Ja, vad ska man säga? Det känns ganska förutsägbart ett sådant här inlägg på semesterns sista dag. Det står i tidningar och pratas om det på TV att alla har ångest nu när man börjar jobba igen och tipsen haglar på hur man bäst hanterar sin börja jobbaångest.
Jag vet inte om jag har någon sådan ångest. Det känns väldigt dubbelbottnat allt ihop. Semestern har delvis varit en besvikelse med dom nästan obefintliga möjligheterna till riktig träning. Förutom en vecka i Göteborg känns det som om vi mest suttit hemma och inte haft något att göra.
Att gå tillbaka till jobbet känns också väldigt dubbelt. Vissa delar ska bli roligt igen medan mycket annat inte ska bli så kul. Jag funderar mest på hur jag ska hantera det som inte är så bra utan att påverkas allt för mycket av det. Dom sista veckorna innan semester gav mig en del insikter som jag nog kan ha nytta av och jag ska försöka sluta bränna energi på en del saker i fortsättningen och jag tvingas inse att en del saker inte kommer förändras till det bättre. Synd annars på världens bästa jobb.
Idag skulle klockan ringa 05:20 men jag vaknade av mig själv en timme före klockan och jag kände mig ganska pigg märkligt nog. Nu blir det en kort kaffe framför nyhetsmorgon innan det är dags att åka.
[tags]Arbete, Jobb, Semester[/tags]
Vet hur det känns. Det gäller att ha ett jobb som man tycker om och ser fram emot – jag skulle aldrig kunna gå till jobbet bara för att tjäna pengar. Man måste trivas också på jobbet och med sina arbetsuppgifter!
Hej. Precis. Jag har jobbat både på arbetsplatser där jag trivts bra och dåligt och det är en väldig skillnad.
För mig, med en synnedsättning är utbudet väldigt begränsat även om fördomarna i samhället nog är svårast att bekämpa.