Den här gången hade jag tänkt fundera lite kring ämnet tillgänglighet och ledarhundar. ett ganska stort ämne som säkert blir flera inlägg.
Jag har i tre inlägg berättat om mina första steg till att bli ledarhundsförare, hur jag ställde mig i kö under skoltiden för att få ledarhund och var på informationskurs, hur jag sedan fick min första ledarhund och var på grundkurs på Hundskolan i Sollefteå och till sist kom hem med min hund och började träna på hemmaplan.
Det var sommaren 1993 och bloggen var inte född då, och mina dagboksanteckningar var ytterst sporadiska. Det skulle bli svårt att i exakt serie följa mitt liv från den tiden på annat sätt än övergripande. Det har gått 18 år sedan dess och bredvid mig ligger min fjärde hund Fassi som jag haft sedan 2007. Det kommer säkert bli fler skildringar framöver.
Inte funderade jag så detaljerat över tillgänglighet när jag fick min Farris 1993. visst tyckte man att tillgängligheten i samhället kunde bli bättre, utrop i tunnelbanor, bussar och tåg, knappar i hissar kunde varit märkta med punktskrift så att man slapp trycka på larm eller nödstopp istället för dit man skulle. Just det där med hissar blev ett problem i början eftersom hundar absolut inte ska åka i rulltrappor kände man sig hänvisad till hissarna på tunnelbanestationer eftersom det sällan finns vanliga trappor. Hissarna var ofta nedpissade eller trasiga eller man fick stå och vänta olidligt länge på dem.
Jag övergick ganska snart till att bära min ledarhund i rulltrapporna. Det var i allmänhet inget problem annat än om det var regnigt och smutsigt ute och skulle bära en smutsig hund, eller om man själv hade mycket packning att bära på. Många kommentarer fick man av människor som tyckte det såg sött ut och det hända ofta att min hund som hängde slött över axeln, slickade folk bakom i ansiktet om de kom för nära. Problemet med hissars tillgänglighet har inte förbättrats på senare år, däremot har Synskadades Riksförbund och ledarhundsverksamheten förbjudit oss att bära våra hundar i rulltrappor. Exakt hur de tänker sig att vardagen då ska fungera är mer oklart. Somliga av mina ”hundkollegor” har haft för rutin att stänga av en rulltrappa på nödknappen för att unna gå upp i en stillastående rulltrappa men det är naturligtvis inte ok det heller enigt SRF =)!
Under mina första tre år var jag mestadels ensamstående. Jag jobbade först på en dykarskola i Åkersberga men blev snart arbetslös. Jag började då söka jobb och hamnade ganska snart på en datorutbildning, flyttade från åkersberga till Farsta och fick sedan jobb på Stockholms Läns Landsting som PC-samordnare i det som då hette Nacka primärvård. Min arbetsplats bestod i sex vårdcentraler från Finntorp till Saltsjöbaden. Under de åren var jag en flitig krogbesökare eftersom det var i mina mest vilda år. Jag och hunden valde lugna och fina pubar för att miljön inte skulle vara för stökig för hunden. Valet av miljö gick dessutom i linje med min egen smak så jag och hunden hade ingen konflikt där.
Viktigt för läsaren att notera är att det sedan länge har varit förbjudet för pälsdjur att vistas i serveringslokaler. Däremot är ledar- och servicehundar undantagna i en paragraf i Livsmedelslagen. Där står:
:X:
Medgivande från Livsmedelsverket
18 § Hundar, katter eller andra ovidkommande djur får inte medföras eller tillåtas uppehålla sig i livsmedelslokal. Den som driver verksamhet i livsmedelslokal får dock tillåta att funktionshindrad medför ledarhund , servicehund eller signalhund i serveringslokal eller i sådana kundutrymmen i butik som inte är ämnade för saluhållande av livsmedel. Tobaksrökning är förbjuden i alla till livsmedelslokal hörande utrymmen utom serveringslokal och personalrum. SLV FS 2000:24
Allmänna råd
I 18 § första stycket anges att vissa djur som kan anses ovidkommande inte får medföras eller tillåtas uppehålla sig i livsmedelslokal. Föreståndare för serveringslokal kan dock tillåta att ledarhund får medföras av synskadad och att service- och signalhund får medföras av funktionshindrad i serveringslokal. Sådana hundar anses inte som ovidkommande djur i serveringslokaler. SLV FS 1998:6
:X:
Denna text ger alltså möjlighet för en restaurangägare att utan minsta problem tillåta ledarhundar i en restauranglokal. Fortfarande kan dock restaurangägaren av andra skäl neka tillträde utan att det är olagligt och de två vanligaste, för att inte säga de enda argumenten är allergi och hygien.
