Efter en planeringsdag på jobbet hade jag huvudvärk och kände mig allmänt låg. Huvudet var fullt av negativa tankar av alla de slag, allt möjligt rörande jobb, privatliv och inte minst träning. Det hade varit lätt att lägga sig på soffan och slöa bort kvällen till läggdags.
Jag bestämde mig för att åtminstone sätta mig på cykeln och ”trampa runt” lite för att få svettas åtminstone och för att se om huvudvärken ville släppa.
Och som vanligt när man börjar byta om och fylla vattenflaskorna börjar svetten rinna och pulsen stiga innan jag ens börjat röra på mig. Kroppen känner igen lukterna från tvättmedlet i träningskläderna och ljudet från träningsprogrammmet Zwift som startar upp.
Jag hade bestämt att köra 4 varv på min relativt platta bana för att få ihop dryga 40km och en dryg timmes träning och tanken var att låta det gå som det går utan att gräma mig över resultatet. Men redan efter några kilometer försvann huvudvärken så direkt att jag fysiskt kunde känna det. Det är ungefär samma känsla som dom få gånger jag fått morfin i mitt liv fast detta är naturligt och hälsosamt.
Och genast hade jag glömt det där med att ta det lugnt. :) Jag öste på och det kändes riktigt skönt.
När jag var klar sen, såg jag på min puls att det inte varit speciellt jobbigt. Inget illamående eller utmattning. Ändå gjorde jag mina 40km över en minut bättre än på rätt länge.
153 i medelpuls, 213 watt i medeleffekt och 36,7km/h i medelfart är ett resultat jag är mer än nöjd med.
Till helgen blir det lite utecykling om vädret blir gynnsamt och förhoppningsvis också lite rodd.
[tags]Cykel, Cykling, Paracykel, Tandemcykel, Zwift, Träning[/tags]