Sedan min premiär på Zwift dagen före julafton så har jag nu cyklat 1283km inomhus på trainer. Hittills har det blivit 38 timmar och 20 minuters total cykeltid. Jag har inte räknat efter, men jag tror inte jag kommit upp i den distansen sammanlagt inomhus sedan jag skaffade min trainer i december 2013. Det är ganska fascinerande. Det beror på att jag äntligen lyckats ställa om min inställning till att inte känna det som om all träning är helt värdelös och bortkastad om det inte har funnits piloter och träningsmöjligheter utomhus. Det tog sin tid att acceptera den begränsningen för mig. Men framför allt är det för att jag hittade Zwift vilket min kompis Thomas var högst bidragande till.

Vid första inloggningen på Zwift fick man välja en av två utmaningar; ”Ride California” och ”Climb Mt. Everest”, Då hade jag dålig koll på vad det innebar, men att cykla upp för Everest 8848 meter lät jobbigt och att cykla i Kalifornien lät varmare och plattare, det var så jag tänkte. Sedan förstod jag att den ena utmaningen bara handlade om att på de tillgängliga banorna samla kilometrar, 1283km och i det andra falet att samla höjdmeter motsvarande Mount Everest, 8848 meter. Nu cyklar man inte i Kalifornien, men det framgick inte om sträckan 1283km motsvarar Kalifornien på längden, bredden eller runt.

Idag avslutades utmaningen och jag har cyklat mina första 128 mil inomhus med Zwift. Det har varit den mest inspirerande inomhusträning jag upplevt tror jag.

Helgen som kommer kör jag SM på bana i Falun och efter det fortsätter både lång- och kortdistansträningen. Jag kommer åter börja med löpningen inomhus för att förbereda mig inför utespringarsäsongen och även träna ren bol-, arm- och benstyrka. Det är två månader kvar till första långa distansen utomhus så det är fortfarande gott om tid men mycket kvar att göra.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Äntligen ett litet framsteg

Bild: Zwift-cyklist från sidan vid vägkanten

Bild: Zwift-cyklist längs banan Figure 8 i Watopia

Efter en lång helg ute på jobb med stillasittande och alldeles för mycket god mat, så kändes det verkligen skönt att kunna träna igen. Målsättningen var först ett längre pass, men jag ändrade till till ett normalt pass på cirka en timme istället. Det kändes mer lagom en söndagskväll vid den här tiden.

Idag var det banan på Watopia som stod på schemat. Jag gillar den av någon anledning bättre än rutten i Richmond. Kanske är det för att det händer mer rent akustiskt på banan i Watopia. I Richmond passerar man bara tre sträckor med kullersten, medan man i Watopia passerar både under vatten, förbi vägarbeten, grusvägar och både broar och tunnlar. Det blir helt enkelt mer stimulerande. Sedan gillar jag den nya rutten i Watopia som omfattar båda banorna vilket ger 30km per varv och en flack del och en mer kuperad del.

Idag kände jag mig väldigt taggad och det kändes också direkt i benen. Jag hade höjt sadeln lite och försökte aktivt tänka på ”tryck och dra”-tekniken hela tiden.

Den sista kuperade milen kändes tung. En brant uppförsbacke i tre etapper på runt 3 minuter bet bra i låren, men den var bra för att få utlopp för det som måste ut.

Vid målgång kände jag som ofta att jag kunnat ta i lite mer. Ändå blev jag riktigt glad efteråt när jag tittade på mina data. Äntligen är jag nästan uppe i en medeleffekt på 200 watt igen och det var ganska länge sen. Jag tror att sadelhöjningen gjorde sitt till självklart, men även benen kändes bra idag. Med min viktkurva händer inte så mycket, det går i vart fall inte åt rätt håll så det krävs mer skärpning. Men jag kostar ändå på mig att känna mig grymt nöjd idag. Snart är jag över 200 watt i medeleffekt och snart en bra bit över förhoppningsvis så det kan börja bli som gamla tider igen.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

70km trots sjukdom

Bild: Zwift-cyklist på banan i Richmond

Efter en veckas kraftig förkylning med feber och halsont började sjukdomen äntligen ge med sig och jag kände mig otroligt rastlös. Därför bestämde jag mig idag för att göra ett försök att ytterligare jaga bacillerna på flykten med lite träning i form av ett lugnt långpass. Det passade bra då jag behövde ca 7 mil för att komma upp i nästa level i Zwift.

