Rykten om en smart klocka från Apple har florerat några år nu och visst har tanken kittlat lite. I somras lanserades äntligen Apple Watch. Och som vanligt när Apple lanserar något, är det genomtänkt och väl fungerande och inget man slänger ut på marknaden bara för att vara först.
Jag hade inte tänkt köpa klockan men hade möjlighet att ”förtjäna” en. Den sitter nu på armen och första veckorna har känts helt OK. Ännu har jag inte ändrat uppfattningen om att jag inte riktigt vet vad jag ska ha den till. Men mina funderingar har främst med min synnedsättning att göra.
Tanken med en sådan här ”smart klocka” är att den ska vara ett komplement till ens smarta telefon. Utan telefonen har klockan inte speciellt många funktioner.
Just denna klocka har väldigt många funktioner och det har andra på nätet skrivit tillräckligt mycket om. Det som intresserade mig mest när klockan först presenterades, var om den skulle ha skärmläsaren VoiceOver i sig, precis som alla Apples övriga produkter. Jag kände mig helt övertygad om det och såg ingen anledning till varför den inte skulle ha det. Apple har tänkt helt rätt när det gäller tillgänglighet. Enligt min mening kostar tillgänglighet mycket pengar om man har det i enstaka produkter eller i anpassade produkter. Men gör man som Apple, att man har samma tillgänglighet i allt, oavsett om det är en telefon, surfplatta, klocka, iPod, smart TV-dosa eller dator, då kostar inte tillgänglighet många ören extra. Dessutom är jag säker på att målgruppen inte är så liten som de allra flesta tillverkare tycker sig ha identifierat.
Ändå är det just detta med tillgänglighet som gör att jag inte riktigt hittar något bra användningsområde för klockan efter ca 4 veckors användning. Det främsta problemet är att klockans syntetiska tal pratar rakt ut så att alla kan höra det och det är inte så diskret även om det inte är några hemligheter man håller på med. Klockan går att ansluta till ett trådlöst Bluetooth-headset, men då blir skärmläsningsprogrammet i klockan istället lite segare, antagligen på grund av den lilla fördröjningen i överföringen av ljudet.
Så jag märker att jag ändå tar upp telefonen med dess trådbundna headset när klockan plingar för ett SMS eller mail. Och enbart som notishjälpmedel tycker jag den är lite onödig för min egen del. Det går också avsevärt fortare för mig att slå upp en resa med lokaltrafiken eller läsa eller diktera ett SMS från telefonen jämfört med klockan.
Däremot har det varit en känsla som jag brukar försöka beskriva som ”makt och frihet” att få ha en helt vanlig, smart klocka på armen. Jag kan välja en produkt som alla andra och det fungerar som alla andra. Att känna tyngden av en helt normal, snygg klocka istället för de anpassade specialklockor med tal eller punktskrift vi med synnedsättning annars är hänvisade till. I det läger är jag hellre utan klocka. Att kunna ha ett armbadsur som plingar för att vakna eller när äggen är klara eller när mötet börjar har också känts väldigt praktiskt.
Likväl skiljs nu våra vägar åt. Jag tycker Apple som vanligt har gjort väldigt bra ifrån sig. Generellt kan man tycka att det är tråkigt att dessa klockor kan kosta mer än en telefon i samma genre. Men det är väl som allt annat en utveckling som säkert kommer ändra sig.
[tags]Apple, Apple Watch, Skärmläsare, VoiceOver, Tillgänglighet[/tags]
Intressant perspektiv. Nästa modell blir förhoppningsvis betydligt kraftfullare så att den klarar av att generera ljud till headsettet.
Jag tror kanske att begränsningen ligger i Blåtands protokollet, eftersom min telefon är lika långsam när man kör med trådlöst headset et.