Det finns mycket forskning kring allergi som kort och gott säger att just detta knappast är något problem. Parfymer, rökning (som inte längre är tillåtet på restauranger) samt övriga gästers allergen i kläder och annat i så fall skulle vara ett betydligt större problem. Men framför allt finns en överenskommelse mellan Synskadades Riksförbund – SRF och Astma- och allergiförbundet som tydligt säger att ingen part ska ha företräde och att konflikter ska lösas när och om de uppstår.
Och under de 18 år jag haft ledarhund med mig var dag i livet, har en ”riktig” allergiker aldrig varit problemet. När vi mötts på tåg, bussar och lokaler, har vi nästan ”bråkat” om vem av oss som ska flytta sig och det har alltid slutat väl. Det stora problemet är de allergiker som sitter framför mig en hel resa på tåget, och när de efter timmar stiger av och vänder sig om och får se att de sitter nära en hund, börjar fräsa, nysa och få andnöd. Inte ovanligt att de då dessutom suttit i en tåg- eller tunnelbanevagn med djur tillåtet-skyltar.
ett ännu större problem är de som inte själva är allergiker utan talar i deras ställe. ”Det kan komma en allergiker” är det korta och enda gällande argumentet. Och visst kan det komma en allergiker, men den kanske är allergisk mot häst, parfym eller nötter. Och då är risken större att någon nära sittande gäst på restaurangen beställer en mat med farligt innehåll än att det skulle komma en pälsdjursallergiker som är just allergisk mot hund.
Det stora problemet när man pratar allergier är att det aldrig är någon kunskap eller fakta inblandad i argumentationen. Det finns forskning på området som dels säger att ingen dött av hundallergi i Sverige, trots förekommande skrönor om sådant. Är man intresserad kan man läsa merom det på sidan www.ledarhund.nu där en välkänd och erkänd forskare reder ut begreppen.
Sedan kommer argumentet om hygien. Där har jag inte läst på så mycket och ingen forskning att hänvisa till men det finns säkert mängder. Men jag brukar nöja mig med mer jordnära jämförelser som väl beskriver hur felriktade sådana argument är. titta bara på våra matbutiker vilka som går och rotar bland lösgodis, frukt och grönt för att bara prata oskyddade varor. Missbrukare, uteliggare som luktar piss och spyor på långt håll går förbi och plockar varor. När tror man att de tvättade sig senast och när vi sedan handlar, inte badar vi äpplen, paprikor och tomater i sprit innan vi äter upp de? Och tror folk att sådana bakterier sköljs bort med vatten?
Jag brukar säga att hunden är renare i munnen efter en kvart efter att ha tvättat sig i häcken, än dessa individer och ledarhundar tassar inte runt i fruktavdelningen. behöver man säga mer? Det är ändå de mest grova exemplen. det finns ju forskning som visar hur dåliga vi är på att tvätta händerna efter toalettbesök. Och där går Svensson också och plockar frukt och grönt och lösgodis.
När den debatten är avklarad, då kan vi prata om hundhygien och då vill jag se fakta och smutsig en hund är. Och då ska det jämföras med hur smutsigt restauranggolvet är där hunden ligger bredvid min stol eller under bordet. Restauranghygien är nog ett oändligt mycket större problem allt från köket och ut i serveringslokalen.
Se ledarhunden Teo träna med husse i hinderbana på Almåsa Konferens i Västerhaninge:
Se ledarhunden Teo träna på dressyrplanen:
[tags]Ledarhund, Ledarhundar, Hund, Hundar, Synskadades Riksförbund, SRF, Synskada, Synskadade, Blind, Blinda, Funktionshinder, Funktionshindrade, Tillgänglighet, Labrador, Labrador Retriever, Schäfer, Golden Retriever, Storpudel, Kungspudel, Diskrimineringsombudsmannen, DO, Handikappombudsmannen, HO, Karolinska Sjukhuset, Karolinska, Astrid lindgrens barnsjukhus, Radiumhemmet, Restaurang, Hotell[/tags]