Idag har vi tagit avsked av faster Pyret. Seremonin ägde rum i Uppenbarelsekyrkan i Aspudden. Pyret var inte min faster utan min frus.
Jag kan inte säga att jag kände henne speciellt väl. Genom åren sågs vi inte så många gånger. Mest under en del julfiranden och större födelsedagar och hon var mycket lätt att tycka om.
Mitt starkaste minne av Pyret var från vårt bröllop 2002. Då gav hon mig och min då blivande fru rådet att ”aldrig somna osams, vad som än hände”. Det var nog det enda råd vi faktiskt fick. Jag tror inget par alltid lyckas med att aldrig somna osams men man kan alltid tänka på det och ha det som mål. Hon och hennes man har varit gifta i många, många år.
Begravningen var fin och sorglig. Jag har väldigt dålig relation med både Gud och döden och det är helt enkelt jobbigt att tänka på och än värre att få det så nära. Jag försöker tänka att oavsett tro eller ingen tro, har Pyret det bra nu och det är vi som sörjer och saknar. Jag har svårt att tro att det finns något efter vårt liv på jorden och jag kan ibland avundas den tron och övertygelsen. Alternativet är ingenting och det känns allt för outhärdligt att tänka på.
[tags]Död, Begravning, Kyrka[/tags]