Det börjar faktiskt känna lite bättre mentalt igen. Den djupa ledsamhet jag hamnat i på grund av bristande möjlighet till träning börjar ge med sig. Kanske för att jag börjar förlika mig med faktum att jag nog aldrig blir proffs som paracyklist, men också för att vågen är uppe och nosar på 76kg, 7–8kg över min målvikt och 5kg över min vikt från i våras. Avsaknaden av det positiva i kroppen som träningen ger har hållit mig rätt ordentligt under isen de senaste två månaderna.
Igår kom jag upp på löpbandet för första gången på månader. Att springa ute med ledsagaren Peter har känts fantastiskt, men löpbandet har jag sänt mina allra mest hatiska tankar. Likaså cykeln på trainer där med sina tempobågar som jag egentligen tycker så grymt mycket om har mest stått där som ett hån. Igår när jag gick förbi den, svettig och varm efter löpningen med skakande ben och fnissade åt min urusla tid på milen inomhus, drog jag handen över den när jag passerade och kände, att vi nog kan bli vänner igen fast med nya vilkor.
Idag kom ”MP” vid 9-tiden och jag var för en gångs skull helt klar. :) Det var bara att pumpa däcken och montera på MP’s pedaler och rulla ut i den svlaa morgonluften. Orten var helt död, en typisk söndagsmorgon. NÅgra cyklister såg vi när vi rullade söderut ner mot Väster Haninge.
Ett lätt duggregn kom, men det kändes fortfarande sådär varmt och störde inte alls. Benen värkte lite efter gårdagens löpning men annars kändes det aningens bättre i backarna och på slätmarken höll vi bra fart. Småvägarna ner mot Segersäng är väldigt roliga. Mycket upp och ner och kurvigt, men inga långa backar. Lagom för att benen ska börja skrika när det genast belönas med en utförslöpa. Vi hade hoppats på fler cyklister när vi kom iväg så tidigt, men vägarna låg öde.
Vi nådde Nynäshamnstraxt efter kl11 på 1:32 timmar med en medelfart på 32,0km/h och en bra genomsnittspuls på 155bpm. Jag kände mig riktigt nöjd med det resultatet även om det varit bättre dagar. I gästhamnen tog vi en välförtjänt fika till dom gudomliga dofterna av havet, båtarna, rökeriet, nygräddade voflor och kaffe, en doft som bara hamnstäder kan prestera.
Det var gott i solen men vi föröskte att inte bli sittande för länge. Efter en kort påtår rullade vi hem igen och nu med bara 4 mil hem tryckte vi på lite mer. Det gamla reckordet hem på 1:08 gick inte riktigt att slå, men när vi nådde trafikljuset hemma vid mig, stod klockan på 1:10. Färden slutade på 1:12 timmar, 39km och en genomsnittsfart på 33km/h och en något högre genomsnittspuls på 161bpm. Sista biten hem från Väster Haninge hittade vi en liten grupp cyklister som vi höll jämna steg med men inte riktigt lyckades spöa på sista raksträckorna hem. Benen räckte inte riktigt till vilket kändes lite tråkigt. :)
Nu sitter jag i soffan med den där saliga känslan i kroppen. Det finns inte mycket som slår den efter hårt arbete. :)
Imorgon blir det vilodag och sedan blir det löpbandet igen och jag hoppas det fortsätter uppåt nu.
Handen – Nynäshamn
Nynäshamn – Handen
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, tandemcykel, Träning, Motion, Hälsa, Motivation[/tags]