Men det gick trögt idag. Även om jag kände mig tillräckligt frisk för att göra detta så fanns inge styrka och ork alls i benen. Det blev flera kortare pauser och mycket vattenpåfyllning och sista milen en tendens till illamående. Men jag tog mig igenom mina 7 mil och kom upp i level som gav mig ett par nya hjul i spelet på nivå 12. Jag har heller inte så mycket kvar på min utmaning att cykla 1283km runt Kalifornien och när den är avklarad, är det dags att samla höjdmeter istället.

Men det gick trögt idag som sagt. Låg medelhastighet och ett väldigt lågt kraftgenomsnitt, värden verkligen inte värda att skryta över. Men kanske gjorde det någon nytta. Imorgon blir det definitivt vilodag för att sedan ta nya tag på måndag eller tisdag.

Andra bloggar om: , , , , ,

Se fler bilder från Zwift!

Zwift uppdatering 14/1

Bild: Zwift-cyklist med tempocykel och högprofilhjul vid vägkanten i Watopia

Igår lanserade Zwift en ny uppdatering. Idag avstår jag från träning och hoppas kunna prova under helgen istället.

Förutom lite bugfixar har man även infört betatest av Elites trådbundna trainers och en del annat som inte rör mig så mycket.

Det jag blev mest glad för är att man infört en ny rutt i Zwift. I dagsläget finns 2 banor, en lite mer kuperad och en plattare bana. Under cyklingen i Zwift kan man växla mellan banorna där dom korsar varandra, men det förutsätter att man ser när korsningarna kommer.

Nu har man infört en rutt som omfattar båda banorna som ska gå som i en åtta. Den nya banan ska enligt uppgift bli 29km lång och således ha varierande terräng.

Jag har inte haft något emot att snurra runt på ena eller andra banan. Av någon anledning har det inte blivit enformigt. Tidigare har ju öven funktionen ”surprise me” funnits vilket då har gjort att vägvalen slumpats fram och antagligen kan det bli både medsols och motsols. Men jag har velat ha bra koll på hur många varv jag kör för att det gjort det enklare för mig att räkna distansen utan att behöva titta på telefonen när man svettas floder. Så den rutten ska jag köra så fort jag hoppar upp på cykeln igen, vilket jag hoppas ska bli imorgon.

Andra bloggar om: , , ,

Onsdagscykling 74km och level 11 i Zwift

Bild: Zwift-cyklist med tempocykel och högprofilhjul vid vägkanten i Watopia

I lördags nådde jag level 10 på Zwift och då fick min Zwift-cyklist ett par Zipp 808 högprofilhjul. :) Sådana skulle jag verkligen vilja ha i verkligheten också, men kanske inte så lämpade för tandem med sina lite för få ekrar.

Så med dom nya hjulen monterade gav jag mig denna onsdag iväg på en 74km lång cykling runt Watopias ocean course på den virtuella ön Watopia. Virtuellt eller inte, svetten flödade rätt bra hemma i vardagsrummet och det var ganska jobbigt trots den flacka banprofilen.

Bild: Zwift-cyklist på tempocykel längs vägen Bild: Joakim Nömell på cykeltrainer

Idag blev passet 2 timmar och 18 minuter. Det började då bli riktigt jobbigt och mitt mål att köra 10 mil även idag fick kortas av lite. Först blev jag besviken, men sedan gladdes jag ändå åt att tänka på att jag aldrig tidigare cyklat inomhus såhär länge förut och att det också var flera månader sedan jag cyklade distanspass över huvud taget. Just nu händer inte så mycket med mina värden. Pulsen sjunker förvisso och det är bra eftersom jag just nu i första hand vill bränna fett och öka konditionen. Senare kommer jag ta tag i intervallpassen mer och öva ren benstyrka.

Idag nådde jag level 11 och fick därmed ett ”Digital Camo Jersey Pack” vilket kanske inte var så upphetsande. :) Men om ytterligare 55 mils cykling får jag en ny cykel och ytterligare 150 mil senare får jag en Parlee ESX-cykel. Det är en bit kvar helt klart.

Som det verkar har man ingen fysisk fördel av dessa nya tillbehör vilket är mycket bra. Zwift är mer ett fitness-program i första hand och ett spel i andra hand och det är träningen som är det viktiga. Den enda skillnaden jag har kunnat läsa mig till, är om man har en racercykel eller en tempocykel. Har man en racercykel kan man ligga ”på rulle” efter andra cyklister och precis som i verkligheten ha stor fördel av det. Men har man tempocykel får man inte ligga nära bakom någon i verkligheten och givetvis inte heller i spelet. Då har man ingen sådan fördel av att ligga nära bakom andra cyklister. Logiskt och verklighetstroget.

