Idag börjar den långa resan för Denise.
Idag kl 8 på morgonen får vi skuts in av morfar till Astrid Lindgrensbarnsjukhus. Allt känns rätt omtumlande o jobbigt.. de är en lång väg vi har framför oss! Men Denise verkar ta de mesta rätt ok.. hon är så duktig vår tös!! Allt börjar med att vi får ett rum på Q84 ett mysigt litet rum med kuliga gardiner. Där får vi sedan träffa läkare som talar om för oss att vi idag ska göra en datortomografi på Denise huvud o lungor o den skulle göras på eftermiddagen. Annasrs va de mest läkareundersökningar o att vi fick instalera oss på avdelningen som va väldigt mysig o hemtrevlig. De enda som jag tyckte va jobbigt va att föräldrar inte fick nån mat där.. man måste ta med sej de själv. Men för denna gångne fick jag mat för vi visste ju inte detta när vi kom. Eftermiddagen kom o de va dax för CTn Denise va livrädd o ville itne alls. HOn grät o vi va tvungna o gå därifrån en sväng för att äta glass så vi kunde ta nya tag efter en stund. Personalen va kanon som hade sånt tålamod. När vi sen kom tillbaka va de inga problem, hon la sej på britsen o underökningen kunde starta o hon va jätte duktig på att ligga stilla!! Sen va de middag o kvällning. Denise skulle duscha med nån specialsvamp för dagen efter va de dax för operation. De skulle sätta in en ny poracat. Vi sov helt ok den natten. Blev väckta tidigt då Denise skulle duscha igen. Sen bar de av mot operation. Disa va inte glad alls.. hade sånna hemska minnen från ST eriks så hon va rädd trots att hon fått morfin. Inne på operations rummet vart hon hysterisk, men de sövde genom nålen hon hade i armen så de gick rätt bra till sltu, men jag va ledsen.. inte kul o lämna sitt barn så där upprört på ett operationsbord. Operationen tog ganska lång tid runt två timmar o sen satt jag på uppvaket ett bra tag innanhon fick komma ner till avdelningen. men hon va rätt pigg efteråt, verkade inte ha nåt ont alls tack o lov. På fredagen va de dax för första cellgifterna o de gick bra, Hon fick medicin i förebyggande syfte för att inet må illa. o de gjorde hon inte heller alls under dagen. HOn valsade runt med sin droppställning i kooridorerna som om inget hade hänt..rätt skönt o se :) Cellfifterna fick hon ha hela dagen i olika omgångar med ett spoldropp över natten. Sen på lördagen va första kuren överstökad o vi skulle åka hem. Då mådde hon lite illa o kräktes ett par ´gånger. Mormor o morfar kom med pressenter o Ulrika o Mattias va oxå med o pappa Jocke kom.. de hade varit o tvättat vår nyinköpta båt den dagen. Väl hemma åt vi pizza med Ulrika o Mattias o hon käkade rätt mycket o verkade må bra. Nu va de paus på en månad då de va dax för mer cellgifter.