Jag för min del som ändå inte ser att hålla mig bakom andra cyklister, kör på min tempocykel. Den ska i gengäld vara något snabbare än racercyklarna när man kör på egen hand. Hur mycket snabbare i procent framgår inte, men det verkar inte vara någon avgörande stor skillnad.

I Zwift finns i nuläget två utmaningar. Den ena går ut på att cykla en distans motsvarande runt Californien, ca 1200km. Den har jag valt och klarat av drygt hälften på. Därefter finns en Everest-utmaning där man ska klara av 8848 höjdmeter i total klättring. Jag tror att Zwift inom kort kommer släppa en ännu mer kuperad mtb-bana och då är det lämpligt att ta tag i den utmaningen.

Imorgon tror jag det är banan i Richmond som står på schemat och då blir det 3 varv = 5 mil.

Andra bloggar om: , , , , ,

Se fler bilder från Zwift!

Metric Century 100km

Bild: Joakim Nömell på cykel dricker yoghurt

Nu var det lite drygt tre veckor sedan jag registrerade mig på Zwift och det har verkligen förändrat saker för mig. Jag har redan utan problem och utan att ens anstränga mig cyklat 686km och redan nått level 10 i spelet. Idag körde jag min första riktigt långa distans sedan utesäsongen tog slut i september och längre än jag någonsin cyklat inomhus. Då blev det 10 mil, ett träningspass på 3 timmar och 11 minuter. Jag har lärt mig en massa om Zwift så klart. och det har också hunnit utvecklas en del sedan jag började.

I spelet finns två ”världar” man cyklar i och det är beroende på veckodag i vilken man hamnar i. Den virtuella miljön Watopia och en skapad kopia av en sträcka i staden Richmond i Verginia, USA. Watopia är helt påhittad miljö. Inledningsvis fanns bara en bana på ön Watopia, men dagen före nyår lanserade man ytterligare en bana på ön och möjlighet att välja väg så att man kan växla mellan dom olika banorna. Den ena är något mer kuperad och den andra ganska platt och går längs med och delvis även under havets yta. Där ska man kunna se skeppsvrak och hajar och man cyklar som i en undervattenstunnel. Man har också utvecklat ljudbilden något vilket jag är mycket glad över. Bara det att man passerar ett tivoli på ena banan och en byggarbetsplats på den andra och när man kör i undervattenstunneln, hör man ljudet av valar som passerar från höger till vänster och man hör när man cyklar ner under vattenytan och upp ovan jord igen.

Zwift är fortfarande svårt att förklara för någon som dels inte är cyklist och dels inte provat Zwift. Det låter bara konstigt och de jag försökt förklara för får en konstig överseende ton i rösten. Bland bitna Zwift-cyklister känns det nästan som en religion.

Det häftiga är att det anordnas online tävlingar och träningspass i grupp precis som under utesäsongen i cykelklubbarna. Här om dagen arrangerades det första inofficiella svenska mästerskapet online på Zwift och jag känner mig säker på att detta kommer bli mycket stort. Rekordet på antalet cyklister online samtidigt som jag sett har varit drygt 1000 och det är en fascinerande tanke och känsla att så många på så olika ställen i världen samtidigt sitter och trampar och tittar på sina skärmar. Man kan se varandras position, namn, nationalitet och prestation och givetvis också skicka glada tillrop så som ”ride on”, ”hammertime”, ”bring it!” och liknande.

Jag tror jag vågar påstå att min inställning och förutsättning till träning på egen hand förändrats i grunden. Jag har redan skrivit om att jag håller på att ändra mitt fokus för att försöka tänka mindre på piloter och mer på mig själv. Jakten på piloter och slitet kring att få med piloter på diverse tävlingar har kostat mycket energi och framför allt fått mig att känna mig tjatig och väldigt beroende av andra. När det inte gått så har det resulterat i en känsla av total brist på lust att fortsätta. Det kostade mig 8kg extra och en enorm förlorad upptränad kondition som jag nu får jobba tillbaka.

Med Zwift känner jag mig ganska säker på att jag åtminstone inte totalt kommer misströsta om jag blir sittande inomhus även när solen skiner i vår. På Zwift blir det väldigt konkret att jag inte är den enda som sitter inne och tränar och det tror jag inte heller jag kommer vara under utesäsongen. Många säger sig sitta inne för att vara mindre beroende av väder och för att tiden ska räcka till.

Så jag ser ljust på framtiden träningsmässigt. Dock har jag inga mål direkt inför säsongen 2016. Sådant kan förändras om förutsättningarna förändras.

Här följer lite information om dagens 10-milscykling. Det häftigaste är nog ändå att det faktiskt på kartan ser ut som jag varit i Richmond och cyklat. :) För denna distans uppnådde jag priset ”Metric Century”. Nästa sådan distansutmaning är 100 miles eller 161km, men den får vänta lite. :)

Andra bloggar om: , , , , ,

Se fler bilder från Zwift!

Posted from POSEIDONS TORG 4, 136 46 Handen, Sverige.

Premiärcykling med Zwift

Bild: Joakim Nömell på cykel dricker yoghurt

Namnet Zwift har passerat flyktigt de senaste månaderna. Jag har inte uppfattat det som något för mig. Men i söndags kom det på tal igen när en kompis var förbi och fikade och han frågade om jag provat. Då satte jag mig ner och läste lite mer noga vad det handlade om.

Jag märker nu när jag ska försöka, att det är svårt att förklara vad Zwift är. Först fokuserade jag mest på ett högupplöst videospel online där man cyklar med andra i en virtuell miljö. Nu inser jag mer och mer att det i första hand är ett socialt träningsprogram med inslag av spel.

det var det här med videospel som gjorde att jag inte intresserat mig för det. Men vart efter jag läste så blev jag allt mer nyfiken. Och nu bestämde jag mig för att installera och testa och det tog två sekunder för mig att bli helt lycklig och salig!

Rent tekniskt har man en dator, en så kallad ”trainer” och en cykel. Trainern kopplas till datorn och datorn styr motståndet när man cyklar. När det går uppför är det tungt och när det är platt eller går nedför är det lätt. Hastigheten, kraften, pulsen och andra värden loggas i datorn. Så långt inget nytt.

Zwift har tagit det hela till en ny nivå. Man har skapat en virtuell miljö man cyklar i och man cyklar online med hundratals andra.

När man först registrerar sig för sin 14 dagars provperiod börjar man på nivå 1. Man får en standardcykel utrustad med standardhjul samt möjlighet att välja om ens avatar (gubbe i spelet) ska ha hjälm, glasögon etc. Sedan är det bara att börja trampa på sin riktiga cykel. Ens spelfigur börjar då genast också röra på sig och man cyklar runt i den virtuella miljön på ön Watopia. Vart efter man cyklar kommer man upp i nästa level och varje nivå låser upp nya tillbehör så som cyklar, hjul, kläder etc.

Det som bara tog mig en runda på Watopia-ön att fastna var att det både är ljud och bild. Man hör cykelhjulen mot marken, man hör andra cyklister passera, ljudet av hjul när man kör över en sträcka med kullersten eller en gammal träbro och man hör när man passerar ett tivoli. Därtill hörs diverse fågelsång och ljud av exotiska djur.

Själva träningen skiljer sig inte så mycket från det datorprogram jag hittills använt till min trainer. Då har en film rullat på skärmen från Italien eller Spanien och när vägen går uppför på skärmen blir det tyngre att trampa. Filmerna har spelats in i en verklig miljö och man kan se människor och bilar som passerar vilket helt säkert är ganska stimulerande när man ser. Men för mig har det inte funnits något ljud vilket har gjort att jag varit tvungen att använda musik som inspiration.

Nu kanske dessa cykelljud i Zwift inte alltid är helt realistiska, men jag blev ändå helt fångad. Att samtidigt träna väldigt hårt och ha möjlighet att avancera i ett online dataspel stimulerar otroligt mycket.

Att detta program dessutom går att köra både på PC och Mac är helt unikt i cykelvärlden. Alla program jag hittills läst om har varit PC-baserade och inte speciellt bra. Programmet är väldigt krävande vad gäller grafiken och för det har jag inte heller någon PC som klarar kraven.

Nu har jag inlett min 14 dagars provperiod. Den visade sig vara lite snål då man får prova i 14 dagar eller max 50km. Det kanske räcker för att veta om man vill fortsätta. Därefter kostar det 10$ per månad och ingen bindningstid.

Jag lär nog skriva mer i ämnet inom kort.

Andra bloggar om: , , , , ,

Posted from Stockholm County, Sweden.